Inga av mina kompisar har kaninpassion.. Min syster älskar dom lite grann.. Ja, det är nog bara jag ^

Buhu visst är det trist ^^

#2 Jaa, men jag har ju mina kompisar kaninerna!! :)

Mina föräldrar är rätt trötta på att höra mej prata om kaniner hela tiden Och kompisar ;)

Jag har samma problem, men inte så mycket med kaniner utan hundar ^^ Eller djur i huvudtaget, ingen är så djurintresserad av mina kompisar :(

Känner precis likadant! Som tur är har jag EN kompis jag träffat genom kaninerna som delar intresset :)

Ingen av mina kompisar har häller kaninintresse, men pratar enheldel med min mamma, mina kompisar känns inte som om dom vill hära allt om mina kaniner, så låter bli att prata om dom, men när jag var mindre skämdes jag, nu om någon börjar prata om en kanin tex om dom såg en i skogen eller liknande så säjer jag att jag har kaniner tex, om personen inte vet det, dom tycker det är supermånga att ha 6 st;)

Saknar oxå en nära kompis som gillar kaniner, men träffar ju mina kaninkompisar lite då och då på tävlingar eller liknande, det räker för tillfället för mej:P

Vi är varandras kaninintresserade kompisar! :)

Är precis likadant här. Har helt pratat sönder mina föräldrar, syskon, kompisar, släktingar ja alla jag känner. När jag nu umgås med personer tänker jag till och med på att inte prata kanin för jag vet att folk tycker det är tråkigt när jag gör det. Kan känna mig väldigt ensam ibland. Man vill prata kanin, ha någon att diskutera med, prata raser, utbytta erfarenheter med mera som handlar om kaninerna.

Ja hörni jag verkar inte vara ensam om detta i alla fall! :)

#8 Bra sagt :)

Pratar inte med min familj om kaniner så mycket ;) Dom börjar bli trötta på det xD Typ om Dexter har lärt sig gå i sele och jag berättar det så är dom ironiska :S Snällt…

Men tur att kif finns! :) Här är ingen ironisk för vi vet hur det är själva och vi älskar djuren så mycker :D

Ja, inte är du ensam om det…

Jag bor på en ort där kaniner är antingen produktionsdjur eller barnleksaker.. vet ingen som är intresserad av kaniner egentligen, förutom min kusin och hans mamma som jag har sålt kaniner till, fast för dem är kaniner uppskattade husdjur men inte någon direkt hobby. I min familj är det bara min mamma som är djurintresserad, även om hon är långt ifrån lika "tokig" som jag. :P Min pappa tycker att jag är galen som köper dyr pellets och planerar foderstater till mina kaniner ("Varför slösa tid och pengar när det räcker att ge dem hö och gräs, och havre på vintern")..

Detta leder till att min stackars mamma får utstå en hel del kaninprat. 

Mina kompisar är dötrötta på mitt kaninprat nu! Min familj också. Så jag går runt och nästan exploderar för jag har så mycket kaningrejor att prata om. Alla bara suckar när jag pratar om kaninerna.
Visst vore det kul att ha någgon som man bara kan träffa och snacka kaniner med! Gå och kika på utställningar osv. Jag har ju mina kaninkompisar men vi träffas endast på utställningar och inte  ens där pratar vi särskilt mycket för vi är så blyga (hrm, jag är så blyg borde det kanske stå) ^^

Här har du en till som känner igen sig!
Mina föräldrar är helt ointresserade. Min vänner som jag träffar regelbundet bara suckar och säger "du är ju helt besatt…" när jag börjar prata om kaniner. Vilket är frustrerande eftersom även jag nästan bara har kaniner på hjärnan!

Men jag har ändå väldigt tur som fått chansen att träffa Ida och Angelica via det här forumet. :) Men tyvärr kan jag inte träffa någon av dom särskilt ofta alls…

Jag är också helt ensam om kanin intresset vilket är så sjukt tråkigt, därför sitter jag alltid vid datorn nu för tiden..

#11 Tur att KIF finns indeed! :)

#12 Huga, jag känner med dig! Tråkigt det där alltså…

#13 Haha, ja lite läskigt kan det väl bli om man ensam åker ut på utställning sådär… men det är bara att jobba bort du :) Är jätteusgen på att kika på nån uställning (även om teddyn inte är godkänd rasstandard)

#16 Ja, jag har faktiskt blivit lite mer framåt ^^. Jag tycker det är roligt att bara gå runt och kolla på utställningar. Men jag har ju godkända raser så det blir ju att jag tar med någon oftast. Men min pappa får ju oftast följa med men han går bara runt och ser uttråkad ut så det är inte så kul att prata med honom.

Jag trodde nästan att det var jag som skrivit texten…mycket stämde in på mig!

Trodde nästan alla härinne hade kaninkompisar utanför datorn.

#17 I höst får du snacka kanin med Olley vet ja. ;)

#19 Bra idé! :D Jag kommer bomba henne med kaninprat! ^^

#20 Bra det hurru, hon pratar jämt kanin annars så

#21 Haha, jag med ^^ Då kanske mina kompisar slipper nu då :P

#18 Du det trodde jag med! Men så är det tydligen inte… att ha kaniner som det stora intresset är nog ganska ovanligt… tror folk tycker att dte är ganska lustigt ;( ^^

#22 Oh ja ;)

Ingen av mina kompisar gillar kaniner jättemycket,visst står dom ut med lite hoppträning ooch så men inte överdrivet,Och så har jag en kompis som har kaninuppfödning,det ändå vi pratar om är kaniner och det är superkul att ha en sån kompis :)

Alla vet att jag är en kaninnörd. Mitt smeknamn, typ.

En där jag praktiserade sa alltid "hur mår kaninerna? Kan inte jag få en fet kanin som jag kan koka soppa på?" mitt svar var att feta kaniner var inte goda, det är bara mest en massa fett på de ju.. Men han är en liten skämtnisse. Men blev trött på hans skämt ibland och frågade "Kan du äta kanin när du inte äter gris? Mina kaniner är vääääldigt skitiga av sig, ska du veta.." då blev det tyst på honom:P

På FB hade någon i klassen lagt upp vårt klassfoto och skrivit "kanin" som en tagg.. Moget av 18-åringar, jag vet!

Min mamma säger att jag alltid tjatar om mina kaniner och jag säger att hon alltid tjatar om hennes jobb, så det är struntsamma..

Kan tillägga att alla i min klass vet om att jag har kaniner,jag försöker alltid att berätta för alla om mina kaninungar,burar osv men ingen verkar intresserad :(

Haha alla tycker jag är dryg i skolan :) Men det bryr jag mig inte om

Dessutom är mina föräldrar trötta på allt 24/7 kaninsnack

Haha! Det stämmer precis in på mig.
Är rätt ensam om mitt kaninintresse häromkring känns det som.

Även fast jag träffar folk när jag är och tävlar, så blir det inte samma sak. Dom pratar jag bara med då, och inte annars.

Så ja, Du är inte ensam!

#28 du får börja umgås/prata mer med dina hoppkompisar;) jag och Toscas uppfödare har aldrig snackat så mycket med varandra som nu! Vi planerar hoppträningar ihop, träningstävlingar och smsar varandra dagligen. Går inte en dag utan att vi pratar!

Vi åker på tävlingar ihop och så. Mycket roligare att prata med de med samma intresse!

Du snackar om ensam!.. Fråga mig då 34årig (gubbe) :P 3 barnsfar (3,5,7år)som just "funnit" glädjen med kaniner (jag va allergisk mot päls när jag va liten) :)   aja vi har ju alla våra intressen :) haha..

En sak är säker man är ju en poppis pappa till sjuåringen, inte alla hennes klass som har 3 kaniner ;)

Jag skulle nästan kunna bli forum morfar eller extra pappa när folk är elaka här på forumet :P hahaha

#29, jojo :) Är lätt att säga, men inte så lätt att göra!
Vi är inte alls så tighta som folk verkar vara i andra klubbar (nu bara pratar jag om saker jag inte vet egentligen, hihi)
plus att vi bor 2-3 timmar ifrån varandra hela högen.

Men ja, Hade varit trevligt :D

#31 du måste inte alltid träffa de;) prata med de på msn, smsa eller ring?

Vi är väll inte Sveriges tightaste grupp heller, men vi försöker ha roligt! Sandra skojade om att Suffi hade en enorm rumpa och Sandra j stod böjd över en av hennes kaniner och blev chockad av vad Sandra sa för hon trodde att hon snackade om hennes rumpa:p så nu har vi skojat lite om det:p

man får skämta lite i gruppen;)

#30 Haha, 34 år då verkligen inte "gubbe"! Men jag förstår helt klart vad du menar. :) Det handlar ju bara om sociala konstruktioner så det är ju bara att tänka bort och köra sitt eget race!

#31 Hahaha det där var jätteroligt :'D

Jag har en jag kan prata mitt kaninintresse med. Även min mamma även hon inte vill höra snackar jag på ändå xD

Jag har ju Linnea, men just nu  brukar jag typ aldrig få tag på henne, så just nu bubblar det innom mig om massa kaninsaker jag vill få ut >.<! Extremt jobbigt xD Alla mina kompisar (t.o.m min bästis) tkr att det är jätte tråkigt att lyssna på "åh, kaninungarna har kommit! Vi ska få en ny kanin! Kolla, visst är den här kaninen söt." o.s.v, haha:p.. Men det är tur att kif finns, för här får jag iaf ut lite av mitt "kaninprats-behov" haha xD

Jag vet inte riktigt hur det känns att vara ensam om att älska kaniner ef jag och mina kompisar har en kaninuppfödning. Men jag kan nog föreställa mig att det skulle vara hemskt =(

// Elin. KaninHotellet.blogg.se

#0 Du är långt ifrån ensam om det där. Känner igen mig med att prata sönder mina nära och kära. Jag är nog rätt ensam i min kommun om att vara med i SKAF men vad gör det egentligen. Många brukar reagera på antalet djur man har ändå har man bara runt 10st. Jag pratar inte så mycket kanin längre tänker mig för och lite kul ibland när man träffar någon ny som inte vet att man föder upp kaniner.

Man kan säga att jag varit beroende av kaniner. Åkte jämt på en massa utställningar och köpte kaniner för dyra pengar. Men tänkte om nu i vintras efter en utställning då en i föreningen sa ut allt hon tyckte om mig och allt var dåligt jag blev rejält sårad. efter det har mitt kanin intresse dött av och har bara varit på en utställning men det var för att jag redan var anmäld. Ingen ny kanin har köpts in har bara fått två kaniner som stod mellan liv och död om jag inte tog dom. Mitt mål är att bara ha fyra kaniner i vinter.Målet är snart nått och jag sålt massor av kaniner nu i sommar.

Gah, Samma här! Den ända som vill prata kanin med mig är min kompis, men henne pratar jag inte så mkt med  Älskar att prata om kaniner! Har pratat sönder halva släkten, mamma & pappa, syskonen m.f :( Söker också någon att prata med :)

Jag har faktiskt fått ganska många vänner här genom KIF som jag träffar lite då och då.  En tjej ska bl.a komma hit idag som jag från början träffade från KIF :) Sen har jag även "andra vänner" som inte har ett dugg kaninintresse. Men jag känner att jag kan prata av mig rätt bra ändå. Fast ibland får mamma lyssna på lite kaninsnack ;) det får hon stå ut med.

#37 Jag förstår dig! Att vara besatt är väl aldrig sunt i längden, men det är synd att någon annan skulle få ta död på det du känt så passionerat för. Om du har "sänkt nivån" mot din vilja så straffar du ju ingen annan än dig själv. Men om du är nöjd med dina val så är det ju jättebra. 4 kaniner är en del det med Själv har jag (snart) två kaniner och två hamstrar.

Haha många som nämner att de pratar sönder sina mödrar! Min mamma har ett lika brinnande intresse för kosmetika som hon säljer, så hon brukar säga "Okej förlåt att jag pratar så mycket om sminket, NU får du prata om dina kaniner!" Sedan sitter hon och "hmar" och låtsas att hon tycker att det är jätteintressant hah.

#40 Jo det är tråkigt men på samma sätt har jag insätt att kaninerna inte var så rätt för mig i alla fall utan det jag behövde är vänner och man behöver inte ha 10 kaniner för och få vänner att prata med och vara med i föreningen. en kanin räcker för det eller ingen kanin alls man kan ändå vara med. Mitt mål kommer att bli att göra sig av med fler nästa år och bara ha en kvar och skaffa mig en hund som jag alltid drömt om.

Men tror inte att jag kan nå mitt mål kaninerna har varit med i mitt liv sen slutet av 1999 och dom har alltid funnits där så vet inte vad jag gör utan dom men måste nog lägga ner för och se hur mycket jag saknar dom :D.

#41 Då förstår jag! Låter ju jättebra.

Brukar inte prata så mycket om mina kaniner framför någon, kankse visar en bild eller pratar lite mer om dem om någon är intresserad / frågar. Jag vill inte dem ska se mina kaniner som ett "hinder", visst är man fast när man har djur men mina föräldrar & vissa vänner förstår mig, helst min bästa vän som saknar sin kanin som har varit borta i 2 år nu. <3

Igår blev jag helt förvånad då jag träffade en "ny" kille, innan han åkte hem höll han Shakira & myste med Dumlé. Värmde i mitt hjärta att han va intresserad av mina små, han vet att dem betyder mycket för mig (: jätte söt, ändå är han en "mc-kille" på 20 år ;) hihi.

Jo visst känner man igen sej! Har 2 kompisar jag brukar va med som älskar kaniner och så men vi är lite på olika stadier av kaninintresset. Men igår var jag och tingade en kaninhona hos Hanna på jetaime och vi har ungefär precis samma syn på kaniner. Vi var där över en timme och snackade kaniner men hade kunnat mala på i all evighet haha..

Du är inte ensam. Jag älskar också kaniner men min man är inte lika förtjust i dem som jag är. Han lyssnar när jag pratar om kaniner och kan gulla med Molle ibland men inte mer än så. Min släkt ignorerar allt mitt kaninprat. Så den enda med kaninintresse här hemma är jag.

Är också lite smått ensam om kaniner, har typ 1 äkta vän som kan lyssna på mig även om hon inte tycker det skulle vara kul skulle hon ändå lyssna, världens bästa kaka :)

Vendela min kompis är en nära vän men hon hatar när jag ska gå in på kif hela tiden ^^

ha.. jag då ..en 46 årig kanintokig tant.. och marsvin o katter o hundar dessutom…helt galet.. men mina dagisbarn på jobbet älskar när jag pratar om dem iaf ingen annan.. jo då ngn köpare ibland! Min gubbe är snäll och hjälper till med allt men är nog rätt trött på pratet.. jag med.. på hans om traktorer mm så det känns ändå ok!

Jag känner igen mig mer än väl!! Här runt om finns det tydligen inte många kaninuppfödare/super intresserade kaninägare som man kan träffa In real life tyvärr.

Då tycker jag Kaninhoppning låter som något för dig! ^^

Så har det varit länge för mig, men sedan jag började med Kaninhoppning har jag fått jättemånga bra vänner att prata kaniner med! Och det spelar ingen roll om din kanin hoppar eller river, du träffar ändå så många människor!
Det är en så trevlig miljö, eller kanske borde man säga livstil? ;)

Kaninhoppning är i alla fall ett jättebra sätt att finna "kaninvänner", och din kanin får se ut hur som hellst, hoppa bra eller dåligt; alla kan ju vara med!

Då har jag lite tur då ;) min bästa kompis har kanin oxå o vi pratar om kaniner hela tiden, o hjälper varandra + att vi båda håller på med kaninhoppning

Samma här :O ;/

Men du har ju oss på kaninIfokus!

Min sambo skakar bara på huvudet numera och är nog spyfärdig över alla burprojekt, nojjande över om kaninskrället ska bo ute eller inne och annat som jag ventilerar med honom. Sedan "alla djur" jag släpar hem (har marsvin med) och burar som tar plats. Omgivningen fattar överhuvudtaget inte varför en vuxen tvåbarnsmor skaffar gnagare för sin EGEN skull och inte för barnen osv.  Jag har inga andra svar att ge annat än att jag BEHÖVER detta. Det är ett intresse och en slags "terapi" att pyssla om dem och planera burbyggen etc.

Känner mig lyckligt lottad på det planet =).

Kan prata i timmar med Annica (Rozza på KIF) och dessutom är min pappa och min farfar intresserade av kaniner då de båda har fött upp kaniner =D.
Det går liksom i släkten att föda upp någonting, faffa födde upp kaniner och hade över 100kaniner.
Pappa hjälpte till att föda upp, men sen ha han gått till Jämthunds uppfödning och sen bestämde han sig 2006 för att ta en avkomma på vår häst och i samma veva parade jag min kanin och 2006 så startade då även min kaninuppfödning =)

Så just kaniner har alltid legat i släkten vad jag vet =).
Jag, min pappa och min farfar har myyycket att dela med oss av erfarenheter kring kaninhållning, raser osvosv.
Farfar hade alla möjliga olika raser bla, gotlandskanine, belgisk jätte, dvv, fransk vädur osv=).

Sen ha vi ju lilla Annica igen, haha, hur många gånger ha inte hon och jag pratat i över en och en halv timme på telefon om bara en kanin, tänk er då när man pratar om flera =D.

Sen ha ja min förra pojkvän, han och jag är grymt bra vänner och han kan jag prata evigheter med också =D.
Han kommer med tips? och ideér stup i kvarten om vad man kan göra =D

Dock känner jag mig väldigt ensam på skolan om kaniner, dock har jag lyckats fått en av mina killkompisar intresserad också och även om hästar ='D.

Att det är så många som känner sig ensamma med sin passion för kaniner, det trodde jag verkligen inte..! :o
Men som flera andra har sagt, tur då att man har kif i alla fall!

#56 Jag trodde verkligen inte heller det, kändes som att alla umgås med varandra från kif och att folk träffas massor på utställningar och hopptävlingar… men så är det alltså inte för alla. :) Där ser man!

Mig var det tvärt om för! Min bästa kompis "smittade av sig" på mig. Hon pratade med, om, var med sin kanin hela tiden förut, först tyckte jag det var jobbigt och var rätt så irriterad på det men nu är det tur eftersom jag är likadan ;) Visst vi pratar om annat också…

Jag vet inte varför man ska känna sig ensam vi snackar ju kanin här förfullt och det är i alla fall ett sätt för mig att skriva av mig om vad som händer kring mina kaniner. Och som #56 skriver så träffas många av oss på olika tillställningar som utställning eller hoppning eller vad det nu kan vara.

Pratade med min syster igår när vi var på promenad med hunden om just det att man snackar om t.ex kaniner och den andra personen inte är så värst intresserad så kan det vara om allt min syster är helt inne på manga och anime och kan prata igel mig med det men jag gör ju det samma mot henne med kaninerna. så tror vi ligger lika, tror faktiskt att fler gör det någon kanske känner igen sig med och ha en pojkvän/sambo som bara pratar bilar eller sport som kanske inte intresserar dig men i bland får man tåla det om man själv snackar kanin.

Ibland kan det vara skönt och snacka med någon som har samma intresse och de är då ett sånt här forum är så underbart. Många här inne äger både mejl och mobil/telefon så kontakten finns att nå om man vill prata.

Har inte någon som är jätteintresserad av kaniner. Visst min mamma & min sambo gillar kaniner men har ingen att prata med kaniner om :/ Eller åka någonstanns & titta på t.ex Kaninhoppning,utställningar osv.

#60 det finns alltid folk närmre än du tror som delar ditt intresse. Att vara med i en förening som SKAF eller SKHRF kan vara bra. Som medlem kan man träffa folk som har samma intresse och kanske bor nära så att man kan samåka på olika saker som utställning eller hoppning. Se dig om krig så hittar du någon.

#59 Jo absolut, forumet är ju jättesjysst för det. Men det jag syftat på tidigare är att jag gärna vill göra något mer, jag vill inte bara snacka över datorn. Därför planerar jag gå med i någon klubb. :) Hade jag haft kanin med godkänd rasstandard så hade jag varit medlem från dag ett!

#62 man behöver ju inte ha en renrasig kanin för att vara med i någon klubb man behöver inte ha kanin allas om man inte vill man kan fortfarande vara med i en förening för kaniner. Tanke med förening är att alla dela samma intresse för kaniner.

#63 Det är jag fullt medveten om, men mitt resonemang tidigare var att det är roligast att gå på tex. utställning om man själv ställer ut. :)

#64 det är så sant. Men sa bara att man kan. Det lär nog inte vara så svårt och skaffa sig en utställnings kanin om det är så att man vill ställa ut.

Vet hur du känner dej.

Jag sj har kanin intresse, men ingen att prata live med, elr ens umgås med varandras kaniner osv.

Mina kompisar bryr sig inte om det, tycker hon e söt men inget mer.

Så det är skit tråkigt efter som ja bara har datorn där man kan snacka kanin, andra har ja inte tyvärr =(…

Jag och några kompisar har startat en lite kaninhoppnings klubb! Vi två kan prata om bara kaniner en hel dag :)

En av mina bästisar gillar kaniner, fast hon har ingen för hennes hund är så jaktintresserad.

Känner verkligen igen mig i texten!
Min sambo stoppar nog snart proppar i öronen, så mycket kanin jag pratar med honom! Han kan knappt namnen på dem så han hänger ju verkligen inte med när jag planerar och fixar.
Säger ofta till honom: Äh jag borde hitta en riktigt kanin-kompis, du lyssnar ju inte ! Haha! … o andra sidan, hur mycket lyssnar jag när han pratar om bilar? Gör precis som han: Ler o håller med och säger - det blir säkert bra!

Jag är 22 år och ingen jag känner i min ålder har kanin. Det är så mycket annat som är viktigare, sambo, jobb, barn, uteliv osv. Så man blir ganska ensam i sitt "löjliga" djurintresse Jag tycker inte att det är samma sak att sitta o skriva på KIF som att prata med någon på riktigt.

**Bor man i närheten av en klubb så tycker jag verkligen att man ska ta sig dit och vara social!
**Man vinner mycket på det, där är ju andra som älskar kanin! Oavsett ålder eller kön så får man lite i utbyte med alla man pratar med.
Alla har ju trots allt samma passion! Allt från att ha 50 kaniner till att ha drömmen om att en dag skaffa en kanin - alla älskar kaniner.

Känner igen mig jättemycket, tvåbarnmamma som älskar kaniner! Men det som är kul är att man kan prata kanin ex i bloggvärlden även om man inte är jämnåriga, bor nära varandra eller har gemensamma intressen i övrigt.

#70 Som vi då? ;)

Jag har sån otrolig tur att en av mina bästa vänner som oxå bo granne oxå föder upp kaniner. :) Sen har jag lärt känna väldigt många underbara människor sen jag började med utställning, folk som köpt kanin av mej eller har samma ras osv. Vänner på flera ställen i Sverige. :)

#71 Precis, vi är ju ganska många som bloggar och "pratar" kanin så gott som dagligen. :)

Jag har bara 1 kompis som tycker om kaniner de andra säger ex "Varför kaniner? Dem är ju bara tråkiga!"

Då blir man ganska sur men det är tur att jag har mina kaniner som kompisar iallafall :)

Jag måste säga att det har skett en stor förbättring sedan jag skrev här förra året! Tex ska jag och hoppträna med en klubb imorgon och träffa en hel hög med kaninmänniskor  Dessutom blir det nog att fara på utställning både i December och Januari. Åker inte dit främst för att ställa, jag har ju bara en kanin med stamtavla, utan mest för att träffa folk och kika på kaniner.

Fortfarande är min familj helt ointesserade och de flesta av mina vänner, men jag har också ett par kanintokar att snacka kanin med 

Samma här!

Fast det är inte bara kaniner, utan alla djur… Mina djur, andra djur, djur som jag har sett, djur till salu osv. ;) Haha, alla blir trötta på mig :P