Som hon ser ut idag <3

Har inga bilder eller minns min första kanin så bra :) Va inte gammal när jag hade henne. Men min första kanin efter uppehållet sen var Molly :) Född 2006 och är en hermelin korsning och tävlar aktivt i hoppning där hon är elit klassad i 3 av 4 sm grenar och är svår klassad med en pinne kvar i elit i den 4:de :)

Hämtade min första kanin i slutet av juli 2011. Utan lov från familjen, bara hämtade henne. I en för liten bur och levde i bajs och åt majs. Hos mig fick hon en större (laglig) bur, hö, pellets och en Hage. Men hon fick stanna och alla fastnade för henne. Även om hon var sjukt envis och man fick inte göra något alls. Men vi lyckades nästan. Och hon blev världens mysigaste kanin bara man inte bar henne. Hon hade lite eksem(?) som inte var farligt för henne. Och sedan hade hon fett knölar vid frambenen, vilket vetten också sa att de inte var farliga.

Men i lördags (6 okt) fick hon somna in. Antagligen något parasitangrepp som gjorde henne helt sne. Det började bara med att hon bara satt still i en dag, varken åt, drack eller sket. Sedan på fredagen bad jag mamma ringa vetten men de svarade inte. På lördagmorgon var hon såpass dålig att hon skulle behöva antibiotika, maskmedel och stödmatning. Och kände att hon var såpass dålig att hon fick somna in.

En lejonhuvad brun zobel siames var hon. Antagligen född i januari 2011 (då förra ägaren sa det). Var i ett bostadsområde och såg kvinnans lapp om en kanin som hon bortskänkte. Hämtade sedan Dipsie vid 19.

januari 2011 - 6 okt 2012 <3

Min första kanin fanns redan innan jag föddes ;) Levde med mig i åtta år och är fortfarande grymt saknad av mig och familjen. Hon hette Grodan (Pappa bestämde namn ^^) Frigående inomhus och sov med mig,mamma och pappa vid fotändan av sängen. Kom och hoppade och blev överlycklig när man kom hem efter skolan eller kommit hem ifrån ICA. Morötter fick man gömma, gick INTE att handla morötter och komma hem utan att hon hoppade ner i säcken och sedan sprang i väg med kassen ❤ Det roliga var ju att hon var lika stor som mig ❤ Tror verkligen att jag kan skriva i år och dagar om henne, gråter fortfarande när jag tänker att hon inte finns hos mig längre.. ❤ Bilden är på mig och Grodan när jag var 1-2år :) Sämst bild men tog kort på ett kort.. ;)

Min första kanin hette Skrållan, men jag döpte om henne till Hoppsan, hon var en bångstyrig svart kanindam på nyssfyllda 2 år som ägaren hade blitit tonåring och slutade ta hand om. Mamma kännde pappan och jag fick Hoppsan med bur, hö, sele och koppel, gratis, men mamma betalade 100 kr endå.
Det här var för ca 5,5 år sedan, den 5 Juni 2007.
Jag kommer inte ihåg så jättemycket, men när vi kom dit så såg vi buren. Jag gick och tittade i den, men det var ingen kanin där.
När vi knackade på och de kom ut så sa de att hon var ute i sin Hage. Alltså, 4 kompostgaller. Jag gickfram och hon klättrade upp på gallret och naffsade på mina fingrar. Mannen lyffte upp henne i öronen och sa 'men såhär ska inte du göra'.

Vi satt och pratade och åt bulle, de berättade för mamma och pappa lite om kaniner och så packade vi ihop allting och for hem.
Jag kommer ihåg att jag städade hennes bur ett par dagar senare och hon hade ett myrbo i sin bajshörna.. Var nog tur att hon kom till oss.. :)
Hoppsan gick bort för nästan 3 år sedan, på nyårsaftons förmiddagen. Otroligt saknad.

Min första kanin var en dvärgvädurshona som hette Hoppsan. Då var jag inte många år gammal.
Dog tyvärr  tidig ålder pga sjukdom.
Har ingen bild på henne då det är över 15 år sedan :)

#6 Hoppsan 4ever :P

#7 Självklart ;)

Kaninen till vänster i bild.

Pelle som han fick heta föddes 12 juli 1997, och flyttade hem till oss 7 veckor gammal. Jag och min syster blev skogstokiga av glädje. En snäll, trevlig och superbra förstakanin. Rymde inte om han kom ut ur buren, hoppade när vi satte fram hinder och ja. Fick dock problem med ögonen vid 1,5 års ålder - och trots salvor och sådant från veterinär så blev det inte bra. Men han levde ett fullgott liv ändå :)

Första dagen, OJ: Mamma ropade på oss att vi hade besök. En bekant till henne hade med sig två små kaniner, varav vi fick välja vilken vi ville ha. På något sätt fick vi en 80x40 innebur, olaglig - jag vet. Men där i bodde Pelle och hans syster Flopsy i två dagar, för då flyttade Flopsy och då blev Pelles utebur färdig. Jag och syster höll på med Pelle jämt, klappade och kelade.

Vi avlivade honom den 1 februari 2005 då han visade att han inte orkade längre.

Tror jag var 11 år och jag hade tjatat i flera år på att få ha ett djur. Helt plötsligt gav mina föräldrar med sig!! 
Jag gick till bilblioteket och läste en hel drös med kaninböcker och min pappa och bror byggde en jättefin kaninbur. Sen fick jag åka till djuraffären och välja kanin! Det var så stort!
Jag föll pladask för en liten brunröd kanin som jag döpte till Pelle. Älskade honom oändligt och jag tror min kompisar tyckte jag var rätt tråkig som bara pratade om Pelle och bara ville sitta bredvid Pelles bur hela den sommaren :P

Pelle blev min bästaste lilla vän. Han var duktig på att hoppa, gillade att mysa under täcket i sängen och kunde ligga i timmar som en platt fisk när man klappade honom på huvet.

Pelle bröt sitt bakben när han var typ 4 år och det läkte lite snätt, så han var känd som "snefoten" <3

Pelle levde ett långt liv och dog när jag flyttade iväg för att plugga på högskola efter gymnasiet. Trodde jag skulle gråt ihjäl mig när mamma ringde och berättade att han hade somnat in. Blir fortfarande tårögd när jag tänker på honom. Min fina kanin.

Har inga digitala bilder på Pelle men han var väligt lik kaninen på bilden.

Jag fick min första konin för 5 år sedan. Han är fem år nu och heter Skutte,hehe. Jag var 7 och en halvt år när jag fick honom.

Det var en dag som vi var i ett köpsenter, jag och min lillebror hade tjatat så länge om att  få ett djur. Så gick vi in på djuraffären och kollade lite och min mamma vart så kär i en liten brun beige kanin som var i en bur långt ner som nästan inte syntes. Så fick vi hålla i honom och sen ledde det till att vi köpte honom!

Jag var 4 år och mina föräldrar ahde precis skilt sig. Mamma tyckte väl att vi skulle skaffa en kanin, så sagt och gjort.. Det blev en liten hermelin kille från Vallentuna norr om Stockholm med stamtavla (som jag dock inte visste något om då) och eftersom jag och min storebror bråkade om allt i den åldern så bestämde mamma namn; Drutten. Han var blå zobel, och världens snällaste. Enligt mamma körde vi runt honom i dockvagn utomhus… Dock vägrade han gå i koppel. Han blev 12 år gammal. Vi var i Thailand när kaninvakterna ringde och berättade att hade avlivat kaninen (tack för den liksom). Han hade dock livit riktigt gammal, slö, gegga vid ögat och åt inte ordentligt så vi visste ju att det var på gång. Men tja..konstigt att man som kaninvakt tar det initiativet.

Efter det hade jag ingen längtan alls efter någon ny kanin, delvis pga jag är allergisk mot pälsdjur. Men när jag flyttade hemifrån för ca ett år sedan skaffade jag mig en liten kompis; Elliot som är en blanding mellan hermelin och lejonhuvad. Och nu har jag en till hona, samt 5 små ungar. 

Min allra första kanin var en som räddades från avlivning ocg jag var då 11 år gammal. Vi hade haft kanin i familjen tidigare, men just då hade vi ingen. Var med en kompis när jag fick reda på att hon kände en som skulle avliva sin kanin om bara några dagar, då de skulle flytta och ingen ville ha den (de kunde/ville inte ta den med sig). Jag ringde på en gång till mamma och berättade detta och det tog inte lång stund innan hon gick att övertala. Några dagar senare kom de och lämnade kanin och bur till oss. Kaninen var en 3-årig viltgrå hermelin vid namn Hampus. Supersnäll kanin som är i klass med dvärgvädurarna jag har nu! Han var lugn och väldans kelig. Vi fick 6 år tillsammans innan han somnade in vid nästan 9 års ålder. Kort därefter flyttade första dvärgväduren in och sen blev jag "vädursfrälst".

Året 1999 fick jag en min första kanin det var en svart belgiskjätte/angora hane, honom fick jag av en dåvarande vän av mig som tagit kull på sina kaniner. Så vi byggde en trekantig betesbur till honom som han kunde använda provisoriskt under första sommaren, sedan hade jag lärt mig en hel del eftersom jag träffade hennes kaniner i princip varje dag, hehe. Han var en riktigt glad och matglad kanin. Han levde till ungefär 2005-2006 och avled av ålderdom.

Jag var 9 år när jag fick min första kanin. Jag hade lånat massa kaninböcker som jag hade läst typ 30 gånger. Haha ag viste typ varenda sida i böckerna ;) Jag kommer faktist inte ihåg om mamma sa Ja helt plötsligt men har för mig att mamma sa att när du blir 9 år så kan du få en kanin ( hade hållt på och tjatat om kanin i flera år). På onsdagen så åkte vi och kollade på dom och sen på lördagen så brukade vi alltid åka till Liseberg den dagen men då fick jag välja hämta kaninerna eller åka till Liseberg. Jag valde såklart hämta kaninerna. Hade ju väntat på detta i flera år då kunde jag inte vänta ännu mer ;) Det var en svart manteltecknad dvv hona. Hon fick heta Molly. Tyvärr så hade antagligen föräldrarna betselfel för det var 2 st i samma kull som dog av det:( Kommer aldrig att glömma den dagen när hon dog :( Vila i frid lilla Molly <3

Tjatade på mamma i närmare ett år,Läste alla kaninböcker på biblan typ 10 gr.

Vi fick en gratis bur från mammas jobbarkompis och ja, Då började vi leta kanin :D det slutade med att vi åkte till en liiten djuraffär och så såg jag den lilla fluff grejen i buren, jag sa MAMMMAAA DEN SKA JAG HA! :D Så det slutatde med att vi köpte lilla bollen (Som nu mera heter Tufsan)

Glömmer det aldrig<33

Min kompis hade en nin, som var köpt på en BRA djuraffär och då åkte jag hem till honom för att titta om jag var allergisk mot den (har inte haft andra djur för jag är väldigt allergis), men ikke! Efterssom jag var/är djurtokig tog det inte lång tid att övertala ;)

Senare åkte vi till samma djuraffär, och köpte brodern till kompisens nin utan vi visste det….

Han var super snäll, har nt haft snällare nin tror jag… Det visade sig att djuraffären hade köpt djuren från grossister/ eller att han blev ihjälskrämd av en hund.

Dvärgvädur var han.

R.i.P Stampe, saknar dej fortfarande! Vi hade inte lång tid tillsammans, men den tiden vi hade var underbar, och den bästa i mitt liv! Kommer aldrig glömma dig!

20/4/11 - 11/11/11

Leo är min första kanin. ^^ Han är dum nu för tiden, för han biter. Men jag älskar honom ändå! ♥

Min första kanin kommer jag inte ihåg så mycket av, mamma kom hem med honom när jag fyllde ett. Han var blandras mellan hur mycket som möjligt. Han döptes till Stampe. Vi kunde ju inget om kaniner, så han fick ju mycket fel mat. Han levde egentligen bara på gräs, pellets och morötter, ibland fick han hö. Det var ett under att han inte fick tandproblem.

Han dog när jag var 9-10 år pga utav ålder.

Men kommer som sagt inte ihåg så mycket utav honom.

Min första "riktiga" kanin köpte jag när jag var ungefär 9 år, han var då cirka 1 år. Så idag är han 8 år.

Han är en blandras, met hollländare. Färgen vet jag inte vad den heter. Men han börjar bli till åren, det märker jag, men än är han pigg och glad. Han köpte jag ifrån en kompis som tog en kull på sin hona och skulle behålla 1 hona, som visade sig vara hona. Så han är då inavlad.

Min fina pojke!

19# Glömde säga att han heter Charlie!

#12 kan du berätta lite mer om kaninvakterna, gud vad hemskt! :/

#3 R.I.P <3

Jag har ingen bild på honom på denna datorn. Men det var en tysk jättescheck som fick heta Bob. Han kom till mig  juli-augusti 2008 och bodde inne med mig. Tyvärr så blev jag höallergiker och han fick flytta ut vintern efteråt. Han var ute i en rasthage av kompostgaller under  dagarna och inne i sin bur under kvällarna. Men en måndag ungefär 15.00 i november 2009 så hade en räv bitit ihjäl honom…

Min första kanin fick jag i år faktiskt. Det känns som att jag har haft henne i massa år för jag har lärt känna henne och vi har kommit SÅ nära varandra.

Kiara är både dvärgvädur och fransk vädur enligt hennes förra ägare. Hon kom till mig i juli. Vi har både hoppat på banorna och tränat hemma. Kiara är en riktig hejare på att hoppa!

Något som gjorde mig glad var att min mamma är sjukt allergisk mot päls djur men hon tål Kiara?!

Kiara är ständigt med mig, hennes favvo plats det är i mitt knä 

Min första kanin var när jag var 6 år (2006) och det var en sommar kanin som var min kompis kanin egentligen. Men hon var lite agressiv av sig om lämmnades snart tillbaks. nästa år hade jag samma kanin igen, hon hade blilvit bättre i humöret, men sedan under sommaren blev hon mer sur av sig samma sommar hade också min kompis fått en liten kull ungar, hon behöll en av ungarna och nästa sommar var det den killen jag lånade (2009) och när sommaren var slut hade vi blivit riktigt bra vänner och eftersom jag fyller år precis i slutet av sommaren fick jag sedan honom av mina föräldrar, så han blev kvar <3 nu 3 år senare är vi hur bra kompisar som helst<3<3<3<3 har tyvärr ingen bild på denna dator:( men han är en svart (väldigt solblekt) lejonhuvad kille:)

Min första kanin hette Sussi och var en liten hermelinhona(den större kaninen i bakgrunden på bilden). Jag fick henne 98 tror jag, av en bekant till min mamma. Sussi var en så underbart söt och snäll liten kanin, som hann få ett par kullar under sin tid hos oss och vi behöll flera av hennes ungar. Jag har fortfarande kvar ett barnbarn till henne. :) Jag minns många stunder med lilla Sussi, men framförallt den dagen hon dog (efter 3 år hos oss). Det var hemskt att förlora mitt första egna djur. Men jag har nog henne att tacka trots allt, för kaninintresset lever än jag och har inte varit utan kanin sedan dess. :)

När jag var liten hade vi en vit med svarta fläckar som hette lotta som fick flytta då jag fick en bror som var allergiker=)

tyvärr kommer jag inte ihåg mera

#21 det var en kompis till min mas samt hennes dotter. Dottern jobbade på en veterinär klinik, vet inte riktigt vilken utbildning hon hade. Så hon gjorde det ju för hans skull, men ja…kan tycka att man åtminstone ringer innan. :P

Mina två första kaniner hette Tudde och Mudde. De var bröder och gick ihop aldeles utmärkt. Jag var ca 6 år när vi fick hem dem och mamma och pappa visste ju inte hur mycket mat de skulle få. De åt knappt hö. Tudde avled vid tre års ålder på grund av fluglarver och Mudde vid sex års ålder på grund av ålder.

Har ingen bild på dem :3

Min första kanin hette Melker, och var en hermelin. Han var min älskade bebis, och han blev ca 10 år gammal.

Jag fick honom när han var 3 månader gammal, och namnet Melker fick han för att jag satt hemma och kollade på Saltkråkan när han precis kommit hem.

Han kom väldigt bra överens med min katt, och dom brukade dela på gräset han fick… Ett roligt minne jag har är när Melker är ute och skuttar i mitt rum, och jag har lagt in gräs i hans bur. Så kommer min katt in i mitt rum, och går in och sätter sig i hans bur för att äta hans gräs… :D (Dom fick såklart inte vara med varandra utan uppsikt, utan jag satt alltid precis bredvid när hon var i rummet.)