Alla New Zeeland är ju inte rädda.
Men antagligen sk du göra som med vilken kanin som hälst, låt henne vänja sig först. Charlie var också så först, veckorna gick och han är mkt lugnare nu. Du har ju precis hämtat henne, låt henne vänja sig med den nya miljön.

Jo, det är klart, men det här är inga små kaniner direkt. När de sprätter, SPRÄTTER de verkligen och hon har lyckats riva upp sår på armen. Har barn och undrar hur de ska kunna ha något utbyte av henne, när hon är så här…

#2 Skaffar man sig en kanin av stor ras så är det jätteviktigt att den hanteras mycket redan från när den är liten. Nu är det ju inget du kan göra åt då du köpt en 6-månaders kanin. Jag gjorde det misstaget att köpa en helt ohanterad stor kanin tidigare i mitt liv och där gick jag faktiskt bet. Han flyttade senare till en uppfödare där han inte behövde vara familjekanin.

Du kanske kan be uppfödaren att få byta till en yngre kanin som du kan vänja vid hantering redan från början? Jätteviktigt att öva lyft och kloklippning mm innan kaninen är stor, stark och svårhanterbar.

#3 Ursäkta att jag frågar men vad menar du med "och där gick jag faktiskt bet" :S Förstår inte ;)

För övrigt håller jag med Agenten, du kanske kan fråga uppfödaren att få byta till en unge.

Jag har försökt att nå henne på telefon men hon svarar inte. Har även mailat och talat in två meddelanden. Hon hade inga fler som var yngre än denna, bara äldre ungar.

Känner mig jätte besviken och lurad faktiskt…

Hallå!! Ge inte upp!!

 6 mån är ingen ålder och du har ännu inte haft henne så länge. Jag håller med om att en viktig del är att hantera dem mkt redan som små men det är inte omöjligt att göra en äldre kanin tam. Det handlar bara om MASSOR av tit, tålamod och kärlek!

Jag vet det, men grejen är bara den att jag har inte lust att bli riven blodig varje gång jag ska träna hantering med henne. Om jag ville ha en "problemkanin" att "rehabilitera" hade jag sökt efter en omplaceringskanin. Jag var ute efter en lugn och socialserad kanin som hela familjen kan ha glädje av. Känner mig lurad, helt enkelt.

#8 jag förstår dig (även om jag inte känner mig lurad). har själv köpt en förvisso välhanterad kanin av en jättebra uppfödare, men han har visat sig bitas hårt och ofta, och är väldigt "ojämn" i humöret. även om det kanske kan arbetas bort, om man har lite tur, så vill man ju inte vara rädd för kaninen eller känna lite obehag när man hanterar den. bara du kan veta hur du vill göra, man skaffar ju djuren för att ha glädje av dem på alla plan :)

#8 Ja, precis!! Jag tycker att denna uppfödaren inte var helt ärlig med mig, eftersom hon sa att denna hona tyckte mycket om att socialisera med människor och kom fram när man hälsade på henne och att hon brukade vara ute med henne och så. Däremot nämnde hon inget om att hon absolut inte gick att lyfta. Vilket resulterar i svårigheter då jag ska klippa klor, borsta, kolla öron o tänder, veterinärbesök osv. Hon är ju inte direkt en liten dam…  Annars är hon himla fin. Får heller inte kontakt med uppfödaren, då hon antinegen inte svarar eller så är det konstant upptaget… Har eventuellt fixat ett fosterhem till henne, fram tills jag hittar en person som kan tänkas ta över henne för gott. Vi får hoppas på det bästa.

Ja, det tror jag säkert att det gör. är man beredd att ge kaninen den tid och det arbete det kräver för att få bort ett visst oönskat beteende så brukar det lösa sig.

Oj oj oj så olyckligt, förstår inte hur man som uppfödare kan sälja en kanin till en barnfamilj när den uppenbarligen inte är en familjekanin!

En arg kanin gör ingen nytta överhuvud taget, varken som kelis eller i Avel, för vem vill avla på ett otrevligt djur och föra såna gener vidare?

Vore jag som du skulle jag ta med mig kaninen och åka hem till uppfödaren och lämna tillbaks den! Hon måste ju vara hemma någon gång. Om hon inte svarar på ditt nummer så ring från skyddat nummer eller låna någon annans telefon som hon inte känner igen numret på.

Så himla tråkigt för er.

Jag har själv sålt en kanin till en familj och det var en av de trevligaste kaninerna jag haft här men nu har hon i sin tonår börjat bitas där och bete sig underligt.

Jag håller god kontakt med köparen som är envis och vill vänta ut tonåren och ge kaninen en chans. Men som uppfödare tycker jag att det är viktigt att visa att man står bakom köparen, ska vara tryggt att köpa kanin, därför har jag vid ett flertal tillfällen erbjudit mig att ta tillbaks kaninen, men de vill som sagt var kämpa på och se om det går över. Extra synd känns det eftersom att de är så oerhört engagerade i henne och de tycker så mycket om henne.

När hon bodde här var hon hur go och mysig som helst, mina barn fick sitta och klappa på henne och min stortjej fick tom bära henne då hon var en sån där 100% pålitlig kanin som man visste inte sprattlade eller tramsade på något vis.

Bara så himla tråkigt när det blir så.

#11 Ja, jag har tänkt den tanken också. Har lust att bara åka dit med kaninen, men känner att det blir så otrevligt om hon inte alls vill veta av kaninen. Nu har jag mailat henne och föreslagit att hon ska ta tillbaka kaninen och behålla pengarna för den!

Precis som du beskriver vill man ju att en uppfödare ska vara!  

Precis, det är ju ingen som vill avla på en argsint kanin. Vet inte om hon bara är rädd eller argsint eller kanske både och… Känner också att om hon känner sig trängd, vilket hon känner varje dag, kanske hon biter ifrån ordentligt. Hon låter liskom också när vi försöker att hålla henne.

#11 det är jättebra att du känner så, det är väldigt seriöst och omtänksamt tycker jag :) jag har själv fått erbjudande om en "ny" kanin men jag är i valet och kvalet…samtidigt så är det svårt att bygga upp en relation med massa osäkerhet inblandat.

#12 vad svårt när hon är så stor dessutom :/ men är uppfödaren tillmötesgående så kommer hon hjälpa dig tror jag, med att hitta en bra lösning för båda :) lycka till med allt, du får berätta vad som händer i tråden sen :)

#4 Jag kämpade verkligen på alla sätt och vis, men lyckades inte få honom tam och bärbar utan rivsår över hela armarna.

Jag misslyckades helt enkelt.

Slutet gott alting gott!  Fick till slut tag på uppfödaren som inte verkade särskilt seriös faktiskt, men hon var dock väldigt tillmötesgående. Imorgon EM ska jag få lämna tillbaka kaninen och jag får mina pengar tillbaka. Jag har nu redan en annan kanin på gång som jag har tänkt att avla på. En jätte vacker ljusgrå/vit lejonhuvad/dvv som är jätte lugn och go'. Något mindre i storleken än det jag hade tänkt… Men vad ska man göra när man faller pladask… 

Kommer att para henne med en hane som är lejonhuvad/hermelin. Ungarna kommer alltså att bli till hälften lejonhuvade, vilket jag har en viss förkärlek för. De kommer antagligen att bli lite mer "kompakt" och lite mindre än en lejonhuvad med hermelin och dvv i sig. Alltså 50 % lejonhuvad, 25 % dvv och 25 % hermelin. har varit min dröm att få börja avla själv och nu känns det som att läget är perfekt. Det kommer att vara "hobbyavling" med blandisar, men docj väldigt seriöst där allt kommer att dokumenteras och planeras.

Honan ser ut som en ren lejonhuvad, så vacker!! Har redan 4-5 personer som tingat ungar.

Var ute i kaninhuset och "byggde om" igår kväll. Blev jätte bra.

vad kul att det löste sig där :) vad roligt för dig :)

lite OT men ljusgrå/vit är ju ingen färg, det kan va bra att veta färgen så du kan räkna ut vad dina ungar kan få för färger ;) han är säkert jättesöt dock :)

Bra att det löste sig :)

Är det något med rasen News zeeland som gör dem otama ?
Själv har jag 2 korsningar mellan new zeeland och Gotlandskanin,

Dom är väldigt tama i knät och ute på promenader men när dom är lösa får man knaptp röra dom.. Förlåt om  jag lånade tråden lite!

#17 eftersom att dom främst avlas för produktion vad jag vet så antar jag att temperamentet inte sätts främst i aveln, om du förstår vad jag menar :) även om de hanteras väl så kan ju temperamentet gå i arv precis som utseendet gör :)

#18 Okej, Vad bra har alltid trott att det är jag som är en dålig kaninägare.. Men eftersom dom är så tama när dom är i koppel och i knät så bror det ju kanske på rasen (: <3

#17 Vad färgerna kallas har jag faktiskt inte så stor koll på. Vad kaninungarna sedan får för färg har jag faktiskt inget direkt intresse av att veta innan. De kommer att vara lika älskade och välomhändertagna oberoende Vilken färg? de får. ;-)

Syftet med min avling är helt enkelt ett stort intresse för kaninener och att jag älskar att ta hand om dem. Jag kommer dock inte att avla "hej vilt" utan att veta vad jag pysslar med. Jag älskar Löwen kaniner, därför blev det två kaniner som har 50 % Löwen i sig. Så vackra! Kaninerna kommer att avlas fram för att bli fina familjekaniner som vi och de som köper de förhoppningsvis kommer att ha många fina stunder med.

Så länge du har tänkt igenom parningen noga och har köpare på ungarna ser jag inget fel med att para. :) Såvida inte båda föräldrarna är brokade dvs. då kan ungarna bli vitscheckar, om jag inte tänker fel, och det är ingen höjdare. De dör ofta i förtid mm.

Lycka till med kullen och kaninmamman! :)

#21 Tack.  Ingen av dem är brokade, så det ska nog bli bra. Känns jätte spännande.