Jag känner exakt likadant, och ibland iaf för mig så kan det bli jobbigt när dem inte fattar att man brinner för kaniner och Kaninhoppning.

Sånadär föräldrar har jag också. Dock inte när det gäller kaninerna (just kaninintresset är inte så stort jämförelsevis, har bara 2 för sällskap), och jag är numera utflyttad så de har inte så mycket att säga till om.
Råttintresset är väl det som varit mest obegripligt för de. Nu på senare år har de förstått att råttor är ett stort intresse men mer än så är det inte.
Samma sak var det med hästar. De fattade aldrig hur intresserad jag var, eller ens att jag var intresserad, förrän i högstadiet. Jag tjatade sen jag var typ 7 år om att få börja rida, fick börja på ridskola först när jag var 15. En termin hann jag gå, sen var det vidare till naturbruksgymnasie med hästinriktning på annan ort, även det obegripligt. Enligt de skulle jag ha gått nv och utbildat mig till veterinär eller nåt…

Men ja, sådär är de i mycket. De trodde det var en fix idé när jag blev vegetarian när jag var 14 tex. Tji fick de, jag är fortfarande vegetarian - fyller 23 i år. Det tog några år innan de fattade att det inte bara var en fix idé :P

Kan bara säga som så att det blir bättre med åren iaf. Det är bara att göra det man vill göra, de lär sig till slut att förstå att man har de intressen man har. Däremot kommer de kanske inte förstå intresset i sig, men det tycker jag inte att man kan kräva av sina föräldrar heller.

Min mamma förstår nog mitt kaninintresse, delvis för att hon själv födde upp kaniner med kompisar när hon var liten. (:
Pappa är det inte likadant med, men han hämtar endast hit hö och så rör kaninerna inte honom mera än det. ;)

Men "vännerna" förstår det absolut inte.. "varför festar du aldrig?", "kan vi inte prata om normala saker?" osv… ._.
De håller själva på med hästar och tycker att det då är mycket "normalare" än kaniner. :S (Har inget emot hästar och rider själv, men kaniner är ju absolut inte onormalt att ha!)
Visst kan de tycka att det är gulligt med kaninungar och så, men att verkligen vara intresserad av kaniner är tydligen helknäppt eller nåt.  
Tänker absolut inte sluta med kaniner iaf, de är ju det bästa som finns! <33

#3, precis samma här! Särskilt det om att festa… Men jag tror att eftersom kaninsporten blir större och större kommer det snart att bli mer accepterat.

Har som tur är ganska förstående föräldrar.
Har aldrig varit något för att festa eller så, utan det har varit innebandyn och kaninerna som gällt för mig.
Mina föräldrar tycker att så länge jag är nöjd med det jag gör, så får jag i princip hålla på med vad jag vill när det gäller min fritid.
Pappa är den som brukar skjutsa mig när vi ska iväg och hämta hö, eller liknande.
Även pojkvännen accepterar min hobby (men så accepterar jag hans också).
När en av mina kaniner dog för snart ett år sedan var han väldigt stöttande.
Han fällde t.o.m. en liten tår vid begravningen (vintertid, tända ljus, tyst minut).

Mina vänner har alltid vetat om att jag håller på med kaniner, och det har inte varit något direkt konstigt med det.
Brukade inte diskutera kaninerna särskilt mycket i skolan eller så, utan då var det annat vi diskuterade.

Sen förstår visserligen inte mina föräldrar fullt ut varför jag gillar kaniner så mycket och vill hålla på med det.
Så ibland kan de ifrågasätta vissa saker, men brukar ge sig när dem får argument om varför.
Men så länge de accepterar det, så kan jag inte begära att de ska förstå allt..

Mina föräldrar och vänner har accepterat att jag håller på med kaniner, dem vet att jag är seriösa med det (: En av mina kompisar har också kanin, men inte på samma "nivå". Men jag håller ju inte bara på med kaninerna, är ute med kompisarna och så också.

Det tog jättelång tid innan mina föräldrar ens gick med på att skaffa kanin från första början. Och då tyckte de att det räkte med en.. Dom förståg itne riktigt varför man skullöa ha fler kaniner än en liksom.

Men dom är väl ändå rätt förstående nu och kanske till och med lite stålta över min uppfödning och mitt intresse. Pappa har kört mig genom hela skåne för att hämta kaniner och till och med ända till Göteborg! Men sen vill dom inte ligga och köra på hopptävlingar och sånt.. Fast tycker ändå att dom ställer upp rätt mycket..

Nej att få föräldrar att köra kan vara svårt… Men mina är faktiskt ganska bra på det (y) pappa har haft jobbbil så bensin har inte kostat… Sen har jag massa kompisar som också håller på med Kaninhoppning så vi brukar turas om att köra.

mina föräldrar gillar typ inte alls att jag har kaniner :s eller jo, min mamma gillar de nu, men min pappa kollar inte ens på dom xp
Men ed tiden har båda börjat skärpa sej, dock bara lite men dom har nog äntligen börjat fatta att kaniner är mitt allt ^^ <3

Som du skrev att dom tror att du kommer tröttna på kaniner, de tror mina föräldrar åxå ;) å de är mer än JOBBIGT! :/ :p

nja inte i början, då tog dom inte mitt intresse så allvarligt.
undrade när jag skulle tröttna och börja jaga killar ;)

Numera börjar morsan bli kanin-nörd hon ställer alltid upp och skutsar till tävlingarna, en dag satt hon tom och höll koll på hur många fel alla kaniner hade i den klassen jag startade i. Gick inte att prata med henne för hon var så inne i att kolla konkurrenterna, det var lite skrattretande hehe.

Nja.. min pappa är ganska förstående och han tycker det är ganska kul med kaninerna själv också. Men mamma.. t.ex häromdagen när Athena hade börjat boa så rusar jag in till mamma, hon följer med mig ut och säger sedan "Men ta det lungt Maja, det är ju bara en kanin" Sånt gör mig arg!

Har ungefär samma sak, pappa tror att när jag börjar gymnasiumet kommer jag gå ut och festa hela tiden och aldrig ta hand om kaninerna, mamma har accepterat det mer och jag får ta kullar och sånt utan att behöva fråga men får inte skaffa fler kaniner (har 5) ._____. jag tycker verkligen inte om pappa när han tror jag hela tiden ska vara borta, festa, sova över & sånt! Jag är 15 nu så vi får ju se i gymnasiumet! Tror inte jag kommer gå ut så som pappa säger, jag gillar att stanna hemma ibaldn & bara ta hand om kaninerna, mysa & sitta framför datorn :)

Men nu idag sa jag att jag tyckte synd om Veronicas kaniner för de inte hade vatten (under tiden vi åt, de hade frusit, hade varit hos kaninerna precis innan och hon gick efter maten) och pappa bara går och lägger sig i "Du tycker väl aldrig synd om några kaniner, då skulle du aldrig ha kaniner. Jag ska fängsla in dig som du gör med kaninerna, leva i bur!"

Han tror det är bättre att släppa dom ute i skogen O.o han är en skit hög! Han sa för någon dag sedan att jag skulle ta bort värmen i stallet för det blev för dyrt, då säger jag att det kommer bli för kallt (ska ju ha kull) och sen bara några timmar senare "har du satt på elementet i stallet, det är jätte kallt" :S aha ja lite tänker han på dom men gör inget annars.

Sen typ tror han att kaninerna är för dyra som jag köper (650kr för en teddy, och 900 för en annan) vad då, kaniner kostar faktiskt inte 1kr nu för tiden! Och han gnäller jämt då hela tiden att mina kaniner är för dyra, han lägger inte ner nå mkt på dom det är mamma som gör .____.

Han tycker jag har en kanin farm! Haha visst, det är lixom 5 kaniner. Wow.

Sen är det några i skolan typ att jag bara lägger ut bilder på bdb t.ex. vad då jag gillar kaniner :O :P och de fattar inte kanin intresset, de  tror de bara skiter & äter och att de ska bli mat!

Min mamma älskar oxå djur å speciellt små söta ungar, får ta ungar om det går att få dom sålda och jag säljer dom. För hon tycker jag har nog med djur nu ;)

Min pappa tycker att små djur i bur är helt onödigt att ha och tycker jag borde lägga min tid på fest, kompisar osv ist för hästar, hundarna och mina små änglar(chinchillor, kaniner, marsvin och fiskar). Men mitt liv så han låter mig välja ;)

Båda mina föräldrar hjälper till med mina djur, båda köra mig när jag ska hämta djur(köper/omplaceringar) och lämna dom(säljer) och när jag ska på utställningar (asså att möta upp någon jag samåker med) och mamma hjälper till att sköta dom om jag skulle åka bort över en helg, vecka eller så ;)

#13 Din mamma är lite som min mamma, hon älskar djur & ungar osv… samma med att få sålt på ungarna, hon gillar inte när jag inte får sålt på ungarna :) hon kör också ofta till utställningar, lämna kaniner & hämta kaniner etc.

AA samma sak med mej fast jag gillar gerbiler mer . Och jag har inte fått tillstånd att ha några …… väntar på det intensivt ! Kan vekligen hålla med om att dom inte tar en på allvar !! herregud ! föräldrar lixom …. Men hur gick det till när du ville ha kaniner ?

Mina föreldrar tar inte mig och mitt kaninintresse särskilt mkt på allvar, dom kan inte fatta hur man kan ha ett så stort intresse för ett djur.Från början sa dom till och med nej till att köpa en kanin, men sen ändrade de sig.Sen när jag och min kanin började på Kaninhoppning så började de förstå lite.Men min mamma är väldigt skeptisk till att ha djur i bur. Och nu när jag vill skaffa fler kaniner säger dom bara att jag inte kommer att ha tid för kaninerna för att jag kommer vara så mycket med kompisar.Men jag är inte så mycket med kompisar jag är mest med min kanin.Min pappa tycker att jag är jätte konstig som har valt bort massa saker för bara en kanin.Men han körde mig till kaninhoppningen varje gång förut, men nu har jag ju slutat för min kanin verkade inte tycka om det.Fasst vi hoppar lite hemma med mina kompisar och deras kaniner.

Man kan väl festa även om man har kaniner? :)

Mina föräldrar är ganska chill, men ska jag ha fler kaniner (har 2 nu) får jag betala själv. Så jag söker jobb och burar för fullt nu ;) Får inte heller ha fler än 1 kull på samma gång, eftersom jag har kaninerna inne och det luktar så himla mycket nästan direkt efter man städat, speciellt när man har ungar då.

Men kullar får jag ta, det har varit OK från början, "problemet" har väl varit antalet kaniner, att det inte fungerar att ha många kaniner o.s.v. Men vill man så kan man :))

Min mamma som jag bor hos älskar morris lika mycket som mig och hon har själv fött upp kaniner och haft flera stycken. Jag föder ju inte upp kaniner men om jag hade haft plats så hade jag fått om jag ville (tror inte jag vill göra det)!! Jag gör typ som jag vill (:

Jag är ingen feestare för jag vet som tex min kompis bästa vän dog första gången han tog ecstasy för han hoppa från balkongen. Jag har ändå inte tid för sånt skit för jag tränar typ hela tiden!!

#18: Precis ;) Man behöver ju inte antingen sitta hemma hos kaninerna 24/7, eller vara ute och festa hela tiden. Lagom av båda är bäst ^^

#20: Jaa exakt ;) Låter på några som att bara för att man har kaniner så sitter man hemma varje helg typ. Fast det kanske inte riktigt var så de menade men ;) Jag brukar festa på helgen, men mina kaniner mår prima för det :)

#21 Helt rätt!

Vad jag vill påpeka med denna tråd är att man ska göra det man tycker är kul! Vare sig det är att festa, sitta framför datorn, mysa med kaninerna, se på film, ja vad som helst! Föräldrar borde stötta en i det man brinner för, utan att ställa frågor. Samma gäller kompisar. Tyvärr är det inte alltid så. Men jag tror iallafall att kaninsporten kommer att växa, och i takt med det kommer den bli mer "förstådd" av utomstående. Sålänge får vi kaninälskare hålla ihop ;)

Jag bor ju inte med mina föräldrar så dom har inget o säga till om. Dom gillar kaninerna men fattar nog inte riktigt grejen, för dom är "husdjur"; hund eller katt. Det är det som räknas som på riktigt på nåt sätt.

För övrigt så håller jag med Matilda i frågan om festande o kaniner. Det är två hela skilda saker, o man kan pyssla med båda två, man behöver inte vara en hemmasittare för att man har kanixer :) Nu säger jag inte att någon påstått det. :)

Jag tror inte att någon tycker att man måste vara på ett visst vis när man har kaniner, jag skulle säga att det inte förändrar något. Det är som att säga att bara för att man spelar hockey så gillar man slagsmål. Okej, sjukt dåligt exempel men jag tror ni förstår vart jag vill komma ;)

#11 håller med om att det där "det är bara en kanin" är skitjobbigt.

#11, precis om min mamma och pappa säger, "äh hon klara sig det är ju bara en kanin"

dom förstår inte att en kanin inte bara är en kanin . utan en bästa vän för mig!

som matilda och linda säger, så kan man ju festa fast man har kaniner. (:

nu är jag ju över 18 år och bestämmer själv vad jag vill och inte osv.
men eftersom jag bor hemma så brukar jag iaf fråga mamma och pappa när jag tex. köper en ny kanin och sådär.
dom ville väl inte direkt att jag skulle köpa tilda, men när jag förklarade varför och när dom märkte hur underbar hon var så har dom aldrig sagt något om det.
dom förstår inte riktigt varför jag tycker om dom så mycket som jag gör, men accepterar det. pappa hjälper till med husbyggen till kaninerna, sitthyllor och andra saker. även att köra mig så jag kan köpa hö och spån och sånna saker, så det känns bra.

mina närmsta vänner antingen har/har haft kanin själv så dom tycker inte att det är något konstigt med det. dock så sitter vi inte så jätteofta och pratar kaniner, men det händer ju. :)

Nu är jag också över 18 och gör precis som jag själv vill med kaninerna sålänge jag betalar det själv och de slipper ansvaret.
Men iaf.

När jag skaffa min första kanin för runt 5år sen fick jag tjata jätte länge och ingen fatta varför jag ville ha en kanin. Fast min pappa tyckte inte jag skulle festa i heller utan bara sitta hemma. Ble skit sur och till slut fick jag mig en kanin.
Efter ett tag fatta de att jag lär inte tröttna så de "gav upp" lite och lät mig ägna den tid jag ville till kaninerna, och till slut fråga till och med min pappa om det inte var dags för en till kanin snart.
Mina föräldrar har aldrig fattat just VARFÖR jag just gillar kaniner, men de är förstående och fattar i alla fall att de betyder väldigt mycket för mig.
De har alltid skjuttsat mig att köpa foder och strö, och kör mig till tävlingar runt om i hela Skåne så ofta jag ber dem om det.
Min pappa gillar köpa godis till kaninerna för att jävlas med mig (är rätt noga med deras foder). Men jag är tacksam sålänge han accepterar dem.
Min mamma går alltid ut och tittar till kaninerna minst två gånger om dagen. Och om ett år åker jag ev till england och min mamma har lovat ta mina 3 älsta kaniner då hon vet jag inte klarar lämna bort dem.

Men i alla fall. Det är jobbigt när man har föräldrar som inte fattar ett intresse. Jag har levt över halva livet med föräldrar som alltid tyckt jag valt fel saker, alltid haft fel intresse, alltid valt fel kompisar m.m.
Men nu de sista åren har de börjat fatta och acceptera jag inte lär ändra på mig. Just nu är det mest hästar för mig och de gör så gott de kan för att hjälpa mig :)

Mina föräldrar är nog ganska bra på att att förstå mitt intresse eller så ^^. Jag har ju alltid gillat djur och vi har nästan alltid haft djur också. Pappa har ju sina fiskar och mamma har ju sina barn ;) haha. Men om jag vill skaffa fler kaniner så måste jag ta hand om dem jag har och ha tid över och städa och hålla det rent. Vilket jag gör ;).

Men jag säger som #18, jag sitter ju lixom inte hemma bara för att jag har en kanin. När han har fått så mycket tid han behöver och lite till så umgås man ju gärna med sina vänner. Och om jag är iväg någon natt så har jag ju en djurintresserad lillasyster som gärna tar hand om honom om det behövs :)

Men visst utomstående människor säger ju "ska du verkligen skaffa en till kanin?" Eller "Har du inte tröttnat än" "du kommer ju snart tröttna och måste sälja de stakars små djuren"

Sånt blir jag riktigt trött på! För jag vet att jag inte kommer att tröttna -.-