Min första egna kanin fick jag när jag var 4-5 år gammal tror jag att jagvar. En dvärgvädurshona vid namn hoppsan som tyvärr dog några år gammaloch alla hennes ungar utom en dog med samtidigt under några dagar. den som överlevde nappade vi upp men blev uppäten av något rovdjur tyvärr 1-2 år gammal :(
Har tyvärr ingen bild på henne.

Min första egna kanin var en svart "bondkanin". Han rymde när jag var ute och gick med han i koppel (vände sig om och gnagde av det), så jag vet inte så mkt om honom! Han hade inte ens ett namn… Nog det enda djuret som inte fått namn här x)

Har ingen bild på honom då det var för 10 år sedan (var 4 år då). Så, ja..

Jag har ju i princip varit "delaktig" i familjens alla kaniner, då främst med lite matning (under översikt) och kel. Familjens första kaniner, som var mamma och dotter, skaffades när jag var 2 år gammal. Min allra första kanin, som jag fick ta hand om helt själv, fick jag vid 11 års ålder. Det var en viltgrå hermelinhane på 3 år vid namn Hampus. Han skulle avlivats om han inte fått hem inom de närmsta dagarna efter han flyttade hem till mig. Gick fort att övertala min mamma. Hampus var nog en dvärgvädur innerst inne, för han var precis som mina dvärgvädurar jag har nu! Så sjukt tålmodig, snäll och kelig. Vi fick 6 år tillsammans och dog strax innan han blev 9 år gammal.

Har ingen bild på honom på denna datorn dock.

mina första kaniner fick jag i sommras, Zingo och Zäta (honor).Zäta är död men Zingo lever vidare med sin ''släkting'' Zira

det är plastglas imellan kaninerna och min kamera (bilden)

Min första kanin va en dvärgvädur fuch i färgen zobel siames blå. 
Hette Moses. Vet jag hittade han via blocket, tog kontakt med uppfödare. Var väldigt pirrig och nervös. Hade läst på som sjutton om kaniner. Jag va 12 år om jag minns rätt. Hade längtat så himla länge efter ett eget djur (kanin). Ja så fick jag hem han, men fick jag inte ha han så länge för han dog inom några veckor.. genetisk sjukdom eller något. Japp å det var min allra första egna kanin i alla fall ^^
har ingen bild på han på denna data..

Min första kanin var en Madagaskar mantlad Dvärgvädurs hona, som jag döpte till Findus.
Jag fick henne när jag var 8 år. Vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att hon var min bästa vän till dagen hon lämnade mig. Hon var då 4 år när kaninpästen tog min ängel ifrån mig.. :(

Vill lägga till: Jag hade igentligen kanin när jag föddes, 2 holländska kaniner, var ju mammas men jag har gillat djur sedan jag föddes så;)

Min första kanin var en dvärgvädur vid namn Pricken. Honom fick vi när han var 8 veckor. Har tyvärr ingen bild på honom.

Min första kanin var en dvärgvädur som gick under namnet Nalle. Jag fick honom när jag var 13 år, sommaren 07, och det var en av mina bästa somrar. Jag spenderade nästan hela lovet med Nalle och han var så tam! Men så hände någonting, troligen blev han könsmogen, och tamheten försvann. Jag hade stora problem att få ut honom ur buren, jag fick inte klappa på honom utan att han hoppade undan osv. Jag jobbade med att få honom till samma goa kanin igen, och när han började närma sig 3 år blev han faktiskt mer lätthanterad. Men han dog kommande vinter. Jag sörjde honom i månader, han var mitt första husdjur och han hade betytt otroligt mycket för mig. Det händer fortfarande att jag saknar honom till och från men jag är mest tacksam över tiden vi fick tillsammans. Utan Nalle hade jag troligen inte hittat in i "kaninvärlden" 

Min första kanin var en korsning. Han hette Vitnos och jag och min syster fick honom sommaren 1994(då var jag 4 år). Han hade kommit in till mosters jobb och skulle avlivas p.g.a "bristande intresse" så moster köpte av honom. Vi hade han bara under sommaren eftersom min syster var allergisk och vi ville inte ha han som utekanin(eftersom det blir neråt - 30 under vinter) så han lämnades till en djuraffär. Sen vet jag inte vad som hände med han efter det 

Sen tog det ca 17 år innan jag skaffade kanin igen

Mina första kaniner var skruven och proppen. Lyckades överlista mina föräldrar. De sa alltid att om du städa rummet i ett år får du en kanin etc. Men fick aldrig även om jag gjorde så. Mammas arbetskamrat fick en tjuvparning på ett syskon par gotlands kaniner. Så de var lite inne på att jag skulle få en. Men det vek av mot ett nej också.
Under midsommar med golfklubben, skrev jag ett kontrakt. Föräldrarna lite onyktra och skrev på. Fick även 17 på skrifter av vittnen ;-).
Var inte mycket för mina föräldrar än att pappa suckade och började bygga en skit fin utebur åt mig.
Fick hem mina två dalmatiner gotlands kaniner. Två hanar. Tyvärr visade sig inaveln rätt tidigt med massa bekymmer. Efter ett år vågade jag inte ens öppna upp och sätta in maten. Hällde bara genom gallret eller fick dela av buren så jag vågade sätta in händerna.
De attackerade mig, mina föräldrar och katterna när de var lösa på gården.
Mina kaniner jag fick betala för själv osv. Stenhård uppväxt gällande djur och ansvar. Efter att mina föräldrar pratat om att de borde avlivas och vi pratat om det lite smått. Hade haft dom på annons i ett par månader men ingen var intresserad. Så tog jag tag i hela saken och lät dom somna in. Något chockade och glada föräldrar när de kom hem.
Låter lite hemskt. Men på den tiden hade jag noll koll på att man kunde kastrera för att ev ändra psyket, veterinären kom inte med några tips?. Ende vettiga jag kom på när varken jag eller några i min omgivning vågade hålla på med dom.

Min första kanin - Lilleskutt var en grå dvärgvädur som jag köpte när han var 8 veckor, då fick han nästan plats i ena handen<3 en underbar kille! Tyvärr dog han när han var 5 år gammal tror jag. Fick honom när jag var runt 9 år om jag minns rätt. Ska se om jag hittar en bild sen;)

Mamma och pappa tog hem en hona och hane som parades och en månad senare fick jag min Fläckis. Antagligen blev föräldrarna mat till de riktiga ägarna sen. Ras vet jag inte då de kallade kaninerna för bondkaniner och matkaniner. Jag fick behålla Fläckis i alla fall som blev rätt stor och viltgrå fläckig och vit. Vet inte alls vad man kallar teckningen men fin var han. Fläckis blev jättetam och kunde spring fritt på gården när jag var hemma. Han kom fram och buffade och ville ha gos. En dag glömde dock nån att stänga buren så han skuttade ut och blev skrämd utav hunden som ville gos. Han dog av stress och jag hittade han fastfrusen i gräsmattan, där tog mitt intresse slut ett tag… Då gick jag i högstadiet.

Min första kanin var en svart dvärgvädur vid namn Hoppsan.
Jag fick henne när jag var 10, för då tyckte mamma att jag var mogen nog att få ta hand om ett eget Djur.

Jag valde en kanin, eftersom att mina kompisar alla hade kaniner.
Hoppsan kom från en privatperson där dottern hade tröttnat på henne, hon bodde i en bur som var ostädad och full av myror…

Hon var redan två år då hon kom hit, och jag vet inte om det var för att hon inte hade fått så mycket uppmärksamhet när hon var hos sin förra familj eller vad det var, men hon var VÄLDIGT bestämd och lite sur och jag har många fortfarande ärr av hennes bitmärken och klösningar ;)
Hon hade även ett 'halvt öra' eller det hade en stor reva i sig efter ett bråk med en annan kanin, därför blev hennes smeknamn 'hoppsan treöra' :)

Hoppsan var även kaninen jag började hoppa med och vi sammlade in hela två priser ('wow'…) i sin hoppkarriär, men det var egentligen bra eftersom att hon oftast brukade ta tag i bommen med tänderna och kasta iväg den ;)

Hoppsan dog den 31 December 2009, Jag hittade henne på morgonen och det var värkligen svårt att aceptera att hon var borta… 4 år blev hon..

Min första kanin var en viltgrå hane är okänd härstamning. Han hade stående öron och hette Tott. Fick honom av farmor och då var han ganska gammal. Inte tam. Gick inte att klappa eller någonting alls. Var bara mata som gällde. Han rymde en gång men vi fick in honom och han rymde sedan igen. Det var inget håll i buren eller något sånt. Han fick vara ute sedan resten av sitt liv och vi gav honom mat då och då. Jag var väl runt 5-6år tror jag.