Vad intressant, önskar dig verkligen lycka till :)

#1 Tack så mycket !

Lycka till! det kommer säkert gå kanon för er! :)

Vad roligt! Lycka till!

Lycka till så mycket ^^

Vad roligt. ^^

Nej vad kul! Lycka till!

Spännande!

Bra att det finns såna som du som inte är rädda för att ta sig an lite svårare kaniner. De behöver ju också hem.

Håller med #8. Lycka till! :)

Kul! Hoppas det går bra för er! :)

Tack allihopa !

Här kommer två bilder på Pirat, som han heter.

Igår var första gången jag klippte klorna på honom. Det både syntes och märktes att de inte klippts så ofta. Det tog ungefär 40 minuter innan alla klor var klippta och handduken han hade runt sig fick många bett. Men jag slapp.  Han sprattlade och sprätte till som ja.. Men det slutade med rivmärken över hela halsen, ont i näsan med piercingen då han hoppat och sprätt till ett antal gånger, klippta klor, snäppet lugnare kanin. Och nya matte är nöjd med resultatet. Tålamod krävs !

Framgång ses, mysig lugn kanin anas.

Klippte klorna på honom igår och kom då att tänka på denna tråd. Vilken skillnad ! Han låg stilla på filten i knät, behövde inte vira i honom i den. Han drog tillbaka benen ibland när jag pillade med klorna på tassarna. Men han bet 0 gånger, försökte hoppa iväg några få gånger och rev ingenting. Fantastisk framgång må jag säga ! Dessutom var det ett bra tag sedan jag blev biten. Vilken gosig kanin jag fått.

Åh! Så roligt att höra :)

Kan tillägga att det denna gång tog max 10 minuter, inga 40.

Så roligt! ^^

Letade upp denna tråden för att berätta om min framgång. I början gick det både framåt och sen tillbaka, framåt igen o.s.v. Nu ett drygt år efter att jag köpt honom är han som en annan kanin. Det är så underbart att se och känna!

Under det gångna året har vi haft massor att jobba med. Jag kan lyfta upp honom utan något som helst sprattel, när han ska ner igen sprattlar han ibland men kommer på sig själv med det då han upptäckt under vår resa att man inte kommer någon vart med det beteendet. Jag har varit rödriven och blodriven på armar, händer, bröst, hals you name it.. När skålen med dagliga givan pellets kommit ned har jag fått mig ett blödande hugg i handen av en ivrig kanin som trodde sig äga rätten att betée sig på sitt eget vis. Inte så trevligt att bli biten i händerna, vilket har hänt fler gånger. Biten på benen, armar och till och med mage. Förra ägaren som såg hur jag tog tag i situationen tyckte sig se ett hopplöst, olösligt fall när jag visade mina rivna armar och bitna händer och föreslog försiktigt att det kanske vore bäst att avliva honom. Men icke! Och här står vi idag. Jag har en kanin som sprattlar lite grand men fullt hanterbart, han bits faktiskt fortfarande ibland när han tror att han han bestämma när han ska ner samt ibland vid kloklippning. Han blir jätteglad när han märker att pellets är påväg och dyker ner med huvudet i skålen snarare än mot mig. Han gör ibland attack-ryck och rusar häftigt mot min hand, ibland rycker jag undan om det ser nödvändigt ut men tillrättavisar såfort jag hinner reagera, bortryckiningen är ju lite av en reflex men om han inte ser jättefarlig ut håller jag kvar. Och han upptäcker då till sin besvikelse att han kanske inte var så skräckinjagande trots allt… Jag är så fascinerad över att jag kan klappa honom till och med över käkarna medans han äter, utan att han gör det minsta motstånd eller antydan till aggresivitet. Det känns så häftigt efter att blivit biten bara man var på hans revir, som vid start. Men han är en trevlig typ, lite opålitlig men även om vi inte alltid är överens så borrar han alltid ner huvudet i mattes armveck när vi tillsammans går iväg.

Sånt här kräver verkligen tålamod, men jag är så nöjd!

Underbart! <3

Jättekul att det gått så bra! :) Det gäller ju att inte ge upp. Håller själv på att socialisera min kaninkille på snart 2 år. Ej mke hanterad förut, men nu i sommar har jag verkligen tagit tag i det! Fått komma ut i sele varje dag och dagligen hanterad. Men som tur är så har jag inte haft några problem genom att bitas eller så. Han har bara bitit mej en gång när jag trängde honom i buren i ett hörn för jag skulle ta upp honom ur buren. Men det var mitt eget fel.

Men även om kaninen ibland sprallar, rivs, bits, springer iväg så känner man ändå att det finns faktiskt ett speciellt band där mellan kanin och ägare. Starkare band än kaninen ibland visar tror jag faktiskt.

Jättekul att det gått bra för er! :) Man blir ju så stolt när man känner att man lyckas!

Härligt!