Detta är någonting som jag borde ha skrivit för längesen men jag har bara inte orkat. Men det är såhär att Riff är så otroligt stressad hela tiden när han är ute. Inne är han hur lugn som helst, kryper upp i ens knä, utforskar en massa osv. Men så fort han har fått på selen och jag öppnar dörren… han springer direkt till vår biluppfart, där finns det skyddande väggar och han är ganska lugn. Problemet är bara att han helst inte får vara där då där står en massa cyklar osv som jag är rädd att han ska fastna i. Men när jag lyfter honom till gräsmattan så räcker det med att han hör minsta lilla ljud, så får han panik. Man kan ungefär jämföra det med en skenande häst, han bara springer! Det räcker inte hur mycket man än försöker prata med honom och lugna honom, han bryr sig inte om någonting annat än att fly tillbaka till biluppfarten.

Idag så tog jag honom till en gräsplan i närheten av där jag bor, jag tänkte att det kanske kunde funka eftersom där knappt är något folk, inga hundar och två sidor av gräsplanen är skyddade av hus och en häck. Jag släppte ner honom i mitt knä och satt och klappade honom en stund innan jag släppte honom, tänkte att han kanske kunde bli lite lugnare då. Men inte, så fort han hör någon prata från en av trädgårdarna i närheten så blir han som knäpp… han sprang för allt vad han var värd, jag visste inte om det var smartast att stå stilla och hålla i kopplet tills han hade lugnat ner sig eller bara följa efter. Jag följde efter i vanlig gångtakt och försökte bara prata lugnt med honom, men dit han ville gå var det ett litet område med hus och sånt och jag ville inte att han skulle vara där det kunde komma bilar.

Så jag lyfte tillbaka honom till gräsplanen igen och försökte få honom att stanna i mitten, men det hände samma sak igen. Jag satte mig på huk och lyfte upp honom (dock sprattlade han tills mina händer blödde men det var det värt), han försökte kasta sig iväg men efter ett tag förstog han att det var jag, så jag lugnade honom och tog hem honom igen…

Jag vill så himla gärna att han ska bli trygg och lugn och sluta vara så himla stressad! Jag är otroligt tacksam för alla råd jag kan få, om någon ens orkade läsa igenom denna långa texten… jag skulle ALDRIG kunna avliva honom då vi står varann så himla nära, men allt annat är jag beredd att göra så länge jag har honom kvar. Tror ni att han hade mått bättre som innekanin? När han är inne så är han hur glad och lugn som helst men det känns ju tråkigt om han aldrig kan få komma ut och upptäcka någonting nytt…