Min allra första egna kanin fick jag vid 11 års ålder.
Jag var hemma hos en kompis, när jag fick höra av en annan kompis att hon kände någon som skänkte bort sin kanin.
Denna kanin skulle avlivas bara någon dag senare om han inte fick hem, då familjen skulle flytta och inte kunde ta honom med sig..
Det första jag gjorde var att ringa till min mamma och förklara läget, 5 min senare fick jag ett OK.
Några dagar senare flyttade han hem till oss; en viltgrå hermelinhane på 3 år som hette Hampus.
Som ni förstår var jag helt lyrisk över att få en helt egen kanin, som jag fick sköta helt själv (vilket jag också gjorde).
Hampus var en väldigt okomplicerad kanin, med ett stort tålamod.
Han var lugn och extremt social.
Han var precis som en dvärgvädur i temperamentet helt enkelt.
Hampus och jag fick nästan 6 år tillsammans, innan han stilla somnade in i sin bur nästan 9 år gammal.
Han var frisk hela tiden, vilket känns oerhört skönt.
Han är anledningen att jag fortsatte med kaniner överhuvudtaget.

Har tyvärr ingen bild på lilla Majakanin. Hon var en svart dvärgkorsning. Ganska grov. Jag fick spara en unge och kalla min egen när jag var ca 3 år. Det var min första egna kanin. Hon var bäcksvart. Sammetslen päls hade hon. =)

Så jag uppkallade min uppfödning efter henne: www.majakanin.com

Där av namnet på min uppfödning alltså. ;)

fin första kanin fick jag när jag var ca 7år men då var det mest mamma som tog hand om honom. ludde som han hete började jag ta hand om själv när jag blev runt 10-11 år. när jag blev 13år o han ca 6år så sluta han att tvätta sig och sluta äta så han fick somna in hos vetrinären:( världens snällaste kanin som älskade att leka med hundarna haha

har tyvärr ingen bild på honom:(

När jag fyllde 6 år fick jag ett halsband med en kanin på och ett vykort med två vit blåögda hermelinungar. Då berättade mina föräldrar att jag skulle få en egen kanin! Ett tag senare åkte vi till en uppfödare och vi köpte två hermeliner, en till min syster och en till mig. Tusse fick min lilla sak heta, och hon levde till hon var 9 år.
Är fortfarande svag för vita blåögda hermeliner tack vare henne :)

Förra sommaren berättade min kompis att hon väntade en kull med kaniner. Självklart lyckades jag tjata till mig en kanin, och vi åkte dit för att hämta en av dem.
Jag förälskade mig direkt i den lilla svartvita bollen som satt och mumsade på morot. Det fick bli lilla Vilda!
Någon månad senare hämtade vi hennes bror Charlie, eftersom han inte lyckades hitta något hem p.g.a oseriösa köpare.
Skickar med en bild på lilla Vilda:

Jag minns inte särkilt mycket av min första kanin. Jag var iallafall 3 år gammal när vi fick honom. Mina föräldrar tog med mig och min lillebror till utställningen i olofstorp för att köpa en kanin. där pratade dom med en uppfödare som tyckte man skulle ha en större kanin istället för en liten till små barn. Vi köpte en kanin av den uppfödaren, en engelsk scheck hane som han skulle avliva annars, för han hade hans bror oxå och han fick ett halvt poäng högre än våran Lille skutt som han fick heta.

Han levde tills jag var 5 år bara. Han blev 4 år och dog av öroninflamation.
Somsakt minns jag inget mer av honom en vad mina föräldrar berättat och när han dog.
_
Jag och Lille skutt_

första gången jag köpte kanin då köpte jag 2 stycken. En brokad lejonhuvad och en gul/svart japan tecknad dvärgvädur :) Jag kunde ingenting om kaniner, dom fick gnagarblandning och hö :/ jag var runt 11 år. Den lejonhuvade hette Ludde och var hur gosig som helst och var alltid först fram när man kom till buren. Medans dvärgväduren som hette Lille skutt var väldigt sprallig och ville inte sitta i knät. Jag hade dom i runt ett halvår sen såldes dom :(

Vi har haft kaniner när vi va små, men min alldeles egna fick jag när jag va 10 år. Dvärgväduren Bambi. Min älskling som har gått igenom så mycket, aggresiv som vi träna bort, förlorat halva örat, sjukdomar, och sedan fick han fel på ryggraden så han fick somna in  <333 Hade han i 6 underbara år<3 2002-2008

Vi hade kaniner när jag var yngen också, men min första egna kanin skaffade jag sommaren 06. Morgan hette han och var en lejonhuvad kanin (trol korsning, men det visste jag inte då..) svart brokad och kom från en vän till mig som fått kaninungar. Hon skulle sälja dom andra ungarna till en djuraffär (som sagt att man lämnade kaninungar från mamman när dom var 5 veckor….) så fick hem honom när han var 5,5 vecka gammal. Det var då även meningen att det skulle vara en hona… Lizzie hette han från början, men sen blev det en liten Morgan.

Jag fick min första kanin när jag var 11 år gammal. Det var en dvärgvädur, madagaskar manteltecknad hona. Hon var den tamaste kanin jag någonsinn träffat! I alla fall så skulle vi bara ha henne på foder åt en kompis över sommaren. Men i slutet av sommaren frågade kompisen om vi ville köpa henne, det ville vi! Vi har jätte många roliga minnen tillsammans, dock fick vi ingen lång tid tillsammans, redan i slutet av hösten 2008 fick hon ett besök av en skabb räv.

Hehe jag la ut ven annons om att jag sökte betesbur (hade redan vinterbur och hade hittat en kaninunge jag tyckte var jättesöt) så hade en tjej ringt min farmor (eftersom det var hennes mobil nr vi angett i anonsen) och sagt att hon hade 2 kaniner vi kunde få gratis + sommarbur. När jag kom hem till farmor dagen därpå frågade hon mig om jag ville ha kaninerna, jag tyckte såklart synd om dom om bad farmor ringa upp ägaren. När farmor ringde skulle dom avliva kaninerna hos veterinär om 2 (!!!!!!) timamar. Dagen därpå tog vi hem båda kaninerna + buren. Jag var 9 år gammal då, och dom lever än idag och är 7 år men pigga och krya (dock kanske liiite överviktiga ;))

Vart även en kull med en av honorna så nu har jag hennes båda döttrar (var 6 st i kullen men 2 överlevde) i min Avel :D

Min första kanin jag hade var en sommarkanin när jag var 7, hade sedan samma kanin sommaren jag var 8 år

Tyvärr ingen bild på datorn men har bilder på kaninhotellet@live.se, kaninerna heter Shajli & Melissa

Min första kanin fick jag när jag var 12 år. Han är en lejonmanad kanin, svart wienertecknad. Han är otroligt social och ligger mig varmt om hjärtat. Den första perioden jag ägde honom fick han bo inne och då skapade vi ett otroligt starkt band, han är min bästa vänn och betyder allt för mig. Han är nu 4 år gammal och jag hoppas att vi kommer ha fler många härliga år tillsammans!

Hmm.. Vet inte riktigt vilken kanin som var enbart min men var nog Mini, en kaninunge som mamma nappade upp då mamman och syskonen dog. Tyvärr blev hon inte gammal, då något djur tog sig in och dödade henne:( Men hade kanin när jag föddes med, 2 holländska kaniner vid namn Humle och Dumle :D

Min första kanin var Sara , hon var en grå bonkanin tror jag , minns inte vad de var för ras.

Hon var en underbar kanin , jag var 2/3 år när jag fick henne.

Vi hämta henne hoss en gubbe i byn som sålde kaniner.

Varje gång jag gick ut till henne bet hon mej i tummen som att hon sa " hej , jag är hungrig " .

Hon rymde aldrig eller något sånt , men det var ju mest mamma & pappa som fick mata & städa hennes bur , för jag tyckte det var tråkigt.

Sedan när vi skulle flytta så kunde vi inte ta med henne , så hon fick bo hos min pappas kompis som bodde på land och hade kossor.

Men en natt kom räven och bet ihjäl henne , de enda man hitta av sara var ett ben eller något sånt ,minns ej .

Saknar henne så….

Min fösta kanin fick jag när jag Var 12 han hette Huckleberry Finn "Hugo". Jag tävlade med honom i Kaninhoppning och vi tränade förfullt. jag hade honom till Våren - 10. Han blev jätte sur och ville inte att matte skulle ha fler kaniner och han krävde ganska mycket tid och aktivering vilket jag inte riktigt hade lika mycket tid med honom som tidigare efter som att dom andra också behövde tid. Han var en enormt duktig hoppare och gillar de jätte mkt. Han var mitt lilla hjärta <3 :'( Han är som en ängel på sommaren och som en "Jävul" på vintern. De var bara min pappa han accepterade, Pappa kunde ge han mat och allt men ingen annan kunde de. Tillslut fick jag ta de svåra beslutet att sälja han eller skicka upp han till kaninhimlen. Jag valde att ge han en till chans fast i ett annat hem. Nu bor han hos en tjej i Boden och han är jätte agresiv så de fungerade inte. :( Nu är han tillsalu igen och ibland funderar man över att köpa tillbaka han bara för att man saknar han så mkt men jag vet inte.

Saknar dig jätte mkt Hugo<3<3<3:'(

nu fick ni höra min historia.

Den första kaninen hade jag tillsammans med resten av familjen. Jag var liten då men hjälpte till att sköta om henne ändå :) Jag kanske runt 4 eller 5 år? Vi bodde i lägenhet och en av våra grannar hade en kaninhane som hette Nicke så jag och min syster gav henne namnet Nilla. Hon var en madagaskar dvärgvädur och var riktigt tjurig. Med tiden blev hon bara tjurigare och tjurigare. Hon bodde också ett tag med oss efter att vi flyttat till hus. Men tillslut beslutade mamma att vi skulle avliva henne eftersom man inte ens kunde ge henne mat utan att hon högg en. Även fast hon var knäpp älskade jag henne och var jätteledsen över beslutet. Jag saknar henne fortfarande <3

Jag var sju när jag fick min alldeles egna Snöflingan! <3 (som blev 7 år, avlivades hösten 2009) Älskade henne otroligt mycket då hon var en av dom speciellaste kaninerna jag haft <3

Vi hade Nilla ett tag då jag hade Snöflingan också ;)

Min första kanin var viltgrå och hade hängöron och det fantasifulla namnet Stampe Mer än så minns jag tyvärr inte för det är så länge sedan och det finns inte en enda bild på honom… Kommer ihåg att pappa hittade honom död i buren en dag, han hade visst varit pigg och glad på morgonen lilla gubben men dog mystiskt under dagen…

Min första kanin sm jag ägde fick jag när jag var 9 år gammal , en svart dävrgvädur pojke med namnet Kompis :)  Var som en liten hund.. kunde gå lös och sprang bakom en .. har aldrig träffat en så  otroligt snäll och smart kanin,. Var dock tvungen avliva han när han var 7 år gammal då han inte orka tvätta sig eller ta hand om sig själv..

Vi har nästan alltid haft kanin när jag var liten och den första hette kalle-kanin :P Han var inte ett dugg tam och det ända jag och min brorsa gjorde var att ge den gräs XD Resten fick mamma sköta :P Han dog när jag var ca 6 år gammal tror jag, och hade då funnits hela mitt liv på gården. (jag är nu 12 år )

^^

första kaninen familjen hade hette snuttan, men henne kommare jag inte ihåg så mycket av, mest att hon var as aggresiv och hatade att bli kelad med :o

mina första egna kaniner heter Maarit och hette Tekla.

Jag fick dom efter att min katt & mitt marsvin dött.
Och som födelsedagspresent :)

Kom ihåg första gången jag såg dom, när vi skulle sätta dom i transportburarna och ta med hem, förra ägarn sa att dom va så snälla så, men det första dom gör när man ska ta upp dom är att hugga en i fingrarna :o Men sen så var dom ju ganska bortglömda oxå då ägarn hade tröttnat på dom :/ så det var så gott som vildkaniner jag fick hem på min 10 års dag :P Tyvärr så dog ju min Tekla för inte så länge sen, men Maarit lever än idag :) dock blev hon välldigt ''ledsen'' om nu kaniner kan bli det, när Tekla dog, hon hade ju trots allt bott med Tekla i hela sitt liv då Tekla var Maarits mamma.

Här kommer en bild på sötnötarna i stoooor sommarhage förra sommaren :)

Min första kanin var en vit blåögd hermelinkanin. Hon hette Smulan och var en utekanin.

min bästa vän hade en kastrerad hankanin så dom brukades få träffas lite då och då utanför burarna och dom trivdes bra ihop.

Hon älskade att gräva. Speciellt i vårat cykelskjul Men även i snön på vintern så grävde hon en hel del. 

Jag hade henne dock bara 3 år och ångrar fortfarande idag att jag omplacerade henne. Jag tappade även kontakten med köparen så jag vet inte hur hon hade det i slutet av sitt liv. Om hon fortfarande lever borde hon vara ca 10 år.

Det är så spännande att läsa om allas första kaniner!
Jag ska skriva om min imorn!