Jag upplever det egentligen inte som någon större skillnad från när jag hade mina kaniner inne i bur och nu när de bor ute. När jag hade min kanin inne hade jag en "ca" 150*70*60 bur till henne och där i var hon förutom när jag hade uppe och kelade med henne eller timmen/na jag hade henne ute spingande i ett rum.

Idag bor hon ute i trädgården i en bur+hage tillsammans med 2 andra kaniner, men själv märker jag ingen skillnad på henne, att hon tillexempel skulle vara gladere för att utrymmet vart större.

 Det är ju heller ingen skillnad att ha en kanin i en innebur (och att den får komma ut någon timme/timmar per dag och spinga) än att ha en kanin i en utebur som också bara får springa ute någon timme per dag.

 Så har du bara en stor bur och ger kaninen mycket kärlek och Motion tror jag inte du ska vara "rädd" för att skaffa en ny kanin. Bara för den inte kan spinga löst heltid betyder ju inte det att den får ett sämre liv, utan så länge man bara sköter kaninen (kelar med den, har den ute springande i ett rum, kanske tar ut den i koppel osv) anser jag det inte vara något fel med att ha kanin i innebur.

Jag har precis tagit in min ena kanin (tyckte synd om han att sitta själv ute, de andra är ju i våran bod).

Han är i en 120-bur, sedan får han springa lös många timmar om dagen. Men han är tillfreds med det. Han är oerhört lugn och snäll så han finner sig att vara där man sätter honom ;)

Tack för svar.

Jag efterlyser nog egentligen inte jämförelser med burkaniner inne och ute, min oro är nog själva buren/begränsade rörelsefriheten som sådan.

Min gamla kanin totalvägrade bur. Han bara bet och bet konstant i gallret. Så snart han fick bli frigående blev han nöjd.

Kaninen jag passade kunde sitta snällt i buren längre stunder men gallret som spärrade vägen ut från köket gjorde han till sin livsuppgift att riva ner. Han ville vara överallt hela tiden och var allt annat än snäll mot våra tapeter och möbler…

Så jag har aldrig haft en kanin som funnit sig i att leva i bur. Är det bara en fråga om tillvänjning?

(Och jag kommer givetvis ta ut en burkanin så ofta jag kan om jag skaffar en.)

#3 Mina har aldrig brytt sig om att vara i bur, utom Smilla (min 4 månaders kaninunge) hon skakade galler om inte hon fick komma ut, då släppte jag ut henne till mina 2 honor som går i boden = lycklig glad kanin hehe :D
Men det är såklart individuellt alla mina andra kaniner har trivs i sina burar:D

Det är som du vet jättestor skillnad på fertil respektive kastrerad kanin. Om du gör på samma sätt som med Oliver så kommer din nya kanin trivas jättebra som frigående i köket. Inte ska du ge upp alternativt ha burkanin!

#5 Om en kanin trivs i bur eller som frigående inte har inte med om den är kastrerad eller inte :)
Det är individuellt

Åh hej Cameliont!

Det var ju så jag tänkte men Sigge fick mig att tvivla! Han var visserligen okastrerad, men han hade ett temperament som jag tror han hade behållit även om han kastrerats. Den äkta Duracellkaninen om man säger så…! 

Jag var helt sönderstressad innan han åkte hem igen. De konstanta utbrytningsförsöken och det konstanta dåliga samvetet…

Det är klart att om han varit vår egen kanin hade vi ansträngt oss mer för att hitta permanenta lösningar för att få det att funka, men… Åh, jag vet inte…!

Är nog också inne på det Fridaakesson säger, att det är individuellt.

#6 Jo det hänger faktiskt ihop väldigt mycket. Just det med extremt gnagande och jättemycket energi dämpas av kastrering. Precis som med katter man kastrerar, så blir kastrerade kaniner både lugnare, renligare och tryggare.

Jag tror inte det är många kaniner som själva skulle välja ett liv i bur. Det är enbart för ägarens skull, att det blir enklare. Och en kastrerad kanin är mycket lättare att ha frigående inomhus just med tanke på ovanstående.

Måste inte vara frigående inomhus heller, som du har med flera kaniner på stort utrymme utomhus är också toppen!

#8 Då kan man tro att min ena hane är kastrerad då, för han är precis så du beskriver att en hane brukar bli efter kastrering ;) hehe :D

#9 Ja, kanske det du. Hi hi!

Nä, men dom är väl mer eller mindre påverkade av sina hormoner…

#10 Ja antagligen hehe :)
Tror lite handlar om Avel med, lugna föräldrar ger i regel lugna ungar sen :)

#11 Absolut, det har du helt rätt i!

Förlåt för att jag snor tråden. Vet faktiskt inget om det då jag har utekaniner och aldrig haft innekanin. Var bara tvungen att påpeka att när vi hade kaninträff senast så hade en av deltagarna precis skaffat en ny hane, okastrerad.

Efter ett tag med många honor runt omkring så tyckte vi att han var väldigt lugn för att vara okastrerad så vi kollade och visst var han kastrerad :) På tal om att kastrerade niner är lugnare, nu var det iofs tsm med massa honor men ändå..

Hoppas att du inte förblir kaninlös :)

Jag har en innekanin som är delvis frigående, delvis i bur för tillfället. I mitt fall fungerar det jättebra. Om dagarna när jag inte är hemma är hon i buren, annars får hon röra sig bäst hon vill. Vildare lekar sparar hon därför till kvällarna, och använder buren för att "chilla i". Här sover hon, äter och är allmänt slö. På samma sätt hoppar hon in i buren efter att ha lekt ute när hon vill vila. För henne blir det alltså ingen fängelse, utan mer som ett sovrum för oss.

Så om kaninen vänjer sig från början har jag inte haft erfarenhet av att de skyr buren och att vara "instängda". Däremot handlar det ju om att de behöver aktiveras utanför buren också, motioneras och lekas med regelbundet.

Det är en vanesak skulle jag vilja säga! :)

Tack för era svar och tips?, jag läser och beaktar allt.