Min lilla älskade Elliot fick idag somna in hos veterinären, och jag lovar att det är det svåraste jag någonsin har gjort och det svåraste beslutet jag har fattat..

Elliot var den mest underbara, snällaste, charmigaste, roligaste mest speciella kanin som någonsin funnits. Det finns inte någon som träffat Elliot som inte blivit helt kär i honom. Han var allas favorit och charmade alla..

Men hanhade tyvärr medfödda fel, han var heltenkelt inte riktigt som han skulle, lite och kompakt och platt nos.. Vilket har lett till försämrad andning. Han har alltid haft lite knorrande ljud för sig och nyst, men det va inte som besvärade honom i blörjan. Han flyttade in förra sommaren, blev kastrerad och var den perfekta innekaninen. Men efter att min syster fått allergi var han tvungen att flytta ut igen. Då fick han sin mamma Årissa som sällskap. Dom trivdes verkligen otroligt bra tillsammans, satt alltid och pussade på varandra och låg och sov tillsammans.. Årissa kommer sakna honom otroligt mycket då hon efter varje kull blivit så deprimerad och slutat äta..

Det kommer kännas så fel att gå ut till kaninerna när inte Elliot finns där. Elliot gjorde en alltid glad, han var så underbar. En kanin som alla verkligen borde ha träffat, det fanns ingen som honom..

Veterinären hittade bara en massa fel på honom och han var redan på övertid, det var ingen som trodde han ens skulle bli såhär gammal som han blev. Han hade slutat äta på sista tiden och var mest päls och ben. Han hade massa slemm i halsen, men tänderna såg fina ut.. Han nös så mycket nu på slutet att han knappt fick luft. Han hade nästan gett upp själv. Fast trotts alla fel så hade han ett bra liv, och han hade verkligen livsglädje och gav alla i hans närhet en liten anledning till att vara glad och le.

Jag visste igentligen redan från början att det skulle sluta såhär, men jag ville inte tänka på det och bara älska Elliot så mycket som möjligt medan han fanns.

Min mamma ville igentligen inte att vi skulle ta hem honom och begrava honom men när vi satt i bilen på väg till veterinären så sa jag att jag inte ville lämna honom där. Så mamma bara "vi tar med tott hem om det skulle va så". Elliot var hennes favorit kanin också..

När vi kom hem hjälpte pappa mig att gräva ett lite hål i marken och jag la Elliot där. Sista gången jag såg honom, han var död. Till och med min pappa grät.

Han somnade så otroligt fort efter han fick sprutan, han var redan så svag.. Detta var det bästa för honom, även om det var otroligt svårt.

Jag förstår inte hur man ska klara sig utan sin bästa vän?!

Vila i frid Je t'aime´s Elliot<'3
080604 - 091102

Jag kommer verkligen verkligen sakna dig älskade lilla kaninen. Det kommer aldrig finnas någon så speciell som du. Det finns inga ord som kan beskriva.. <'3