Vad fint skrivet! Jag kan tycka lika som dig ibland, att mina kaniner får olika mycket tid och känner att han/hon inte är riktigt lika mycket älskade som de andra kaninerna . Ibland får jag sådan samvetskval fast jag älskar och pysslar om alla lika mycket.

Hoppas ni förstår hur jag tänker. :)

Tack!
Hämtade ju lillkillen Theo igår, så Herra har ju fått lite mindre tid än vanligt eftersom att uppmärksamheten måste delas på två.
Fast är å andra sidan är jag mer än hälften av tiden på dygnet med Herra (sover även ibland hos henne på en tjock filt på golvet när min sambo jobbar).
Åh, det är så svårt. Hur många timmar jag än är med dom så känns det för lite.
Kommer på mig själv med att ringa mamma och säga: "Ja, alltså Herra är ju frigående så hon springer ju kring mig hela tiden. Men jag har bara suttit ner med henne i 4 timmar idag, tror du hon känner sig ledsen och ensam nu eller tror du jag kan gå och lägga mig och sova?.."
Det är galet vad man älskar de små liven.
_
Skickar med ett till kort, där Herra poserar så tjusigt framför kameran! <3_

Och ett på "lilla" Theo, 10 veckor gammal :) <3

Känslor är aldrig löjliga :) Tvärtom önskar jag att fler brydde sig om och älskade sina djur så mycket som du uppenbarligen gör.

Nu är det ju svårt (ja, omöjligt) att veta hur kaniner tänker, men helt klart har de ju en annan relation till andra kaniner än till en människa.

Din kanin kan aldrig kommunicera med dig så som hon kan med andra kaniner, och du kan aldrig kommunicera med henne som med andra människor. Men du är hennes matte och hon är ditt husdjur, den relationen är unik och hon kan inte få den med en annan kanin, lika lite som du kan få den med en människa, om du förstår?

Att hon blir glad över en kaninkompis betyder inte att hon tycker mindre om dig, utan att du har förgyllt hennes liv med en artfrände, gjort henne ännu lyckligare än förut :) Att göra det som är bäst för sitt husdjur är att vara en riktig djurvän. Det verkar som att din kanin har en verklig tur som har fått dig som sin matte!

Tyckte att det var roligt att läsa de du skrev.
jag tror inte att kaninen mår dåligt bara för att du inte ger den uppmärksamhet hela tiden.

Jag har 4 kaniner, 2 hundar & 7möss.
jag hinner att gosa med allihopa, visst får den ena mer tid den ena dagen och sen får den andra lite mer tid osv.

men, du har ju gett din kanin en kompis.
så jag tycker att du har gjort henne glad över att ha en polare i buren. Om du inte gillar de varför skaffade du en till kanin? (måste fråga eftersom du skriver så)^^

Men alltså, jag tror inte att din kanin mår "dåligt" bara för att du måste dela kärleken/mysandet på 2

Svarar nu lite tidigt på morgonen och har lite bråttom:

#3 Kickan90:
Självklart handlar det INTE om att jag inte gillar våran nya bebis, eller att jag inte gillar att se min första glad.
Men det är klart att man kan känna sig lite förvirrad i sina känslor då man vanligtvis har en liten att tänka på och sedan helt "plötsligt" två. Och det är klart att det tar tid för Mig att vänja mig vid en ny familjemedlem, på samma vis som att det tar tid för nya familjemedlemmen att vänja sig vid mig och allt runtikring, eller hur? ;)

Jag skulle aldrig skaffa en till kanin om jag själv inte ville det. För den nya kaninen är värd kärlek och omsorg den med.
Det handlar som sagt INTE om att jag inte vill ha den nya, utan endast om ett tillfälligt virrvarr av känslor hos en nybliven matte till två :)

Känns för övrigt mycket bättre nu när jag har sovit och stressen har lagt sig lite ;)

#6 du behöver inte ha capslock på och markera allt, jag är inte blind haha!
min fråga var bara varför du kände såhär?
jag har aldrig kännt mig så att shit nu får den andra mindre tid osv. utan jag har alltid tänk, vad roligt att vi ska få en till här och så mysigt vi alla kommer ha det.

alltså jag skrev för att försöka få min fråga besvarad hur man kan känna såhär? ^^ hade jag kännt så hade jag aldrig skaffat en annan kanin, men våra känslor är ju olika.
men tror att du kommer att mysa med de lika mycket och älska de lika mkt *jag blev bara lite nyfiken på inlägg #0 eftersom jag aldrig har hört något sånthär innan* (ta inte illa upp, för det är verkligen inte min mening)

Jag har själv varit med om samma sak,Min allra första kanin Tyfon hade jag i 6 år innan jag bestämde mig för en till komis till han,då kändes det inget men nu har jag 9 st kaniner.Och ibland tänkter jag på om Tyfon är olycklig då han inte är den enda.

Men eftersom jag har fler kaniner,spenderar jag mer tid hos dom.Dessutom är och kommer Tyfon alltid vara kaninen som ligger närmast hjärtat efterso jag haft han längst och vi har ett speciellt band.Han verkar mycket gladare med massa kompisar och jag tror inte kaniner tänker på det sättet.

Tar du bara hand om hon på samma sätt kommer hon nog bara bli gladare med en kompis! :)

#0 Är eller kommer han att vara kastrerad? För visst är den du hade innan hona och detta en kille?

Lycka till!

#4:
Kristall, tack för alla väldigt smarta och fina saker. Man har ju lite svårare att tänka logiskt när man känner sig stressad :) Så det kan vara skönt när någon lägger fram det som du, ditt inlägg var verkligen uppskattat.

#7:
Ber om ursäkt ifall du tog illa upp för att jag skrev med caps lock. Ville bara förtydliga vissa saker för att slippa missförstånd om du förstår. Tror verkligen inte att du är blind, och hade ej använt mig av stora bokstäver metoden om jag antog att du var blind.

Blir så konstigt när du frågar på det där viset, och får känslan av att du ifrågasätter om mina känslor är berättigade eller inte.
Hur som helst kan jag tyvärr inte svara på din fråga om: hur någon kan ha dessa känslor. Då jag varken har utbildning inom hjärnans fysiologiska eller psykologiska, och inte heller kunskapen som krävs för att kunna definera varför just jag får dessa känslor och om dom är rätt, fel eller helt tokiga.

Det jag kan säga är att många känslor inte att går att förutspå, men att känslor som dessa oftast är övergående.
Du kanske har otroligt lätt att fullständigt ta in nya individer i ditt liv, medans jag, som säkert många andra också, tar en tid på mig att knyta an till någon.
Jag personligen kan åtminstonne inte älska, eller tycka om någon helhjärtat som jag ännu inte har lärt känna - människa eller djur spelar ingen roll.
Men kan givetvis vårda och helhjärtat göra allt för att utveckla en fin relation till någon jag själv valt att ha i mitt liv och under mitt ansvar - den stora kärleken och det stora bandet mellan två kommer dock med tiden, och är inget som hos mig uppstår "bara sådär".
Har försökt förklara det jag kan så klart och tydligt som det är möjligt för mig. Och ser gärna inga fler frågor om varför jag är som jag är, eller om varför mina känslor är som dom är, då det inte var i närheten av syftet med min tråd. Tack och adjö.

#8:
Ja dessa små söta liv, man bryr ju sig så himla mycket om dom. Kaniner har nog inte samma tankeverkstad som människor har, men jag tror inte det gör ont att man ändå ser på dom på det sättet, tror någonstans att man många gånger kan knyta hårdare band med dom då :)
Förstår om det blev en omställning efter att "bara" ha haft Tyfon i 6 år och nu en massa finisar. Men han är ju omgiven av en massa individer som han tycker om och som tycker om honom, så det kan ju inte bli annat än bra och mysigt i kaninhjärtat på honom :D

#9:
Fick veta av uppfödaren att han troligtvis inte skulle bli könsmogen än på länge och att dom skulle kunna träffas nu i början - detta var tydligen inte fallet. Så nu är dom separerade i väntan på att Theo ska få bli kastrerad :)
Dock är varken Theo eller Herra nöjd med det beslutet ;)

Dom kommer vänja sig snart,och då kan dom säkert bo tsm.Efter han är kastrerad

Jag kände mycket som dig när jag väntade mitt andra barn och hade skuldkänslor när han kom, då jag inte kunde vara med min dotter på samma sätt längre. Innan var det ju bara hon och jag. Men det släppte efter ett tag och nu älskar vi varandra ännu mer än innan, det ger sig av sig självt.

Du är absolut inte konstig som känner så mycket för dina kaniner, det är underbart att du gör det och berättar.