Det var…

-Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem.

-Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövs pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin

-Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt.

-Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare.

-Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade.

-Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren.

-Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen.

-Vi som samlade på allt - främst kapsyler.

-Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin.

-Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok".

-Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola "gömställen" som det fanns på TV.

-Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar.

-Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail.

-Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal.

-Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian.

-Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan.

-Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen).

-Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen.

-Vi som använde gnuggisar dagligen.

-Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks.

-Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar".

-Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan.

-Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten

-Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram.

-Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs.

-Vi som spelade in musik på kasettband genom radion.

-Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google.

-Vi som frågade chans på någon ny varje vecka.

-Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter.

-Vi som drack Cuba Cola och Jaffa.

-Vi som läste OÄ i skolan.

-Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV.

-Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menat något förolämpande.

-Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp.

-Vi som lekte med Manicklar.

-Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen.

-Vi som fick fler finnar av Clearasil.

-Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten.

-Vi som läste Lyckoslanten.

-Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga.

-Vi som var med på rökrutornas tid.

-Vi som drack Sunkist ur pyramidformade förpackningar.

-Vi som hade en Amiga hemma - datorn där man skrev cirka en sida i ett ordbehandlingsprogram och så var minnet fullt.

-Vi som kallade 1: orna för ettakladdare och 2: ornna för toalettdykare.

-Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma.

-Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem.

-Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade.

-Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson.

-Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag.

-Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme.

-Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke.

-Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost.

-Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra.

-Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka.

-Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen.

-Vi som fortfarande inte kan se Ingvar Carlssons ansikte utan att tänka på Dojan.

-Vi som var de första i backen med snowboard.

-Vi som använde telefonkort och personsökare innan mobilernas tid.

-Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna.

-Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet.

-Vi som använde cykelbyxor i olika färger.

-Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren.

-Vi som fortfarande säger Domus eller Servus i stället för Coop.

-Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det.

-Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt. 

-Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt.

-Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel.

-Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet.

-Vi som går igång på "När du hör den här signalen… *pling* …när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi…".

-Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk.

-Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen.

-Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio.

-Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm.

-Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra (!) till våra mammor.

-Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal.

-Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor.

-Vi som käkade Raider och inte Twix.

-Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband.

-Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2).

-Vi som hade bänkar med lock på.

-Vi som fick de blåaste tungorna av Vira Blåtira.

-Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000.

(Jag är visserligen född 89 men jag tycker så mycket stämmer :D, det är ju massa minnen som väcks:P)