Jag har inte upplevt att många uppfödare väljer att ta kullar på mindre trevliga honor.
Men sen beror det väl på vilka uppfödare man träffat också.

Temperament är för mig alltid prio 1 och kaninerna jag köpt ifrån andra uppfödare har varit väldigt härliga djur.
Så jag har hittills inte haft någon kanin som kommit från en annan uppfödare, som varit aggressiv eller liknande.

Kanske bara jag som haft otur då!

jag har fått uppfattningen att det är många inom hoppvärlden som avlar på kaniner med dåligt temperament bara för att de innehar titlar och går bra på banan. hemma hos mig tolereras inte detta. biter en kanin två gånger så är det godnatt, det låter kanske hårt men en aggressiv kanin är inte välmående och vi får inte heller ut någon glädje av vårt husdjur. vi får inte glömma att det är kaninen som drabbas mest av denna felaktiga Avel. Det lär vara ett stressat djur. min uppfödning grundar sig på bra temperament vilket jag tycker borde va en självklarhet och första prioritering. kaninen ska va ens kompis, inte stressad, inte aggressiv och inte enbart en tävlingsmaskin. skulle inte förvåna mig om sådan här Avel också pågår när det gäller utställningsdjur för att få fram en viss färg etc.

#3 Tar du hänsyn till anledningen till varför kaninen/kanierna bet?

Tycker det låter lite väl drastiskt att avliva en kanin för att den har bitits 2 gånger men nu vet jag ju inte hur situationen såg ut. Det jag menar är att anledningen till varför en kanin bits är viktig. Exempel: en kanin har ont och då kommer en människa fram och lyfter upp den och då är det ju inte konstigt att kaninen biter. Ett annat exempel, det är mörkt och en människa kör ner handen i buren för att ta upp matskålen, kaninen blir rädd och biter.

(OT)

Givetvis avlar jag endast på kaniner med ett trevligt temperamten.

håller med 4#

Även jag håller med #4. Jag har en kaninhane är hemma som nu är 8-9 månader gammal. Eftersom han är inne i den såkallade "tonårsperioden" så märker jag hur mycket energi han går och bär på, och har jag då t.ex. inte en dag hunnit haft honom ute än så är det lätt hänt att han biter. Inte p.g.a. aggressivitet, utan att han sprudlar av energi och hormoner rusar runt i honom.

#4 som jag skrev så avlivas kaniner som är aggressiva, dvs biter utan orsak. aggressivitet, tonårsperiod, hanighet, brunst är helt olika saker, till de tre sistnämnda finns ju en orsak. går beteendet dock inte över efter ev åtgärder så är ju avlivning det bästa för djuret. om det inte är vi människor som har bidragit till bettet (tex genom situationerna du beskrev) så finns det ju inget att göra åt saken. och varken kaninen eller ägaren lär ju vara lyckliga. då anser jag att avlivning är det bästa alternativet. en kanin som inte går att hantera anser iaf inte jag ska gå till Avel.

Min hona vaktar sin bur som en hök när hon är skendräktig? men är världens härligaste när hon är sig själv och under brunst. Det är när hon är skendräktig? som hon kanske inte är så jättesnäll. Men hon skulle inte anfalla bara för att anfalla utan det har något med att hon antingen är skrämd, någon gick för snabbt emot henne så hon går till attack då.

Har tagit en kull på Tosca innan. Tycker det har blivit bra ungar för pappan är världens härligaste. Men Ashlee har ärt att det är hennes revir och ingen annan kanin ska få komma inom hennes revir, men inte mot människor.

Jag skulle aldrig avlat på en hona som var aggressiv när hon inte var brunstig eller skendräktig?. Ingen av mina är aggresiva av sig, men 2 st tycker att det är deras revir och morrar lite, men bits inte. Dock biter de i kläderna, men det är ju inte något som visar att de är aggressiva.

Håller med #8, aggressiva kaniner bör tas bort.
Jag tolererar inte heller aggressivitet vid sk "tonårsperioder", brunst eller dräktighet. Det är ju också en del av temperamentet som kan gå i arv till avkommorna.

#10 Om det är ren "tonårighet" så ska det inte gå i arv. Det handlar ju om hormoner och inte gener. Skulle du kasta ut din tonårsdotter bara för hon var "aggressiv" hemma?

jag har bara varit med om en kanin som skvätte och bet mig två gånger under hans tonårsperiod….men detta försvann efter nån vecka och han blev då förlåten. hade beteendet däremot fortsatt en längre period så hade jag valt att inte ha honom kvar.

en av kaninerna jag har nu bet mig en vecka efter att han hade kastrerats, det var då pga hormonerna, men som fallet ovan så hade jag inte haft honom kvar om det hade fortsatt.

en kanin som är riktigt hemsk (då menar jag som verkligen hugger) under antingen brunst eller tonårsperiod har inga trevliga egenskaper att föra vidare tycker jag. lite smånafs och skvätt kan jag ha överseende med, men en frisk kanin som biter upprepade gånger är ju uppenbarligen inte lycklig och hur ska vi då få ut någon lycka va vår kanin?

jag känner likadant med hanar som är extremt haniga, dvs juckar med allt och alla, biter i kläder/ben/armar osv för att få ett grepp och para sig, skvätter ner allt osv……är ingen lycklig kanin, det är enbart stressande så varför avla vidare på det bara för att kaninen i fråga kanske råkar ha rätt päls/färg eller titlar och hoppstam? Är det inte lyckliga kompisar vi vill avla fram? eller är vi så fixerade vid vårt ego så att vi avlar felaktigt, som jag skulle vilja kalla det, på djurens bekostnad?

visst är det tråkigt att inte använda sina kanske bästa djur i Avel eller behöva ta bort dom pga bristande stabilitet i psyket men jag anser att det är det bästa för kaninen.

#12 Nu håller jag faktiskt med om det du säger :) En kanin som verkligen hugger, vid upprepade tillfällen är troligtvis ingen bra kanin.

Men jag tycker ALLTID det är viktigt att kolla upp om det faktiskt finns en rimlig förklaring, innan man tar bort en kanin.

Min ena hona som har ungar nu var väldigt rar ända tills ungarna föddes. Sen blev hon ett vaktande monster!

Nu har hon lugnat sig lite, och ungarna som är nästan fyra veckor är världens kelgrisar.

Om honan däremot inte blir snäll igen så blir det inga fler ungar för henne.

#11: Klart det kan gå i arv hur/i vilken mån hormonera verkar på djuret. Man ska inte heller glömma omgivningens påverkan, och att honans betéende också speglar sig i ungarnas sätt att reagera, oavsett om ungarna är honans biologiska avkommor eller ej.

Det går inte att jämföra människor med djur i sånna här situationer. Din fråga kan jag nog svara på ändå, och mitt svar är (dessvärre) ja.

#8 Okej, då är jag med! Nej, aggressiva kaniner är inte att leka med. Sen håller jag med dig i det sk "tonårsbeteendet", de djuren som går och är aggressvia i ett halvår/år är inget man vill ha. Klart att alla ungar, djur som människor kommer till en ålder då de vill prova och testa vart "gränsen" går och då får man ha lite tålamod men att ha en kanin som går över "gränsen" varje dag i ett halvår/år är inget man vill ha.

Jag har inte träffat många uppfödare och föder själv upp teddyvädurar i pytteliten skala. Dem är väldigt lugna och trevliga så just där har jag inte haft några problem.

Men jag omplacerar även en hel del kaniner. Oftast vill folk lämna bort dem för att dem är bråkiga och ohanterbara. Många utav dessa kaniner är öronmärkta och har stamtavla. När jag då kontaktat uppfödaren och berättat om att kaninen är aggressiv eller liknande så har jag inte fått någon direkt respons. Jag har fått höra att det kan vara så med kaniner, att de vaktar sina revir. Att kaniner inte ör flockdjur som vill leva tätt inpå varandra och att det bara är att acceptera att alla inte blir bra keldjur. Om man ställer följdfrågor och undrar om föräldrarna så visar det sig att dessa har samma problem.
Det är kanske fler "hoppkaniner" än de som är avlade för utställning/ras.
Fick in en hane här för 2 månader sedan drygt som inte gick att ta i alls och han var så extremt kåt att han juckade på allt, sopborsten, skor, hunden, plastpåsar och till och med ett äpple.. Det är då en hoppkanin som har fått flera titlar och har fått flera kullar.. Dessutom så skvätte han så äckligt mycket att han fick bo i en duna bur tills vi fick tid hos veterinären för kastrering. Han fullkomligt duschade allt i sin omgivning hela tiden, har aldrig varit med om något liknande. Och bara högg, så fort han kom åt.
Och det förvånar mig då att flera personer har valt att använda den här hanen i Avel.
Efter kastreringen så avtog det mesta av hans beteende och även om han inte är den keligaste eller mest sociala kaninen så kommer han att få vara kvar.

Jag har svårt att avliva djur. Hittar jag inte nya hem åt dem som kan ha förståelse och arbeta med deras problem så behåller jag dem själv. Om det då inte är extrema fall.. Men jag kan acceptera att dem inte blir jätte keliga eller väljer att umgås med mig, men fungerar dem i flock och kan få ett bra och värdigt liv så räcker det för min del.

Men nu när jag läst de ni skriver tror jag ändå att dessa "oseriösa" uppfödarna är undantag.. Jag fick kännslan av att de flesta kaninuppfödare tänker på temperament och dyl också. Vilket känns skönt!

#17 De flesta uppfödare tar hänsyn till temperamentet men såklart så finns det ju folk som bara vill ha fram fina utställningskaniner och tänker då mindre på temperamentet  tyvärr.

Sen så behöver ju inte all aggressivitet ha med generna att göra.

#17 Min hane är nästan som din, fast inte fullt så hanig. Han håller på med mina armar, men inget annat. Detta är då dagligen. Han har fått en kull och har lugnat sig ganska mycket. Innan var det verkligen hela tiden och man kunde inte säga ''Nej!'' men nu kan man säga nej och då går han iväg.

Jag vågar vekligen inte kastrera honom och kommer absolut inte avliva honom! Min ena hane dog när han skulle kastreras och sedan dess kastereras ingen här. Jag litar helt enkelt inte på veterinärer.

Känns som om jag är för snäll mot mina kaniner. Om de skulle bott hos er så skulle de ju avlivats direkt. Alf är i tonåren nu och skvätter så fort man tar i honom, biter i kläder och hanar sig. Glader är hanig. Tosca vaktar sitt revir när hon är skendräktig?. De enda som skulle varit vid liv är Suffi och Sven. Men jag tål väldigt mycket. Alf har aldrig bitit mig med flit, Tosca har biti mig några gånger men då var jag i hennes revir under skendräktigheten. Glader har aldrig gått till attack och bitit mig men under hans hanighet så tog han tag med tänderna så jag har ett märke på armen, ser ut som ett upp och ner vänt u.