Jag säger att kaniner ska sitta en och en. Det är stor risk att de slåss.
Men, det finns även kaniner som går jättebra ihop. Jag har sålt flera holländarsystrar tillsammans. Det fungerar alltid bra.
Se dock alltid till att ha en stor bur, så de kan komma undan varnadra om så behövs.

Det finns ingen lag om att kaniner ska sitta två och två.

Det är ju så klart helt från kanin till kanin.
Men jag föredrar att kaninerna bor i en varsin bur. (med när i mellan) Då kan de ändå "prata" med varandra, men man har ändå dem var för sig.
Det är inte så bra att ha dem till sammans för om den ena skulle dö, kommer den andra antagligen sörja sig till döds.
Så jag föredrar att ha en bur till varje kanin…

Jag hade en blandning mellan dvärgvädur och hermelin. En rätt tuff hankanin som jag sedan kastrerade. Jag köpte en honkanin som sällskap till honom. Vilken katastrof, han satt och naggade henne i nacken varje dag. Alla sa att det skulle gå över, att han skulle lägga av med beteendet. Men han slutade aldrig. Hon fick slut sår över nacken. Hon var en väldigt skygg kanin och ville på ngt sätt inte ha mänsklig kontakt. Hon var totalt livrädd för människor. Och det blev inte bättre efter detta. Det var hemskt. Jag fick ta det tunga beslutet att avliva henne. Hon var av samma blandning som han.

Efter detta köpte jag en löwen hona. Hon var ursmysig. men hon hade egen bur. jag tyckte det gick så bra med dem så jag släppte ihop dem i samma bur. Sen en dag upptäckte jag att han naggat henne i pannan!!!! Jag trodde jag skulle bli galen.  Hankaninen blev sedan grymt kaxig av sej. Han morrade åt mej , rev mej jämt när han skulle hållas och sprang runt som stucken gris i min lght. *puh* Sen på slutet började han bitas. Så där fick jag nog. Jag omplacerade honom och sedan henne. Sen sa jag aldrig mer ngn kanin.

Kan det har varit så att han verkligen inte kom överrens med ngn annan kanin ?

Men nu för 3 veckor sedan tog jag mod till mej och skaffade en dvärgvädur. Han är helt underbar! Gosig och lugn.

Jag säger såhär, att trivs kaninerna tillsammans & mår bra av varandras sällskap, så varför inte? Då får de det ju mysigare :)

Mina honor gick tillsammans förut, det funkade bra för det mesta. Ibland parade sig Fiatanten med Alpha, för att visa vem som bestämde, men annars hade de det supermysigt tillsammans. Sedan var jag tvungen att sära på dem pga att de ev. skulle få ungar (tjuvparning). Dock blev det inget, så jag skulle testa att ha dem tillsammans igen. Men icke! Alpha hade under den tiden förmodligen blivit könsmogen, så hon "jagade" Fia & försökte para sig med henne.

Har även testat att släppa ihop dem i rasthagen, men där blev det istället slagsmål. Ibland kan det ju vara så, att honorna måste slåss för att bestämma rangordningen, men eftersom det inte är nödvändigt att ha dem tillsammans & jag inte ville att de skulle skada varandra, så struntade jag i det.

Jag tycker att dom ska vara två, har själv två par som funkar super tillsammans och det är så mysigt att se dem sitta och putsa och värma varandra.

Beror på kaninerna. Vi hade 2 systrar förut som fungerade bra tillsammans i 3 år. Sen flög pälsen^^ Men kan man ha dom tillsammans (och dom vill vara det) så tycker jag att man borde ha dom tillsammans.

När jag och min kompis skulle köpa kanin ville vi ha 2 honor så dom kunde bo med varan ute men när vi kom till uppfödaren så sa hon att dom inte skulle bo tillsammans och så tyckte hon att vi skulle ta hanar så vi tog en varsin hane dom fick bo tillsammans som små men sen så dela vi på dom.
Men min syrra har haft honor som bott till sammans och dom hade det jätte mysigt och dom trivdes jätte bra :)

Så här mysigt kan två kaniner ha det =)

Teqla är klart den dominanta och Hoppe finner sig snällt i det så dom bråkar aldrig. Dom är också kastrerade bägge två.

Med en dominerande & en underlägsen kanin går det nog. Men då ska man ju veta det.

Kaniner är som vi människor, de vill komma och gå när de vill.

Det kan de inte om de sitter tillsammans….

Jag tycker helt klart att kaniner ska hållas 2&2! Mina kaniner (en hona och en kastrerad hane) var syskon och levde tillsammans hela livet. De älskade verkligen varandra, och man märkte på dem att det blev nervösa och rädda när de inte fick vara tillsammans. Ingen av dem var särskilt dominant heller, har ingen erfarenhet av kaniner som är det iofs, men jag tror att om man tar syskon som bott tillsammans jämt är det mindre risk att någon blir väldigt bossig.

Mina kaniner hade i och för sig en väldigt stor utebur också, med hål och allt (som de var jättegulliga när de grävde måste jag bara få säga, Molly, honan, skötte "grovjobbet" medans Krille, hanen, buffade undan all sand och jord, och dessutom brukade han göra små stigar i jorden), så de hade ju stora ytor att röra sig på och var inte så tvingade på varandra, men jag är emot små burar också, haha ;).

Jag tror verkligen på att kaniner behöver sällskap av andra kaniner och inte bara av människor. De är sociala djur, mer än man kanske tror ;)
En gång när jag gav dem färskt gräs i buren, till exempel. Molly var nere  i hålet och endast Krille var uppe, han sprang till gräset och tog ett grässtrå eller nåt. Sedan kutade han ner i hålet och jag sa till honom på skämt "spring ner och hämta Molly du!". Och tror ni inte att en halv minut senare kommer han upp med Molly precis efter sig och så sätter dig båda och knaprar på gräset :D De var verkligen jättesöta (: <3

Talar mest utifrån mina kaniner nu, men så jättestor skillnad i beteende är det ju inte vara på kaniner, även om den kan vara stor ;D

Ojäklar vad långt det blev nu… haha x)

Det beror från kanin till kanin tycker jag!

Fixar en kastrerad hane att sitta med en hona kan dom bli bästa vänner och ha det supermysigt och bra!

Två hanar skulle jag aldrig försöka ens, och två honor skulle jag vara väldigt försiktig.

Jag tror inte att kaniner som bor ensamma lider av det, utan jag tror att de kan stormtrivas i sin bur och må jättebra själv.
Jag tror inte heller att kaniner som fungerar jättebra ihop och bor tillsammans lider av det, utan att de trivs med tillvaron.

När vi däremot delade på Molle och Leah, som bott ihop ett tag, blev båda jätteledsna och man såg det verkligen på dom! Dom ville inte vara själva efter att dom haft varandra, så vi satte ihop dom igen och båda mådde genast bättre!

så här mysigt kan två syskontjejer ha <3

Jag tycker att de ska sitta 2 och 2. utav mina erfarenher så mår de bättre och är gladare om de har en kompis! :) men jag tror inte de mår dåligt av att sitta själv heller, om dom aldrig haft en kompis. sen finns det ju fall som är lite annorlunda och kanske verkligen inte vill ha ngn kompis alls, utan vara en ensam varg!

Jag tror man ser det mycket på kaninen, hur den mår och beter sig!:) man får helt enkelt prova sig fram!

Jag har bara bra erfarenheter av att låta kaniner bo tillsammans.
Vi fick två av våra kaniner + deras kullsyskon och far av en bekant för snart 8 år sedan. De fick bo så att pappan bodde i en egen bur, medan hanarna och honorna hade varsin inhägnad. Funkade jättebra! :) Då var de också sju stycken (pappan inräknad) sammanlagt, och ändå gick de bra ihop. Då bodde de iofs i en stor inhägnad med flera bon och krypin samt stort utrymme att springa på.
Nu har vi dock endast två kvar, systrarna Biomon och Pikáchu. De bor tillsammans i en stor utebur och trivs jättebra tillsammans. :)
Min förra hane fick även bo i deras bur (när den var delad i två delar) under somrarna och det var inga bekymmer heller. Honorna var dock inte alls intresserade av stackarn, men han fick lite sällskap och det var huvudsaken. :)