Jag tog hand om en misshandlad kanin fick en förfrågad av djurskyddet om att dom hade tagit in en kanin som var misshandlad. Kaninen i fråga var jätte snäll och lät mig ta i henne utan problem. Hon hade bott hos en familj som inte kunde så mycket om djur och hade av en olycka blivit skadad så ena bakbenet var skadat. Inte nog med det hade hon bott i en kartong hela sin uppväxt. Eftersom hon inte tagits till någon veterinär så hade hon bliv sjuk pga skadan som vi tick reda på var ett benbrott. Jag gjorde allt i min makt för att få kaninen bra igen men det slutade med att jag åkte till veterinären och hon sa att det inte fanns så mycket att göra pga inflammation samt sjukdom hon fått med skadan. Så vi fick ta ner henne det var det bästa för alla. Inte nog med det smittade det över på några av mina andra kaniner som dog på kuppen men det är en helt annan historia.

Apropå aggressiv kanin får man hålla på med dom mycket och aktivera dom. Det funkade för mig hade en kanin som så fort jag tog i honom så bet han mig och vägrade släppa. Men till slut gav han säg när jag slutat vara rädd för honom och han kommit ner på jorden. Efter det såldes den kaninen vidare och blev barn kanin och visade inga tecken på aggressivitet. Så allt kan funka bara men ge sig på att det ska gå vägen.

En aggressiv kanin är oftast osäker och rädd. Att hålla på med den klappa eller borsta eller något gör den tryggare och lugnare. Jag har i alla fall uppfattat att en trygg och säker kanin kan vara mer framåt och trevligare lätt att ha och göra med. Det kan ligga till fördel om man vill använda kaninen inom hoppning där det oftast bygger på bra samspel och tyghet mellan kanin och förare.

Jag har tagit hand om en vanvårdad kanin, omedvetet. När hon kom var hon inte i de skick jag hade trott. Att få henne tam var inget problem, hon är så tillgiven och gosig att de finns inget, kanske för att hon fick mat av oss…. Var som ett litet skelett med mjällkvalster och skeva tänder som var helt bruna eftersom hon inte fått något att gnaga på.

Nu idag är hon mycket bättre, fortfarande något smal men hon har fri tillgång på hö och pellets jämt, hon får äta hur mycket hon vill av de hon vill.

Vet inte om jag någonsin kommer kunna sälja henne nu eftersom de blir ett speciellt band när man tar hand om djuret och får handmata de… Normalt har jag kaninuppfödning och då får man inte band till alla sina kaniner, man har de man gillar och de man kan ha eller mista… Men denna är min lilla älskling

Kom på en grej till angående misshandel. Köpten en teddyvädur av en tjej utan att kolla och fixat transport med en tjej upp till en utställning vi båda skulle på. När jag väl fick kanin var han hängig och pälsen var som en ända stor tova. En bekant erbjöd sig att klippa ner honom eftersom att hon var van vid att klippa kaniner (angora uppfödare) så sa jag ja varför inte och tänkte att han kunde vara hängning efter resan. Nån vecka senare fick jag reda på att kaninen dött och han varit häning hela tiden tog och ringde säljaren men fick inget svar och när jag väl fick svar sa hon att han var frisk och tov fri när han lämnat henne. Fick aldrig nått härstamsbevis som lovat allt var bara skoj och pengar i sjön.

#1 sorglig historia!! tack för tipsen oxå, bra att veta…

#2 vad ljuvligt!

Jag tog hand om en kanin som satt i en mörk bod. Kaninen hade buren full med avföring så att när den stod på klospetsarna så hade den bajs i rumpan, så mycket var det.

Absolut inte hanterad under de 3-4 månaderna han levde där. Han var en hane ur en kull med 6 ungar där ägaren till honan fick kaninen parad utan att veta det.

Jag satt i säkert 2-3 timmar ute i ett iskallt uterumm bara för att han skulle röra på sig. Han kunde inte bo i en bur utan att röra sig för då fick han panik.

Visst var det svårt att få tag i honom sen när han sprang fritt och det var två stora bord, poolsakerna, femtioelva blommor på golvet. Men övning ger färdighet.

3 veckor senare så kom han fram till mig och puttade på mig. Jag rörde inte honom för han gillade inte att man rörde honom. Han har ju aldrig känt någon klappa honom.

Efter ytterligare någon vecka så hoppade han upp i knät och då förstod jag att han ville få några klappar på huvudet.

När Jan sedan hade varit hos oss i 3 månader så kom han när man kallade på honom. Han kunde sitta i buren, hoppa upp på ett skötbord bredvid buren, hoppa ner på en soppåse och hoppa upp i mitt knä och slicka mig i huvudet.

Det var då vintertid och på våren/försommaren så var jag ute och planterade grönsaker till Musse och sa till honom att gräva ut jord till mig ifrån påsen. Då slapp jag bli extra skitig om händerna och det gick snabbare.

Han sprang fritt i trädgården och såfort man kallade på honom så kom han.

En morgon så ropade mamma så högt hon kunde så jag flög upp ur sägen. Då hade Musse sparkat upp sin lucka och satt på biluppfaren. Där hade han säkert suttit hela natten. Mamma jagade honom och han var jätterädd. Så när jag kom så hoppade han upp i min famn. Jag stod rakt upp och han bara hoppade.

När vi åt mat så fick han springa omkring. Han åt upp mina grönsaker ifrån tallriken och så. När jag sedan skulle på toa så blev Musse förtvivlad och letade efter mig. När jag sen satte mig ner så hoppade han upp till mig och la sig uppe vid nacken.

Satte man över honom till mamma eller pappa så ålade han sig ur deras grep bara för att han inte trivdes hos de. Han visste ju inte vem de var eftersom han inte hade träffat de så mycket.

Min syster sa att det var inte någon kanin, utan det var en hund. Hon var bara avensjuk för att hennes kanin var skygg och aggressiv.

Tyvärr miste jag Musse för ca 5,5 år sedan pga myxomatos. Djursjukhuset sa att det bara var en ögoninflamation så vi åkte hem. Men när han sedan blev blind, förlamad i bakbenen och han krampade i framdelen av kroppen när vi rörde honom så förstod vi att det var något fel. Så vi åkte in och avlivade honom.