Uch det låter inge vidare alls jue!

Funderade på om det inte kan vara så att hon kanske är skendräcktig? Då ka dom ju vara sura å så.
Har hon varit så här länge?

Förstår om du blir rädd för henne, dock får man ju inte visa henne det då vet hon ju hur hon ska bli av med dej om man kan säga så?

Men förstår om det är svårt att omplacera henne. Men jag tror att du kommer på det som är bäst för er båda två.

Det bästa är nog att låta aggressiva kaniner somna in.

Jag har två st så kallade agressiva kaniner. Och jag skulle inte för alt i världen ta bort dom bara för att dom är lite aggresiva..

Det beror helt och hållet på varför en kanin är agressiv.

Tycker inte man ska dra den som en första utväg att avliva bara för att sin kanin är agressiv, Sen kanske man känner att man inte kan lr orkar arbeta med problemet och då är det viktigare att man kanske omplacerar kaninen och ger den en andra chans.

Jag hade gärna kunnat ta emot din kanin Emelie-E Då jag har min vana, och visst mina är sura och kaxiga men dom funkar jätte bra med mej och dom är absolut inte sura för inget, min vaktar sina burar och sin matskål, dom är inte agressiva när man tar ut dom för att klappa lr så. Tyvär bor vi ganska långt ifårn varran och jag har ingen bil lr körkort.

Har du testat att ta isär honorna? Kan vara så att de inte trivs ihop och att den ena honan tar ut sitt missnöje både på dig och systern…

Nej, jag vill helst inte avliva henne, då hon kan vara riktigt go i vissa stunder. Men att aldrig veta när hon är på bra humör eller inte gör det svårt för mig att ta hand om henne. Jag tror att hon är en kanin som behöver mycket tid för att känna sig säker, och jag klarar helt enkelt inte av det. Så jag tror att hon mår bäst av att komma till någon som har tid och som kan ta hand om lite jobbigare kaniner. För jag tror som sagt att hon kan bli jättego bara hon kommer till någon som vet vad den sysslar med.

Jag har inte särat på dem av den anledningen att systern då skulle deppa sönder helt och säkert försöka rymma. Hon är verkligen fäst vid sin syster.  Och det gör det hela mycket svårare.

Systern, Jollie, hon var skendräktig? för någon vecka sedan, men har inte märkt att Alice har/är det.
Utan sån här var hon när hon kom till mig, men det gick över efter några månader och nu har hon blivit så här igen.

Du kanske skulle ta och kastrera henne?

Kan det hjälpa?

Hör med uppfödaren hur hon var när hon bodde hos henne och hur föräldrarnas temperament är. Det kan vara ärftligt, men det kan även vara så att hon har varit med om någonting som gjort henne extra beskyddande.
Har själv en kanin som bor hos fodervärd, när han bodde gos mig så var han ofta rädd och bets ofta för att skydda sig själv. När han flyttade till fodervärd blev han lugnare och är inte lika "vild" vängre på grund av att han fått större utrymme att röra sig på.
Han känner sig inte lika "inträngd" som han kände förut.

#7 Om det har med hormonerna att göra så skulle en kastraktion hjälpa. Men det kostar ju en del, särskilt på en hona så tänk igenom hur du vill göra. Kan vara en idé att rådfråga kunniga veterinärer också. De brukar säga att de inte kan ge någon garanti, men som sagt -är det hormoner som spökar så borde en kastrering kunna fixa problemet.

Lycka till!

Kastrera henne först och se hur hon är sedan (: Skule det inte hjälpa så tycker jag att du ska omplasera henne till en som är van med sånna kaniner!

Har haft agressiva kaniner som hoppade och bet en och hängde kvar och het omöjliga men med träning så blev dom som änglar och helt underbara (tock ett år att få dom tama).

Att omplasera en arg kanin kan funka om det är en van kaninmänniska som vet om hennes humör. Men ofta så hjälper det inte… Jag har avlivat en kanin pga aggression, det va tufft, men när varenda möte är ett världskrig å man vill ju kunna hantera, avla släppa ut mm . Detta skulle inte funka med min argsinta hona, så hn fick somna… Inte kul.. men nu har hon det bra hoppa jag, å jag slipper kriget…

Hej!

Jag är inte den mest vana kaninägaren, men skulle nog prova att sära på dem, men ha dem bredvid varandra så att de kan ha sniffkontakt.

Brittni, som varit skendräktig? under våren, har varit en riktig "bitis" under en period, men har nu lugnat ner sig. Hon är fortfarande på sin vakt när man har henne utomhus, men inomhus är det mycket bättre. Ett tag gjorde vi så att vi lät henne vara utanför buren medan man fyllde på mat och hö och fixade eftersom hon var så bevakande när hon var kvar i buren. Då gick det bra. Hon hade som två personligheter, en supergosig och en bitch.

Försök hitta positiva sätt att undvika krigföring och se om ni båda bli mindre stressade. Det kan bli bättre. Ge dig själv och Alice en bestämd tidsperiod då ni försöker undvika konfrontationer så gott det går. När du nått deadline för den tiden utvärderar du och tar ett beslut om Alice framtid.

Lycka till!

Vet inte om jag vill kastrera henne då jag inte vet exakt hur gammal hon är. Och om det inte ger några garantier så känns det onödigt då jag kan ha dem pengarna till annat för dem istället. I och med att jag mår psykiskt dåligt och bara går hemma så har jag inte mycket pengar att röra mig med. Så jag vill gärna veta att det kan funka innan jag gör någonting.

Jag funderar på om man ska sära på dem, men då är det problemet att jag har bara en bur som dem kan vara inne i om nätterna. Eftersom vi har mårdar och såna smådjur som gärna tar våra kaniner, så stänger jag in dem om nätterna. Och det går inte om jag måste sära på dem.

Alice jagar och buffar och morrar åt Jollie hela tiden. Det gör så ont i mig att se det, för Jollie är så himla go och älskar verkligen sin syster. Hon skulle inte klara sig utan henne.

Men jag ska vänta ett litet tag till och se hur allt går.

Tack för alla svar!

Du kanske kan få låna en bur av någon ett tag?

#14 Tyvärr känner jag ingen som har bur att låna ut.

Just nu letar jag efter en kaninunge som är tillsalu, måste i vilket fall som helst sära på dem två. Vare sig det blir omplacering eller avlivning så blir Jollie ensam. Och vill försöka göra allt för att hon inte ska deppa ihop helt.

Om jag var du :) skulle jag ge henne alla chanser du orkar med! FÖr jag lovar dig att en dag är hon lika gullig och go som hon varit förr!En dag inser kaninen att den faktiskt inte vill vara arg och bitsam,,OM det nu är så att kaninen är Agressiv ..Jag skulle aldrig låt en kanin somna in utan att gett den chanserna jag faktiskt orkar med (; för om det är räddsla som kaninen gör så kan den räddslan besegras,visst är det inte roligt att ha en kanin som bits och så ..Men om du själv inte har orken att ge alla chanserna som kaninen förtjänar skulle jag omplacera den till någon som skulle ha ork att ge chanserna och få kaninen tillbaka till sitt vanliga ja ..Jag och min kompis ska starta som ett "hem" för kaniner där vi gör om agressiva kaniner till getingar utan tagg ;) Själv hade jag en gång i tiden en kanin som var precis i samma situtation som din kanin är i ;P först en ängel sedan en djävul men jag gav inte upp och fick tillslut tbx den djävulen till en ängel  Kaninen orkar aldrig hålla på livet ut,,även kan det varaa så att en agressiv kanin är en olycklig kanin …

Hoppas det ordnar sig :)

#16 Ja, jag ska göra allt jag kan för att hon ska ändra på sig. Men det är ändå inte lätt när man är små rädd för henne. Nyss försökte jag ta in henne för natten och när jag fick tag i henne så morrade hon och ville loss. Hade lätt kunnat ta upp henne i famnen men då hade hon bitit mig. Så hon slet sig tillslut loss. Vilket ledde till ännu mer jagande.
Nu börjar både hon och Jollie förstå att när jag kommer dit om kvällarna så ska dem in i buren, så det går snabbare nu än innan. Men det hindrar fortfarande inte Alice att morra och hugga efter en.

#17 det är väl en hona det handlar om nu va :) dom brukar ofta vara väldigt bestämda vilka som får komma in i doms revir ,är det bara när du ska ta henne som hon är så ? testa med tjocka handskar och försök vara besstämd och lugn ge henne kanske en gobit innan du tar henne så hon vet att du inte vill henne  något ont ! själv är jag också lite kinkig när jag ska ta min kanin eftersom han sprattlar rätt så mkt så jag blir nervös och känslan smittas till kaninen och då blir bara han nervös men jag har nog slutat vara nervös nu så nu sprattlar han inte lika mycket (; Det gäller att visa kaninen att man inte vill den illa på något sätt och att man inte tänker ge upp! Man kanske inte behöver visa att man inte tänker ge upp det räcker med att tänka det ;) kan du klappa henne ? så gör små cirkelser väldigt lösa bakom öronen typ ,det brukar lugna mina kaniner (;

Jag tror inte att avlivning är den enda lösningen. Hon verkar ju inte gilla att dela reviret med en annan hona, och därför automatiskt försvarar det även mot dig?

Jag skulle försöka omplacera henne till ett hem där hon får bo i en egen bur och ägaren helst har erfarenhet av "problemkaniner". :) Om det inte funkar i det nya hemmet, och kastrering inte är ett alternativ, ja då kan man (tyvärr) överväga avlivning. Men inte innan det, enligt mig. Men gör det du tycker känns bäst, det är ju din kanin och du känner henne bäst. :)

Ja, tänker du inte avla på henne så kan hon leva om hur mycket som helst, men avla ALDRIG på en aggresiv kanin.

#20 Nejnej, tänker absolut inte avla på henne. Hon har dessutom problem med sina tänder, så gå i Avel ska hon inte.

Men just nu får hon bo kvar här. Vi får se hur det blir senare. Snart kommer jag behöva klippa henne och så igen, så vi får se hur hon är då.

Jag skulle nog också sära på dem OM det är möjligt. Bäst är ju om de kan vara vägg i vägg, men om du inte har möjlighet till det så tror jag ändå att det är bättre för den snälla systern att slippa bli "trakasserad" av syrran, hur fäst hon än är vid henne. Fast jag har ju aldrig träffat kaninen å andra sidan!

Om du omplacerar henne så kommer ju hennes syster ändå att mista henne så det verkar ju som att de kommer att säras på oavsett?

Annars om du vill behålla henne skulle jag rekomendera rejäla handskar som hon inte kan bita igenom när du tar ut henne ur buren och sedan hantera henne på mer neutral mark där hon inte är så revirslysten(med eller utan handskar beroende på hur hon verkar). Har hört att vissa kaniner slutar bitas om de inser att handen inte backar även fast de biter.

Den enda anledning förutom alla som är nämnda i din tråd är att hon kanske har ont? Är smärta helt uteslutet? Äter hon bra och verkar vital i övrigt?

Lycka till! Förstår helt och fullt att det känns jobbigt att hon är så aggressiv!

#2 Säjer bara ursh, vilken tanke.

Min kanin var lite så i början. Hon hade också en syster som hon var elak mot. Jag hade dem isär när den ena kaninen blev sjuk. Men det hjälpte inte kaninens humör. Men hon blev bättre efter ett tag faktiskt. Hon bet mig bara en gång när jag skulle rensa bort lite lortar i hennes lilla "bo". Det är som en låda som är i buren. Hon älskar att vara där. Men helt plötsligt så blev hon faktiskt snällare. Jag förstår inte vad det var som vände men jag är då glad för det i alla fall:) Hoppas att det går bra med din kanin då:) Lycka till:)

#0 Har Stor erfarenhet av kaniner med denna typen av temperament. En av mina kaniner som förr var sådan, springer nu fritt ute i trädgården när jag är ute, och är hur tam och go som helst. 

Hon är välkommen hit om du vill omplacera henne. 

Du kan PMa mig så kan vi i så fall prata vidare. 

:)

Kastrera elr sära på honorna som de andra säger.

Konstigt att hon helt plötsligt blev aggressiv igen,var det nåt som hände?

Hoppas tipsen hjälper ;)