Alltså, om man skulle föra statistik över aggressivitet på kaninraser så skulle säkert hermelin hamna över dvärgvädur rent procentuellt, men det betyder ju inte att hermeliner i allmänhet är aggressiva. Samma sak gäller säkert om man jämför rottweiler och mops i ett diagram. Förstår du poängen? :)

Varför jag tror att folk har fått för sig att hermeliner är aggressivare än andra raser är för att de rent allmänt är skyggare än vad exempelvis dvärgvädur är. De raserna som är mest framåt och kelsjuka brukar också vara de som är trevligast i psyket. Skygga kaniner blir ju ibland "aggressiva" för att de är rädda, men det  betyder ju inte att de är elaka egentligen. Det kan ha något slags samband iallafall.

Men om dvärgväduren endast avlats för utställning, som nästan alla hermeliner gör, så skulle ju dvärgväduren ha samma beteende iprincip.
För hermelinuppfödarna strävar ju efter rastypiska och utställningsbara kaniner, och inte "goa".
Men varför är det inte många som avlar på "kelhermeliner"? Är det för att rasen redan har gått så långt att den klassas som ikke kelkanin?

Jag tror inte att bra uppfödare heller för den delen skulle avla på aggressiva kaniner. Hermeliner är en underbar ras. Därför valde jag att föda upp den :) Har ingen hermelin där hemma som är aggressiv av sig. Det handlar om trygghet till ägaren och framförallt hur väl man känner sina kaniner enligt min mening.

Alla djur är olika individer , det har inte att göra med rasen. Det är så för oss människor också, alla är vi olika. Tycker också det är oerhört synd att man ska ha förutfattade meningar om just hermeliner.

Jag har många kelsjuka hermeliner som ger mig ordentligt med pussar ;)

Tycker de är helt underbara. Jag har ingen förutfattad mening om någon ras. Jag tycker det är viktigt att man väljer kanin efter hur väl man passar ihop med den om den nu bara ska has som kelkanin. Har alla mina som kelkaniner, utställningskaniner och hoppas i framtiden att ha dom som hoppkaniner med :D:D:D

BTW, jag var bärare en gång på en utställning och var en gång med om en dvärgvädur som högg mig i handen, inte klandrade jag den rasen för det.

Det är som du säger Becca! Det handlar om vad man avlar på. Avlar man på aggressiva föräldrar så får man ju aggressiva ungar!!

Har läst på en hemsida om dvv och hermeliner, då stod det att hermeliner bitts. Men inte att dvv gör det, dvv var en jätte kelig kanin ooch har ett bra temprament, såg nästan inget som stod att hermeliner hade bra temprament eller nånting. Tror folk ser hermeliner som "aggressiva" vilket inte alla är…

#2 om hermelin uppfödarna inte brydde sig om beteendet så skulle hermelinerna knappast gå bra på utställningarna. En dommare sätter ju inte 95p på en aggressiv hermelin.

Jag säger inte att hermeliner är aggressiva men de är väldigt tillbakadragna. Jag var bärare och när jag skulle öppna buren så trycke sig hermelinen nästan egenom gallret så rädd den var. Sen var det andra som kastade sig mot en. Men så brukar alla hanar vara. Luktar man hane och man har en alfahane så kastar de sig mot en pga doften.

Sen kan man ju fråga sig varför ska man klaga på harar då? En dvv kan också vara lika envis och skygg som en hare. Är inte bara hermeliner som man klagar på. Läste tråden där du "försvarar" hermeliner..

Jag har fött upp hermeliner och har sett alla personligheter på dem. Köper man hermeliner från olika uppfödare så märker man ganska tydligt att vissa uppfödare inte bryr sig så mycket om temperament. Jämför man hermelin och dvärgvädur så är nog dvv generellt sett lugnare i temperamentet, men det är säkerligens större variationer inom raserna.

Ang. rottweiler så vet jag inte så värts mkt. Men jag håller på med en hemtenta där en fråga handlar om problemhundar och jag läste just detta i en bok: "Bästa sättet att undvika dominansaggression är i första hand att vara omsorgsfull i valet av hund. Denna typ av aggression anses vara vanligare hos hundar av vissa raser, men inte så vanlig hos blandrashundar. Raser som brukar nämnas i detta sammanhang är engelsk springer spaniel, cockerspaniel, rottweiler, dobermann och, något överraskande, lhasa apso." Detta är efter en engelsk undersökning.

#2
Åh jag tycker det är så himla dåligt av dig att skriva att uppfödare som föder upp för utställning inte tänker på beteendet. Tycker det är riktigt lågt att säga så. Det är väl mer än självklart att man tänker på beteendet? Gud jag blir så upprörd när du säger så. 
Och den populäraste rasen att föda upp är dvärgvädur. Tror du då inte att man tänker på kaninen utseende? Men bara för att man föder upp en ras för utställning behöver dom inte vara agressiva.
Jag gillar inte alls hur du skriver

#7 Det finns många utställningsuppfödare som inte bryr sig om temperament på kaninen, det betyder inte att alla gör det. Att kaninen fått 95 p på utställning är viktigare än att den har bra temperament. Tyvärr men så är det för många större uppfödare. Man har tur om man får en tam kanin om man köper från en stor uppfödare. Nu generaliserar jag kanske, men min erfarenhet är så…

Om ni läser alla era inlägg ni skrivit så ser ni att alla kaniner är inte likadana

#2 Men eftersom hermeliner är med tillbakadragna än dvärgvädur rent naturligt så det väl inte så konstigt om de blir mer "aggressiva"? Om de inte känner sig trygga så gör de ibland utfall, och det förklarar isåfall varför folk rent generellt anser hermeliner mer aggressiva än andra raser.

Jag anser inte hermeliner mer generellt aggressiva.
Däremot generellt mer avvaktande än dvärgvädurar, även om undantag alltid finns.

#7 Tråkigt att du tycker så.
Jag vill gärna kunna säga mina egna åsikter, utan att någon ska tycka att det är "lågt att säga så".
Precis som att jag inte hoppar på dig nu, för att du tycker jag har helt fel.
Och jag säger i mitt första inlägg att jag inte menar att alla utställningskaniner, inklusive dem som avlas för uställning är agressiva. Men dem jag har träffat, oavsett ras koncentrerar sig inte på temprament. Det var det jag menade.

Jag upplever att främst dem stora uppfödarna har svårare att ha tid med att "umgås" tillräckligt med alla sina kaniner.
Och jag håller med, hermelinen är en mycket personlig ras med ett speciellt temprament. Och jag tror att den behöver mycket tid för att bli en "bra" kanin.
Som jag tycker att alla kaniner ska få.
Därför tror jag att hermelinen passar bättre i små uppfödningar som kan ge det rasen behöver. Då tror jag att hermelinen som ras kommer göra framsteg.

Och till alla er som tror att jag står och försvarar endast hermelinen, ja, till viss del eftersom jag upplever att det är den som har drabbats hårdast av detta. Men jag försvarar även hela "processen" med att ha förutfattade meningar om något, oavsett ras.

#12 jag håller med, det är klart att en uppfödare med …säg 40 kaniner (vet inte vad som e vanligt?) inte har lika mycket tid som en uppfödare med någon kull per år på sina tre, fyra kaniner. Det är ganska uppenbart att de kaninerna inte får alls lika mycket uppmärksamhet. Nu säger jag inte att det är dåligt, en kanin kan må alldeles ypperligt även om denne inte är "tillräckligt tam" gentemot människan. :)

#13 Precis.
Och kanske är det så att hermelinen behöver lite extra för att bli riktigt tam, och inte tillbakadragen och agressiv som många upplever.
Menar absolut inte att stora uppfödare inte kan ha hermeliner, men kanske är det så? Jag vet inte, vad säger ni andra?

Men varför avla så många kaniner om man inte har tid med alla?En kanin behöver ju uppmärksamhet osv. Vet man att man itne har tid at kela med alla kaniner så kanske man inte ska ha en så stor uppfödning? Men vad vet jag…

#15 Jo, har ställt mig den frågan många gånger. Men antagligen så finns det begåvade människor som har gott om tid och har den förmågan att få till det, så att alla kaniner får uppmärksamhet.

För jag tvivlar inte på att det inte finns sådana människor, och dem avgudar jag! Och förhoppningsvis har ju alla stora uppfödare mycket tid, som dem ägnar åt sina kaniner.

Att generalisera bland hur uppfödare är, är det samma som att generalisera hur en ras är. Ville bara inflika med det.

Så jag säger som #7. Att konkretisera att alla uppfödare är på ett sätt är alltså det samma som att säga att alla hermeliner är på ett sätt.

Lika illa båda så, om man ska se det ut ett perspektiv.

I övrigt är det som några andra säger. Hermelinen har ett mera tillbakadraget sätt vilket ofta/ibland leder till en antingen Rädd kanin eller en så småningom agressiv kanin på grund av rädsla. Sedan finns det alltid undantag. Uppfödare som vill få fram ett trevligare psyke bland rasen. Vilket ju är bra.

#15 En kanin behöver faktiskt inte kel för att må bra, det är inte grundläggande i en kanins välmående.

Däremot tycker jag att uppfödare borde ha en skyldighet att få sina kaniner så pass tama att de blir stressade varje gång någon ska pyssla med dem.

För det första. Om jag formulerade mig såpass dåligt att det framstog i mitt inlägg #2, att alla uppfödare inte tänker på beteendet överhuvudtaget. För så menade jag inte, utan att vissa inte tänker på det.

#18 Sant, menade inte att det var grundläggande heller. Men jag tycker att alla kaniner ska få det, om dem har möjlighet till det.

Jag vill absolut inte att ni ska tycka illa om mig för att jag på något sätt försvarar hermelinen. För det gör jag inte, jag tog bara upp den rasen som ett exempel. Förlåt om jag har verkat otrevlig på något sätt, för det är inte meningen.
Jag vill bara föra en lugn och sansad diskussion kring detta.

#19 Jag tycker absolut inte du verkar otrevlig! :) Jag förstår att du ifrågasätter detta, eftersom det alltid är en generalisering som folk gör. Framförallt när det gäller hermeliner.

#18 Nej men hur bra kan en kanin må om man bara ger dom mat? När dom egentligen vill ha uppmärksamhet? Sitter den i buren hela dagarna så kan den inte må så bra? :s

#21 Det jag menar är att kel egentligen är ganska onödigt. De får ingenting utav det, eftersom vi människor inte fungerar som komplement för kaniner. Däremot är det självklart att vi ska göra saker med våra kaniner, t.ex. ta ut dem på promenader i sele & koppel, klippa klorna, borsta osv. Det jag menar är att klappandet och mysa i famnen egentligen är helt onödigt för kaninens del.

Jag har träffat hermeliner som varit helt underbara, men även de som ex på utställningarna ligger och tycker sig ner mot halmen och ser allmännt livrädda ut.

Håller med Ts :)

#23 Jo, har oxå märkt det. Att hermelinerna på utställningarna ofta är agressiva, tillbakadragna och rädda. Och det är ju på utställningar som människor får uppfattningar om raserna, och när man ser hermelinerna på det viset bildar man ju sig en uppfattning om att dem är otrevliga överlag.
Men som sagt, tror jag att hermelinen är en ras som behöver extra kontakt för att bli tam. Och det kanske inte alltid uppfödarna för utställning hinner med.

Jag hade en hermelin, världens goaste, vi hade en på skolan med, utställningskanin, med världens goaste, Så tror helt enkelt det handlar om uppfödning och hantering

#25 precis, min syster vill helst föda upp dem i stället för lejonhuvade, men när jag såg dem på utställning känns de inte som att dem är så "roliga" kaniner.

#22 jag kan bara hålla med!

jag kelar aldrig med mina kaniner, men ändå är de så himla tama och trevliga, varför? - jo för att de har ett bra psyke i grunden. Jag har kaniner av 2 olika raser här hemma samt en del korsningar, och alla är precis lika trevliga.
Psyket är en del man ärver och påverkas också av miljön, hur trevlig en individ är beror alltså på vad den har ärvt för egenskaper av sina föräldrar samt hur den bor. Hittar man en kanin med trevliga släktingar och låter den bo under bra förutsättningar (jag pratar mest om en hälsosam och stimulerande miljö/bur) så har man automatiskt fått hem en trevlig kanin. Blir den sen aggressiv eller stressad så är det något som har utlöst det, antingen under hjärnans mognad (beror alltså på arv) eller pga miljön.
Det jag vill komma fram till är att ett djurs välmående och psyke beror på båda delarna - vad uppfödaren har bedrivit för Avel OCH hur djuret får bo, får för mat, utsätts för osv (alltså miljön).

#28 Ja, man ska alltså inte ha förutfattade meningar om en ras, utan ta reda på hur den egentligen är innan. Alltså inte besöka en utställning och sedan hata djuret, för i allmänhet är ju utställning rätt stressande för djuret. Hermeliner är ju underbara under bra förhållanden och rätt "miljö".

#29 Håller med dej där :)djur beter sig ofta annorlunda på utställning än hemma.

Fast det har inte mina, mer än att de bli lite tröttare i slutetav dagen.

#31 Är nog individuellt ;) Men menade att man inte kan dra alla kaniner över en kant av en viss ras pga vad man har träffat på t.ex utställning :)

#25 & #29 det var just på en utställning som jag förälskade mig i hermeliner ;) haha så det var det motsatta för mig, jag kan förstå att utställningar kan vara stressande för många djur och dömmer därför inga djurs personligheter efter den miljön, som många säger kan kaninen bete sig helt olika hemma i jämförelse med på utställningen. Dock som jag sa gjorde många hermeliner ett väldigt bra intryck på mig på LU utställningen b.la en liten viltröd hermelin som stal mitt hjärta genom att envisas med att försöka få min uppmärksamhet och var lika glad varje gång jag kom till hans utställningsbur :P Hade jag inte haft platsbrist just nu hade jag inte tvekat att köpa honom, har jag tur så är han kvar tillsalu tills jag byggt klart de nya burarna :D

LU förändrade verkligen min syn på hermeliner och det var inte bara denna hermelin som gjorde så här på utställningen utan såg minst 5 st till som verkligen sökte uppmärksamhet och så allmänt glada ut men det var just denna viltröda hermelin som stal mitt hjärta :)