Usch då Tessan, vad ledsamt…! Förstår att du plågas av detta.

Min första tanke är ju att prova med kastrering, men jag vet att du haft svårt att hitta en vet. som känner sig säker på ingreppet. Jag har ju ingen erfarenhet av kaninhonor själv, men har ju hört att de lätt blir skendräktiga och annat som påverkar deras humör negativt.

Jag förstår din tvekan inför omplacering. Då måste man ju verkligen vara säker på att nya ägaren är införstådd med problemet och något slags tycke och "kemi" måste ha upptsått mellan denne och Fluffen redan från början. Man vill ju inte att hon ska fortsätta vandra från ägare till ägare.

Sitta bortglömd/dumpad med hoptovad päls i en bur är verkligen inget liv för henne, det håller jag med dig om till 100%.

Hade det varit min kanin tror jag att jag hade gjort ett förnyat försök att hitta en vet. som kan kastrera kaninhonor, åkt några mil om det behövdes, och provat den vägen först. Men om det verkligen är med mitt eget bästa eller kaninens bästa i åtanke, det är nog lite svårare att avgöra…

Om det skulle resultera i en lugn och harmonisk kanin som gärna låter sig hanteras så kan man ju säga att det var för bådas bästa. Om det inte gör någon skillnad i hennes humör så hade det ju förstås inte hjälpt henne utan bara utsatt henne för extra lidande.

Fy vad svårt och jobbigt.

Var nog inte mkt till hjälp det där är jag rädd. Bara mina tankar direkt från skallen…

En eloge till dig för dina ansträngningar för dina hittekaniner, oavsett hur du väljer att göra.

Det är verkligen ett svårt beslut, och det sista man vill göra är att låta kaninen somna in. Hur var hon i början hos er?. Vissa har perioder då de är jättesura, min kanin har varit sur och trist ett långt tag, men nu den senaste veckan har han varit jättemysig (är 3 år).
Jag bestämde mig helt enkelt för att nu ska jag försöka fixa det här. Jag bestämde mig för att vara så lugn det bara gick, och intalade mig själv att ingenting kommer hända. Jag satte mig en bit ifrån och väntade tills han blev lugn och började äta och hoppa runt i buren. Jag slappnade av och gav honom en bit äpple. Sedan fortsatte jag sådär varje dag. Nyckeln i det hela var att jag var lugn och tog det lugnt med honom, lät han ta det första steget till kontakt.

Men sedan vet jag inte hur gammal din kanin är och hur allvarligt det är. Det låter ganska allvarligt och jag förstår hur jobbigt det måste kännas.

Tack för att ni vågar komma med era synpunkter Anna och Eidesdotter!

Jag har pratat med flera veterinärer angående kastrering och eftersom Fluffen är en hittekanin som förmodligen är lite till åren så är det inget som rekommenderas. De flesta vill inte kastrera en fullt frisk ung kaninhona ens, men det är en annan diskussion.

I början var hon väldigt rädd, sedan överdrivet snäll och sedan har hon varit trevlig om än självständig med kortare perioder då hon varit sur och revirbenägen. Men jag känner inte alls igen det här i jämföresle med hennes tidigare surperioder, som förmodligen berott på brunst och annat normalt honbeteénde som skendräktighet osv.

Hon har inte varit mycket för att sitta i knäet och gosa men hon har alltid kommit fram till mig när hon kunnat göra det på sina egna villkor. Men nu vill hon inte ha någon kontakt alls, oavsett hur länge jag sitter hos henne. När jag tar kontakt möter hon det med aggressivitet.

Jag vet att hon haft det bra hos oss och att hon inte skulle må dåligt av att somna in. Men det känns så drastiskt och sorgligt. Och dessutom som ett stort nederlag från min sida.

Ush, jag är så ledsen och vet inte hur jag ska göra.

Hur du än gör är det inget nederlag. *kram* Du har redan gjort mer än många andra skulle ha gjort i samma situation.

(Jo, om du slänger ut henne på gatan, men så pass tror jag mig känna dig att jag vet att det inte kommer att hända…!)

Jag tycker fortfarande det är synd att så få vet. vågar operera kaniner överlag. Visst ökar risken med stigande ålder, men min gamling klarade ju en stor bukoperation vid 10 års ålder, med bravur dessutom. Det är synd att de inte ens vågar försöka tycker jag.

Finns det inte en bra klinik i nån Sthlmsförort som är duktiga på kaninmedicin? De kanske vill?

Förlåt, jag menar verkligen inte att tjata på dig om detta! Är bara frustrerad över veterinärer som är långsamma…

Önskar jag hade mer erfarenhet och råd att komma med! Min Oliver är ju inte heller någon knäkanin, men har å andra sidan aldrig visat någon aggressivitet.

#4 Kommer bort lite från ämnet nu, men när det gäller kastrering så tror jag att jag kommer åka lite längre med Daisy för att få henne kastrerad på ett tryggt och bra sätt.

Men Fluffen är betydligt äldre och då känns det som att jag faktiskt inte vågar. Det låter dumt eftersom jag (ush och fy) sitter här och funderar på det absolut sista alternativet. Men med tanke på hur hon är nu och om det inte skulle hjälpa så vet jag inte hur jag skulle kunna ta hand om henne på ett bra sätt när det gäller eftervården, förutsatt att allt skulle gå vägen under själva operationen.

Knäkanin behöver hon absolut inte vara. Men jag kan inte tro att hon mår bra psykiskt av att vara som hon är nu. Jag lägger förmodligen in mänskiga känslor här, men jag tycker inte det är bra för henne om hon skulle få vara själv större delen av tiden och jag bara skulle klippa klor, borsta pälsen, ge mat och städa hos henne i stort sett för att undvika fajterna så att säga.

Ush vilket jobbigt beslut!
Hur länge har det pågått? Jag vill helst inte säga gör si eller så, men ibland får man tänka sig in i kaninens situation och fundera på hur det skulle vara att leva såhär livet ut. Ja mitt inlägg var inte precis till någon större hjälp, men jag tycker du har varit otroligt snäll som tog hand om Fluff som annars troligen skulle blivit påkörd eller ihjälskrämd. Kram!

Så var en av mina honor också en tid, jag fick inte borsta, lyfta, eller ens röra hennes matskålar. Det jag gjorde var att sätta på mig ett par ordentliga jobbar hanskar och strunta i att hon anfaller och bråkar. Efter ett tag så slutade honam när hon märkte att jag inte brydde mig om hennes gnabb . Det kan ju vara värt att testa? :)

Lycka till!

Kommer kämpa på med Fluffen ett tag till, vill verkligen ge oss en chans till en bättre relation. Men blir det inte bättre så överväger jag sista möjliga alternativ, dvs att hon får somna in hos veterinären.

Känns bara så tragiskt med tanke på att vi haft en bra relation tidigare och att hon har litat på mig och känt sig så pass trygg att hon själv tagit kontakt och så när jag suttit hos henne i hagen.

Nu är det bara jag som "vågar" ta hand om henne. Skulle aldrig låta min lilla dotter försöka klappa henne och min kära man är inte särskilt sugen heller. Och då har ändå min man en lite speciell reltation till Fluffen eftersom det faktiskt var han som lyckades fånga in henne när hon sprang vind för våg i våras.

Jag förstår dig. Och det du säger om eftervården är ju väldigt viktigt.

Jag tror inte du förmänskligar henne, om hon känner att hon måste försvara sig eller anfalla tror jag inte hon mår bra, iaf inte just när hon gör det. Då upplever hon väl något som ett hot eller en fara som ska avvärjas. Och hanteras måste hon ju, särskilt med den långa pälsen.

Hade hon varit en kortpälsad kanin kanske hon kunde haft det OK i en jättestor utebur med grävmöjligheter och annat, och utan mer mänskligt ingripande än matning och städning och kloklippning, men det funkar ju inte med den pälsen som sagt.

Inte lätt att vara tamkanin om man upplever husse eller matte som fiende.:( Och inte lätt att vara husse eller matte heller.

#8 Hoppas verkligen det ordnar sig! <3

#9 Nej ush. Det blir lätt så att man förmänskligar, men som sagt även om försöker tänka som en kanin så lär hon ju inte må bra av att känna sig trängd eller vad det bara jag är i hennes Hage och ännu värre när jag ska lyfta upp, borsta och greja med henne…

jag har en väldit illsken kanin hemma och hon har jag hafft i typ 6 år eller ngt. Jag kan inte röra hon för hon är så illsken:( men jag tycker det är fel att avliva helt friska djur även om hon är arg och illsken. Hon kanske vill ha en kompis? hon kanske känner sej ensam? eller att hon lixom vill ha  en till kaninkompis. Vissa kaniner gillar inte att bli upplyftna heller försök och klappa hon och prata lugnt med hon i buren kanske ^^

Hoppas det löser sig!  *Kramar*

Men jag tycker du ska göra det som känns bäst för dig!
Det är ju självklart aldrig kul med en aggressiv kanin när man speciellt är inriktad till att ha sällskapskaniner.
Och att omplacera henne (vilket jag vet att du inte gör) så sitter ju betéendet fortfarande kvar.

Tänk på vad du vill göra och låt det ta några dagar innan du fattar rätt beslut.

Kramar Till Dig.

#12 Kaninkompis fungerar inte alls, jag har försökt och tyvär misslyckats med en kastrerad hane -dvs bästa möjliga utgångspunkt för att fungera tillsammans med henne.

Jag tycker inte det är rätt att bara låta Fluffen leva för sig själv utan att jag pysslar om henne. Hon är dessutom väldigt långhårig så det alterantivet går bort direkt eftersom det skulle leda till långa klor och totalt ihoptovad päls, dvs lidande.

Tack alla snälla som vill hjälpa till!

Hur du än väljer att göra så önskar jag dig lycka till!
Det är inte roligt när man måste överväga avlivning.

*kram*

Har en lejonhona.  När jag fick hem henne var hon jättegosig och trevlig. Efter ett tag började hon lixom dra sig undan och sen efter några veckor började hon anfalla, bita, morra och ställa sig på bakbenen och 'kraffsa' på mig när jag kom nära. Jag testade att ha på mig tjocka vantar och så tog jag fram handen sakta mot henne och hon kunde sitta hur länge som helst att bita och kraffsa på den.
Men hon gick med en kastrerad hane så det kändes ändå ok att inte kela med henne så mkt.
Jag fortsatte ändå att gå ut i sele med henne och hoppa med henne. Men varje gång fick jag jaga runt henne i buren för att få tag på henne. (Kanske inte var så smart nu när jag tänker på det…) Nästan varje gång jag skulle ta upp henne eller ta av henne selen bet hon mig hårt, så att det började blöda, Och en gång sprang hon mot mig och hoppade upp på min midja och bet sig fast. Jag hade dubbla byxor på mig som vanligt men jag blev ändå rädd. Jag kände mig helt hemsk och jag fattade inte vad jag hade gjort för fel. Mamma sa till mig att jag skulle strunta i henne. Hon var ju ändå bara köpt som sällskap till min andra kanin. Och mot honom var hon jättesnäll så hon gjorde ju det vi hade köpt henne till.
Det var nog då jag gav upp med henne. Hon var världens snällaste att klippa klorna på så det var inga problem. Det var jobbigare att borsta henne men jag tänlte att det ändå bara var två gånger i veckan så det måste hon ju klara.
Sedan läste jag en artikel här på kif om att lära en kanin att komma när man ropar på den. Det tyckte jag verkade kul och skulle testa det med min andra kanin. Dom bodde i en stor Hage så jag gjorde det där också. Han började att komma när jag ropade på honom och han fick massor med godis. Efter några veckor började även min hona att komma. Då fick hon också såklart godis. Jag fortsatte att träna så utan att försöka klappa henne. Sen fick jag även klappa henne. Och ta upp henne utan att hon bet mig.  Sen köpte jag en ny "riktig" bur till dom och då blev hon ännu bättre. Nu har hon inte bitit eller anfallit mig på jättelänge och innan hände det varje dag. Jag sitter ogta i deras Hage och nu kommer hon gärna fram till mig och nosar. Jag trodde aldrig att hon skulle bli bra igen men det blev hon. Hoppas det hjälper på din Fluffen också. Jag mejlade även hennes uppfödare och hon sa bra att det kanske hjälper att honan får en kull och ungarna kanske inte blir aggresiva, men det lät så dumt att jag inte ens tänkte på att testa det ens. Jag hade testat att para henne innan hon blev så men hon ville inte ha ungar, tror jag testade tre gånger att para henne. Men lycka till med Fluffen. :) (Oj, bad långt det blev…. (a) )

Jag hade en kaninhona som var arg hela tiden, morrade, attackerades och bets. Men hon fick flytta till min kompis, som tog ne kull på henne, så både hon och ungarna blev jättetrevliga :), men då hade dom ju en fantastisk snäll pappa också. Men man kan ju inte säga att det kommer fungera Att ta en kull på henne, men det kan fungera. Men jag vet vad du menar när du pratar om agressiva honor, har haft några stycken, dom är inte så trevliga.. Men man blir kär i dom iallfall :)

#17 Att ta en kull på denna kanin är kanske inte så lämpligt då hon är lite till åren.

Vilma va oxå precis så som du beskriver henne, men de gick över efter ca 3 månader. Inga roliga månader precis :p Men nu är hon är hon jättesnäll!

#17: Problemet med Att ta en kull på en ilsk hona, är att hon riskerar att nedärva det beteendet/lynnet till ungarna.
Det är en för stor chansning för att det ska vara värt det.
Bättre att se till andra alternativ, eller helt sonika låta henne somna in om det inte finns annat att göra.

Men huruvida en ilsk hona har något i Avel att göra, är en helt annan diskussion.

Tack för alla svar, korta som långa!

Att ta en kull är uteslutet, dels pga av det säkert skulle nedärvas men också pga att detta är en hittekanin av okänd ålder och härstamning.

Jag ska fundera lite till och försöka ännu mer med henne, men fungerar det inte så blir det att ta henne till veterinären med en stor klump i halsen.

#21 Ush, tycker så synd om dig Tessan!
Massa kramar!

Hej!

Vet inte om du har läst min tidigare tråd om aggresiv kanin?
Candy,min ögonsten blev så som andra har beskrivigt ochbetedde sig så som du beskriver att fluffen gör. Det blev så ohållbart i längden, till slut bet hon mig i läppen och bet mig så hårt på handen att jag fick åka till sjukan och ta stelkrampen….
Även om din dotter inte är vid kaninen kan ju bara känslan vara jobbig att det bor en såpass arg kanin i samma hem som henne och dina andra djur..
drar ner stämningen om inte annat och endast du som knappt kan hantera henne.
Jag funderade mkt på om jag var en hemsk människa som tog beslutet att avliva Candy. Fick mkt stöd härifrån sajten och det är jag så oerhört tacksam för!
Jag har kommit på, efter tårdränkta nätter efter avlivningen att jag tror att jag gjorde det rätta. Hon mådde inte bra, sen vet man ju aldrig om det skulle kunna gå så långt att fluffen skulle göra någon som kanske skadar henne själv? hemska tanke..

´Du har inget att bevisa för ngn men jag tror och vet att du har ett bra rykte om att vara en väldigt god vän mot djur och spec kaniner.

Inspirerar många, och jag är gymt impad över ditt sätt att leva med dna kaniner, fixa åt dom och tänka på dom som de individer de faktiskt är!
Har lärt mig mkt genom att läsa dina artiklar både om inredning men även om hur an hanskas med dom på bästa sätt.

 Kanke kom ifrån tråden lite men det jag ville säga är att jag är säker på att du kan se på din fluff ifall hon mår såpass dåligt att hon skulle må bättre av att somna in, även om det är svårt. Citerar en person som skev till mig kif "Du är absolut ingen hmsk männsika" dom orden hjälpte mig mkt, kanske det även kan hjälpa dig:)

#23 Tack så jättemycket för dina ord, de värmer verkligen!

Berätta hur allting går, glad om jag fått dig på lite bättre humör iaf:)!