Så äntligen, natten mellan dag 30 och 31 kom de efterlängtade små bebisarna till världen! Lyckan är obeskrivbar!

Hon måste ha boat med päls precis innan födseln, för när jag gick och la mig i går kväll hade hon inte gjort det ännu.

5 stycken jämnstora små korvar låg och rörde sig i pälsen och halmen när jag kikade in till dem i morse. Jag började nästan gråta! Har ju läst så mycket om hur tråkigt det kan gå med honor som äter upp sina ungar eller att ungarna föds och dör med en gång, eller att nån blir mupp så jag var så otroligt lättad när jag såg att de verkade "pigga" och att alla levde och var välskapta. Hoppas nu bara att det fortsätter så här bra.

Stampelina var så lugn och go. Jag "mutade" henne med lite mat så hon skulle ha att göra medans jag "besiktade" bebisarna och när jag sedan satte tillbaka bolådan i buren klappade jag om henne ordentligt och då la hon sig ner och riktigt njöt av att bli ompysslad!

Jag är så lycklig! Jag är så stolt över henne, min lilla prinsessa!

Bilder kommer när de blivit lite större!

 Yippie!!