Nej, vad tråkigt :(

Har han alltid varit så? Hur gammal är han?

Kommer inte ihåg att han var riktigt så när han kom till mig :/
Han är 2 år i september.

Ok, alltså är han typ att han attakerar när han är i sitt revir typ?

Ja, ingenting i hans bur får man röra :(

Jag har varit med om det själv, men det är ju lite annorlunda när det gäller i tonåren. Det försvinner ju..

Jag gav i alla fall aldrig upp, fast det kändes som att jag ville det hela tiden men jag gjorde inte det och nu har jag en underbar Cassie <3

Men försök att när han attakerar så bli inte rädd (eller ja, man blir nog oftast det men försök att inte visa det) och fortsätt med det du höll på att göra. Du kan ha på dig tjocka handksar och tjock tröja för att slippa sår och så.. Fast nu kanske du redan har gjort så här länge..

Okej, jo det är ju det.

Jo jag har gjort så väldigt mycket men det verkar inte hjälpa synd nog. :/ Tack för dina svar!

Usch vad jobbigt =/ Har en revirskyddande tant här hemma som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med heller…. :/ Dock är hon inte såå jobbig, men hon skuttar fram och "hoppar in" i handen när man ger henne mat typ. Sen skuttar hon iväg och är skygg.

Ja, det är riktigt jobbigt att inte veta vad man ska och vill göra :/ Men köpte du henne när hon var liten eller när hon var större?

Äsch då :/
Saga var också sådär förut, vägrade låta mig lyfta henne över huvudtaget och rev och surade. Men nu verkar det har gått över (var nog bara tonåren), även om hon fortfarande blir lite sur ibland.
Men det är ju inte tonåren i Molles fall.. :S
…är han tam annars då? Liksom, att man kan ha honom i famnen utan att han sprattlar och han är inte rädd eller så?
För det kan väl kanske ha något att göra med att han inte litar på dig helt i så fall? Om det inte verkar funka mellan er kanske du kan ta och "bekanta" dig mer med honom, så att ni ev. kan bli kompisar? :) Bara sitta och prata med honom, klappa honom, skämma bort honom lite ;) Utanför buren, om han vill "skydda" sitt revir. ?
Lycka till! (:

Ja, alltså, det går att hålla honom det gör det. Men inte någon längre stund. Det har aldrig riktigt kännts som att han trivs här. Han har haft väldigt många hem innan så det är väl ett själ till varför han är som han är. Ska testa det du skrev :) Tack för svaret!

Gör som #9 säger. Öppna sidluckan på buren (om det finns någon) och sträck försiktigt in en bit morot. Låt honom tugga på den medan du håller i moroten.
Ge honom en godbit varjedag och sitt och småprata med honom och när han inte är lika rädd längre låt honom lukta på din hand. Efter ännu ett tag sträck försiktigt fram handen och försök stryka honom på sidan av hans kropp.

Kaniner brukar tycka det är lite otäckt om man försöker ta i dem ovanifrån, så varje gång du ska lyfta upp eller klappa honom så gör det på sidan så att han kan se vad som pågår.
Kaniner blir nämligen attackerade av fiender främst ovanifrån (av hökar, rävar osv) och därför kan de bli rädda för våra händer om vi sträcker ner dem.

Jämför med hur det känns för kaninen att bli attackerad av ett rovdjur som springer efter och hugger i kaninens rygg och när vi människor sätter ner våra händer i kaninburen ovanifrån och börjar stryka kaninen över ryggen…

Lycka till!

Oj det låter exakt som med Stampe :S. Han var otroligt aggresiv. Och en mästare på att ta sig ut ur burarna. Men jag brydde mig inte om hans ilskna beteende. Utan jag var fast besluten om att han skulle bli tam. Så jag tog några knäckebröds bitar och gick till honom. Han bet mej direkt i handen när jag sträckte fram bördbiten vilken satte igång reflexen om att dra tillbaka handen. Men jag försökte om och om igen. Sedan fortsatte jag så, pratade lugnt och fint med honom sen kunde jag börja klappa honom. Och efter ett tag, som kunde vart nån vecka, var han riktigt kelig och snäll.

Så mitt råd till dig: Prata lugnt och ge honom nån brödbit eller morotsbit och gå sakta framåt. Lägg ner MYCKET tid på att vara med honom så ska du se att han till slut kommer att bli en underbar liten kanin <3.

Lycka till, Nina <3