Jadu, håll på med honom i knät mer än att bara släppa ut honom.

Min Saffe var världens mes när jag skaffade honom, jag kunde inte ens röra min fot utan att han hoppade ner ifrån huset och sprang in i det och gömde sig. Han åt inte på en vecka, eller det han åt var inte mycket. Jag tvingade ut honom ur buren och satt och kelade med honom i flera timmar om dagen. Nu är Saffe en jätte go' kille och springer lös i trädgåren och springer efter mig var jag är går.

När jag skaffade Tosca så rymde hon ifrån buren hela tiden för att upptäcka nya saker, vilket var ganska jobbigt för man fick aldrig tag i henne men hon hoppade in i buren igen när hon var klar.

Jag vet att det är jobbigt när en kanin är jätte skygg (min syrra ar en sådan hona, hon bits om man rör henne på vissa ställen men när hon är i knät så är hon hur snäll som hälst) Men ju mer du håller på med honom destu bättre går det senare. Tindra får man också tvinga ur buren för hon spretar emot med benen igenom gallert, men när hon är ute så blir hon som normal efter några klappar på huvudet:).

#1 Okej tack, jag brukar sitta stilla så han hoppar upp i mitt knä, efter typ en halvtimma. Så han lär sig att jag inte är farlig. Och nu kelar jag med honom när han ska ut ur buren :)
Han är Liiiiiiiiiiiiiiiite bättre, och får inte sådan fart så spånet flyger omkring ;P

skrev fel i överskrift " honom " ska det stå. inte " henne ". ;p