Stampe var en otroligt tam kanin, jag fick honom när han var 1år och jag 8. Han brukade spring runt helt fritt på gräsmattan, följde efter mig när jag gick iväg och kom när jag ropade. Han kunde ligga på rygg i min famn som en liten bebis i timmar! Han var så go och söt.

Sommaren 05 hade jag varit borta en helg och på söndagen när jag kom hem och öppnade kaninburen liksom hoppade han upp mot mig och ville att jag skulle ta upp honom. Jag gick omkring med honom och kände på mig att något var fel. Jag satte mig ner och släppte ner honom på marken men han ville bara komma upp till mig igen.

Jag gick in med honom och knäppte några kort på oss två tillsammans för någonting sa att snart var det slut. Sedan gick jag ut på baksidan och satte mig på trappen. Han låg i min famn som han brukade göra och jag pratade lugnande med honom. Så plötsligt hoppade han till och skrek två gånger! (Jag visste inte att kaniner kunde skrika, och inte så högt, det lät som när katter bråkar) Jag lugnade ner honom och klappade om honom och fortsatte prata med honom och sa att allt snart blir bra. Sedan helt plötsligt bara gick luften ur honom och alla muskler släppte. Man riktigt kände hur allt liv i honom bara försvann! Det var hemskt.

Det var precis som om han väntat på att jag skulle komma hem, så att jag skulle vara med honom, som om han visste att de snart var slut. Eller hade han varit död om jag kommit hem en cirka halvtimme senare?

R.I.P Stampe, jag saknar dej och tänker fortfarande på dig varje dag <3  Alla sa att du var en speciell kanin. Du var som en hund, fast sötare :)