(tog ingen bild).

Nu till tonåren: Minns inte så mycket men hon var som alla tonåringar….SURA!

(har ingen bild på henne som tonåring)

Vuxen: go, mysig, lite små fet, duktig hoppare OCH HELT UNDERBAR!!!!!

Som bebis var Pigelin min favorit^^
Hon var faktiskt det innan hon föddes, hade bestämmt mej behålla kaninungen med namnet Pigelin, och den första ungen jag såg i kullen fick namnet Pigelin, hon var 1 av dom första som föddes och jag såg på(jo jag vet, jag var nyfiken men mamma kanin litade på mej så allt gick jätte bra)

När hon var tånåring minns jag knappt faktiskt, tror hon var rätt snäll då oxå:)

och som vuxen e hon den mäst underbara lilla surdam man kan ha!
Hon är inte den trevligaste pussglada tjejen men hon har en helt egen personlighet. Hon skulle passa jätte bra som mamma, hon gör bon stora nog för 3 BJ kullar nästan;) Skulle gärna vilja ha en bebis efter henne, men tyvärr är hon snart 4 år och självklart vill jag inte riskera något:)

#3 ja, Maja var väl rätt okej i tonåren hon också :)

Froste var min favorit från det att han föddes.
Han föddes här hemma tillsammans med sin syster, och dessa två var från start välgödda små krakar.
Jag föll väldigt tidigt för honom och bestämde att han skulle stanna, redan innan jag visste kön.
Ju äldre han blev, desto mer lik blev han min saknade hane Pelle som egentligen var tänkt som hans far (blev en enda dödfödd i den kullen tyvärr).

Froste hade i princip ingen tonårsperiod överhuvudtaget.
Han var precis lika go, kelsjuk och lätthanterlig.
Och charmade alla i sin väg!
Vid ca 8 månaders ålder flyttade han till sin fodervärd och bor där ännu.
Han har nog charmat dem också, skulle jag tro.

I eftermiddag kommer vi åka för att hämta hem mitt pälstroll. ^^

Laddar upp en bild för att visa hur kelsjuk han kan vara. =)

#5 nej vad fin han är! :) Kul att du ska hämta hem honom :) :)

Alltså mina två favvosar är ju rexarna just för att ja ska börja föda upp.
Men min gamla kanin som fyllde 6 år i förrförrgår betyder ju helt klart mer.

Har då två rex killar som är väldigt lika varande fast dom är så lång ifrån släkt och allt man kan tänka sig. Wilgot fick ja när han var 8v han var livrädd för allt och alla, men ja tog in honom och kelade så han blev världens ängel, Blå fick ja när han var 5 månader. Sen kom tonnåren för båda på samma gång, dom var monster helt klart. Det gick inte att ta i dom, men har börjat gå över nu och dom är mina änglar! Men dom är fortfarande påväg ur det så lite är kvar, men dom blir bättre för varje dag. Nu är dom 6 och 5 månader!

Putte som nu är 6 år fick min brorsa när han var liten, haha i början rymde putte jämt, men inte så konstigt? Vi var små och såfort han ivlle gå så släppte vi. Putte har alltid varit världens snällaste kanin och har aldrig bitit någon eller gjort något dumt förrutom att rymma jämt. Men dock så kommer han när man ropar så brukar låta honom rymma. Han älskar när man kliar honom med naglarna på nosen haha! Han är en dvärgvädur

Hugo, han har alltid varit lite speciell, han är ritktigt mörkrädd så i tonnåren blev det värre och han kunde bitas och så men inte farligare än så. Men han har alltid väldigt mycket energi och drar som en tok i selet och allt ska gå snabbt. Visste inte vad ja skulle göra med all energi, men sen började jag hoppa med honom, det var hans grej! Han är en av dom bästa kaniner ja någonsin sett! Han flyger som en tok över hindrena. Och är så söt då han riktar öronen frammåt i varje hopp! Han är blandning mellan Dvärgvädur och Holländare

Willow är en lejonhuvaddvärgvädurs hane på 8 månader. Han ksulle vara teddy och har inte fällt än men han kommer fälla! Han har också alltid varit en ängel och aldrig gjort någon illa. han hade ingen tonårs period. Han har bara en sjukt massa energi, och hatar hoppning så han är ute i hagen hela dagarna!

Timjan, hon kom med sina syskon mager, ung och hemsk. Hennes syster dog men hon och brorsan överlevde. Nu mår hon bra men är lite rädd ibland. Får se när hennes tonårs period kommer, hon är bara 4 månader. Dvärgvädur.

Orkar inte skriva alla på uppfödningen..

Hugo får stå för bilden

#7 hugo var ju jätte söt :O :)

När Gucci var bebis, va hon helt underbar! Nyfiken, tam och älskade att slicka poå fingrarna!:) (har ingen bild)

Gucci är tonåring, just nu och en liten surig dam, som vet vad hon vill! Hon gillar inte när man ska ta upp henne ur buren!:D

När Bella var bebis var hon ganska försiktig, hon var den blygaste ungen i kullen. Hon var super snäll och älskade att va i hagen, kom fram och nosade och luktade. Hade inga problem med att bli upplyft.

Nu är hos tonåring och är super grinig, arg och morrar. Det går knappt att lyfta upp henne, hon spratlar och piper och verkar inte tycka om människor över huvud taget. Hoppas verkligen det går över!

Albin kom till oss när han var 3 månader. Till att börja med var han väldigt tillbakadragen och ville inte kela. Jag spenderade mycket tid med honom och det dröjde inte så länge innan han blev mer tillgiven. Då fick han bara vara i köket och så fort jag kom in där kom han framskuttandes, "pussades" på händer, fötter och näsa och ville bli klappad. Han var dock inte så förtjust i att bli buren och knät ville han bara sitta i korta stunder om han själv fick hoppa upp.

Bilden är en av de första jag tog på honom och man ser att han är på sin vakt.

Och så har vi Albin nu… 5 månader och inne i tonåren. Han kommer fortfarande fram och vill bli klappad och pussas, knät hoppar han upp i kortare stunder, men att bli buren är det värsta som finns. Han har blivit väldigt busig, på bilden har han hoppat upp i köksfönstret och tuggat i sig en krukväxt, så vi har fått möblera om lite i köket för att det inte ska hända igen. Vet inte hur många gånger jag fick lyfta ner honom från fönstret, men strax var han där uppe igen. Det syntes tydligt på honom att han visste att han inte fick vara där. Han har också börjat bita i kläderna när vi gosar samt gnaga på sladdar. Vid tillfällen när man inte kan ha stenkoll på honom får han bara vara i köket eftersom det inte finns några sladdar han kan komma åt där.

Rumsren var han redan från start, han använder buren (som alltid står öppen) som toalett, men nu har han börjat bajsa en del utanför buren. Men jag är glad så länge han inte skvätter i alla fall ;)

Han är dock fortfarande min lilla älskling och jag tror att han kommer bli helt fantastisk som vuxen :)

#12 haha gud va gulligt

Som bebis var Yuki väldigt försiktig! Han hoppade aldrig mer än ett par steg ifrån mig och var väldigt osäker på nya människor. Dessutom blev han lätt rädd om någon gick förbi och så. Men han var också världens mysigaste och lätt att ha och göra med!

Nu när han har börjat komma upp i tonåren är han betydligt tuffare ;) Har jag honom ute så är det inte matte som gäller, då ska han upptäcka allt som finns att upptäcka. Jag får hålla stenkoll på honom när han är lös ute i fall att han skulle få för sig att skutta iväg någonstans! Samtidigt är han gosigare än någonsin och man kan göra i princip vad man vill med honom. Min älsklingsgrabb!

#14 haha skönt med en snäll tonåring ;)

Oj, hade glömt bort denna tråd :D Kul att någon letade upp den igen ;) :D

#15, Verkligen! ;)

#13 Ja, jag var ju bara tvungen att fota innan jag tog ner honom :) Han stod även och tittade ut genom fönstret, med framtassarna mot rutan :)