Första generationen händer inget mer än att generna dubblas.
Inavel förstärker såväl bra som dåliga gener.
Så finns där defekter i generna ökar risken att det dyker upp.
Fördelen då är att man då kan ta dessa ur Avel på en gång.
Dyker det däremot inte upp några defekter kan man vara säkrare på att linjen förhoppningsvis är ren från defekter.

Fortsätter man dock att inavla i flera generationer kommer det påverka både immunförsvar och fertilitet.

så blir det bebisar nu så behövs de inte tas bort?? Om hon nu fick bebisar innan och de var döfödda kan det berott på inavel då??

#2: Så länge ungarna är friska behöver de inte tas bort. =)
Att ungarna varit dödfödda behöver inte bero på inavel alls.
Första kullen händer det att ungarna är dödfödda eller att hon inte tar hand om de ordentligt.
Det kan även hända i en senare kull.
Har själv haft en hona som fått dödfödd kull efter hon fått levande kullar.
Kullen efter den dödfödda levde också.
Ingen inavel där alls.

#3 Låter betryggande, tack så mycket för svar!

För framtiden, vilket är att rekomendera??

separata burar eller kastrering?