Vill fylla på lite om jag får…

Tycker det gäller dom som redan har ett djur också behöver inte vara en kanin men låt säga att man har en kanin och vill ha en till kan man inte vara nöjd med den man har? samma sak gäller dom som vill ta kull och föräldrarna säger blankt nej. Vilket jag håller med om, kaninungar är en väldigt stor grej och kräver planering.

#1 Absolut! Det bygger ju på "visa att man är redo"-grejen ännu mer. Vill man verkligen ha ett till djur är det bästa sättet att visa att man kommer kunna ta hand om det att ta hand om sitt nuvarande djur på bästa sätt.

Jag förstår att man vill ha flera djur, men ibland måste man begränsa sig liksom. Alla djur innebär stort ansvar och mycket tid. Om jag fick bestämma utan att ta hänsyn till verkligheten skulle jag säkert ha 50 kaniner i min lilla trea liksom. Men det fungerar ju inte!

Håller med… Det finns nog en anledning till att föräldrarna nekar.
Och jag tycker absolut inte att ett barn ska ta ungar på sitt djur.

Instämmer med er alla!

Bättre det än föräldrar som ja och sedan inte har råd eller intresse att ta hand om kaninerna när intresset dalar hos barnen eller om kaninen blir sjuk.

Fast sen finns det föräldrar som min mamma. Hade hon kunnat döda alla djur i hela världen för hon hatar kaniner. Hata är ett starkt ord och då kan ni förstå vad hon tycker om djur.
Bara för att pappa tycker de små är lite roliga så har jag 9 st, annars hade jag inte haft någon alls. Pappa kan skratta åt de när de gör sina knasiga glädjeskutt och springer rakt in i hindert och står sedan som frågetecken och förstår inte alls vad som just hänt. Han kan klappa på de när de går i hagarna men de gillar inte honom utan de gillar mamma när hon går förbi. Då springer de fram och tillbaka och en tom viftar på svansen. Men mamma bryr sig inte det minsta, förutom när det är bebisar. ''Emma, hämta bebisarna så kan vi gosa med de''

Hade bebisar bara växt tills de var 3-4v gamla så hade vi nog haft 1 miljon kaniner. Då gillar hon de, men inte när de är gamla och ''stökar till''.

Pappa gillar hundar men är allergisk. Annars hade vi nog haft hund, bara att mamma är rädd för alla hundar men gillar Golden reteiver på något konstigt sätt?

Det blir lite jobbigt när en förälder gillar de små men blir ''tvingad'' till att inte gilla de bara för att man inte ska skaffa fler.

#5 Förlåt, men jag vet inte om jag förstod det där alls.. Din pappa gillar kaniner, din mamma gör det inte. Du har 9 kaniner men klagar ändå på att du inte får fler? Eller va?

#6 nej hon är glad att hon får ha så många av det jag förstår eller?

#6 Nej, jag sa bara att bara för att föräldar säger nej så är det inte bara för att de inte vill ha ansvaret. Finns så många olika orsaker. Jag har tex en orsak.
Självklart vill jag ha fler men jag orkar inte tjata längre. Jag frågar ju men det är inte så att jag tar upp det dag ut och dag in. Jag är glad för mina 9 små men det finns ju alltid någon man sklle vilja ta hem.

9 kaniner kan stöka ner rejält, och det är ju hennes rätt att inte vilja ha en stökig trädgård (eller tvingas till att städa upp efter dina kaniner).

Ett tips? som kanske kan göra det lättare: Använd inte spån, använd torv. Det är osynligt på gräsmattan. Kratta runt burarna varje dag. Städa flera gånger i veckan. Ansträng dig helt enkelt rejält för att visa att de är härliga djur att ha, att du klarar det själv och att du inte stökar ner.

Och om du vill kunna ta kullar men inte får ha fler än 9 kaniner, då får du kanske sälja några?

Själv minskar jag alltid ner inför vintern, kommer att ha 14 hermeliner och 1 angora. Då har jag plats att ta många kullar till våren för att röra mig framåt i avelsarbetet. Nästa höst får jag minska ner igen, för att ha plats inför 2013 års kullar.

#9 Jag har ett stall så de stökar inte till spec. Lite spån som kommer med ut när man tar ut kaninerna eller när man kommit ut från stallet.

Vad jag än gör så kommer jag inte få ha fler. Inte hemma iaf.

Jag tänker inte sälja fler för att få ha bebisar. Då skippar jag hellre att ta kullar.

Nu kommer jag flytta kaninerna när jag fått jobb så jag själv kommer få ha som jag vill när det gäller kaninerna.

Jag tänker bara på andra varför de kanske inte får fler kaniner. Jag vet mitt svar. Alla föräldrar är inte djurintresserade så därför får de inte fler.

Som uppfödare köper och säljer man hela tiden klarar man inta av att sälja kaniner ska man inte vara uppfödare enligt mig i alla fall. Har en kompis som håller på att sätta sig i världen med kaniner och köpt både kaniner med stamtavla och utan och hon är ett typ exempel på en som inte skulle passa som uppfödare just nu för hon är inte mogen nog för det men jag säger inte det åt henne. Hon lär upptäcka det själv mamman säger inte nej till nått snart sitter dom med 6 kaniner och två med med godkännda stammtavlor när dom gärna vill ha kaniner med bara stamtavlor…

Så jag förstår mig inte på folk som säger att dom vill ha kaniner med stamtavla och sen köper en kanin som knappt har H-bevis. och kommer till mig "kan vi inte ställa den här", "finns det inget sett?" "men kan du inte märka den och säga att du fött upp den så vi kan ställa ut?" Men hallå varför inte köpa en med stamtavla på en gång?! men det är upp till dom att göra fel och vill dom inte sälja ja då ska dom inte vara uppfödare heller… men viss känner man sig delaktig och vill hjälpa till så att dom inte gör samma misstag som en själv.

#10 Jag tycker ändå att du har otroligt schyssta föräldrar som låter dig ha 9 kaniner trots brist på eget intresse.

tror jag hade runt 10-15 kaniner en vinter hemma på gräsmattan nu mer hyr jag box men orkar inte mer än 6-7 kaniner i taget om dom alla kräver pälsvård. Pappa och mamma gillar inte kaniner mamma gillar inte djur men vi har en hund hemma sen har jag mina 6 kaniner tre bor hemma snart kommer dom andra tre och i vinter får jag inte hyra box det blir spännande vinter det här XD.

#11 Jag har inga utställningskaniner. Eller jo, men ställer inte ut. Jag har hoppkaniner och de skulle tycka att jag var otroligt oseriös om jag köpte och sålde kaniner hela tiden. Dessutom vinner man inte på det. Man måste träna upp de, tävla de och sen är det dags att sälja innan de ens klassat upp sig. Dessutom hade ingen velat ha en unge av två lättklassade kaniner. Knappt att de vill ha ifrån två som är elit.

Men jag håller med dig. Ska man ställa ut så satsa på det och köp inga ''onödiga'' kaniner med h-bevis eller djuraffärskaniner.

#12 Nu menar jag inte mig själv utan andra. Dock har jag 2 ungar som är till salu så jag har 7 som stannar och 2 som söker hem. Jag vet att mamma är schyst men som sagt ''mycke vill ha mer'' så därför kommer jag göra så att både mamma och jag får som jag vill. Jag får ha så många jag vill och har råd med och mamma slipper kaninerna hemma.

Mycket bra skrivet!:)

#14 det blir två skilda världar var det gäller utställnings kaniner och hoppkaniner har haft både och men var nog mer lycklig när jag hade hoppkaniner men jag tappade intresset då jag gång på gång försökte starta klubb men fick inga vättiga svar från förbunden hade bra kontakt med avelsföreningen här och något dom ville sattsa på var det ungdomar och barn och hoppning tar upp mycket av det men vi fick aldrig vara med och bilda en under klubb i vår förening därför tycker jag att SKAF suger på hoppning kan inte säga nått om SKHRF tror dom skulle låta oss starta klubb i alla fall… hade nog haft mitt hopp intresse kvar om vi haft en klubb…

Mamma hade jätte många djur när hon var liten kanske har hon tröttnat men när hon såg hur bra det gick med Ville var hon lite iponerad. Och pappa tycker väll att det är roligt men han är inte så insatt i det heller. Jag har en kanin men vill ha mer. Mamma vill inte ha mer för hon tror att jag nte har mer tid för det om några år. Är jätte nöjd med min lilla Ville och kommer altid att älska han men det finns innom mig att jag vill ha mer kaniner även om mamma och pappa inte vill ha mer. Men får väll venta tills några år:)

#17 Vänta bara tills du börjar gymnasiet, då kommer du ha mycket att göra och då är det skönt med "bara" en kanin kan jag lova;) Det är nog så din mamma tänker med :)

#16 Det är inte lönt ifall vi skulle göra en till klubb inom mitt län. Vi har två klubbar i Skåne. Skånes KH och Lunds KH. Vi tävlar i nästan hela skåne känns det som så det blir bara dyrt för klubben om man ska starta en till. Sen måste man betala skaffa domare och de får inte åka på domarläger innan de varit en klubb i 3 år tror jag det är. Jag vet ett län som behöver det, Blekinge. Där finns ingen klubb.

Jag tycker det är otroligt mycket roligare att ha hoppkaniner än utställningskaniner. Man gör någonting med kaninen och de tycker det är så roligt. Har en som nästan blir sur om han inte får visa upp sig. Dessutom gör man någonting under dagen istället för att bara gå omkring och ''dega'' tills det är prisutdelning. Pappa tycker likadant som jag. Mamma var med på en utställning och hon sa aldrig mer :P Hon har varit med på några hopptävlingar för att hämta mig och då fick hon hålla några när vi int var på banan och klappat den som precis kommit ifrån banan och sa att den var duktig även om jag kanske tyckte att det gick mindre bra :P Alla som går på mindre än 8 av 8 fel är bra enligt henne.

#19 Gillar alla dina svar Hjärtelyckan, bra och mogen inställning!

Jaha, ja jag får väl lägga ned då eftersom jag är "barn" och föder upp kaniner ;) Är ju trots allt inte myndig….

#21 Fast du får ju uppenbarligen ha en hel farm för dina föräldrar. ;)

#20 Tack så mycket ''Cameliont'':) du verkar vara den enda som förstår mig.

#22 Jag kan nog påstå att jag tjatade lite, de va inte så att mina föräldrar föreslog att vi skulle skaffa 20 kaniner :P

#19 ja det är ju som en helt annan värld som jag säger jag gillar utställning men har inget val när jag bor där jag bor nu pratar vi norrland och Jämtlands län är ett stort län som täcker upp härgedalens län också. Men ändå vill dom inte lyssna. Har inte provat SKHRF eftersom att då vill inte KAF Jämtland hjälpa till. Det är ett tungt lass att dra själv visseligen är jag 21år och driven till att starta en klubb men utan dommare och utan ekonomiskt stöd tar man sig inge långt.

Funderat på att flytta söderut för kaninernas skulle (både för hoppning och utställningens skull) det är ju mitt liv mina kaniner så om jag hittar jobb eller skola söderut då flyttar jag utan att tveka bara kaninerna får följa med ;). Mina föräldrar tycker jag är galen nog att jag forsätter med kaniner men det är mitt liv och en del av mig så det bara att acceptera.

#25 Du måste nästan ha domare inom SKHRF för att du ska klara dig :P Annars får du bara ha en massa tävlingar inom klubben och då kommer i princip bara nybörjare, de som har kaniner som inte hoppar så jättehögt och de som inte är intresserade av uppklassningspinnar tävla. De som vill tävla på ''riktiga'' tävlingar kommer välja en annan klubb. Annars får man hyra in en domare men det blir ju jättedyrt.

Mamma tycker att man ska ha kaniner tills man är typ 10 eller så :P Sen är det för ''fjantigt''. Jag kommer ha kaniner tills jag trillar av pinnen :P
Jag säger ''men då kan vi skaffa häst istället'' du ska se hennes blick. Om blickar kunde döda så hade jag blivit aska på direkten :P. Hon fick gå in i ridhuset en gång för hästen kasta av mig och sparka mig sedan och hon höll på att få en hjärtinfarkt. Hon har verkligen respekt emot de och jag tycker inte de är så faliga. Klart att man har respekt emot vissa men det är inte så att alla håller på att sparkas och biter en såfort man kollar på de.

Jag har haft kaniner sen jag var 12. När jag var 16 fick jag köpa min första renrasiga (för egna pengar givetvis). Sen dess betalade jag för allt gällande kaninerna med mina egna pengar, jobbade helger och lov. När jag flyttade hemifrån vid 18 hängde kaninerna med. Den enda helt kaninfria pausen jag har haft var när jag var ute och reste i världen. Jag och kaninerna har bott på 7 olika ställen! Det löser sig alltid om man vill, jag har försörjt mig och kaninerna på "studentlön". Paradoxalt nog så har jag färre kaniner nu när jag har mer pengar :-). Det jag ville ha sagt är: mina föräldrar tycker att jag är galen och har alltid tyckt det. Dom är inte djurmänniskor och har typ aldrig klappat en enda av mina niner. Men eftersom dom varken behövde betala, sköta eller skjutsa så fick jag ha så många kaniner jag hade möjlighet till. Sålänge jag själv skötte det bra.

#27 Jag betalar allt till mina med egna pengar och har gjort det i säkert 5 år. Men mamma säger ''det är min trädgård, mina regler''. Sen vill de skjutsa mig istället för att jag ska ta bussen och tåg till tävlingarna. Sålänge jag säger till 1-2v innan tävlingen så skjutsar de men de muttrar varje gång de behöver gå upp 06.00 för att köra 10 mil. Jag har sagt många gånger att jag kan ta bussen och sköta det själv men de säger bara att de är rädda för att det finns så många som mördar och våldtar runt busshålplatser och vid tågen så de vågar inte släppa mig helt själv. Men såfort jag fått körkort så får jag köra själv och betala bensinen själv.

Sist jag frågade om en kanin så sa mamma att om jag hade skött mig i hemmet (tex tvättat egna kläder, städat huset och lagat mat) så hade jag fått ha så många jag ville. Men fick ingen chans att visa att jag kunde göra det. Hon har aldrig sagt detta innan utan bara hållt tyst. Hade jag vetat det så hade jag självklart gjort detta! Dock kan jag inte tvätta. Är rädd att jag förstör kläderna och sen kan en 3-åring använda våra kläder. Sen har vi en tvättmaskin som är så himla konstig med 1 miljon knappar på sig så när jag skulle lära mig den så blev det avbrott i hjärnan.

Jag håller delvis med TS. Barn som bara vill ha mer och inte ser det de har bör inte ha så många djur (syftar inte på någon med detta). Men sedan finns det ju barn som är mogna att ta hand om djur. Det är så lätt att klumpa ihop alla mindreåriga, att de bara vill ha mer, tröttnar efter några månader osv.

Jag fick min första kanin när jag var ca sju år. Enligt mina föräldrar har jag varit djurgalen så länge jag levat, och alltid önskat mig djur.  Det gick iallafall jättebra med den kaninen, jag tog hand om den helt själv, både vinter och sommar, jag läste allt jag kom över för att bli en bättre kaninägare, jag rastade den alltid osv. Som ni kanske förstår var djur mitt enda och stora intresse, jag kan inte föreställa mig vad jag skulle gjort utan det.

När åren gick kände jag mig mogen att ha en till kanin, och jag hade en dröm om att föda upp kaniner. Jag köpte en hona, men jag parade henne aldrig då jag insåg att jag inte var tillräkligt kunnig.

Nu, ett bra tag senare, så sitter jag här med 10 kaniner och uppfödning, en hund och snart två getter. Jag bor fortfarande hemma och jag tar hand om allting själv. Mina föräldrar finns om jag skulle behöva dem, men jag betalar allt själv då jag får barnbidraget och har andra inkomster.

Det känns lite som att vissa i tråden är negativa till att barn har djur, men vad är problemet så länge djuret har det bra och barnet tar ansvar? =)

#29 Jag är inte negativ till att barn har djur. Har själv två små barn och vi har både två katter och kaniner i familjen. Men dom är mina i första hand.

Nej, men tråden handlar väl snarare om att inte tjata utan tänka efter varför föräldrarna säger nej. Inte att det är dåligt för barn att växa upp med djur.

#30 Jag syftade egentligen inte på någon speciell, utan mer på stämningen i tråden.

Tycker också att det utvecklats lite åt det hållet, och jag ser inget fel med att tråden blir lite OT, och de har diskuterats att alla barn inte är mogna att ha djur. Ämnena är ju väldigt lika dessutom.

Kan inte hantera en tvättmaskin? Antar att du är ganska ung då. 12-13? Jag tycker att du har snälla föräldrar som låter dig ha så många kaniner så tidigt. Jag åkte för övrigt inte tåg eller buss med mina utan betalade bensinpeng till samåkning. Jag hade inte släppt iväg mina ungar (om jag haft) på buss längre än inom kommunen innan dom börjat gymnasiet. Jag säljer för övrigt aldrig kaniner till de som är under 18. Föräldrar ska vara med vid utbildningsbesök och hämtning/betalning. Kända medlemmar i Skaf gör jag undantag för om jag litar på dom.

#32 Tror tyvärr att det är många som inte vet hur man sätter på en tvättmaskin i den åldern. Men jag ska inte säga något egentligen… Men så är det, barnen har olika sysslor och hjälper till olika mycket i olika familjer. =)

#32 Nej, jag är 19 och jag känner många som inte tvättar inom min ålder så jag är inte ensam. Jag tycker det är bättre att vara rädd om kläderna istället för att tvätta isönder de.
Jag vet hur man gör men sen när det gäller själva tvättmaskinen så vet jag inte hur den fungerar då den har så sjukt många knappar till allt.

#34 Ibland kan man inte förstå varför det inte bara finns en knapp där det står starta på, allting hade varit så enkelt då. =)

#34 Då ska du ha våran tvätt-maskin hehe vrida till det program man ska ha och sedan start ;)

#29 Det är klart att barn kan ha djur! Barn är flera gånger mer måna om sina djur än vuxna också, och djur är ett underbart sätt att lära sig om ansvar - men barn behöver ofta hjälp av föräldrarna till en början då man inte är lika självständig. Om man inte kan hantera en tvättmaskin eller inte är inte relevant när det gäller djur, man kan vara självständig på olika sätt.

Och det är svårt att få genuint stöd av föräldrar som inte egentligen vill ha djur, det är där den lilla aspekten kommer in… Men kan man ta ansvaret, har man fått testa på mindre skala (t.ex. en kanin till en början istället för 189) och har stödet är jag jättepositiv till djur bland barn! Har själv haft djur sedan jag föddes, under hela min uppväxt och kan inte tänka mig ett liv utan dem.

Så problemet är, som #29 säger inte att det är fel att barn har djur utan att föräldrarna ska engageras på fel sätt. Det är bättre att berätta om sitt intresse, försöka göra dem intresserade istället för att tjata hål i huvudet på dem. Det blir en jobbig sits för både förälder, barn och djur då.. :/

#35 om det bara var så enkelt:) nej, då ska man ställa in vilket material, ännu mer, vilken grad och sen hur länge man ska tvätta. Torktumlaren är ju hur lätt som helst.

#36 Mamma borde köpt en sådan och inte någon maskin där man måste ha IQ som einstein för att förstå hur man ska göra en enkel tvätt. Hade vi haft vår förra maskin så hade jag kunnat tvätta varje dag för att underlätta men jag vill ju inte att vi ska göra av med en massa pengar på kläder bara för att en maskin är helt knepig. Är ju inte så att ett par byxor kostar 50kr och sen 10 kr för en tröja utan det är flera tusen man har lagt på pengar. Pappa råka förstöra en tröja och då höll taket på att lyfta :P Han är lika bra som jag på att förstå det där.

Jag har personligen haft egna djur praktiskt taget sedan jag föddes. Första katten fick jag när jag var 3-4 år gammal. Kanin, fågel osv har jag haft runt mig hela livet.
Mamma tog såklart huvudansvaret och pappa viss del, men har haft egna djur så länge pga att min mamma har lika stort djurintresse som jag :)

#34 Men om du är 19… Då får du ju göra som du vill? Skaffa ett jobb/extrajobb. Hyr en hästbox. Ta körkort, köp bil. Eller åk buss. Snack om föräldrar hit och dit är ju helt irrelevant när man är över 18. Eget ansvar är det som gäller då och om du inte är nöjd med att hyresvärden bara låter dig ha 9 kaniner så är det ju bara att flytta.

#40 Jag håller på att hitta jobb vilket inte är så jättelätt när det finns 500.000 andra som också söker jobb. Håller på att ta körkort och ska köpa bil när jag har råd med det. Mina föräldrar är för rädd om mig för att låta mig åka buss hit och dit kl 6 på morgonen eller kl 22 på kvällen. Som du även kan läsa längre upp, därav kör de mig.

Därför jag ska hyra en box för att båda ska bli nöjda som du även kan läsa högre upp.

#37 Bra inlägg!;)

#40 Kan säga så här: att hitta ett jobb i dagens samhälle är skitsvårt! Jag vet själv, söker med var och varannan dag, men finns inte många jobb och att komma in på utbildning är skitsvårt. Så det är inte bara att skaffa ett jobb/extra jobb och flytta, så enkelt är det inte….

#26 hehe det finns nog ingen chans inom SKHRF för oss här att starta klubb. Men o andra sidan är vi ganska gröna allihopa alltså nybörjare så att bara köra lätt klasser är nått vi skulle behöva göra ibörjan i alla fall. Vi har tillgång till en domare inom SKAF och jag har fått dispens och gjort dommar provet men fick det aldrig rättat eftersom att kommunikationen där inom föreningen är ur kass rent ut sagt. Vi vill göra hoppning till nått kul för våra barn och ungdomar där tävling är en del i bilden så det går inte att jämföra mend skåne eller värmland som typ äger på Kaninhoppning. Ska inte prata skit om nått eller nån men det känns lite surt när man jobbat med det här sen 2008 då jag gick in i styrelsen för KAF Jämtland som hopp och ungdoms ansvarig nu under 2011 gick jag ur styrelsen finns ingen mening när man inte får nått stöd från huvudförbundet och tycker helt äligt att SKAF inte ska hålla på med hoppning men det är ju min åsikt kanske väldigt OT från tråden men blir förbannad att det bara ska fungera för att man bor söder ut vi norrlänningar är också människor och vi har också kaniner :/

#42 Tack så mycket! :)

#44 Får man inte ha det som bara en hobby inom klubben? alltså kanske inte tävla och så utan bara träna? För ifall ''riktiga'' tävlingar inte är så viktiga så kan ju bara träningar vara roliga?:) bättre än inget ;) Fast du kanske inte är med i SKAF öht?
Tycker det är lågt av förundet att behandla alla olika! Vi har iofs bara tävlingar 1 gång om året så vi är inte den klubben som tävlar mest men det är ändå något. Tror nog att de runt stockholm och så tävlar mest av alla i SKAF.

Nu blir det hemskt mycket OT men jo, så enkelt är det. Saknar man slutbetyg från gymnasiet är det såklart smart att bo hemma när man pluggar upp det men har man behörighet är det ju bara att börja plugga. Studiebidrag på 2800kr + ca 3000kr efter skatt från jobb för studenter via ex manpower klarar man sig finfint på. Bostadsbidrag kan man få om man har lägenhet dyrare än studentrum. Och då lånar man inte ens CSN. Att plugga är bättre än att gå arbetslös. Och jobb finns det om man VILL och har en fungerande kropp. Flippa burgare, städa, personlig ass, äldrevård, telemarketing, det är svinlätt att få jobb inom dom branscherna. Gå till arbetsförmedlingen och väx upp. Jag blir faktiskt chockad över att det finns folk som bor hemma och har mage att klaga över att dom inte får ha massa kaniner eller får åka buss när dom fyllt 18 för längesen. Det är ju bara sjukt. Vuxna människor! Ta ansvar för era liv.

Det finns tusentals utbildningar och tiotusentals strökurser. Dessutom basåren som är till för de som har svårt att komma in på de program de vill från sina gymnasiekurser. Högskoleprovet. Läsa ett annat program i ett år för att bli inkvotad i önskeprogrammet senare. Vill man så kan man! Vill man inte händer inget.

Och btw, jag har gått arbetslös, frivilligt så. Och hade då under den tiden max 2 kaniner. Men i de perioderna har jag levt på sparade pengar (varit ute och rest eller nyss flyttat till ny ort). Efter ett tag orkar man inte vara kräsen längre när det gäller jobbsöket och vill ha in pengar. Då har jag sökt alla skitjobb tillgängliga och alltid fått napp inom tre veckor.

#47 Lina håller med dig och känner mig träffad jag är 21 och bor hemma, men kaninerna är mitt ansvar jag betalar allt för dom. Vi lever i ett samhälle där det svårt att få jobb men å andra sidan ligger jag inte och latar mig jag pluggar på heltid det kostar en massa då jag måste betala för min utbildning så frår inte en enda krona över utan gör 200kr minus varje månad mina kaniner lever på mina sparpengar jag jobbat ihop i sommar. Vill växa upp och stå på mina egna ben men det svårt och göra det när man inte vet vad man vill.

#46 visst får man det det nått vi har vi tränar ihop ibland och har våra egna tävlingar så visst får vi ha en hobby föreningen har egna hinder till och med som just nu står hemma i min källare och dammar.

Jag ligger inte heller och latar mig. Jag söker jobb dagligen och skickar till de som jag tror att jag passar på. Jobbat hela sommaren och betalar hem 20% av det jag tjänat så det är inte så att jag är någon bortskämd unge. Jag har dessa pengarna att leva på och när de är slut så kommer jag få jobba hemma ifall jag inte fått något jobb innan de är slut. Det är inte så att jag försöker bo här hemma så mycket som möjligt för det vill jag inte. Hade jag kunnat flytta så hade jag flyttat imorgon men jag kan inte för jag har inget jobb.
Sen är mamma den som försöker hålla mig hemma så länge som möjligt så det är inte bara så att allt ligger på mig. Min familj är väldigt noga med att vi inte ska råka illa ut. Jag har fått lära mig att få ta hand om mina pengar sedan jag var 10 år gammal och inte lägga ut en massa på skit. Har jag inga pengar, då har jag inga pengar och kan inte betala det som behövs betalas.
Det hörs dagligen på nyheterna eller står i tidningar att unga tjejer blivit våldtagna och mördade vid hållplatser. Förstår du varför mina föräldara inte låteer mig hålla på som jag vill? det är de som inte vill att jag åker buss, inte jag. Jag vill ta bussen och kunna ta mig dit jag vill själv men mina föräldrar skyddar mig som djur gör med sina ungar. Jag får åka under den tiden de är på jobb men annars kör de mig just pga det som händer runt om i landet. Hade det inte hänt så hade jag aldrig behövt leva så.

Ja, det blev mycket OT men är så trött på att man ska se mig som en bortskämd unge som inte kan ta hand om mig för det kan jag.

#51 Jag tänker hoppa över den första delen då den inte angår mig.

Dock angående buss tycker jag att du bör ta ett rejält snack med dina föräldrar. Skaffa ett överfallsalarm om ni är så otroligt oroliga. Media blåser upp allt till tio gånger dess storlek, och det är inte livsfarligt att åka buss utan ett perfekt sätt att dels lära sig transportera sig på egen väg och bidra till en bättre miljö. Du är väl 18 år, ska kunna ta egna beslut och kan dessutom söka bostadsbidrag om du vill flytta. Staten går in och betalar till levnadsminimum om du inte får ett jobb direkt osv. Så allt hänger på dig - oavsett om du är en "bortskämd unge" eller inte.

Jag är 17 år, går tredje året på gymnasiet, har ett jobb, egen lägenhet och pendlar 14 mil/dag. Inget är omöjligt om man lägger ner sig lite. Att bo hemma är det inget fel i, men att försöka hitta anledningar att skylla på är bara fel.

Att börja plugga på universitet är ett utmärkt sätt att ta sig hemifrån på. Lite "prova-på" och en bra övergång mellan att bo hemma och att bli vuxen "på riktigt". Mycket lättare att börja där, för att få ett heltidsjobb är svårt och lägenhet utan heltidsjobb likaså. Dela rum, ex kollektiv, är ett bra sätt att ha råd att leva på en deltidslön. Det går om man vill, hur kul är det att bo hemma och bli behandlad som en mellanstadieunge? Jag blir ärligt talat bekymrad. Vilken värld lever vissa föräldrar i? En ondskefull och farlig? Jag har liftat runt i Sverige (ex sena nätter i GBG) och Europa, jag har bott på hustak i Indien. Jag och en tjejkompis. Världen är inte farligare än man gör den och folk är folk vart man än är. Hjälpsamma och omtänksamma. De som inte är det kan man ju skita i att vara i närheten av. Man har så roligt som man gör sig :-).

#52 Jag orkar inte ta upp en så liten sak när jag ändå inte är ute. Det enda jag skulle åka buss till är ifall man skulle handla medan föräldrarna är borta eller till en kompis lite då och då och sen hämtar de en på kvällen. Snart har jag eget körkort och kan låna en av bilarna tills jag kan köpa en egen och då är allt löst. Sen kommer jag flytta såfort jag fårtt jobb och har råd med en bostad och då får jag göra hur jag själv vill. Tycker det är bättre att bry sig om sitt barn än att strunta i hur det mår och hur barnet beter sig utanför familjen, vilket inte alla föräldrar gör.

Sen tror jag knappast att någon skulle betala för en lägenhet till mig när jag inte har något jobb. Desstutom vill jag betala för mig själv och inte få pengar från andra och leva på. Så när den tiden kommer, vilket jag hoppas på är snart, så kommer jag kunna betala allt själv och bo själv.

??? Ursäkta att jag frågar, men är dina föräldrar extremt religiösa? Eller från någon annan kultur? Mina är starkt troende kristna men tycker att det är viktigt att vi lär oss och vågar stå på egna ben. Åkt buss själv har jag gjort sen jag var ca 10. Jobbat extra sen 16, då fick jag en vespa för att lättare ta mig till jobb och vänner. Mina föräldrar bryr sig otroligt mkt om mig, men man måste ju låta sina barn få växa upp och klara sig själva.

Nu kommer jag inte ihåg alltihoppa jag ville svara på i tråden tyvärr. Blev lite mycket.

Iaf jag har åkt buss själv sedan jag var 13år och åkte till skolan vid klockan sju på morgonen.

Ingen av mina föräldrar är så förtjusta i kaninerna och mamma hade helst bara velat ha två kastrerade katter och ev hund. Men så märker dem hur glad jag är när jag håller på med dem så dem säger inte emot. Fast dem håller ju det på en lagom nivå. Jag betalar allt själv men sen så står ju burarna på deras tomt. Så därför håller jag det nere så inte dem ska börja snacka om att jag måste hyra marken som burarna står på.

Har förtillfället 5st egna kaniner och 2st som är inackoderade. Sen blir det kullar till sommaren och då behåller jag en kanske två. Sen vill jag visserligen ha en frasse till men ja det får vi se hur det blir. Måste ju få ungarna sålda med.

Kommer ihåg att någon nämde någon om att är man över 18år så bestämmer du själv oavsett föräldrarna. Inte sant så länge man bor hemma så anser jag att föräldrarna bestämmer.

Letar jobb förtillfället. Jobbar som dagmatte så får inte del och det är väl ungefär så att det räcker. Min pojkvän i Stockholm får helt enkelt hålla sig till tålls.

Kan ni inte ta privata diskussioner om bussåkning, jobb och oroliga föräldrar via pm? Känns inte shysst att vissa blir så hårt påhoppade! Vi pratar kaniner här och borde inte diskutera varandras ekonomi och boende öppet.

#57 Är det något som blivit påhoppad. Jag kanske är så trött så jag inte märker det visserligen.

#57 Håller med, tycker att det blir lite mycket OT nu.

Mycket bra inlägg! Jag får många förfrågningar av unga tjejer ang. Kaniner och har en klar regel över att om man är omyndig så ska förälder eller motsvarande vara den som i första hand har kontakt med mig ang köp av kanin och att dom senare är den som har huvudansvaret för kaninen. Är mycket tydlig med detta på hemsidan. Man vill inte ha arga föräldrar som ringer då deras dotter kommit hem med en kanin utan att fråga tex. Men sen måste jag tyvärr säga att vissa föräldrar själva inte förstår vilket ansvar de är o ha kanin och att faktisk även dom KAN BLI SJUKA och kräver sin omsorg! Om jag märker sådana tendenser får man instruera föräldrar oxå, för att i största mån minska risken för att dom ringer efter någon månad då de bluvit "för jobbigt" eller att dom jelt enkelt gör sig av mef kaninen på något annat tragiskt vis… :-( Mvh Mariana www.lundenskaningard.n.nu

#60 känner igen det där helt. men man står där med öppna armar och tar tillbaka kaninen även fast man inte har plats ;). För många år sen i min start var det många barn som ringde knappt kunde säga vad dom heter och sånna är jobbiga att prata med och förklara för ett litet barn att kaninen redan är såld eller att jag gärna vill prata med förälder förstår dom inte. så nu står det tydligt i mina annonser att bor man hemma krävs förälders tillstånd om man är under 16år.

Det värsta jag varit med om var förra årets kull där två av ungarna dog någon vecka innan avfärd så mådte ringa till familjen och berätta pratar med mamman och hon säger när jag är kvar i luren till sina baran att kaninen är död asså så hårt att höra barn gråta det sitter kvar i mig än.

Och det här med vård och omsorg sålde en teddy/lejon korsning till en familj som inte förstår att man måste klippa bort tovor så han ser förjävlig ut var dit och klippte utan tillstånd i sommras vet inte hur han ser ut nu men har förklarat för familjen att det är djurplågeri men barna förstår inte och mamman och pappan får jag då aldrig till att förklara det på ett vettigt sett.

Ja sånt är hemskt. Har haft föräldrar här som också licksom barnen tror att de är en leksak, i alla fall gett de intrycket.. :-( Har faktiskt nekat en gång trots att en tjej hade "tillåtelse" då magkänslan inte alls var bra…

Svårt det där tycker jag vill inte neka är typ så snäll så jag tror på alla. Sålde en hona och en hane till en familj med utländsk bakgrund. Dom var inte jättebra på svenska men försökte förklara att kaninerna inte skulle bo i samma bur om man inte kasterade hanen. Det fattade inte dom och fick reda på via en bekant att deras tolk fått förklara det för dom och tillslut fick jag hämta igen kaninerna och då var hanen så agressiv att jag lät avliva det var tots allt dvärvädur/hermelin korsning och dom ska vara snälla honan lever och har det väldigt bra i ett nytt hem och är hur go som hälst.

Lina R: Vilken värld lever du i? Jag har bra slutbetyg ifrån gymnasiet, har sökt ubildningar 2 omgångar nu, bara kommit på reservplats, trots behörighet och bra betyg. Har sökt jobb nu i 2 år, har ströjobb som tim vikarie på förskolor men det ska dem inom 1-3 år ta bort, då måste man ha förskoleutbilning för att jobba som timvikarie. Så det är inte så lätt som du tror. Jag har sökt mycket, men inte fått osv för det är väldigt hög konkurrans om jobben

Kanske finns det ett bättre forum att diskutera ekonomi, hemmaförhållanden och tillgång till jobb. Vi kan väl helt enkelt dra slutsatsen att är man mogen för djur på eget ansvar trots att man bor hemma så är man, oavsett vad!

Dock vill jag bara flika in en sista sak i denna OT-konversation: telefonförsäljarjobb finns ALLTID. Behöver ni ett jobb så hör av er dit, kanon sätt att förbättra sitt CV. Sedan handlar det om att vara utåtriktad och binda kontakter - gå ut i stan och prata med folk i affärerna. Det är svårt att få jobb, men telefonförsäljare eller "skitjobb" är en jättebra start, en referens och du är redo att få ett nytt jobb! Jag har förutom sommarjobb lyckats få 2 jobb samt 3 erbjudanden hittills genom att samla på mig kontakter och referenser :D Och då är jag inte ens klar med gymnasiet än

#60 Jag förstår dig verkligen, och har varit med om det själv. Det är väl lite därför jag är så anti affärer där föräldrarna inte finns med. Mina föräldrar och jag höll i yngre år på med kaninavel så smått och efter första kullen fick vi lära oss att kontrollera köparna väldigt strängt. Trots instruktioner låter så många föräldrar barnen misshandla de små liven något så otroligt… En kanin blev lämnad på verandan utan bur = rävmat efter bara någon vecka och en annan blev buren i öronen… inte alls kul när man får veta det i efterskott..

#65 Fast oavsett hur mogen man är så är det föräldrarna som har sista ordet så länge man bor hemma.

Absolut, alltid! Men det den långa ekonomi-konversationen handlade om var de som bodde hemma men ändå kunde ta ansvar på helt egen hand, därav skrev jag så :)

Jag vill inte lägga mig i här, absolut inte, men måste bara säga att emma verkligen inte är "en bortskämd unge".
Lite väl mycket påhopp i denna tråden nu..
fast måste säga att jag tycker TS har fel.

#68 Tror inte att någon har menat några påhopp, det har mest blivit en livlig diskussion från alla håll där folk delar livserfarenheter. :)

Vill du utveckla det? Är intressant att höra olika åsikter, tycker att det är ett så viktigt ämne att desto fler som tänker till gällande det desto bättre!

Nu har jag inte läst tråden, men det här är mina egna åsikter.

Jag både håller med TS och inte. När jag köpte min första kanin för fem år sedan ville jag genast köpa en hona till honom och para. Mina föräldrar sa bestämt nej och trots att jag tjatade, skrek och gnällde ville de inte ge med sig. Och det är jag glad för idag! Trots att jag visste en hel del om kaniner då, mest genom den här hemsidan, hade jag ingen egen erfarenhet. Jag visste ingenting om defekter och hade inte alls klarat av att göra mig av med döda ungar tex. Jag hade heller ingen tanke på hur jag skulle få dom sålda! Min kanin var väldigt sprattlig och inte alls särskilt rolig och han hade heller varken stamtavla eller härstamningsbevis så jag visste ingenting om honom.

Men nu är det annorlunda. Jag är 17 år gammal, fyller 18 om tre månader, och betalar allt till mina två kaniner själv. Jag har dessutom allt ansvar och hinner med dom utan problem och känner själv att jag absolut skulle hinna med en eller två till. Men, mina föräldrar tycker kaniner är skittråkiga. De förstår inte alls mitt intresse och kan inte sätta sig in i det, de tycker det är onödigt med tid. Man märker stor skillnad mellan mig och min yngre bror - hans intresse är musik. Vid matbordet pratas det ständigt om nya låtar, nya spelningar… Och så fort jag försöker slänga in något om kaninerna är det ingen som lyssnar. Min bror blir skjutsad flera mil på spelningar och mina föräldrar kommer varje gång han spelar. Min pappa har en gång skjutsat mig till en utställning. Det var samma sak när min bror hade Gokarts som intresse, då blev han också skjutsad över allt och pappa köpte nya Gokarts till honom titt som tätt när han växte ur dom.

Jag är jätteglad över att jag får ha mina kaniner och min hund! Det är inte alla som har sån tur. Men det är tråkigt att man får lida för att föräldrarna själva inte förstår sig på ens stora intresse.

#65 Telefonjobb = provosion lön 9 gånger av 10 och har man ett sånt jobb och inte direkt säljer något har man ju inga pengar alls i princip, och jag har sökt sånt med, varit på stan och lämnat cv osv men det är inte lätt. Jag har liksom erfarenhet och vet många som gör samma som jag men ändå inte knapp får jobb osv.

#70 Jo, självklart måste det vara extremt tråkigt när föräldrarna inte delar ens intresse. Men samtidigt, om föräldrarna till en femåring inte bryr sig ett dyft om kaninen eftersom att de saknar intresset samtidigt som barnet inte kan ta ansvaret eller vet vad man ska göra när kaninen t.ex. blir sjuk så är risken för dålig behandling väldigt stor. Det är ju trots allt liv det handlar om, och det måste finnas en vuxen som kan ta huvudansvaret när det gäller yngre barn och djur.

Och sedan är det ju, som du säger extremt bra att lyssna när föräldrarna säger nej i vissa fall, som när det gällde PARNING i så låg ålder. Det är av den här anledningen jag tycker att man ska lyssna på föräldrar mer, för vissa struntar verkligen i de vuxnas åsikter för som barn tror man att man vet allt. Det är ett praktexempel på varför man ska sluta tjata ner sina föräldrar - att föreslå ett djur eller försöka intressera dem för det är en helt annan sak än att försöka slå ner dem med ord.

#71 nu blir det ju OT igen men om man inte funkar som säljare (alla kan inte sälja) så kan man alltid flippa burgare. Under 18 är attraktiva inom hamburgerbranschen eftersom dom har så låg minimilön. Över 18 är attraktiva som pers ass. Till de som inte kommer in på utbildningen: vill man verkligen plugga ett program som är poppis får man kämpa för det. Gör högskoleprovet för att byta kvotgrupp. Och om man inte kan få ett nog högt betyg trots flera försök så kanske man ska tänka om och välja en annan utbildning som är lättare att komma in på. Eller plugga utomlands (läkare och veterinär exempelvis). Till ämnet: jag blir glad av att höra insiktsfulla inlägg som från #70. När man mognar så inser man ofta att föräldrarna hade rätt i rätt mycket :-). Annat hade dom fel i, jag håller fortfarande på md kaniner ;-).

#73 Man ska ju inte plugga något man inte trivs på för att det är "lättare" att komma in på, så fungerar det liksom inte.
Och plugga utomlands är inte det lättaste, i regel får du inte likvärd ubildning där som här, vi har bättre utbildning i Sverige än i många andra länder.
Och alla kanske inte klarar att flytta utomlands?
Finns många faktorer som spelar in hela tiden.
Alla passar inte till allt, alla klarar inte allt, så är det, mänsklig faktor,

#73 Ja tänk om det var så enkelt. Tyvärr ser inte världen ut så. Visst för en del som haft tur och så är friska så kanske världen ser ut så men för oss andra ser världen annorlunda ut.

Det är märkligt hur länge myten om att det alltid fins jobb inom äldreomsorgen, personlig assistent och Hamburgerbarer får förekomma. Jag vet inte hur det är hos er men här har kommunen anställningsstopp så ingen får jobb inom äldreomsorgen och det finns ett stort överskott på undersköterskor så som outbildad kan du glömma jobb inom äldreomsorgen. Samma sak inom personlig assistent. Eftersom äldreomsorgen inte tar in folk så söker uskorna jobb som personlig assitent. Att få jobb som outbilad där gäller det ha tur, rejält med tur.

Senast lokala donken sökte folk här fick de in 750 ansökningar till 10 tjänster. 740 fick Nej tack på sin ansökan.

Den absolut svåraste situation att få jobb är om man saknar utbildning. För högskoleutbildade sjuksköterksor, ingegörer och liknande finns det alltid jobb. Svårare inom samhällsdelen dock. Men som outbildad så har man den absolut tuffaste situationen på arbetsmarknaden. Där slåss man med upp till 5-600 andra sökande om en tjänst.

Tyvärr är alla inte lämpade till att utbilda sig. Och att utbilda sig till nått man inte är interserad av bara för att det är lätt att komma in är inte en bra lösning. Sjukdom eller andra svårigheter ställer även till det.

Jag är 14 år, har 6 kaniner och 2 hundar som är MINA. Okej nej jag betalar inte allt för dom, men jag står som ägare och det är jag som sköter om dom. Jag får köpa kaniner, bara jag frågar först och har plats och tid.

Jag fick min första egna hund när jag var 11 år. Kanin har jag haft väldigt länge. Jag har haft hamsteruppfödning osv. .

Ålder är bara en siffra, det bevisar inte alls hur mogen man är.

Nu är det så att jag troligtvis kommer att flytta nästa höst, då jag börjar gymnasiet, till ett internat med min ena hund. Och jag har tur. Mamma kommer att ta hand om andra hunden och kaninerna på veckorna.

Jag har tur som har en sådan djurintresserad mamma. Hon hjälper mig om jag är borta, sjuk eller liknande. Ibland kan hon ha gett kaninerna mat och så när jag kommer in från kvällspromenaden med hunden, fast hon inte har behövt.

SJÄLVKLART så har hon huvudansvaret, vad som än händer, och självklart måste hon skriva på kontraktet när jag köper en kanin.

jag är OTROLIGT trött på att höra folk säga att man inte ska ha flera djur när man är ung, för då är man inte tillräckligt mogen och förstår inte vad det innebär.

Jag har haft djur i HELA mitt liv. Jag är ute otroligt mycket och tränar med mina hundar, är ute hos kaninerna och pysslar om ofta.

Jag betalar maten för kaninerna själv, då jag vill ha ett dyrt foder. Det betalar jag med pengar JAG SJÄLV tjänat ihop genom sommarjobb.

Och bara för att man inte vet hur en tvättmaskin fungerar så måste man vara 12-13 år!? Seriöst det tycker jag är kränkande att säga så, om jag skulle varit Emma skulle jag tagit riktigt illa upp.

Emma kan väl ändå inte påverka hur hennes föräldrar tycker och tänker eller hur? Och det är INTE lätt att hitta jobb, jag har flera kompisar som är runt 18-20 år och söker jobb som idioter, får dom något? NEJ

Jag är trött på att höra att man inte är mogen att ha uppfödning när man är ung. Jag vet PRECIS vad det innebär, jag ska ev ta en kull nästa vår, men bara ev, jag tar den inte om jag inte har intresserade innan, jag vill inte sitta med 10 osålda ungar..

#11 så bara för att man inte vill sälja sina bästa kompisar så ska man inte vara uppfödare? Så jag ska sälja några utav mina bästa kompisar för att ta kull? Och om jag inte klarar det, nä då är jag inte mogen?

Förlåt men hur tänker du. Jag skulle aldrig klara av att sälja mina bästa vänner för att kunna ta en kull, jag tycker det är så egoistiskt så det finns inte, JAG har valt att kaninerna ska flytta hit, de har inte valt något, och att de ska få flytta runt en massa för att jag ska ha plats Att ta en kull är bara egoistiskt.

Om det hade varit hundar, hade du sålt hundar då för att kunna ta en kull? JA jag jämför hundar med kaniner, för de är familjemedlemmar båda två. Iallafall för mig, de är mina bästa vänner, jag har tagit på mig ett ansvar att ge dom ett bra liv, det är inte ett bra liv att flytta massa. Visst självklart måste man sälja någon kanin ibland. Jag håller på att sälja min ena nu, men det är för att vi inte fungerar ihop, och om man inte trivs tillsammans blir det inte roligt att leva tillsammans.

Så nu har fått ut det jag ha behövt iaf!

#76 Kan väll säga att det är inte så roligt att läsa allt. Men det finns alltid sådant folk överallt :) Man kommer inte ifrån det.

#76 Det är ju dock ingen här som klagar på att unga har flera djur. Tycker att det är suberbt med bra exempel som du som visar på hur bra man kan få det att fungera när man bor hemma och har djur. Du låter ju som att du har allt under kontroll, du är medveten om vad du gör och du och dina föräldrar har en dialog om djuren. Och de kan ta ansvar när det behövs. Perfekt!

Ålder är som du säger bara en siffra, och egentligen inte vad tråden alls handlar om. Det handlar om att få alla som äger djuren att komma överens, att alla ska ta ett gemensamt ansvar - barn och föräldrar, och det ser många inte. Föräldrar måste ju vara delaktiga i beslutet eftersom att de kommer vara delaktiga i hur djuret sköts - och det är därför fel att tvinga på dem djur de inte vill ha/klarar av.

Jag är bor hemma & är 13. Jag har en hel del djur, & jag betalar vetrinärbesök, mat & sånt helt själv. Och då har jag 2 marsvin, 3 kaniner & 4 hamstrar. Den dagen jag skaffade mina första djur, skilde sig mamma & pappa. Hade mamma bott kvar - hade jag aldrig fått.

Pappa är väldigt lätt att övertala, kanske för att han har haft djur hela sitt liv?
Förövrigt håller jag med TS (har inte läst igenom alla kommentarer).

Jag har börjat förstå vad mina föräldrar igentligen menat med "Nej" när jag bad om mer djur när jag var yngre. Och jag är tacksam för det! Nu har jag hästar vilket är ett ganska stort djur enligt mig för mig att beta osv. Om man är 14. Så det gör min mamma och pappa. Jag minns när jag var liten och ville ha papegojor, marsvin, kaniner, får, katter, ödlor, hamstrar och allt vad det nu va och jag och min syster sa "Om mamma och pappa gillar djur, varför får vi inte köpa några djur? När jag blir stor ska mina barn få ha hur mycket djur de vill" nu var de visserligen ett bra tag sen jag sa det där men jag minns hur jag tänkte då. Jag väljer tex att lägga ner min uppfödning för att jag känner att jag inte har tid och man kan inte ha hur mycket djur som helst. Sen tycker jag också att ålder bara är en siffra. Men jag tror att alla inser någon gång att man inte kan ha hur mycket djur som helst och sluta tjata på sina föräldrar.

Måste bara säga att jag gjorde så från början, altså för typ 3 år sedan. Jag tjatade, och kom ingen vart, mamma och pappa blev bara sura, och sen så började jag faktist läsa mer om kaniner, och nu ska jag faktist få en ! Känner mig ganska nöjd, då de också gått med på det, och dom typ också vill ha en kanin nu :D

#80 och #81, bra skrivet, sånt blir man glad av att läsa =).

Visst blir man ofta sur när föräldrarna säger nej, men dom har ju rätt ofta rätt ^^.

#82 precis de har ju oftast rätt - nån gång inser man nog det!;)

Mina mellankusiner har bestämt sig för att skaffa kanin eller jag vet inte om det är helt bestämt men gissar på att det blir det snart. Barnen är 3 och 5år. Dock är det inte barnen som gnäller och tjatar om en kanin. Vet inte ens om dem vill han en dem är så små än. Det är mamman som tjatar och gnäller. Hon är som ett barn på julafton när hon kommer hit och ser alla djuren. Låter "åh så söta. Snälla Micke vill ha". Hon förälskade sig i våra kattungar och sen typ 20min senare. "Usch vad snuvig jag blev. Synd att jag är så allergisk mot katter". Men hon kan inte hålla sig borta. Men ja det blir nog en kanin iaf om jag känner henne rätt.

Jag är en av de som har tjatat och tjatat och tjatat på fler djur - och fått det. MEN - det är inget jag rekommenderar om man själv märker att föräldrarna inte själva är intresserade av djuren. Det har tyvärr lett till att en del djur som hade behövt komma till veterinären aldrig gjorde det, för så fort det blev tal om nån tusenlapp så ville inte föräldern veta av djuret, eller rättare sagt ignorerade sjukdomen.
Så jag råder er unga att inte tjata på era föräldrar om de själva inte vill ta HELA huvudansvaret för djuret, även det ekonomiska.
Sen finns det de föräldrar som värdesätter olika djur olika högt. Jag har alltid fått dyyyra (jag pratar 20.000 +) veterinärkostnader betalda av min mamma för mina Hundar. Men inte en krona för mina Kaniner. Jag kan visserligen förstå henne till viss del eftersom det ligger mer värde i en hund än en kanin, men samtidigt har hon gjort fel som inte har betalt iaf avlivning för kaniner och råttor när de har behövt det, eller ens låtit mina pengar gå till det. 
Och jag har gjort fel som har tjatat mig till dessa djur.
Jag kommer nog vara stenhård som förälder sen, just för att jag har sett hur fel det kan gå om man som förälder är för snäll men egentligen inte har råd med veterinärkostnader. Det är bra med föräldrar som säger nej, det visar bara att de förstår ansvaret.

mycket bra! så tänker jag! vi är 6 i hela familjen och då ville jag skaffa en kanin! jag frågade mamma och pappa! mammma sa jag men pappa nej!efter gnäll då fick jag det! jag letade efter en bur som passade och delade upp alla sakerna jag tog 500 kr av mamma och pappa! och sen var jag färdig! världens bästa kanin med en stor bur,foder skål,flaska rast bur! mat och hö! och nu är jag med min snygga holländare! :D

mamma älskar min kanin nu! :D

#71 det finns telefonförsäljning med grundlön, så oavsett om du inte säljer nåt så får du pengar. Jobbar själv med det just nu för att skapa arbetslivserfarenhet. Sen får man oftast iaf utbildning så man blir en bra säljare! Jobbar själv med det nu och verkligen något att tipsa om, tfn försäljning är kul och man får ju mer klirr i kassan än att bara gå hemma. Helt OT men ville bara säga det iaf :)

#76 Otroligt bra skrivet!
Kan ju tillägga att jag har det exakt likadant! Sköter allt själv, hela tiden. Betalar allt, djuren är det enda jag pysslar med på dagarna. Har 3 kaniner, 8 gerbiler och en hund, alla är mina egna.

Alltså har inte läst allt men fastnade för ett inlägg tror det var #71?

Att få telefonförsäljningsjobb är det lättaste man kan få. Vem som helst kan få det. Den som inte får ett telefonförsäljningsjobb måste nog isf kolla upp med någon person hur man skriver personligt brev och hur man beter sig på en arbetsintervjuv.

Jag är 16 år gammal. Sökte 8 olika telefonförsäljningsjobb jag fick gå på intervjuver på alla 8 jobben. 6/8 var "oseriösa" företag som ville anställa en direkt och intervjuverna löd "Hej, hur gammal är du, vad heter du, jag heter blabla och jobbar för". Sen fick man sätta sig framför en dator och börja sälja deras vara direkt. Ville man fortsätta så skrev dom kontrakt.

Det handlar om att sälja sig själv till arbetsmarknanden.

Sen förstår jag inte på föräldrar som inte låter sina barn åka kommunalt. Eller så lever jag i ett annat samhälle här i stockholm där man ser 8 åringar åka kommunalt själv. Och vaddå hör i tidingar varje dag om våldtäkter. Jag har nästan aldrig hört om någon som blivit våldtagen för den åkt kommunalt. Det låter bara som en ursäkt som lett till en ond bekväm cirkel - att föräldrarna kör överallt är ju mycket enklare än att åka tåg och buss ;)

#90 Det beror nog helt och hållet på vart man bor osv. Vissa ställen är lättare än andra. Här nere i lilla Blekinge är det inte alls lätt.