I somras, den 10 juli, blev jag tvungen att fatta det svåra beslutet att avliva min allra käraste kamrad, min angorakanin Tizzy.

Drygt en månad tidigare upptäckte jag att hon andades tyngre än normalt och uppsökte därför veterinär (hon har aldrig tidigare varit det minsta sjuk) för övrigt var hon lika pigg och glad som alltid, det blev att lyssna på lungor och sedan röntgen. På röntken såg man att det fanns vätska i lungorna (därav svårigheten att andas för henne) och hjärtsäcken var kraftigt förstorad, dem var inte säkra på om det var hjärtat som var för stort eller om det var tumör så hon fick vätskedrivande + pencilin eftersom hennes imunförsvar troligen var noll pga vätskan i lungorna och en ny tid bestäldes för ultraljud.

Inga problem att få i henne pillrena iallafall eftersom hon älskar russin och det bara var att gömma dem däri så slank de ner fort! På ultraljudet konstatera dem att det var en trolig hjärtbastumör hon led av, vi bestämde att så länge hon var lika pigg och glad som vanligt skulle hon fortsätta med vätskedrivande och leva vidar. Hon fick en fjrädedels tablett tre gånger om dagen. Efter några veckor hade hon gått ner 2 hg troligen pga all vätska hon förlorar då hon äter tabletterna. Vi åkte ner till landet och hon fick ligga i sina älskade groppar hon gräft där!

Men efter ca två veckor på landet hade hon gått ner ytterligare 1 hg och samma kväll som jag vägt henne vägrade hon ta sin medicin! Efter mycket trugande tog hon den iallafall men på morgonen efter ville hon inte heller ha någon medicin. I hagen orkade hon inte ens skutta till vattenskålen och när jag tog in henne var det första gången någonsin som hon kissat på mig (annars har hon alltid varit 110 % rumsren). Då fattade jag beslutet om att det var bäst att avliva henne. Mamma fick ringa veterinären eftersom jag inte klara det för alla tårar. Vi fick en tid senare samma dag.

Min brorsa snickra ihop en jättefin kista till henne som jag dekorera med dem bilder jag bruka rita av henne. Hos veterinären fick hon först en spruta som gjorde att hon somna, sedan hjärndöd och slutligen att andningen upphörde, kan fortfarande känna henne ta sitt sista suckande andetag i min famn. Sen fick hon en spruta rakt in i hjärtat eftersom det annnars kan fortsätta slå i över tio minuter. Veterinären sa att denna form av tumör är väldigt aggresiv och förloppet går ofta fort.

Vi tog hem henne till Stockholm där hon blev begravd bredvid min förra kanin Lothus.

Men till saken. Jag undrar om det är fler här som råkat ut för tumörer hos sina kaniner? Denna form verkade rätt ovanlig bland kaniner då veterinären som tog ultraljudet inte direkt kunde säga vad det var utan fick prata med kolegor och slå i böcker först.