Ni minns henne säkert
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Ni minns henne säkert men ni vet säkerligen inte om att hon inte finns vid liv längre. Minns ni hur mycket jag pratade om henne och hur mycket jag verkligen älskade henne?!
Den 18/8-2009 avled hon på djursjukhuset. Jag bestämde att låta henne somna in när jag kom till insickt att hon inte gick att hantera längre. I ett helt år försökte jag få bort hennes agression men hon blev bara värre och värre och med tiden hon nådda 2 års åldern började hon hugga mig rejält och 9 av 10 gånger vägrade hon släppa taget när hon bet och varje gång bet hon genom skinnet. Det var många blödande sår jag fick av henne och en gång så allvarligt att jag fick åka in till sjukhuset.
Jag grät floder när hon togs bort och det gör mig ont att jag fattade det beslutet men jag hade inget val, den agressivitet hon hade är inget liv för en kanin.
Jag var med henne in i det sista och när hon tog sin sista andning grät jag så innerligt och sa "jag älskar dig, vi ses igen någon gång".
Av att bara skriva denna text gör mig gråtfärdig.
Rest in Peace gumman.
Gud vad sorgligt, jag börjar nästan gråta jag med 
Så sorgligt, en helt sjukt vacker kanin…
Jag klandrar mig själv över hennes död, på något sätt känns det som att jag kunde gjort mer för henne trots att hon var agressiv redan när jag fick henne vid 1 års åldern.
Känner mig som en dålig person som lät henne somna in.
#3 Du borde nt känna dej som en dålgt person för det, hon hadde nt mått bra av att leva som en arg kanin heller^
#3 Du är ingen dålig person, du gjorde rätt val även fast det känns jobbigt! Det var bäst för Daisy att få somna in, Kaniner ska inte vara så aggresiva, hon kanske hade någon aggresivsjukdom!? Men du måste förstå att du gjorde rätt, hon behövde få somna in, hon mådde inte bra. Du gjorde det bästa för Daisy.
Åh, vad sorgligt. Hon var en väldigt vacker kanin. Jag håller med #4 Klandra inte dig själv för det som hänt, det är inte ditt fel att hon var agressiv… Ibland finns det inget annat att göra…
RIP Daisy
#5 Enligt hennes uppfödare så sa han till mig att Belgiska Harar, honor framförallt, skall vara sådana och att jag inte kan hitta en enda Hare, hona, som inte är agressiv. Men jag vet ju att det inte är sant och vad han sa så är de flesta honor han har precis som Daisy var.
#7 Så är de nt, de flesta honorna, belgiska harar är nt agressiva :)
#8 Jag vet det, det var bara han som sa det. Ingen kaninras har agressivitet som ras standard direkt.
Vad tråkigt att det slutade som det gjorde. Men du tog rätt beslut!
// Mandana & Belgarna
www.Belgarna.blogg.se
Du ska inte klandra dig själv. Du gjorde inget fel och jag tror att din kompetens räcker för att avgöra och du försökte länge. Det var varken värdigt för dig eller henne.
Tack för de tröstande orden. Den sista tiden med henne var jobbig, klippa klorna på henne fick man vara två man den ena höll henne i en handduk och täckte för hennes ögon medan den andra klippte. Varje klippning av klor tog 30 minuter eller mer pga hennes bitande, morrande, sprattlande osv. Enda gången hon var snäll och rar var mot katterna eller när hon sa till att hon ville in från promenader utomhus. Hennes sätt att säga att hon ville in var att ställa sig på baktassarna och kraffsa på mina ben med framtassarna men det var också den enda snällhet jag såg från henne.
Du behöver inte klandra dig själv. Hade du försökt med allt för att få henne snäll igen så ska du inte vara ledsen. Aggresvia kaniner är jobbiga om man inte haft hand om sånna tidigare, jag vet.
Synd att det slutade så… :-(
//Emma
#7: "Belgiska Harar, honor framförallt, skall vara sådana" - INGA kaniner ska vara aggressiva. Att kaniner av vissa raser har en tendens att vara aggressiva pga dålig Avel gör det inte acceptabelt. En aggressiv kanin mår dåligt, oavsett om det är "normalt" för rasen eller inte.
Jag tycker att du gjorde helt rätt som lät henne somna in.
Med vänliga hälsningar, Sanna Johansson
Besök gärna min blogg :)
Klokt beslut. Hon mådde säkert inte bra av att leva ett sånt liv heller. Hon måste ju kännt sig osäker med allting, eller dylikt.
En bra djurägare kan även fatta kloka beslut, som du gjort nu.
*Kram*
Vad sorgligt, blev faktiskt riktigt ledsen. Hon var en jättefin kanin! Det är absolut inte ditt fel någonting, och jag säger som #16, hon mådde nog inte bra av att leva ett sånt liv. Du gjorde rätt beslut. *Kram*
Tack alla för de värmande orden. Då gjorde jag rätt då. 
#18 ja det gjorde du
R.I.P
Tack.
Veterinärsstationen jag avlivade henne på var inte fullt så lika förstående.Till och börja med fick jag en utskällning av dem pga anledningen till att hon avlivades jag blev helt enkelt klassad djurplågare. En veterinär (träffade fyra stycken där inne) sa åt mig "kan du inte arbeta på henne då om hon är som hon är". Jag förklarade att jag gjorde det i över 1 år men inget fungerat och svaret jag fick "jaha, så du ger alltså upp" sen gick den därifrån.
Aldrig mer den veterinärsstationen här i umeå säger jag bara.
Du gjorde helt rätt:)
Hon var otroligt fin<3
Du gjorde rätt!
En kanin som måste gå och vara arg,aggresiv och sur hela tiden mår inte bra..
Synd att det blev som det blev..men du gjorde rätt.
Vila i frid
//sofie,medarbetare på hermelinkanin.ifokus
Tack.
Jag har fortfarande hennes stamtavla kvar samt bilderna på henne. Kan bara inte slänga iväg det.
På dena bild låg hon och sov i sin toalåda, fråga mig inte varför det ligger halm i den men hon ville lägga dit det. Hon hade en Hage på 3x2 meter och en bur på ca 2x1x2 meter, det tog upp ett helt rum.
usch , jag vet hur det känns.
Rest In Peace
Starta ny diskussion