Jag blir också iiriterad! vuxna kaniner är också söta, elr tycker inte dom det, så tänker dom sälja sina kaniner n'är dom är vuxna eller?

Supersöt kanin :D <3

Håller med, varför inte hjälpa vuxna kaniner i behov av hjälp istället för att få en kaninunge?
Kaninungar blir ju också stora så småningom >.<

Jättesöt kanin <33

Måsis köpte jag för att uppfödaren annars skulle avliva honom, hade jag inte tagit honom så skulle han ha hamnat hos veterinären veckan där på eftersom tid för avlivning redan var satt. Uppfödarens kommentar var att dem tyckte han var för jobbig bland alla kaniner med sitt skvättande och sin dominans och eftersom dem bara var ute efter avels kaniner och inte tänkte kastrera honom så var deras val avlivning men icke, jag sa att jag skulle ha honom, killen velade och sa att vi inte ska ha mer kaniner men rätt upp och ner köpte han honom till mig när han fick höra historien om honom. Hela ekipaget, bur och allt kostade oss 1600 kr för att få hem honom från Finland (frakten stog uppfödaren för) men han är värd vartenda öre och han är deffinitivt inte jobbig. Visst skvätter han men det gör okastrerade hanar.

Daisy saljs av uppfödaren för att dem behöver ha mer plats i burarna då dem ska ta kull till sommaren så henne räknar inte jag som omplacerings kanin men Måsis är väll en sådan.

Usch ja!

Kaninungen som man köper blir ju också Stor och vuxen!

Tack:) Hoppas han kommer funka med min andra hane sen när den också är kastrerad:)

Som flera av er säger, ungarna blir ju vuxna tillslut:) Kan förstå om ingen vill ha en galen kanin som är skiträdd för allt och alla osv, men många är ju så söta och keliga. Sen om man håller på med Avel så är det också förståeligt eller om man planerar att skaffa unge, det är bara det om man skyller på föräldrarna som jag tycker är fel.

#3 Jättesöt<3 Så bra av dig att rädda honom!

ja jag blir irreterad jag med, jag har bara tagit över vuxna kaniner har aldrig köpt en unge. har varit sugen på de men vill hällre hjälpa en vuxen kanin.

jag tog över 7 kaniner från min granne de va blandat vuxna och ungar, j ag sålda ungar och några vuxna kaniner ( jag ville ju bara hjälpa till)
Sen har jag ju tagit över 2 kanin från folk här på Kif

har själv nu 2 st "vuxna" kaniner till salu.. de e jätte svårt att sälja för alla vill ha ungar, men jag kämpar på =)

#6 Oj då! Det va ju toppen av dig:D Jag skulle inte ha den möjligheten, för jag bor i en etta med min kille:P

Om man köper en kaninunge får man ju lära känna sin kanin bättre och lära den saker under uppväxten/se hur den växer upp.

Jag själv köper hellre en kaninunge, men jag har inget 'emot' att köpa vuxna kaniner.

#7 ne inte många som har möjligheten, men jag hade =) de e många som har fått fina hem =) enda nere i gbg (varberg) finns de en kanin som jag har sålt =)

#8 Ja men va det jag försökte förklara, kan förstå att man vill ha en unge, men tycker inte man kommer med ursäkter, det är ju bara säga som det är. Eller inget alls. Varför ska man säga "jag får ingen kanin för mina föräldrar" och sen får man en unge helt plötsligt?

Nitro va unge när jag skaffade honom och han är ju jättetam eftersom jag uppfostrat honom själv. Homer kan vara lite skygg eftersom han bara fick sitta i buren hos förra hemmet. Men han är ju bara 11 månader, jag har många år på mig att arbeta med honom:)

#9 haha på den bilden försöker dem gräva sig in till varandra ju. Så sött =D

#9 Så söt!

#11 ja dom hade gjort de ^^

Är man uppfödare köper man bara kaniner som man vet nått om och från bra uppfödare.. ska man köpa vuxna kaniner så vill man gärna vet var dom kommer ifrån, för man vill inte vala vidare på kaniner som är tex. agressvia, har anlag för bettfel os.v ..
Men jag fröstår att har man inte uppfödning så spelar det ju ingen roll för då avlar man ju inte på dom.
Det e ju viktigt som uppfödare att bara välja "bra" avelsdjur med bra gener och fin stam..

Jag har 2 omplaceringskaniner, Gubben och Schneewittchen.

Gubben var 1 år när han skulle avlivas. Det var en kompis som ägde honom, hon berättade att Gubben och hans bror Kotten skulle avlivas, om jag inte tog hand om dem. Tydligen skulle dem väl avlivas redan samma kväll… Mina föräldrar tvekade men de ville inte att dem skulle avlivas, så vi hämtade dem redan samma kväll. Gubben lever än idag, 9 år gammal och han är helt underbar. Älskar honom:) Tyvärr gör inte hans bror Kotten det… Han tog sig ut ur buren efter ett par dagar här och samma dag fann vi honom överkörd…  Det känns verkligen hemskt, men han fick ju iaf en chans till ett bättre liv än att avlivas. Tyvärr gick det fel ändå… Han har det bra vid regnbågens bro…

Schneewittchen Fick jag som 1-åring eftersom hennes "uppfödare" skulle flytta och inte kunde ha med sig alla kaniner. Men hon var inte avlivningshotad, den familjen hon kommer ifrån hade gjort allt för att få ett nytt hem till henne. Men iaf så är hon ju en omplacering. Hennes bror Figaro fick jag ju när han var 10 veckor så han är ingen omplacering.

Puffa var en Zobelziames blandrashona som var 3 år när jag fick henne av en kompis. Hon var inte heller avlivningshotad bara det att ägaren tröttnat. Hon var extremt överviktig när hon kom till mig, hade levt på blandfoder hela sitt liv, endast mkt lite grönsaker. Så jag började ge pellets istället. Puffa dog efter ett par månader, hon fick nog någon hjärnblödning, bakkroppen slutade fungera och huvudet liksom krampade. Vi hann inte ens ringa till veterinär innan hon somnat in i min famn… Min lilla flicka, trots att du var sur så älskar jag dig för alltid…

Har även andra djur som är omplaceringar.

* Katten Ozzy
* Hunden Pyret
* Undulaterna Pontus, Egon, Aleu och Balto.

På syrrans förra gymnasium (hon har bytat nu) hade någon lämnat fyra stycken albino ungar i en låda utanför smådjurshuset. Skolan ville inte ha kvar dom för dom tyckte inte dom passade ihop med deras bruna utställnings hermeliner (alla var likadana) Så dom bestämde sig för att ha disikerings lektion med kaninerna =S Så dom tog och disikerade båda hanarna! Syrran och en till tjej sa att dom kunde ta honorna. Sen gick hon hem och övertalade mamma som sa ja som tur var:) Efter helgen när hon hade fått tag på en innebur tog hon hem henne:) Om inte syrran hade räddat henne hade hon också blivit disikerad :'(

Jag har också en "vuxenköpt" kanin. Jag tror att folk inte bara köper kaninungar för att dem är söta, utan för att det är en upplevelse att se en levande varelse att växa upp :)

Jag har väldigt dåliga erfarenheter av att köpa vuxna djur. Dom brukar oftast vara väldigt ohanterliga & skygga. Visst, det går att fixa med tiden men det är inget för mig. Föredrar att lära känna en ung kanin som man kan se växa & utveckla en enorm vänskap med. Så det är därför jag köper ungar, inte för att dom är söta.

Oj jag missförstog tråden.

Jag trodde du menade att det var så att någon SÅLDE sin vuxena kanin och en vecka senare köpte en ny

Jag håller med 18#

Jag håller oxå med #18..

Vuxna kaniner är precis lika söta och fina som ungar ju! <3

Svarar till flera nu, orkar inte vända mig till en och en. Det jag menar, och vill slippa förklara fler gånger, är att folk SKYLLER PÅ SINA FÖRÄLDRAR att de inte kan ta kaninen, sen skaffar de en unge. Klart man får köpa ungar, jag köpte ju Nitro som unge. Men man kan inte komma och skylla på att man inte FÅR fast man egentligen får det. Då kan man väl låta bli att säga något över huvudtaget. Ungarna behöver ju också bra hem.

Sen om man är uppfödare har man ju krav på avelskaninerna och har oftast inte möjlighet att ta hand om "hemlösa" kaniner.

Och som jag nämnde, ingen vill ju ha en "galen", skygg eller aggressiv kanin. Den risken tar man när man tar emot en omplaceringskanin från ett "dåligt" hem.

Hoppas alla förstår nu, gillar inte när folk missuppfattar mig, det är så jobbigt att förklara samma sak om och om igen;)

Jag köpte Totte när han var ca 7 månader så jag antar att han är en omplaceringskanin. Hans förra ägare hade inte den tiden för honom så hon var tvungen att sälja honom, för hans eget bästa..

Jag är jätteglad att jag köpte honom! Även fast han är skygg mot nya personer och mot mycket folk (även mycket folk på långt håll). Han skvätter också varje dag på mig men jag älskar honom ändå <3
Mot folk han känner är han jättesnäll mot.

Men jag tycker ändå det är kul att köpa en kaninunge. Man får växa upp med den och uppfostra den så den blir som man vill (oftast). Men självklart är det superbra att köpa omplaceringskaniner eftersom så många är till salu..

Min första kanin var en omplacering, men han var väldigt aggressiv. Så från början hade jag väldigt dåliga erfarenheter av hanar och omplaceringar.

#10 - jag håller med dig. man ska inte komma med olika ursäkter för att verka "snäll" eller nått - det är ju därför man hittar på sina ursäkter. Hellre att de är tysta, inte säget något.

#22 Jättesöt!

#23 Ja, man kan ju säga lycka till eller putta tråden:)

#24 tack :)

#16 Usch va hemskt :'(

Har köpt vuxna kaniner och vissa har det ju inte alls varit problem med. Det beror ju helt på hur ägaren tagit hand och uppfostrat kaninen. Varför köper man en kanin som är skygg/rädd? Ochman kan ju säkert komma överens med den tidigare ägaren att man får lämna tillbaka kaninen isåfall.

Sen vet jag inte riktigt hur jag tycker.. Svår fråga, men intressant att läsa svaren.

Azka var 6 månader när jag köpte henne.
Hon såldes från uppfödaren till en annan uppfödare som sällskaps kanin till hennes son. Sonen var dock alergisk och klarade inte av att vara ute hos kanienrna. Eftersom Azka var i fel färg såldes hon och jag köpte henne.

Sedan har vi tagit hand om en hund, och ett antal katter..

Jag skulle gärna ta emot en eller flera vuxna kaniner. Inga problem alls med det :). Men just att de ofta är skyggare, Azka var livrädd för allt när hon kom till mig, de andra kaninerna som jag haft sen de var små var mer särka och jag kunde bygga upp ett band med dem :):

#1 vuxna kaniner är sötare, då ser man enklare elelr då är det enklare att "lära känna" deras personlighet :)

Jag har precis köpt en kaninunge. När jag letade efter en kanin så hittade jag en "vuxen" tror alla här har sett henne. Peach Girl tror jag hon hette men eftersom hon va så duktig och sånt så tyckte jag att hon ska komma till en mer erfaren. Sen va de många andra vuxna som jag såg också men mamma och alla mina vänner sa att jag skulle ta en unge för att se den växa upp och för att kuna tämja den så som man vill. Lättare att få en kaninunge tam om man är okänd för den.
Men jag har aldrig sagt att jag inte kan ta emot en kanin pgr. föräldrarna. Jag har sagt så som de va att jag letade efter en unge eller att de inte va de jag sökte eller som nu när jag har en liten att jag vill bara ha henne nu tills hon är riktigt tam och har förtroende för mej….

jag har 2 omplaceringskaniner och 1 som jag köpt som unge :)

 Lukas (på bild) är en hittekanin från början, en familj vi känner hittade honom, satte upp lappar med bild men ingen hörde av sig :( när jag var där och kollade på honom blev jag så blev jag alldeles kär och en vecka senare flyttade han hem till mig :) han har alltid varit världens keligaste och han älskar att gosa, sitta i knä och bli klappad :) han kommer alltid fram och hälsar när man kommer till buren eller hagen, urgullig! men mycket spring i benen har han också :)

och så har jag benny, han var ca 2 år när jag tog över honom från en familj som tröttnat :) han är inte den som älskar att gosa men han är verkligen speciell! han är väldigt nyfiken och social, vill gärna vara med när jag gör något :p han brukar springa lös på gården hemma utan att rymma :)

#32 Vad söt :)

Min första kanin var 3år när jag fick henne. Å linus var ½år (han skulle ha avlivats annars). Dom andra var ungar.

Letar nu efter nån vuxen hona. Fast de verkar rätt omöjligt. Hittar bara ungar faktiskt (i den/de raser jag vill ha).

#33 tack :)

Jag håller med till en viss del. Visst är det bra att ta hand om andra kaniner som behöver nytt hem. Men det är helt upp till andra om de vill ha en kaninunge istället.

Sen kan detta bero på att man kanske har frågat om man kan få en till kanin. Och kanske tingat den. Då är det ju klart att man inte får ta hand om en annan kanin när man redan ska få en t. ex kaninunge! 

Det är iafl vad jag tycker.

Jag skulle aldrig skylla på mina föräldrar om det faktiskt var en lögn. ;/ Låter väldigt lågt…

Om man vet att man kan köpa kaninen, men inte vill ha den av någon anledning(och verkligen måste skriva något där ändå) kan man väl komma fram med något i stil med: "Jag är inte intresserad(för *blablabla*), men det var en riktigt fin kanin!" Mycket trevligare än att dra en lögn. Säljaren kan ju inte precis tvinga på någon kaninen, så varför inte bara vara ärlig?

#37 Inte jag heller, vem har skrivit det?

#38 tror hon syftade på #30

Jag håller med!
(Nu har jag inte läst tidigare inlägg)

Dock är det såhär, jag som uppfödare kan inte köpa vilka kaniner som helst. Det går inte. Jag har vart nära att köpa en 10 månaders Lejonhona förut, men det blev inte av då transporten inte lösta sig.
Sen köpte jag Azka som då var 6 mån. Hon såldes för hennes son visat sig vara alergisk.

Är man uppfödare vill man veta vart kaninerna kom ifrån, och även om den är en jätte fin kanin med stamtavla kanske den är för gammal för sin första kull.
Men! Hade jag tillåtelse hade jag utav tvekan tagit hand om 2-3st. Men nu går inte det och jag måste tänka på uppfödningen.

jag har haft 5 kaniner i mitt liv ( 2 levande ) den första var typ 6 månader när jag köpte den, den andra var typ 5 år, den tredje var typ 4 månader, och de två sista var bebisar

Jag har haft mina kaniner i lite mer än en vecka och de är 2 och 7 år gamla. Jag gillar att ta halvvuxna/vuxna djur som omplaceras för jag upplever att man får ett helt annat band till dem. Speciellt de som har flyttat runt en del och/eller farit illa på något vis.