Problemet som jag ser det, eller snarare anledningen till att jag föredrar att sätta ihop kastrerad hane med vuxen hona, är tonårsperioden.
Risken med att sätta ihop en hane med en unghona är alltså att det kan uppstå bråk när hon blir könsmogen och ev kommer in en tonårsperiod.
Fördelen med en äldre hona är alltså att hon redan ev gått igenom en sådan period.

Jo det kan jag tänka mig att den risken finns. Men som jag fattade det skulle det vara fel att sätta ihop med en unge just för att vuxna inte accepterar ungar. 

Men att det går bra när dom är 5-6 månader, vilket i många fall kanske är när kaninen har en tonårsperiod.

En mamma som fått en kull, kan inte hon fortsätta leva med någon av sina ungar? Alltså om man sparar någon unge och säljer de andra>?

#3: Det kan funka, men det hänger som alltid på personligheterna.

Jag sparade en unge ur min kull och den ungen är tillsammans med sin mamma :) Änsålänge går det bra bara att mamman ibland ska visa sin dominans men annars inget. Funkar det inte får man ju ha en extra bur :)

#4 Ok :)

#3 Jag sparade också en unge förut som går med mamman fortfarande och det går jättebra! Fast lite småbråk ibland får man räkna med ;)

Men det är ingen som märkt eller hört talas om beteendet att vuxna inte accepterar en kaninunge?

Jag har iallafall aldrig hört talas om det. Men jag kan inte säga ifall det stämmer eller inte… Har iallafall min kastrerade hane och 4 månaders hona ihop och det verkar gå bra! :P

OKej. Hade bara varit intressant att höra om fler visste något om det här så man hör det från fler håll än en enda person. 
Och det verkar inte gå att hitta någon fakta om det här. 

Jag antar att det finns en risk att kaninungar kan bli stressade. Det är ju inte svårt för kaniner att bli det direkt. 

Men jag har i alla fall alltid tänkt att med kaniner så beror det mesta på hur kaninerna passar ihop helt enkelt. Och jag har aldrig märkt av att den äldre kaninen stressar den yngre.
Eller att dom ska ha fått symptom på stress som uppblåst mage, diarré eller förstoppning osv.
Och det känns även som att om de symptomen dyker upp, så kan det ju även bero på mycket annat än just att den vuxna kaniner stressar den yngre.

#11 Ja, det går nog inte att veta exakt vad som stämmer och inte eftersom det nog beror HELT på kaninerna ;)

Jag har en kaninunge tillsammans med en kanin på 1½år nu. De går jättebra ihop, men jag har märkt att den äldre kaninen kan bli lite stressad/tröttsam på den yngre ibland då hon är väldigt aktiv o lite busig/retsam av sig just för att hon är så ung ;) Men det kommer att förvinna efter en tid :]

Jag ser absolut inga fel med att sätta ihop en unge med en vuxen, bara de går bra ihop lixom ;) O ungen mognar ju till efter ett tag, o kanske inte blir så stressande för den vuxne kaninen om den vuxne kaninen är en lugn kanin.

O jag har en mamma med 1 unge som går super bra ihop, de gick även jättebra ihop med pappan förut. ;)

Jag har en unge på 12v men min äldre kille på 2½år. Det gick bra från första stund och har inte vart några problem alls efter det heller. Har aldrig hört att det ska vara några problem att ha en unge med en vuxen. Det finns ju alltid en risk att två individer inte går ihop men jag tror verkligen inte att det är så att vuxna brukar ha svårt att acceptera ungar, min erfarenhet är då inte det :) Knut blev jätteglad när han fick en kompis och dom myser och har sig och gjorde redan första dagen och då var hon 9v :) Vet även fler än jag som det funkat super för kanske jag ska tillägga.

Så har jag också upplevt det och aldrig hört talas om att en kaninunge inte skulle må bra av att bo med en vuxen kanin.

Min kastrerade hane Hoppe som är 5 år blev änkling för några veckor sen, och nu är han världens bästa barnvakt åt en liten kanintjej på 12v. Hon klänger och klättrar på honom och han har en ängels tålamod med henne. Han lär henne var det finns mat och var de bästa sovställena är och hur man går på toa. Får se om hon blir tonårsrebell och han tröttnar på henne… men än så länge går det fantastiskt bra =)