Jag vet vart jag står iaf. 

Jag är för renrasig Avel. Oavsett storlek på kaningården.
Jag kan faktiskt säga att jag är emot Avel på blandraser utan syfte, och då är även att målet är "bra personlighet" för jag tror absolut att det finns renrasiga kaniner med hur bra personlighet som helst.

Blandrasavel är för mig onödigt. Visst kan jag verkligen gå med på att man parar en renrasig dvv med en renrasig hermelin (tex) för att få fram något speciellt som förstärker rasen. Dåligt exempel egentligen då de skiljer sig mycket åt. Men ni förstår.. det kallar jag seriös Avel, även om det någon gång blir blandras för att förstärka rasen.

Jag anser att man ska ställa ut sina djur för att inte kroppen ska se åt h'lvete ut efter några (läs många) års blandsrasavel, lite koll får man ändå ha.

Stora uppfödningar för mig är oftast väldigt kunniga, visst kan jag ibland fundera över hur man tar han om 50 kaniner varje dag men uppenbarligen går det bra och kaninerna verkar trivas. Annars hade det inte kommit nya kaninungar med bra resultat. En vanvårdad kanin är varken toppen till Avel eller utställning.

Vad jag tycker :)

Jag tycker inte det är onödigt med Avel på blandraser, om de inte har något syfte är det ju ganska onödigt men annars är det ju inte det. T.ex om man har hoppkaniner så är det ju inte så ofta man bryr sig om de är renrasiga eller inte :P
Bara vad jag tycker :)

#2 Att få bra hoppkaniner tycker jag är ett bra syfte:)

Personligen föder jag ju upp Dvärgteddys, som inte är en godkänd ras och dessutom är mina wienertecknade, men jag blandar i blandar inte in andra raser. Tycker att det är onödigt att blanda raser om man inte har något bra syfte. Men jag vet inte riktigt var jag står… Jag tycker iallafall inte att endast utställning eller att få fram bra djur för utställning är bra syften, utan lite andra bra finns också.

Jag själv tycker att uppfödningar som tar hand om sina kaniner är bra och där kan man tänka sig köpa kaniner ifrån. Men tex kaninuppfödningar som det nästar bara är inavel på och kaninerna får inte mat och kel varge dag, eller att de får komma ut ur en otillåten bur till en Hage 1 gång varannan vecka är oacceptabelt. Tyvärr vet jag en uppfödning som är som denna.

Det med att stora uppfödare inte hinner med sina kaniner tror jag är en viss sanning i många fall, men inte ens i närheten av alla. Mest tror jag att det är en fördom och okunskap bakom om man tror att alla uppfödare är på ett visst sett. Jag har besökt många uppfödare (och kanske räknas som en själv, vad vet jag?) och rasthagar finns hos de flesta och det är rent och snyggt i burarna. En kanin som inte får den vård den behöver, ren bur, rätt foder osv blir varken en bra avelkanin eller utställningskanin. En "stor" uppfödare som brukar figurera på Kanin-net har sina kaniner helt lösa och de kommer på inkallning!

Själv tycker jag att det är lite trist med enbart kelavel, att man avlar på första bästa kanin bara för att de är söta och man har inget mål mer än att få lite kaninungar. Hoppavel är helt ok tycker jag, om man inte anser att hoppförmåga går över temperament eller att det finns defekter i generna.

Jag tycker att det är viktigt at det finns en plan med ens uppfödning, inte bara att man vill få fram trevliga djur för kel. För trevliga kelkaniner är det man oftast får från överskottet från den seriösa aveln.

Blandrasaveln kan vara ok om det finns en vettig plan bakom det, tex få fram en ny färg i en ras eller ett nytt hårlag.

Personligen tror jag det är bättre med en småskalig uppfödning, jag har svårt att se att man kan ge tex 50 kaniner daglig utevistelse och kel.  Den storskaliga kaninuppfödning jag sett på nära håll hade ingen utevistelse för kaninerna och inte myckt kel heller. Bara såpass att de var handtama.

Visst är det skillnad i hållningen när man har många kaniner, men den skillnaden är i hur mycket man kelar med dom. Och behöver en kanin mänskligt umgänge? Noggrannheten och kunskapen runt foder och hälsa brukar vara bättre hos stora uppfödare, som flera andra sagt, man får inte bra poäng med dålig kaninhållning. Men visst finns det undantag och skräckexempel där folk har alldeles för många och inte klarar av att ha god standard. Gränsen i antal för mig går runt 30st, annars tar det för lång tid att hålla burarna så rena som jag vill ha dom och foderkostnaderna blir för höga. Mina avelsdjur går på bete under sommaren med möjlighet att gräva och ha det gött. Men ungdjuren bor inne så att jag kan ha stenkoll på deras utveckling + att de inte får bli solblekta. Väger, mäter, känner, tränar presentation osv minst 1 gång i veckan på ungdjuren. Burarna städar jag 2 ggr i veckan. Jag har burar över minimi, hylla, tunnlar och godisbollar… Specialutformat foder som är 80% ekologiskt och består av enbart ängsväxter örter och grönsaker… Hö med analys… Jag har inget att skämmas över även om mina djur inte är keldjur :-).

Vad räknas egentligen som "stor" uppfödare? Vissa verkar tycka att man har sjukt många om man har 10 eller mer, men det finns ju uppfödare som har 150-200?

Jag håller med Lina R, jag tror att skötseln hos uppfödare i regel är bättre än hos den genomsnittliga kelfamiljen. Har sett många skräckexempel på hur kelkaniner sköts eller snarare inte sköts.

#8 jag håller med dig. Jag har totalt 15 vuxna kaniner och jag klassar mig som liten uppfödare.. Däremot skulle jag inte ha fler än vad jag hinner med! Älskar mina kaniner och vill hinna ge varje djur den tiden dom behöver! Jag ser inte mina djur som objekt utan snarare som mina bebisar.. Sen om de är en bra eller dålig egenskap hos en uppfödare vet jag inte.. :-) jag håller på med renrasig Avel på dom raser jag älskar och syftet med det är väl dels för att jag älskar utställningar och sen att jag vill göra andra lika lyckliig som mina kaniner gör mig..