Jag visste inte att man kunde bli så arg så man blir yr i huvudet men så känns det nu, fy vad vansinnigt arg man blir.

Jag och min sambo hittade ju häromdagen en liten vit kanin tryckt mot gatan. När vi höll på att försöka fånga den så kom det två människor springande, runt 20 och 40 år, och ville hjälpa till. Det var inte deras kanin och de visste lika lite om den som vi men det märktes att det var viktigt för dem att känna sig viktiga. De sträckte ut händerna samtidigt och viftade som trafikpoliser för att den enda bilen som kom körande skulle se att de två var väldigt viktiga och stanna.

Jag sa till dem att jag hade en bur över och gärna tog kaninen och när jag lyft upp den i famnen och såg att tänderna var fruktansvärt vanvårdade och misskötta så sa jag att jag kunde ta den till vet för jag hade en tid dagen därpå.

De insisterade dock på att de hade gott om plats över för kaninen och "mamman", hon runt 40, höll med om att den självklart behövde veterinärvård och sa att hon hade tid om en timme för ett annat djur och kunde ta med den då. Jag släppte ifrån mig lilla kraken till dem i tron att det de sa var sant och att den timmen därpå skulle få veterinärvård.

Så idag ringer min syster, då hade hon träffat på en av dem, som råkade vara släkt med en som min syster umgås sporadiskt med. Då hade tjejen pratat massor om kaniner i allmänhet och inget av det stämde, hon var totalt okunnig. Hon visste ju inte heller att det var min syster hon pratade med så hon sa ingenting om att de lovat att ta den till vet eller att de sagt att de hade plats över. Istället visade det sig att de tagit hem den, och gett den lite mat, helt omedvetna om att den inte kunde äta p.g.a tänderna. De hade aldrig tänkt ta den till vet och nu satt hon och sa närmast ordagrant (ovetande som sagt om att min syster redan visste hur det gått till):

"Ja vi fick ju ta den lilla kaninen, vi kunde ju inte lämna den där och vi har ju egentligen ingen plats för den alls så om ingen kan tänka sig att ta den så måste vi ju slakta den" Jag kände mig helt knäsvag när min syster ringde och berättade. Jag har alltid hade en stark tro på att vuxna oftast är ärliga och det känns så chockartat att dessa två blåljög mig i ansiktet. Jag stod och höll i kaninen, jag sa att jag hade plats och kunde ta den till vet men för att känna sig duktiga så ljög de om att de hade gott om plats och skulle till vet samma dag, för att själva kunna ta den. Fast de inte hade plats eller tänkte ta den till vet.

Förklara för mig någon, hur man kan göra så? Hur är det möjligt? Hur har man hjärta, jag kan inte förstå det och jag kommer aldrig kunna släppa det.

Jag sa ju till min syster att åka och hämta det stackars djuret direkt och köra den till mig men när hon ringde till dem så hade de redan hittat några som hämtat den. Jag bara hoppas att detta var bättre människor som förstod att ta den lille till veterinär.

Jag saknar ord.