Tillägg: Hon hoppar ofta efter honom och försöker para sig på honom. Han är kastrerad men inte hon, av vad jag fått veta. Han får hela tiden försöka rymma ur hennes grepp. Stackarn, känner han sig förtryckt av henne? Förstår att det är något slags dominansbeteende, är det något man bara ska låta dem hålla på med, för sin egen inbördes rang eller något? Ser så jobbigt ut för honom…

Det beror väl på. Rider hon ofta på honom så kan det ju vara bra att antingen kastrera honan eller dela på dom men att dom ändå får bo bredvid varandra.
För det kan nog bli ganska stressande för båda om det pågår mycket.

Däremot om dom får större yta så kanske det blir bättre ändå.

Men om du bara ville ha en kanin, varför skaffade du då två som bor ihop?

Ja det verkar som att hon kontrollerar honom ganska mycket. Om han hoppar ut ur buren så kommer hon efter och rider honom och motar honom tillbaka liksom. (De kan hoppa ut och in i buren som de vill).

Därför att de behövde ett nytt hem ganska akut och jag är lite halvt "jourhem" åt en tjej som vill omplacera kaniner, så jag tänkte varför inte. :)

Fler tips??

Undrar också varför man skaffat två när man bara vill ha en..
Det är en fin tanke med jourhem :) Men dock måste man tänka ett steg längre, har dom bott tillsammans länge och det funkat så kanske inte du var rätt jourhem för just det paret om du vill behålla en av dom. Dom kanske inte hittar ett nytt hem o får isåfall stanna hos dig livet ut? Då blir det också två stycken.

Om dom nu inte trivs tillsammans och har illa varandra så måste dom säras och då kan du väl behålla en av dom.

Alltså jag är öppen för att ha två också. Om jag verkligen inte kunnat tänka mig det skulle jag inte tagit emot dem. Tycker det känns sorgligt också att ha en helt ensam kanin. Känns lättare att lämna två hemma när man går till jobbet än bara en ensam.

En kanin behöver inte en kompis för att vara nöjd och glad, det funkar med en engagerad ägare också. Men kaniner är sociala djur och kan bli väldigt fästa vid varandra. Och de blir ledsna om deras kompis dör eller om de skiljs åt. Hur ledsna de blir och hur länge det dröjer innan de sörjt klart varierar från fall till fall.

Vet du hur länge de bott ihop? Om de är ett väl sammansvetsat par skulle jag dra mig för att skilja dem åt. Att honan rider mycket på hanen kan bero på att de just bytt miljö. Då kan hon, som verkar vara den dominanta, känna att hon behöver förvissa sig om att hon bestämmer även på den nya platsen. När dom har bott in sig bör hon sluta. Hon kanske visar dominans även fortsättningsvis men inte hela tiden. Fortsätter det så mår de nog båda bäst av att skiljas.

Angående rumsrenheten, titta efter om kaninerna verkar ha valt en plats till toalett. Har de gjort de så brukar det gå relativt lätt att övertyga dem att toalåda är rätt plats. Kissar och bajsar de lite överallt är chanserna inte lika goda. Men tänk på att de säkert vill markera in sitt nya revir nu i början och då sprider de runt på kisset och bajset.

Jag kommer ha kvar båda. Nu börjar de känna sig mer hemmastadda och jag är förälskad ^^ de är så söta ihop så kan inte med att dela på dem, och två kaniner är ju inte så mycket jobbigare att ha än en vad jag har förstått. De sitter just nu och putsar varandras öron.

De är ganska duktiga med att inte bajsa och kissa när de är ute och springer i rummet iaf. De har buren, två toalettlådor och en filt, där har de gjort av sig, och det är väl okej. Trodde det skulle ligga små pluttar överallt men de är riktigt duktiga. :)

Tarzan :)

och Gucci :)

Är jätteglad för dig och kaninerna :D

Är det okej om jag snor bilderna? För eventuellt framtida bruk på hemsidan och så :)

Hej!

Jag fick för en vecka sen hem två vuxna honor via ett omplaceringshem, precis som dina ganska ohanterade pga. att de kom från en barnfamilj var intresset hade tagit slut..

För det första vill jag säga att jättejättesuperbra att du bestämde dig för att hålla båda - tänk nu bara hur deras värld är helt upp-och-ner just nu, om deras liv inte i övrigt heller har varit så stabilt…de är varandras enda riktiga trygghet (tills du kanske blir ngt. av en "mammafigur"..) Det har åtminstone jag hela tiden tänkt på angående mina honor, hur de behöver varandra…

Med ridandet vet jag bara att jag hade ett sådant problem med två marsvinhanar en gång. Det började som en rangordningsgrej, alfahanen skulle visa var skåpet stod, men det blev värre och värre tills den ena var helt förtryckt och nästan inte fick äta…vi var tvungna att separera dom tillsist. Jag skulle, om jag var du, låta det gå en tid, om det är (som #7 sa) något stressbeteende går det ju antagligen över, men om det inte slutar skulle jag ringa veterinären och diskutera sterilisering….

(Skulle vara roligt om du har några "tämjningstips" att dela med dig av, bara för att testa olika metoder.. )

Lycka till!!

#11 Självklart! :D Ska få flera, ska fota massor massor!

#12
Hej! Vad bra att du gav de två kaninerna ett hem! Hur gamla är de? Och hur beter de sig nu efter en vecka? Jag har bara haft mina två i två dygn och de är redan mycket mer självsäkra. Först satt de bara och darrade på golvet och nu vågar de skutta runt och hoppa upp i sängen och vågar utforska. Så stor skillnad på bara några dar!

Än så länge är de rätt försiktiga med att komma fram till mig. Om jag inte låtsas om dem blir Gucci intresserad och hoppar fram och nosar och är nyfiken men hon vågar inte riktigt komma fram helt. Men det märkt att hon vill ha kontakt. Jag tänker att time will tell, och att de snart kommer att känna sig helt bekväma här.

I natt var de riktigt lugna (första natten lät det som världskrig typ), och just nu ligger de bara och chillar så det kanske var något slags dominans/revir-beteende, även om jag också börjar tro att de är kåta helt enkelt och då är det väl bara bra att de har det gött :P

Fina dom var båda två :)

#14

Båda flickorna är ett år gamla.

Mycket har ändrats på en vecka, båda kommer fram och hälsar och när jag är inne i deras kompostgallerhage, säkert mycket tack vare att jag helt från början alltid hade m mej godis när jag kom (torkade äpplen, maskrosblad mm.)XD. De är inte rädda för mig, men ovana vid att bli klappade, eller rättare sagt  att en människa närmar sig med en hand…

Jag försöker också tänka time will tell, det behövs bara tålamod och tid att vara med dom mycket…i sitt omplaceringshem hann dom vara en månad, o kvinnan som då hade dom sa att de var helt omöjliga i början, flippade ur totalt när man satte in handen i buren och så..så de har gjort enorma framsteg sen dess!

# 16

Vad skönt att det är sån förbättring! Bra med lite muta i början haha, så vet de att du är en good guy :) Mina har börjat bli lite mer modiga också. Igår så "pussade" Gucci på mig för första gången. Kände mig så hedrad :D Jag satt i fåtöljen och kollade på tv och så hoppade hon upp predvid mig och slickade mig lite på armen. Känns som att hon har godkänt mig då ^^ men samma för mig som du nämner, de hoppar ofta undan om jag lägger handen på dem och klappa lite. Men de är ju inte så vana vid mig heller. Men i natt vaknade jag av att en kanin hoppade över mitt huvud haha så de är ju inte rädda vid mig direkt :P