Aaah, mena >.<!

Det är så tråkigt, personligen så tror jag kaninen behöver få högre status och mycket högre pris för att folk i allmänhet inte ska se dem som en leksak av slit och släng. Visst är det tillgång och efterfrågan som styr, men personligen skulle jag gärna se att en renrasig kanin med full stam kunde få kosta betydligt mer än de gör idag.

Gärna att man skulle se seriösare på kaninavel och sälja sina kaniner veterinärbesiktade, vaccinerade osv som seriösa katt- och hunduppfödare gör. Och att man skulle starta upp ett ägarregister med lag på att alla kaninägare måste registrera sig.

Många svarar då att kaninavel ska vara en billig hobby för alla, men personligen tycker jag detta går ut över kaninerna. Vem som helst, inkl barn tar kullar hit och dit och berget av bortskänkesannonser på Blocket bara växer…

Jag håller helt och hållet med sig TS!

Min dotter (5 år) har en egen kanin och en egen mus. Jag vill att hon ska växa upp bland djur för att hon ska lära sig att respektera dem och inte se dem som just "leksaker". Jag tycker inte alls att det är fel att köpa kanin till barn så länge man som förälder är beredd på att ansvaret ligger hos en sjäv. Barn lär sig otroligt mycket av att ha djur tror jag. Ansvarskänsla till exempel. Min dotter är väldigt mån om våra djur och vill hjälpa till att ta hand om den hela tiden. Se vad de behöver och så.

Jag tror faktiskt att det är minst lika vanligt att ungdomar och vuxna tröttnar på kaninerna som mindre barn. Och ärligt talat tror jag inte att så många skaffar en kanin till tex. en 5 åring och sen överlämnar ALLT ansvar till barnet vilket jag däremot tror att man gör till tex. en 10-12 åring fast man enligt mig även där bör hålla ett vakande öga över kaninens skötsel.

Håller absolut med!

#2 ja det skulle va så, helt enkelt dyrare att föda upp, jag hade gärna betalt dessa pengar. Se bara nu som med öronmärkningen vad folk hoppar av.

En kostnad jag gärna tar.

Hej! Jag som är ny i kaninvärlden undrar hur bestämmelerna för öronmärkning ser ut nu. Vad jag förstår får man inte märka själv, utan ska ta dem till veterinär och få det gjort. Är det sedan årsskiftet?

vill också tillägga att då dom ändå ska till veten & märkas kan h*n lika bra kika genom ungarna. Kan inte kosta mkt extra.

Vaccinering göres inte av många ens av föräldrardjuren. Det ger ett gott skydd ett tag till ungarna oxå.

Ja, jag skulle inte ha nåt emot att lägga ut lite extra pengar. Att höja kaninens status skulle behövas.

#3 Jag tycker som du att även barn ska få den chansen, och att få lära sig ansvar.
Men dock så är det nog få föräldrar som faktiskt tänker som du. Många säljer bara vidare när barnet tappat intresset.

Och jag vet kaniner som fått värre öde också…Barnen fick kaniner, och skötte dom ett tag förstås men tappade senare intresset. Föräldrarna lät dock hela ansvaret vara barnens…så de stackars kaninerna svalt ihjäl. (Detta är en historia jag fått höra efter att det har hänt så fanns inget jag kunde ha gjort)

Men det är nog precis som du skriver också, även ungdomar och vuxna människor tröttnar.

#6 Jag tycker verkligen om din syn på Avel och uppfödning! Tror du fått mycket från hundvärlden. För visst var det du som fött upp hundar tidigare?

Visst händer det att även att seriöst uppfödda hundar hamnar på blocket, men där har ju uppfödaren ett större ansvar för sina avkommor och de allra flesta tar ju tillbaka sin hund och sköter omplaceringen själv. Tror majoriteten av hundarna som hamnar där tyvär är blandraser som fötts upp av fel anledning redan från början.

Jag ser det så att ju mer man investerar i sina djur, desto mer bryr man sig. Och det gäller både uppfödare och nya hussar och mattar. En kanin som betingar ett högre värde tror jag man tänker efter lite extra innan man ger till ett barn som kan tröttna alldeles för fort.

Tror vi har mycket att lära både från hund- och kattvärlden!

(Nu tänker jag renrasigt, just för att de djuren betingar ett högre ekonomiskt värde och oftast föds upp med ansvarsfull målinriktad avel).

#8 japp helt rätt : )

Jag tar alltid tillbaka djur som inte ägaren vill ha kvar men då jag e väldigt kräsen med mina köpare händer detta sällan. Klart jag vill placera själv.

Sen om det gäller renras en bl-ras tycker jag kvittar, man ska ta ansvar ändå!

jag har ett exempel på en kull jag tog i somras då min bj hona gick bort. Då satt jag med 10 st bedårande små bj bebisar : )

Ringde runt till olika vetrinärer för att höra hur jag på bäst sätt kunde föda upp dessa. Någon vetrinär tog reda på hur jag skulle göra men dom flesta tyckte jag skulle avliva, jag kommer ändå inte att klara detta tyckte dom.

Fick till slut tag på en jättebra vette som gav mig bra stöd.

Jag fixa alla 10

Behöll 2 st själv som är dommest tillgivna kaniner jag har, såklart med den kontakt.

Där ser man själv hur det döms.

Jag kan tala om att det var inte billigt att föda upp denna kull men det var värt varenda KRONA!

Jag vet ju vilken vette jag åker till hädanefter :)

Barn bör ha djur som små, kanin, hund, katt, ja nåt, det lär jätte mycket ansvars känsla men det ska huvudsakligen vara förälderna uppgift att ta hand om djuren!

Sen tror jag inte kanin aveln är som med hund och katt, tex en hund som vissar minsta agressivititet eller problem att ha att göra med avlas inte på (om man är seriös uppfödare) men en kanin som bits, vaktar sitt revir och bråkar och kanske blir elak när den är i brunst men är super snäll annars avlar vi på! Nogrannare med vilka djur vi tar i Avel, sålla bort dom som inte passar i temperamentet och låt dom bli kelkaniner liver ut och använd enbart 100% bra avels djur så ökar värdet lite då det blir svårare att få tag på djuret.

Sen bör vi SLUTA passproducera kaniner! (Gäller även andra djur)

Vissa stora uppfödare kan ta 100 kullar/år för att få fram den perfekta kullen, men då har vi 99 kullar som inte är perfekta vad gör vi med dom, fatta många kaninern vi får!

Kan man inte ta 3 kullar/år ist? Tar längre tid men då slipper vi överskottet?

Det är väl ändå djurets bästa som ska gå i första hand?

#11 Bra svar Rafflan! Massproduktion utan intresse för individen är aldrig bra.

Tar man ansvar för det man föder fram tar man inte många kullar heller då man inser att man inte kan ta ansvar för så många. Tycker jag.

Ja absolut är det bra med djur till barn det håller jag med om men under förälderns ansvar.

Jag har själv växt upp med djur, och det är jag grymt tacksam för! Man kan alltid få ett barn som tappar intresset att få upp det igen, genom att göra olika roliga aktiviteter med djuret. Det behöver inte vara mer kompiserat än att gå på piknik med det.
Själv hade jag massa djur som litten. Har växt upp i ett stall, när jag va 2 dagar så var jag med mamma och ja, jag gjorde ju inget spec, men jag har alltid varigt med och ridit och skött hästarna (dock inga sen typ 5 år sen) Har alltid haft hundar omkring mig och tränat dom, Hade katt också men det fick vi ge till mammas bror när vi flytta till skåne (bodde i värmland innan) Och sen har jag haft marsvin, dom blev 5 år, tröttnade aldrig! Sen ja vad har man mer haft, Sköldpadda, Fisk, Ödla, Gerbiler, Hamstrar, snäckor.
Sen nu har jag kaniner, Råttor, Tusenfoting, fisk, hund & 3 Lemmlar.

Oj, vetinte riktigt varför jag skrev, det bara flöt fram xD. Men det ända som jag "tröttna på" var sköldpaddan. Men ja, vår sköldpadda Bet hej vilt, Gick inte o ta i den tyvärr.

Vi har sagt att när vi får barn ska de få "egna" djur när de är stora nog att ta hand om dem själva med ekonomisk hjälp av oss givetvis, MEN vi kommer göra som mina föräldrar gjorde med mig och brorsan när vi ville ha hund. De talade om för oss att det krävs tid och engagemang, och att man då måste sätta djuret i första hand och vilket ansvar det innebär att ha djur. De frågade också då om jag var beredd att gå hem från skolan på min lunch och gå ut med hunden då både mamma och pappa jobbade 8 timmar/dag och ingen av dem hade möjlighet att åka hem på lunchen. Och att direkt när jag kom hem var tvungen att rasta hunden, sen göra läxorna och sen kunde jag umgås med vännerna, men att ha i åtanke att hunden måste ut igen efter några få timmar. Då märkte jag vilket ansvar man måste ta och har därför bestämt mig för att hund blir det när vi har utrymme och möjlighet att ge den all tid den behöver, precis som vi gör med våra kaniner. Va tar ut dem i buren och gosar och kelar med dem en bra stund innan de får gå ner i hagen.

Visst barn kan ha egna djur, med hjälp och stöd av föräldrar, men dem måste också ha klart för sig tyngden av ansvar. Inget djur är en leksak. Sen finns det väl kanske djur som är mer lämpliga för barn att börja med som är mer lättskötta och inte behöver vallas.

När jag var sex år höll jag på att tjata ihjäl mina föräldrar. Jag ville ha en hund. Antingen en hund eller en lillasyster.

Jag fick en höna.

Kan ju verka lite komiskt men jag själv skulle säga att det var ett perfekt nybörjardjur för mig. Med hjälp av mina föräldrar skötte jag "mitt hönseri" (föräldrarna stod för städning av hönsgården och annat praktiskt, jag stod för kelningen) Jag lärde mig hur djuren fungerar, från kyckling till tupp, att ta vara på äggen m.m.

Med massor av tålamod och kärlek lärde jag min lilla dvärghöna att komma när jag ropade, hoppa upp i mitt knä och gå från arm till arm på kommando. Vi utvecklade ett särskilt språk (jag härmade hennes läten) och jag kunde på så vis dressera henne.

Många år senare skaffade vi tillslut en hund i familjen. Hon blev min allra trognaste vän i flera år och följde varje steg jag tog. Jag lärde henne i princip allt jag kunde komma på (hjälpa till med tvätt, hämta tändsticksasken och lägga tillbaka den, öppna skåp m.m m.m)

Vad jag vill komma fram till är att jag tror det är oerhört viktigt för barn att lära sig leva med djur från tidig ålder för att senare i livet kunna respektera dem. Genom att tillsammans med sitt barn låta det få ansvar och kunskap om djuren så att de får förståelse om hur man ska hanskas med djur.

Genom att låta en tjatig unge få en kanin, utan att varken engagera sig särskilt mycket i själva köpet eller hur kaninen sköts av barnen, lär man sina barn att djuret är något man varken behöver visa respekt för eller vara rädd om.

Personligen tycker jag kanin är ett väldigt dåligt nybörjardjur för barn. Antagligen tycker barnet att kaninen är söt och verkar rolig men kommer sedan fram till att det är aldeles för mycket jobb och väldigt lite roligt ("kaninen bara sitter ju där…"). Att varje dag tvingas ut och mata, mocka osv glöms lätt bort och kaninen blir sittande in sin egen skit.

Jag tror att först när man blivit lite äldre, kan man förstå kaninens lugna och försiktiga natur och få ut så mycket mer av att äga en liten kanin.

Det har du så rätt i. Min bror och hans familj betående av tre barn som är 3, 5 och 6½ har både en katt och en hund. Barnen ghar lärt sig att när hunden ligger på ett speciellt ställe så vill hon vara ifred. Och de lär sig som du sa att respektera djuren. Nu har de även ett akvarium som dem fick av oss. Fast jag tycker ändå inte att det ska vara så att föräldrar köper djur till barnen bara för att dem tjatar till sig ett och sen vet inte barnet hur man hanterar djuret och föräldrarna kanske inte ville ha något djur från början och barn kan lätt tröttna, Långt ifrån alla tröttnar, men fall finns. Och man ska ju också ha i åtanke att det inte är gratis att ha djur. Det ska vara mat, försäkringar och vad det nu kan vara beroende på vilket djur det är. Men vi kommer ju i alla fall ha fiskar och kaniner när vi får barn. Barn som vuxna måste lära sig att respektera djuren. Dem är ju också levande varelser med känslor dem också.

Jag läste även nånstans att ha man djur hemma under graviditeten och barnet föds in i ett hem med djur så minskar risken för allergier.

Fast de måste ju samtidigt få prova att ha djur för att kunna lära sig hur de ska ta hand om det… naturligtvis med föräldrarnas hjälp. De kan ju inte gärna veta innan hur man sköter det när de aldrig har fått prova. Visst man kan berätta för barnet, men det är ju ändå inte samma sak som att prova själv. Jag menar, även som vuxen, barar för att man läst hur man exempelvis ska lyfta en kanin, betyder ju inte det att man automatiskt gör det på bästa sätt och dessutom känner att "det här är väl ingen sak i världen" första gången man provar. Ju mer man får prova en viss sak desto säkrare blir man ju.

#18 Du har 100 % rätt övning ger färdighet. Lite det jag menar är att man som förälder borde veta vilket djur som kan vara lämpligt till sitt barn. Har man ett barn som är väldigt hårdhänt kanske man inte ska ge dem en kaninunge eller hundvalp utan fiskar eller ja, nu rörde jag nog till det lite. Hoppas du förstår vad jag menar. Brorsan minsta var hopplös ett tag med hunden för han är hårdhänt han drog i henne och satt på henne. Fast hon har aldrig gjort något mot barnen utan låtit dem hålla på. Men det var bara att säga åt honom på skarpen och säga at han inte kan sitta på henne och att han måste ta det försiktigt. Försa gången han träffade Stampe så rusade han fram till mig som hade Stampe i famnen gjorde en tvärnit och sen strök honom så försiktigt tre gånger över ryggen. Så dem har ju lärt sig att vara rädda om djuren med tanke på att de hade hunden redan innan mellan barnet föddes och då var den äldsta 1 år när de skaffade hund.

Som jag har skrivit innan så kommer vi att köpa djur till våra barn. Vi kommer hjälpa dem med djuren, men djuren är i första hand deras ansvar. Djur tror jag kan vara ett bra sätt för barn att lära sig ta ansvar.

#19 Jag förstår vad du menar och visst är det så att man som förälder får tänka till lite vad som kan passa. Nu har vår dotter aldrig varit hårdhänt eller så mot våra djur utan har från första sekund varit väldigt varsam och omhändertagande av dem så det har ju varit jätteskönt. Vet man med sig att barnet har lite svårt att ta det lugnt kring djur får man ju förstås välja ett djur som inte är så känsligt. Tex. fiskar :)

#3 håller med dej i ditt resonemang.

Jag är också uppvuxen med djur, bodde på bondgård och hade egen häst, egna kaniner, höns, ankor, får, grisar, nötkreatur, getter mm.

Men huvudansvaret låg alltid på mina föräldrar, det tycker jag är jätteviktigt!

Vi har katt, hund och kanin nu och våran dotter (som är 10 månader nu) får vara med och lära sig från början hur man respekterar och tar hand om djuren i familjen. Det tycker jag bara är bra.

Problemen kommer när man köper tex en kanin på första bästa zoobutik i födelsedagspresent till sitt lilla barn, ställer buren i barnets rum och förväntar sig att barnet själv ska sköta allt.

Så du menar att barn inte ska ha kaniner?
Och att de tröttnar snabbt?
Drar du inte alla över en kam?

håller med till en viss del, tycker barn ska få ha kaniner men det ska endå vara föreldern som ska ha det största ansvaret..

en i min klass hade kaniner när hon var mindre.. 12 stycken!
sen tröttna hon och föreldrarna körde ut och släppte alla dem i skogen!

detta tycker jag är sjukt och fel liksom en kanin som bott i en bur och som sedan släppt ut i naturen.. hur länge kommer den att överleva lixom ?

Tycker inte det är fel att skriva i en annons att det är en perfekt barnkanin. Det tycker jag är en hint om att kaninen har ett bra stabilt temperament. Har en annons ute, vet inte om det är den du har retat dig på. Där skrev jag att kaninen är en perfekt barnkanin just för att han är van vid all hantering och skulle aldrig göra något dumt. Han accepterar att bli buren av grannens 4 åriga flicka på lite konstiga sätt. Jag skulle aldrig sälja en kanin till ett barn utan att föräldrarna är intresserade! Men säljer gärna en bra kanin till en barnfamilj. Man får som uppfödare faktiskt vara nogrann i sitt val av köpare.

Så när jag skriver perfekt barnkanin så menar jag inte att det är barnens ansvar utan att den har ett bra temperament. Har t.ex en annan kanin till salu. Henne skrev jag inte att hon var en perfekt barnkanin just för att hon är inte så trygg med någon människa. Hon spänner sig vid lyft och vill inte ligga på rygg så länge.

För övrigt håller jag med om mycket ni säger, att statusen för kaniner är så himla låg. Men en lite rolig sak är att vi med teddyvädurar säljer våra kaniner för ett ofta mycket högre pris än alla andra. Då är många genast framme och klagar på att det inte är en godkänd ras och att vi rider på nån slags popularitetsvåg. Att det är sjukt att vi kan ta såna priser för en kanin bara. Avundsjuka kallas det! Är inte så himla ovanligt att man får skit kastad på sig via mail och telefonsamtal när man har en annons på teddyvädurar ute.

Men sen finns det några som föder upp teddyvädurar just för att man kan ta så mycket mer betalt än t.ex. en lejonhuvad med stamtavla. Det kommer alltid att finnas såna människor. Om man ska jämför med nått så är det bara att kolla på blocket på alla annonser om chihuahuor! Där har vi en sjuk marknad med folk som köper en tik utan stamtavla och så fort dom bara kan tar en kull valpar. Tiken behöver ju inte ens vara renrasig, det räcker om det är hälften chihuahua i den. Sen tar ett pris på 10-15 tusen för en valp! Säg att tiken får 5 valpar. Parningen kostade kanske 3000 kr. Tiken 10 tusen i inköp. Liten ras = lite mat. Hos veterinären kostar besiktning, öronmärkning och vaccination ett par tusen bara. Det är en stor summa i vinst!

Förlåt för all text. Men blir så irriterad på hur folk skriver såna konstiga saker utan en förklaring.

Jag säger bara att JAG inte tycker att man säger att det e bra barnkaniner,en kanin skall bäras ordentligt.Inte bli buren av en 4åring på lite konstiga sätt.

Sen finns det föräldrar som tar sitt ansvar m djuren absolut men nu pratar jag om de som inte gör det.Barnen får typiskt en kanin där föräldrarna har talat om vad som gäller,barnet tröttnar o föräldrarna tycker att då lämnar man bort kaninen…det e så lätt att bara göra sig av med en kanin,det e ju BARA en kanin i mångas ögon.Tyvärr.

Och NEJ jag har inte sett din annons men tydligen kände du dig utpekad o jag har inte för avsikt att peka ut nån.

Ja alla får ju absolut ha sin åsikt! Kan ju tillägga att bli buren på konstiga sätt inte innebär att det var farligt för varken kanin eller barn. Alla barn är inte födda till perfekta kaninbärare. Det här var första gången denna flicka ens hade träffat en kanin och hon bar honom väldigt bra för att vara första gången. Men inte på ett sätt som du eller jag kanske skulle bära. Jag bar mammas katt upp och ned när jag var liten. Han levde i 14 år till. Så jag tycker inte att det är världens grej hur man bär en kanin sålänge kaninen eller barnet inte tar skada av det.

Tror du har missuppfattat hur jag menar med en bra barnkanin. Jag pratar enbart om temperamentet. En kanin som jag litar på. Som jag skulle våga låta ett barn hantera är en bra barnkanin. Jag har flera kaniner som jag lät sitta i sina burar då jag inte vill riskera att nått skulle hända med tanke på deras temperament och hanteringsvana. En sån kanin skulle jag inte sälja till en barnfamilj.

Och jag ser inget fel i att sälja till en barnfamilj. Tvärtom kan en kanin vara en källa till en otrolig glädje. Dessutom är det ju så att barn som växer upp med djur, som får ta ansvar växer upp till mer sympatiska vuxna. Som uppfödare får man ta sitt ansvar och hitta dem bra familjerna. Dem flesta ungar jag har sålt har barnfamiljer köpt. Dem allra flesta hör av sig regelbundet och skickar bilder på deras älsklingar.

Jag anser att det är bra för barn att få ha djur under uppväxten, det kan ju göra människor både mer sympatiska och ansvarsfulla. Å andra sidan anser jag inte att barn ska ha hela ansvaret för ett djur oavsett om det är en fisk eller en häst. Huvudansvaret ska alltid ligga på målsman men självklart ska barnet få hjälpa till i den mån det kan, det är ju ändå "deras" djur

Herregud att det alltid ska bli sååååå långa utlägg när man inte tycker samma.

Det jag fortfarande blir trött e på att vuxna köper djur till barn o att barnen ska ta ansvaret o klarar barnen inte det då säljs djuren då föräldrarna inte vill ta det ansvaret.

Nu säljer vi Stampe för du tar inte hand om honom tex….

Klart att barn skall ha djur o sälja till barnfamilj,men jag tycker ändå inte att man riktar annonserna till barn…

#29 nu försdtår jag inte hur du tänker? För blir det en barn kanin är det ju barnens egna kanin och dom som ska lära sig sköta den och pyssla om den och sen hjälper mamma/pappa med sånt dom inte kan själva eller om dom slutar sköta den. Men det är ändå ungens EGNA djur. Det är väldigt viktigt för små barn…

Tex en av kaninerna jag har nu är min lille brors EGNA. Och han tycker jätte mycket om henne och är på nåt viss stolt över att det är HANS. Dock är han endast 7 år så saker som att bära själv(hon sprattlar mycket), klippa klor, väga, kolla tänder osv vill jag inte lära honom ännu ;)

Så där är ju jag "föräldern" som sköter om djuret och gör det han inte vill/kan ;)

Håller med många, men jag var bara åtta år då jag fick min första kanin, jag var tio då jag tog min första kull ungar. Jag ahr alltid skött allt bra, varit intresserad av att lära mig, haft kontakt med uppfödare och sålt kaninerna till seriösa hem.

Jag är 13 år  och kanske då inte kallas som "barn" men jag tar alltid kaninen före kompisar och andra saker som inte är lika viktiga jag har då aldrig tröttnat jag har haft kanin sen jag var liten typ 7 år och då tog jag stort ansvar och man lär sig att ta ansvar för saker och jag har då aldrig sett en kanin som en leksak och dom som gör det så tkr jag att dom inte borde ha en kanin iställe kan man väl skaffa dom en riiktig leksak en att dom ska leka med riktiga liv!!Men jag har alltiiiiiiiiiiiid tagit ansvar frö min kanin och när jag var 7 år och fick min första kanin  var den redan 3 år och den levde i 9 år sammanlagt och 6 år då med mig !!så det beror väl på hur barnet är mot djur

JAg har inte orkat läsa igenom alla. Men jag säger bara att om inte ett barn är tillräckligt stort så har föräldrarna största ansvaret. Det är de du vill säga ellerhur ;D ?

För vem kan förvänta sig att en tioåring märker att ens kanin är jättesjuk och sen ska den ringa till veterinären och hålla på? Det går ju inte! Sen måste ju föräldrarna hjälpa så att kaninen får rätt mat och att inte kaninen får olämpliga saker som människogodis eller liknande som kan hända att småbarn stoppar dit!

Visst e det bra för barn att låta dem växa upp med djur. Men de kan ju inte ta hela ansvaret själva, man vet inte så mycket när man är liten och har inte lika mycket förstånd som en vuxen :P

aa :) precis ,min storasyster hade också kanin då när jag fick min första och hon var juh då mycket äldre en mig och förstod så hon hjälpte mig också men då mina föräldrar tog ansvaret för veterinär och så ..Men jag tkr inte att sånna föräldrar som ger kaniner till småbarn och låter barnen ta allt ansvar tkr jag e dumt ..

#32 Heder åt dig du är ju en mogen trettonåring och som har det rätta djurintresset.

Tyvär finns det för många "ungar" som skaffar djur på impulser och avyttrar dom lika fort som dom skaffar nya.

Inte konstigt att blocket svämmas över av ratade djur.

Men att skaffa djur åt småbarn "typ 3-10 år" anser jag att man gör enbart om man själv har ett stort intresse av djuret. Då tar man själv ansvaret för djuret och barnet lär sig genom ens egna handlingar.

Hade själv en marsvinskull för en del år sen och då ringde en icke seriös tjej som ville köpa ett marsvin till sin treåriga dotter!?

Jag rekomenderade henne att köpa en boaorm.

#25 & #27 Precis så tänker jag också när jag ser en annons där det står att djuret passar till barn/barnfamilj eller barnkaning eller nåt liknande. För mig innebär det en kanin (eller vilket annat djur det då kan gälla) som är lugn i sättet med ett stabilt temperament.

Och enligt mig är det bara bra att skriva det så att den barnfamilj som letar en kanin till ett barn kan välja en kanin som passar just… tada - ett barn! Det är ju mycket större chans att det blir ett lyckat köp då :)

#35 Jo det är juh sant :) ja jag tycker att oseriösa människor som då inte kan något om djuret som dom köper åt sina barn som kanske är 5 år då är det väl bättre att köpa ett gosedjur åt barnet.Det är dumt att folk tröttnar..Jag själv tycker att om man nu köper att djur så får man se till att man har tid erfarenhet vet vad man går in i och tar det ansvaret man ska ta ! För det är juh så många som säljer p.g.a  att dom inte har tid? men det borde dom tänkt på innan dom köpte djuret jag tycker det är så synd om djuret t.e.x bott där i 3-4 år sen ska den plötsligt flytta jag tkr att det är såå himmla dumt :/

Jo det är ju hemskt med alla stackars kaniner på blocket! Alla e ungefär ett år. Då har de blivit vuxna och inte lika intressanta längre!

Jag har inte läst allt Ni skrivit i denna tråd men jag kan bara säga hur jag tänker.

Jag skulle inte ge mina barn ett eget husdjur. De är nu 3 och 5 år gamla. Däremot får de hjälpa till att pyssla med djuren vi har tillsammans i vår familj. Vi har just nu 6 kaniner och en hund + makens 375 liters akvarium.

Ansvaret för djuren är vårat, min mans och mitt. Flickorna har Stampe som de ser lite mer som  "sin" kanin. Men de skulle aldrig plocka ur honom ur buren eller ge honom något att äta utan att jag eller min man är med. De får hålla i de flesta av våra kaniner och det går hur bra som helst. De får även hjälpa till med utfodring och städning i burarna - OM de vill!

Min 5-åring håller på att tjata hål i öronen på mig om att hon vill ha en helt egen kanin. Hon var med mig på utställning den 14:e och såg då Martinas Holländare och är sen dess helt besatt av dem! Jag säger till henne att hon har ju Stampe som hon får pyssla om, men hon vill ha en som hon också kan få åka på utställning med och så, men jag tycker hon är för liten. Stampe är redan reggad så honom är det ju ingen idé att ställa mer. Hur som så får hon helt enkelt vänta. Men det är nog bara nyttigt. Vill hon hemskt gärna fortfarande om några år så får vi prata mer om det då.

#39 håller helt med + att när de är så små kan de lätt tröttna! Det behöver inte hända men det är nog lätt hänt när man är så liten! Då vill man nog hellre leka med dockor än att städa burar en kall vinterdag! (:

#40 Ha! Min dotter leker inte med dockor alls och städa burar är bland det roligaste som finns! Hon gråter enorma tårar om hon nån gång inte får hjälpa till! *ler*

#41 Hon kan få komma och städa min bur :P haha ne men jag tycker också att det är kul att städa buren. Men jag tänkte på min halvsyrra som e fem hon vill aldrig hjälpa till och vill bara se på disney channel eller leka prinsessa haha x) :P

#20 Ja fiskar tål det mesta :). Nej då. Jag ser på min brordotter hur hon lär sig att ta ansvar för djuren. Hon är ibland själv ute med hunden en kort sträcka just för att lära sig. Sen när jag och Jimmy var och startade upp akvariet som dem fick av oss så stod de vå stora barnen jämte och frågade lite och vi förklarade hur de skulle göra. Till slut sa Wilma " ta det med mamma och pappa istället för det kommer jag inte koma ihåg", men hon stod ändå kvar och lyssnade.