Jag tycker inte alls det är så! Bara att det kanske är vanligare med hermeliner som är mer nervösa osv…
Haft en hermelin, jätte lugn och snäll och go! Min syster har en hermelin nu, snäll hon med, och hon har haft en hane som var helt underbar, jätte kelsjuk, bara ngt nervös när man lyfte upp han.
Det beror väl på hur man hanterar kaninen, från individ till individ precis som med alla djur. Men tror att det är vanligare att hermeliner är nervösa och "sprattliga", man kanske bär dom ngt "fel" efter som dom är så små? Inte alla men en del :P
Dom är kanske inte lika lugna och keliga som dvärgväduren, teddyväduren och dom andra vädurs raserna. Men vissa är :)

Har en liten hermelinkille som blir 1år i April. Han är vääärldens goaste! Han är så otroligt snäll och lätthanterlig! :) Hur lätt som helst att bara lägga på rygg och klippa klorna på, väldigt social och snäll, pussas och slickas så fort man kommer i närheten, skvätter ingenting och har aldig gjort heller, trots könsmognad och massa kaninbrudar omkring sig. Han är nog världens bästa kanin! Har fått väldigt bra erfarenheter av rasen. Har blivit väldigt positivt överasskad då jag också hade fått höra att det skulle vara lite mer nervösa och så…

jag har haft en hermelinhona som var väldigt nervös av sig och ville inte gärna komma i famnen eller bli klappad. Däremot sprattlade hon inte eller så. Hon kom från samma uppfödare som en av mina andra kaniner som verkligen är en helt underbar och härlig kanin med absolut bästa temperamentet. Lugnet själv. Så jag har ju fått för mig att en del åtminstone sitter i rasen, men så läser man ju om helt underbara små hermeliner också så :)

Min ena hermelin är sådär nervös och sprattlig, fast bara just när man lyfter eller sätter ner henne, men hon har flyttat omkring en massa hit och dit och inte blivit ordentligt hanterad när hon var liten så det beror nog väldigt mycket på det.

Den andra hermelinen är bra mycket gosigare än min dvv! Hon ligger gärna i famnen och pussas en massa. ^^

Båda är dock extra tjuriga kring brunsten men har aldrig bitit mig eller så. :) Den yngsta testade mig en hel del när hon blev könsmogen med "låtsasattacker" där hon hoppade fram med öronen bak för att se om jag backade, vilket jag inte gjorde, så det gick över snabbt.
Däremot testar hon fortfarande andra människor ibland, vilket inte alltid är så bra, kaninvana personer vet ju hur man hanterar sånt men ett barn kan nog lätt bli rädd. Och så ska jag tillägga att detta bara gäller i buren, utanför är hon snäll som bara den! :)
När hon bodde lös i rummet var det aldrig några problem.

Vi hade en hermelin hona här hemma förut 2007, som fick kull. Hon var nervös och inte all får social, men hon var inte elak eller sprattlig! Hon satt lugnt och snällt osv…
Min förra hermelin hane (som jag skrivit kort om i #1) han pussades hela tiden! Så fort man tog upp han :) söten <3

naw, vad söta ninisar :)

Min kanin är nervös ibland ^^ Men hon är väldigt kelig ibland och hon älskar när man klappar henne.

Tycker personligen att det varierar från individ till individ.
Har haft 4 hermeliner (2 fuchs (1.1), 2 normalpälsade (1.1)).
Anser att dem inte är lika lugna som dvärgvädurarna, men det behöver inte vara negativt.
I regel har dvärgvädurarna jag haft varit trevligare än hermelinerna.
Av hermelinerna så har hanarna varit väldigt mysiga och härliga, medans honorna varit mer reserverade.

Tror mer det handlar om att hitta rätt individer, oavsett ras. =)

Det är så olika från kanin till kanin. Luna är lite nervös av sig, och tycker inte om att bli lyft. Men när man väl lyft henne och satt ner henne i famnen eller i knät så njuter hon bara av att bli ompysslad.Hon kan ligga i knät en hel timma utan problem. Rekordet ligger på mycket mer än så då vi bara myste i soffan framför en film :P

Gizmo är det inga problem att lyfta men han är ingen myskanin. Men han är väldigt social och hoppar upp i knät och springer runt en och så. Men att ligga still i knät har han oftast inte tid med.

Så de är totalt olika.

Jag har haft 2 hermeliner och har en nu.

Jag tycker dom är helt underbar! När jag var mindre fick jag höra att dom bitts och sprattlas vilket inte är sannt! Beror på hur tam kaninen är och det gäller alla raser ju.

Min Wilma älskar att mysa och sitta i knäet och bli kliad på huvudet, hon älskar att vara ute lös och hoppa. Hon har bitit mig 1-3 ggr men ändast små bett.

min förra hermelin var den goaste kanin jag träffat på, helt galen glad jämt och älskade alla.

Själv tycker jag att det inte finns några nackdelar med hermeliner <3

Jag har 2 hermeliner. (1 "vanlig" o 1 med rexpäls) Kan ju säga att dom är urgoa båda två, men den "vanliga" har gjort attacker när jag ska ta ut matskålar. Han bet mig ordentligt i armen en gång, så det blev blåmärke! Sen dess så håller jag honom över ryggen när jag ska ta ut matskålen, när jag ser att han är på DET humöret! Annars är han lätt att lyfta ut i hagen, att klippa klor på osv. Liten o behändig! Pussas gärna! ;)

Hermelinrexen vill INTE att man ska ta honom! Han är dessutom ganska stor. Men annars är han såå himla kelig! Men han har däremot aldrig gjort utfall eller bitits!

Glömde säga att om man tycker dom är lugna/bra barnkaniner, det beror nog på vad man jämför med! Jämför jag med mina teddydvärgvädurar, då är dom INTE lugna.. hehe. MEN som sagt, alla är olika! Men såå lugna som teddysarna är, det tror jag knappt dom kan vara nån hermelin.. hahaha Den ena teddysen jag har är såå lugn så det nästan blir tråkigt!!

Jag har aldrig upplevt en hermelin vara agressiv eller tjurig, enbart dvärgvädurar ;) en dvärgvädur bet mig så en köttbit slamsades av och jag har ett ärr kvar :P

Jag har haft en hermelinhona, och hon var inte det minsta nervös eller skygg! Hon var helt perfekt, enligt mig. <3

Så tam och lugn och oerhört lätthanterlig, gosig och alldeles underbar!  
Dock dog hon tyvärr endast några veckor efter att vi fått henne.. :(
Men tiden med henne var värdefull… :)
Hon var med överallt. I soffan, sängen osv. Så lugn och fin. :D

Jag har haft tre hermeliner - alla har varit snälla att hålla på med, men ganska reserverade och försiktiga av sig, så det var inte riktigt min typ av kanin.