ojoj du har haft det tufft :*( vart lite tårögd av läsa allt du går igenom. Jag har haft det bra men har haft panikångerst, jag fatta inte alls vad det var utan satt ofta hemma o prata itelen med min bästis (tåg kvälls ciggen med henne sen gick man å la sig) iaf då drabbades jag poff vart som att vara i en glasburk med locket på. Hörde iget utan det eeka, så jag hade ofta bra lagt på telen o gick o la mig. Detta minns jag inte allså utan jag vakna i sägen på morgonen. Jag tycker att du ska söka hjälp prata med någon som kan lyssna, men även ge dig goda råd. En sak är svårt för dig o det är väll att fräsa ifrån när du känner att dom går ihopp å imot dig, du är lite som jag en mespropp som mjäkar med å sen mår man skit efter. Jag har träffat en underbar man som fått mig att våga säga ifrån när det gäller mig själv, jag har mina åsikter säger han stå för dom för dom är bra se nu till att ingen ska tro dom är bättre å du är skit för det e helt fel. Jag vill säga det till dig med, du är fin som du är. Är din släkt mobbare så säg det du ska fan inte ta deras uslaskit för det vill ingen. Mobbare finns överallt men i släckten neee tack. Jag har alltid varit en tufftjej i skolan jag var rätt poppis bland vänner o så, men jag var anti all mobbning aven mina vänner kunde kläcka taskiga saker å frysa ut tjejer som inte passa in i deras ram men jag var tvärtom jag lärde känna den "fula" personen. Detta var inte alls så uppskattande av mina vänner men jag sa att hon kommer på min fest passar det inte för er är det upp till er och ni ska vara snälla för det är hon å sitter ni o skiter i o prata med henne så vet ni vart dörren finns. Så tuff var jag då men sen när jag vart runt 24 vart jag en mes, våga inte säga nej till vissa saker å fick där med panikångesten. Men du gumman ta å sök hjälp idag ring sjukvården å säg att du mår piss måste få hjälp. Du får kramar från mig för att du ändå våga berätta för oss :)

Jo, jag borde söka hjälp, igen. har sprungit så mkt på psyk och sjukhus igenom mitt liv. Tar emot att söka hjälp och få hjälp därifrån igen och kanske börja med medecin igen Och jag trode jag skulle fixa det hära bättre själv. Och har gjort det mesta själv i ett år nu ungefär. Jag var mkt mera i helvete förr och så så visst hare blivit bättre. Men känns som att jag behöver hjälp nu ändå. Men läre nog få hjälp ändå. Någon att gå till o prata med och få stöd ifrån.

Enligt familj/släkt är jag knarkare, alkis, snattare, djurplågare, mm. Och så fort jag träffar en del så äre gnäll och klagomål. Jämt. Och en massa annat.

#2 Jag skulle undvika de familjemedlemmar och släktingar som får dig att må dåligt. Det finns säkert underbara människor som kan ersätta dessa på ett bättre sätt.

Det är min pappa, hans fru, farmor, farfar, lite mormor o morfar me utfrysning, osv. men speciellt äre farmor och pappa. väldigt "närstående" familj. Och farmor o farfar börjar bli till åren dem med. så även om jag vill bryta kontakten me dem så vill jag inte. just pga de börjar bli till åren. Och jag kanske får ångra det sedan.

Är det verkligen värt att stanna kvar hos dem när du mår som du gör? Hur ofta träffar du dom?

Några gånger i veckan kanske.
De har en livs så jag får hjälp med mat och sånt och lite andra saker när jag behöver hjälp. Och sedan så brukar jag jobba hos dem lite ibland.

det vet jag inte. Men eftersom farmor o farfar börjar bli me åren så vet man ju inte hur långt kvar de har på sig. Visst alerta är dem ju fortfarande. Men sånt kan ju gå fort. Och jag vill inte ångra efteråt att jag inte umgick me dem innan. ifall de går bort. som de någon gång kommer att göra.

Men jag kommer nog inte umgås me dem lika ofta. Eftersom man får ångest och mår dåligt inför att träffa dem och efter man har träffat dem. Måste säga ifrån. Men vet inte hur jag ska klara av det. Slutar me att fly som jag vill göra nu. Vill ut på landet. Bort ifrån människorna typ.

Tycker det verkar helt sjukt att din egen familj kan hålla på och tracka dig. Kan du inte prata med dem eller har du redan gjort det? Om du hemskt gärna vill flytta ut till landet tycker jag du ska göra det. Det brukar gå att lösa med pengar :) 
Hoppas det löser sig för dig <3

jo jag har hittat ett hus för 250 000 kr jätte stort mark och så. visst, en hel del renoveringsobjekt. inge dusch, osv. men verkar vara jätte härlig ställe. vet inte hur jag ska göra.. vill verkligen kolla närmare på detta huset. känns som att jag skulle trivas där. jag och djuren… på bilderna ser det verkligen super härligt ut. Men vad gör man typ? :(

Det låter ju superbra! :) Vad menar du med "men vad gör man typ?" ^^

vart får man dessa 250 000 kr ifrån? ^^

Du kan ju alltid ta ett lån, eller något :)

Uch, först så när jag läste det låt det så jäkla hemskt! Och så såg jag bilden och värkligen hoppades på att det va någon typ saga om hur någon kanin mått. Uch :( ,

lån så läre man ha jobb. och det har jag inte. och klarar inte av att jobba heller ;/

tyvärr så är det min historia och lite utav nutid för mig ;/

jag tycker att du inte ska ta på dig förmycket, jag mådde ju skit ett tag med o fick ett bra bakslag eftersom jag inte tog tag i det drirekt utan lät det gå över själv sen va det frid o fröjd i ett år, sen poff deppad låg o sov hela dagen orka inte gå upp jag sökte hjälp o får äta min medicin varje dag den lär jag inte lägga av med, jag får vår o höstdepp så då ökar jag lite på medicinen så man orkar mera som vanligt. Jag fattar inte varför jag skulle drabbas men det e ju vanligare än vad man tror. Sen detta med din släkt jag tycker att du kan dra ner på det inte säga upp utan träffa dom 2 gg i månaden det räcker. Jag trivs inte så himmla bra med min släkt heller alla jobbar o är så jäkla duktiga medans jag går här hemma, jag jobabr i ladgården med kor lite då å då som inhoppare. Sen har jag djur som mitt intresse dom tycker säkert att jag samlar på mig men jag ger alla mina djur ett bra liv. 4 katte som är omplaseringskatter av olika orsaker kaninerna jag har är oxå det ena skulle blivit gryta men jag köpte henne. Hästarna har jag fått oxå dom hade annars ett öde som väntade. Jag gör allt för mina djur ska må bra och dom blir bortskämnda till max här :) så som det ska vara. Alla som ser mina katter säger: hur kan du få dom så keliga o så fina. Det är lätt bra mat o sen mycket kel o prat så gör jag med alla mina djur. min släkt träffar ajg typ 4 gg per år det räcker mamma är den som jag aldrig släpper hon är så go å snäll. Pappa finns inte i livet mera va många årsen han gick bort, tyvärr han var en skön typ som va som jag djur å pyssel är bra för själen. Jag hoppas att du inte lastar på dig för mycket nu gumman livet ska vara ett äventyr, jag håller tummarna för dig att du ska må bättre o att du får stop på allt dumt som hänt dig.

Du lever samma värld jag gör då. Min släkt hatar mig pga min vilja till att studera och sattsa högt och pga det fryser dem ut mig. Dem enda på min sida är min far, farmor och farfar.

Misshandel, våldtäckt etc etc - been there done that. Känner verkligen med dig.

Börja jobba på ett dagis, småbarn får en att må bättre, när man blir omtyckt av dom får man höra många fina saker om en av dom :) Då får du lön å kan ta lån å flytta till huset :)