Har själv en syskonpar där jag kastrerat hanen. Råkade ut för komplikationer i samband med narkosen som gjorde att det tog flera timmar innan han vaknade upp trots flera uppvakningssprutor, värmedyna och vätskeersättning under huden.

Hoppades då efter detta att han och hans syster skulle fungera ihop, men det är tvärstopp. De slåss som på liv och död. Vågar inte kastrera honan med tanke på vad som hände hanen och att detsamma kan hända henne, dvs att även hon är överkänslig mot narkos.

Så vi kommer tyvär bli tvugna att leta efter ett nytt hem till våran hona nu, vågar inte riskera att de kommer ihop sig här hemma eftersom de är frigående innekaniner och vi har småbarn så grindar och dörrar emellan känns inte säkert det heller.

Det jag ville komma fram till är att det finns inga garantier för att kaninerna kommer fungera ihop efter kastration. Men det bästa brukar vara att kastrera båda, eller i alla fall hanen.

Att hålla en okastrerad hane med kastrerad hona skulle jag inte rekommendera. Honan kommer bli både sur och stressad om hanen rider på henne konstant plus att det kommer bli en massa äckligt hankiss överallt.

Fundera över hur viktigt det är för er att kaninerna lever tillsammans och kastrera helst båda, men i alla fall hanen. Har läst om andra som kastrerat hanar med en testikel nere och en i buken, så det där låter skumt. Men självklart blir det ett större ingrepp än en vanlig hankastration.

Önskar lycka till!

Tack för svaren!

Verkan ändå hoppfullt med att kastrera hanen då, trots att han verkar ha en testikel uppe i buken och en nere.

Verkar inte vara något bra alternativ att endast kastrera honan.

Vad tråkigt att det inte fungerar att ha erat syskonpar ihop. Bodde dom tillsammans något innan hanen kastrerades? Isåfall hur fungerade det? Finns det inget man kan göra. Kanske rådfråga veterinärer, uppfödare, andra kaninägare på denna sajt?

Man tror att så mycket kan gå fel med kaniner men det händer saker hela tiden. När försöket till Kaninis (vår hanes) kastrering skett fick han infektion i operstionsärret. Vet inte vart stygnen tagit vägen, kanske åt han upp dom? Men från dagen innan julafton till juldagen blev hans sår infekterat och på annandagen var vi tvugna att åka in med honom och då blev det tömming och upprensning av såret, nya stygn, antibiotika och medicin mot förstoppning. Tack och lov gick det bra och hans ärr är fint nu.

Mvh/Anna

#2 Mina kaniner är jättekaniner, så det är inga småpluttar man får dela på när de ryker ihop och jag själv har fått djupa rivsår, trots att de var och en för sig är hur snälla och mysiga som helst.

Har pratat med flera veterinärer och det verkar vara typ 50/50 att även systern kan vara överkänslig mot narkos. Med tanke på att ingreppet på en hona är mycket större, tar längre tid och kräver mer narkosmedel så vågar jag inte utsätta henne för den risken.

Nej, man tänker inte så mycket på riskerna innan något går snett. Men skönt att allt ändå gick bra för båda våra hanar, trots allt.

Vi hade våra kaniner ihop till en början, sedan har de levt med galler emellan och "nosats" titt som tätt utan problem. Så jag trodde ju att det här skulle gå lätt som en plätt, men satte ändå ihop dom på neutral mark och allt för att vara på den säkra sidan…

Nu slåss de även genom galler och jag vågar inte göra fler försök att sätta ihop dom, de har verkligen visat att de inte vill vara tillsammans. Till en början var det honan som var värst, så började han försvara sig och nu är de lika ilskna mot varandra båda två.

Hanen har dock inget hanigt beteende kvar, så han skulle nog fungera med en annan yngre hona. Honan verkar dock inte vilja dela sitt utrymme.

Om hanen är så ung är han kanske inte färdigväxt. 
Jag skulle väntat till 6 månader och sett hur det var då.
Som sagt han är fortfarande rätt ung och alla utvecklas olika fort

Till kaninlycka,

det låter som om ni gjort vad ni kan och verkligen försökt att möjliggöra för era kaniner att ha ett utbyte av varandra. Förstår om det känns ledsamt att det inte fungerar men en tröst kan ju vara att det verkar som om kaninerna blir lyckligare på varsitt håll…

Lycka till! Mvh/Anna

En notis kastrerar man ungahanar får man vara beredd på att de växer och blir större än vad de skulle blivit okastrerade.

Beror på ett hormon (minns inte vilket) men går att söka på Kanin-net. Då jag skapade en tråd om det.

Till Linnea Johansson Kvick,

tack för svaret. Ja, så här i efterhand ångrar vi oss att vi väntade ett tag med kastreringen men det verkade mycket angeläget att kastrera Kaninis eftersom både han och hans syster verkade lida av att inte få vara tillsammans. Kanins hade ett starkt könsmoget beteende; kissade dagligen (fast än han alltid varit rumsren och åter är det i nuläget), ibland riktigt stora mängder och försökte konstant "ta sig in" i sin systers bur så fort han var ute i huset.

Någon som vet hur det vanligtvis ser ut med tillväxten av testiklar; är det vanligt förekommande att den ena testikeln kommer ner före den andra; det kanske ÄR det vanliga; isåfall hur långtid brukar det i genomsnitt ta innan den andra kommer ner?

Mvh/Anna

Är meningen att du ska ha de tillsammans?
I sådana fall skulle jag personligen rekommendera att sälja hanen och köpa en ny kastrerad eller som ni sedan kastrerar, detta för att hanen kommer vara på honan väldigt ofta - vilket hon inte kommer tycka om - och bara av den anledning kan det bli enorma bråk.

Så att kastrera honan men inte hanen och sen ha de tillsammans är inte att rekomendera om du frågar mig, försöka hitta en annan hane då om du inte vill ha de separata.
Om de är separat ser jag egentligen ingen anledning att kastrera någon av de förutom om de inte ska användas i aveln då är kastrering rekomenderad.
Hanen hade jag kastrerat då risken för cancer är stor om han har testiklarna kvar, men risken är ändå ökad oavsett om de tas bort eller behålls (dock större vid behåll).

Att hanen har en testikel i buken innebär ökad risk för cancer!
Därmed ännu en anledning till att kastrera hanen.
Ett hjälpmedel att få ner testikeln är att massera buken, om den ligger i buken och inte letat sig ännu längre upp så kan man massera allt nedåt vilket kan medföra att testikeln som är relativt lös följer med och till sist hamnar på sin plats. Dock ingen garanti!
Hade jag varit du hade jag försökt att ta reda på var testikln är (ultraljud eller om man kan göra annat - röntgen?) och sedan försökt massera ner den.

Det är inte så vanligt men heller inte jätte ovanligt med att testikeln vandrar, det brukar dock ha letat sig ner igen vid 6-7 månader men har den nte det så kommer den troligen inte ner självmant.

Min mamma hade en katt som hade ena testikeln uppe i buken, veterinärerna sa då att det ger en väldigt ökad risk för cancer (oavsett djur).
 Samt så sa han att eftersom testikeln ändå "sitter fast" (sädesledarna eller vad det var han sa) där nere vid pungen men vandrat iväg så kan det också strypa inre organ om den letar sig runt det, med andra ord kan testikeln göra en stor skada.
Veterinärerna gav dessa alternativ till min mamma:
* Antingen operation och ta bort allt MEN med en liten ökad risk för cancer (tyvärr)
* Operera bort den ena testikeln som ligger rätt (ökad risk för cancer)
* Stå över operation med en stor ökad risk för cancer
* Avlivning

Som du ser innebär allt ändå att hanen har en ökad risk för cancer, det betyder självklart inte att han får det men risken är större än normalt. Inte lätt med dessa vandrarhanar.
Detta var visserligen en katt men antar att det inte är så stor skillnad gällande kastreringen.

#8 Mycket bra svar!

Ville bara tillägga att majoriteten av alla okastrerade kaninhonor får canser och andra sjukdommar i livmodern, så även där finns en stor fördel med att kastrera honor även om de inte ska få kaninkompis.

Hade kastrerat hanen :)

#8 Tack!

Ja, jag påpekade ju att om honan inte skall användas i Avel så är kastrering att rekommendera.
Tycker det är synd att så få kastrerar faktiskt, det skulle hindra en hel del oönskade kullar bland annat men även så mår kaninen bättre av det - okastrerad går de runt med fortplantningsinstinkt, vilket kan vara mycket dåligt om de inte ska bli parade.
Kaninen blir ju lugnare av en anledning, bland annat att vissa hormoner försvinner som sker med hjälp av kastrering.

Jag har tagit mod till mig och ska boka upp en kastreringstid till min kaninhona nu, trots allt. Känns alldeles för jobbigt att behöva omplacera en så underbar kanin och familjemedlem!

Berätta gärna vad du bestämmer dig för.

Lycka till med Kaninis och Hjärta!

#12 Hoppas allt går bra för henne!

#13 Tack så mycket! Är jättenervös faktiskt…

Tack för alla svar.

Roslagstullsdjursjukhus verkar vara dit man från andra djursjukhus rekommenderar att man ska vända sig till. Det verkar vara allmänt vedertaget att dom har mest erfarenhet av gnagare och smådjur.

Till kaninlycka; lycka till! Modigt. Hör gärna av dig hur det gått.

För vår del blir det nog kastrering av både Kaninis och Hjärta. Föredragsvis Kaninis eftersom han uppvisar ett starkt könsmoget beteende. Då man säkerställt att den andra testikeln inte befinner sig i ljumsken blir det tyvärr en bukoperation för hans del- där man öppnar upp för att hitta den andra testikeln. Är så nervös och ledsen för dettamen jag vet att han kommer att klara av det här.

#15 Allt kommer nog gå bra! =)

Jag har en kastrerad hona och hane, dem går tillsammans. Från första början var inte det tanken att kastrera henne men när hon fick navelbråck så skulle vi ändå söva ner henne, allt gick superbra :) Hon hämtade sig väldigt snabbt och  avföringen fungerade helt normalt samma dag. Hö åt hon också :) Det var på Roslagstull och det är jättebra där tycker jag.

Hade kastrerat hanen i första hand iaf. Jag tror också att han kommer klara det!

Nu blir det ändå kastrering av vår hona Hjärta först på Roslagstull.

Från deras håll avråder man från att kastrera vår hane Kaninis på sättet jag beskrev tidigare dvs. att öppna upp buken och "leta" efter den andra testikeln. Däremot rekommenderar dom ändå att vi får den befintliga testikeln kastrerad. Den andra låg ju inte i ljumsken (vilket man kollade när han var inne för kastrering). Det kan mycket väl hända att han bara har en testikel.

Så, så får det bli. Har ringt runt till många djursjukhus/kliniker och samtliga rekommenderar Roslagstull när det gäller gnagare och små djur. Låter hoppfullt.

Till Skitte: tack för svaret, skönt att höra att det gått bra med kastreringen och att ha kaninerna tillsammans. Det är ju delvis tanken med att kastrera från vår sida; att kaninerna ska kunna bo tillsammans då dom biologiskt är flockdjur. 

Till er övriga som kastrerat era kaniner; är det någon som märkt någon skillnad i kaninernas beteende?

Lägger ut sista frågan som ett nytt inlägg då det börjar bli så många "trådar" i detta inlägg.