Nu har ju jag inte haft särskilt många kullar än, men ändå. I de renrasiga kullar jag fått, där det kommit ungar som inte följt rasstandarden, så har jag helt enkelt bara sålt med härstamningsbevis och kommer fortsätta att göra så. När ungarna är små är det svårt att bedöma om de kommer följa rasstandarden som vuxna. Färger/teckningar utvecklas ofta med åldern. Så för mig är det helt otänkbart att ta bort ungar enbart baserat på att de ej följer en uppsatt standard.

Tass

Jag skulle aldrig i hela mitt liv ta bort en kaninunge för att den är feltecknad.

Jag föder upp renrasigt för utställning och Avel. Och avlar på Mantelteckning. O där har jag fått många som inte blivit godkända, men skulle aldrig kunna ta bort de pga det. De säljs med härstamningsbebis istället för stamtavla.

Jag är sååå emot att ta bort friska djur.

De som inte passar till utställning säljer jag till kel :) Vägrar ta bort friska ungar! Men givetvis om det är något fel på dem, så tar jag ju bort dem för deras skull.

#3 samma här!

Precis så skulle jag själv göra, skulle aldrig nånsin ta bort en unge bara för att den inte ser ut på ett visst sätt. Har man parat sin kanin så är det ens skyldighet att se till att alla ungarna får ett bra hem, annars får man behålla dom tills man hittar hem till dom.

Skulle aldrig falla mig in att ta bort en helt frisk unge!

Jag har ingen aning om hur de gör i kaninuppfödarsammanhang, men i många andra sammanhang sker det ju. Tex. hundvalpar som avlivas för att de inte är "rätt" - trots att de i övrigt är friska.
Skulle kunna tänka mig att allt beror på vad köparna vill ha.

Det är olika från uppfödare till uppfödare. En del tar bort, andra har kvar en del för köttproduktion och en del säljer till kel.

Jag har bara avlivat ungdjur som blivit aggresiva, såna säljer man inte till kel och används heller ej i Avel..

Många uppfödare avlar inte fram djur för vad köparen vill ha utan vad man själv vill ha fram, å de som inte blir bra i kullen säljs som kel.

Nu tar inte jag ihjäl några kaninungar på grund av fel färg, men jag vet att det finns uppfödare som gör det med motiveringen att de ändå inte kommer att få dem sålda. De har då lagt ner massor av foder, strö och tid på kaniner som de ändå till slut kanske måste avliva. Som uppfödare kan man inte sitta med massor av kaniner som blivit över.

Jag tänker som så att om det finns den minsta chans att någon kan ta kaninen och ge den ett bra liv istället för att avliva så tar jag den chansen. Jag skulle inte ha hjärta att ta en kaninunges liv och bestämma att den ska dö bara för att den föddes med fel färg. En annan sak om den föds med en defekt, aggression eller dylikt.

Men handen på hjärtat så önskar jag att jag kunde tänka mig att äta upp de som inte blir sålda (när de är äldre såklart). Jag skulle hellre äta djur som man vet haft ett bra liv än att stödja köttindustrin som den ser ut på många håll. Men tanken på att äta ett husdjur som man haft en relation till känns ganska främmande…