Hur har de bott innan de kom till er?

Det kan vara så att hon går igenom en fas efter att ha bott in sig och känner sig mer trygg i hemmet (som kan ändras eller vara en vana hon trivs med). Kan vara så att hon helt enkelt vill ligga så högt upp hon kan (min är en klättrare och försöker gärna ta sig så högt upp som möjligt) och känner sig då mer trygg på övervåningen. Kan vara att hon tycker det är skönt att komma ifrån sin kaninkompis ett tag. Kan vara att det är den plats hon valt som sin dagliga sovplats (min kan ofta spendera dagtid i mitt sovrum, speciellt om jag inte är hemma så ligger hon mest i sin bädd som står i sängen och brukar vara i "sovläge" mellan 11-12 tiden till 16-17 tiden).

Hur gör ni med tex pellets? Ger ni i skål en viss tid på dygnet? Ett tips? för att bonda lite mer med henne (och även den andra) är att använda dagens pellets dos som godis och hitta på lite saker tillsammans (tex lära in trix, lägga i aktivitetsleksaker, sprida ut lite så de får leta).

För min häller jag upp dagens mängd i en skål som står på ett bord och där plockar jag under dagen och ger, ofta i något träningssyfte eller i aktivitetsleksaker vilket hjälpt massor med min som var panikslagen och livrädd när hon kom hit (kom från ett extremt dåligt hem innan). Från att ha sprungit i panik och gömt sig så fort jag rört lite på mig (speciellt fötter var hon rädd för) så sover hon nu i min säng med mig och kommer springande så fort det vankas något skoj (eller hon vill ha uppmärksamhet) och hon hoppar, sen någon vecka tillbaka, upp i mitt knä när jag sitter vid datorn.
Hon är fortfarande inte supergosig (även om hon får perioder då hon vill ligga och mysa, speciellt på morgonen när vi fortfarande ligger i sängen) men hon tolererar beröring fantastiskt bra nu (också ett måste då hon är långhårig och kräver pälsvård). I början övade jag väldigt mycket att hon skulle trycka huvudet mot baksidan av min hand för att få godis (så hon "valde" kontakten) och det har hjälpt massor.

#1: Tack så jättemycket för svar. Tidigare har de bott i en lägenhet med två vuxna, fyra barn och hund så ”livligare” än hos oss. De förra ägarna berättade att kaninerna fick flytta ut på balkongen när de skaffade honan eftersom hon var rädd särskilt för hunden. Tack för dina tankar om varför hon väljer övervåningen. Det är såklart svårt att veta men låter som rimliga anledningar. Hanen är väldigt förtjust i honans sällskap så kanske hon tycker det blir lite för mycket…även om de fortfarande tycker om att ligga bredvid varandra. Hon är fortfarande nyfiken och kommer fram till mig och nosar men inte ”klappvänlig” som hanen och jag upplever att jag får klappa henne mindre nu. De brukar få 1 msk pellets var om dagen, som jag använder i olika aktiveringar tex snuffelmatta eller i en kartong med tidningspapper och toarullar så de får leta runt. Jättebra tips? med att testa träna beröring och ”buffa handen” med pelletsen det ska jag absolut prova! Hur gör du för att få henne trycka huvudet mot baksidan av din hand? Hur håller du handen och pelletsen? Så god hand du verkar ha med din kanin och lyckas få henne känna sig mer och mer trygg. Tack.

#2: Minns inte exakt hur jag börja träna det men tror jag helt enkelt höll fram ena handen (med handryggen mot kaninen så hon inte skulle koppla det till att försöka ta henne eller liknande) och kan ha hållit en pelletsbit med andra handen precis bakom så hon var tvungen att bumpa in i handen i början (eller så väntade jag ut hennes nyfikenhet och så fort hon närma sig handen fick hon godis). Kan ha gjort på båda vis (kanske egentligen inte det smartaste att inte vara konsekvent men det har funkat). Gick ganska fort för henne att fatta iden och nu övar jag att hon ska hålla några sekunder stilla innan hon får godis (går inte alltid så bra om hon är extra ivrig 😂).

Som tur är är hon super mat motiverad så det har hjälpt massor! Sen såklart tid och tålamod. Var ju först i somras (typ 1,5 år efter hon kom till mig) hon börjat inse att gos faktiskt kan vara mysigt (ibland) och hon har vid ett tillfälle till och med floppat när jag börja gosa med henne (men oftast tycker hon att gos är något onödigt påfund 😆).

Lycka till!

#3: Tusen tack för hjälpen! 🌷Nu kan jag testa det och se om det hjälper, självklart gäller det att jag tar det lugnt och har tålamod på lilla frökens villkor. Det roliga är att om jag ligger ner på mage på golvet nosar hon runt mig och kan hoppa upp på min rygg (men hon hoppar inte upp på min mage när jag ligger tvärt om på rygg). Det är verkligen roligt hur olika personligheter älsklingarna har! 🤗🙏

#4: De har verkligen olika personligheter! Alla kaniner jag haft under mina 20+ år med kaniner har haft sin alldeles egna personlighet! Har främst haft angoror och har alltid haft lite olika tekniker och knep vid klippning som passar just den individen då alla inte alls gillat att bli hanterade/klippta på samma vis.

Har haft allt från lite "korkad teddybjörn" (supergosig man kunde göra vad man ville med och älskade att ligga och sova i famnen, den bild man kanske hade av kaniner innan man visste bättre) till dem med stor integritet där allt ska ske på deras villkor och enligt deras tycke.

Likt dig har jag mer av en osocial kanin och en tam kanin. De är båda omplaceringar men den ena är omhändertagen (Hermes). Min kanin Hermes har blivit tamare än förut men han är rädd fortfarande och behöver övertalas om att jag inte är farlig. Mat hjälper mycket, vi har också en bestämd plats som jag sitter på i deras Hage. När jag är på den platsen lyfter jag han aldrig eller för något jobbigt. Jag har även med mig pellets där som han får när han kommer fram. Jag planerar även att ta in ninerna för att kunna spendera mer tid med dem. För ju mer tid man spenderar med sina kaniner desto tamare blir dem och tryggare. Sen har du inte haft dina kaniner särskilt länge så det löser nog sig.

#6: Jag har också vissa platser där Moira alltid får vara ifred och en speciell matta på vardagsrumsbordet där vi gör all pälsvård numera (och nu kan hon själv ibland hoppa upp dit och sätta sig och vänta för att få pälsvård då hon vet hon får massa godsaker då).

Men trots två års jobb är det fortfarande saker som triggar henne, ofta vet jag vad men ibland känns det som det kommer från ingenstans och då är det svårare att träna bort/förbättra. Men nu brukar hennes panikattacker åtminstone släppa efter någon timme eller två till skillnad från i början när de kunde hålla i sig i dagar så det är gigantiska framsteg!

Hoppas du kommer få ännu bättre framgång när de fått flytta in med dig!