Hur ska jag få han att sluta vara stressad?
Hejhej, Jag har ett litet problem med min kanin. Han är jätte stressad/rädd. Då jag bär han från buren till hagen så sprattlar han och han kämpar för sitt liv för att komma ur mina armar. Jag har aldrig tyckt om då man bär kaninen i nackskinnet men jag har blivit trött på alla sår jag får. På en dag då jag lyfter han så får jag kanske 6 sår, och inte är dom små! Han är jätte stressad när jag har han i sele som han aldrig har varit förut. Ibland får han panik och försöker ta sig ur selen. I Buren så far han också runt men det är ändå där han är som lugnast.
Jag brukar sitta i hagen och bara sitta där och låta han få komma fram. Dom här problemen är inget som han har haft förut, då har han varit jätte snäll! Är han i "tonåren" tror ni? Men det är inte så att han är arg och bits och "morrar" utan han sprattlar ju bara.
Vet ni några bra tips?? Det skulle vara jätte snällt om ni kunde dela med er 
Har du försökt att bära honom på annat sätt?
Man kan bära så att man håller kaninens sida emot sig, eller kaninens rygg.
Alla kaniner gillar inte att bli burna på samma sätt.
Så testa att försöka hitta ett bärsätt som han känner sig trygg med.
Du kan även testa att linda in honom i handduk när du bär honom och se om det lugnar honom.
hur bär du honom?
What doesn't kill you makes you stronger.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
jag har testat olika sätt, ett är med ryggen emot min kropp, bär han i famnen och så att hans mage är mot min kropp( som att han ligger lite upp på axeln) Han reagerar likadant på alla sätten. Man kan gå ett tag med han och då är han helt lugn men då man kommit halvvägs så börjar han sprattla osv. Nu ibland då han sprattlar så tar jag han i nakskinnet och håller under rumpan, Jag tycker att det känns jätte hemskt men.. 1# jag ska testa det där med handduken.
så bär jag min kanin
What doesn't kill you makes you stronger.
Jag hade faktiskt en hona som jag var tvungen att hålla vid nackskinnet, samtidigt som jag med armarna och andra handen under rumpan höll henne tätt mot min kropp.
Det var enda sättet hon kände sig trygg på.
Just då var hon övrigt i ett ganska stressat tillstånd och gillade inte att bli hanterad.
När hon sedan blev mycket mysigare, kunde till och med småbarn bära henne utan några problem alls.
Så ofta handlar det om tålamod och ihärdighet.
Starta ny diskussion