Kanske testa köra klickerträning med Courage? Använda dig av en target och sen kasta godisen på golvet istället för att ge från handen (speciellt i början) och sen använda det till att han ska ta maten "fint" (sett många som tränat sina mataggressiva hästar med hjälp av klicker så de ska ta mat fint istället för att "anfalla" människan och försöka hitta allt godis själv).

Svårt att säga om kelkanin, är så många faktorer som kan spela in. Moira har först nu börjat uppskatta och till och med tigga gos (även om det fortfarande inte är så ofta och kräver rätt förutsättningar). Första tiden jag hade henne trodde jag ju aldrig jag skulle få klappa på henne och att hon alltid skulle vara lite nervig (trodde absolut aldrig hon skulle börja göra zoomies runt mig i sängen på mornarna och göra små glädjeskutt när jag pratar med henne när hon vill ha uppmärksamhet).

Har du testat kasta godis till Gråis när du reser dig upp? På så vis kommer Gråis förhoppningsvis associera ditt resande med gottis (jag har använt mig massor av att kasta godisar åt Moira när hon blivit nervös över saker och hon associerar nu ljudet med godis som landar på golvet med mums och hon kommer snabbare ut ur rädslan och paniken).

Har ju använt mig av godismatande när jag övat pälsvården och sånt med Moira nu. Hon får själv hoppa upp på vardagsrumsbordet, på en badrumsmatta jag har där, och sen får hon en skål med lite havre och lite pellets och medan hon äter så passar jag på att ta på henne och klippa där det behövs (och kan nu även klippa klorna på framtassarna). Hade hon inte krävt så mycket pälsvård hade jag gått långsammare fram och tränat på lite annat vis (för att inte riskera att hon blir stressad av godiset för hon förväntar sig jobbiga saker) men som tur är har det funkat över förväntan att göra på detta vis (och hon har alltid chans att hoppa iväg när hon tycker något är för jobbigt och när hon hoppar tillbaka för att fortsätta äta godis gör jag något annat istället om det inte är en akut tova som behöver klippas men tar det då ännu mer försiktigt).
Men för ren gos träning så har jag börjat med att stryka fingret över pannan en gång och sen tagit bort handen innan hon hunnit reagera och sen utökat tiden långsamt. Passar ofta på mitt på dagen när hon ändå är trött och ligger och vilar för då är hon rätt lugn från start. Hon vill tex inte bli gosad med på morgonen för då vill hon bara ha frukost så då är det ingen vidare bra tid för träning.

Jag har nog haft lite fördelen att kunna ha Moira lös i hela huset så hon har ordentligt med utrymme att springa och gömma sig när saker varit läskigt, tror bra gömställen och trygga platser (där de vet de alltid får vara ifred) är superviktigt med skygga kaniner för att bygga tillit och få dem att våga mer.

Sen för Moiras del så försvann ju jättemycket av hennes nervositet när Wulfe försvann så de kan ju helt klart påverka varandra också (även om de inte bor tillsammans utan bara kan känna doft av varandra eller se varandra).
Tror även kastreringen kan hjälpa lite då också när de slipper massa hormoner som säger de har massa konkurrenter att försvara sina revir för.

#1: Tack så mycket för hjälpsamt och utförligt svar!

Finns det någon video på detta med att kasta godis och klickerträning, för jag är inte riktigt säker på vad du menar?

Ah okej, då kanske det är svårt att förutspå sådant. Tänkte mest på vilka kaniner som har störst förutsättningar att hitta hem, oftast är ju kelna kaniner mer populära. Jag får ge det tid och vänta och se helt enkelt :) Måste vara otroligt givande att se söta Moira gå från denna stressade kaninen som ganska tydligt inte mådde bra till en glädjeskuttande liten tjej som tillochmed ber om gos! Så underbart 😍

Jag vet inte on Gråis skulle förstå om jag kastade godis till honom, han är rädd för plötsliga rörelser och jag är rädd att något som plötsligt landar nära honom också skulle skrämma honom 🤔

Men jag märker verkligen vilken skillnad godis och mat gör hehe. Han är fortfarande rädd men van vågar komma ut igen mycket snabbare, samt att han kan numera våga komma och nosa på mig. Däremot får jag fortfarande inte röra mig för mycket för då springer han och gömmer sig.

Så hon tillåter att du tar på hennes huvud? Både Clyde och Mellow hoppar iväg så fort jag rör vid huvudet/pannan/öronen. De kan tolerera lite att jag stryker dem över ryggen (om jag ger dem gpdis samtidigt) men det kanske är en individuell sak hurvuda de är bekväma vid det?

Så du gostränar inte med godis?

Sant, jag skulle nog behöva lite fler gömställen. Gråis verkar inte använda katt-tunneln så jag får kanske göra ett hus i kartong. För närvarande är både Courage, Gråis och Mellow frigående i varsitt rum (Courage ute i ett förråd) medan Clyde är i en stor inhägnad Hage.

Tror du de märker av varandra även om de är i helt olika rum och olika delar av huset?

Jag vill gärna kastrera alla men ekonomin är lite kämpig så jag försöker spara ihop till det 🙂

Har nog ingen video på det. Själv har jag mest nog bara gjort "på instinkt".
I början så sprang ju Moira också i panik när jag kasta godis mot henne men hon lärde sig ganska fort att det var smarrigheter som kom flygande och nu triggas hon snarare av ljudet när något landar på golvet och hon börjar direkt nosa runt efter godis. Du kan ju testa att börja stå utanför inhägnaden och stå så långt bort du kan och kasta in godisarna (bäst är väl att ha något han verkligen älskar och som har en kraftig doft så han verkligen känner att det luktar smarrigt).
Har också märkt att Moira triggas mindre om jag sitter på huk så har hon blivit skrämd av något sätter jag mig på huk och kastar godis emot henne och då brukar det släppa för henne så hon börjar nosa runt och sen kommer hon närmre och närmre och kan ta godis från handen. Men har ju som sagt tagit lång tid för oss.

I början blev hon också alltid jätterädd för mina fötter (speciellt när det var mörkt) och eftersom hon ofta redan gått och lagt sig i sovrummet innan jag gick och la mig fick hon ju panik så fort jag gick in för att lägga mig. Börja då alltid lysa med mobilens ficklampa på mina fötter och hade med godis att kasta in under sängen åt henne vilket resulterat i att nu behöver jag inte ha lampan för hennes skull utan för min skull för att se när hon kommer farande (för numera är hon kvick på att springa in i mina fötter för att få sina kvällsgodisar och är snabb på att springa efter mig in i sovrummet så fort jag går dit så rutiner hjälper också massor).

Man blir överlycklig när man ser minsta lilla framgång och har fortfarande svårt att förstå denna radikala förändring hos Moira (även om det fortfarande finns saker som triggar).

Använde mycket godis speciellt i början för att lära in gos (men nu har vi kommit så långt att jag inte alltid ger godis vid gos, speciellt inte då hon redan är lugn och avslappnad utan då klappar jag en kort stund och försöker sluta innan hon vill att jag ska sluta) och mitt på huvudet har alltid gått relativt bra för Moira (dock var hon väldigt känslig om öronen i början och man fick absolut inte peta ner mot munnen eller kinderna eller röra vid ögonen), har även övat att hon ska dutta nosen mot baksidan av ena handen innan hon får godisar från andra handen (bla för att hon själv ska ta kontakten plus att jag inte vill att hon ska koppla handen till enbart godis och börja nafsa efter fingrar bara för att de kommer framför nästan på henne). Då är det lättare att också stryka upp en bit på huvudet när hon redan trycker sig emot handen. Men det är helt klart individuellt med vad det gillar och vart de accepterar beröring. Nu har jag ju främst alltid haft långhårs kaniner som måste acceptera beröring i princip överallt för pälsvården men de har ju helt klart alla haft sina favoritställen och ställen de är mindre roade av att man petar på.

Även om de är i olika rum så lär de känna doften av varandra men tror de har lättare att strunta i varandra när de inte har insyns.
Men det är svårt att veta. När jag hade en kanin jag skulle testa ihop med Kenzie (min kusins kanin efter att hans partner gått bort) så satte jag de först med galler emellan och de fullkomligt strunta i varandra. Även om jag försökte locka med godis och sånt så var det precis som att gallret gjorde att den andra kaninen inte existera men så fort jag släppte ihop dem så försökte de slå ihjäl varandra (så den kaninen fick flytta till ett annat hem där han hade det superbra och trivdes direkt och senare fick en ny kompis).
Det var däremot helt annorlunda när jag var kaninvakt åt min kompis kaniner (speciellt Harry som älskade Kenzie) för då kunde de sitta på varsin sida om gallret och spana in varandra och försöka ta sig till varandra. Kenzie accepterade ju även Harry ganska snabbt första gången han var hos mig och därefter kunde jag ju ha de tillsammans lösa i huset när jag var kaninvakt och det då även funka med Harrys kompis så det är verkligen superindividuellt med vilka individer som gillar varandra eller inte. Men tror Harry var speciell för min kompis har inte lyckats hitta en ny fungerande kompis till deras kvarvarande kanin efter att Harry gick bort.

Tror kanske att en individ som Harry skulle kunna funka med Moira (för han var väldigt underlägsen och ville inte skapa bråk men var samtidigt envis när det kom till att söka kontakt) men är ju tyvärr svårt att hitta den typen av individ och jag tror varken jag eller Moira klarar av den stressen som blir av att testa oss fram.

Tyvärr sätter ju ekonomin käppar i hjulen för mycket här i världen hur mycket man än önska att så inte var fallet (speciellt inte när det kommer till att hjälpa djur).

Nähä okej, jag får väl pröva mig fram 🙂 Gråis är i ett rum frigående med stängd dörr, menar du att jag ska stå utanför dörren? Han brukar få pellets så det borde fungera, eller ska jag hitta något som doftar mer? Vet att han också gillar banan och äpplen 😊

Det låter logiskt, har själv märkt att Gråis blir skiträdd så fort jag ställer mig upp men blir mindre rädd när jag sitter ned. Kanske kan det handla om at man blir så "hög" = ser en som ett hot?

Så söt haha. Vilka framsteg hon gjort som inte är rädd för dina fötter. Påminner mig om Mellow som brukade vara skiträdd och nu är han så orädd så att jag blir ibland förvånad. Höga ljud och sådant är han så van vid att han knappt reagerar. Har hänt att jag råkat tappa saker precis bredvid honom och då har han inte heller reagerat, blev så förvånad 😁

Ja förstås, tror att kaniner alltid kommer ha en liten tendens till tillflykt men Moira har väl inte ens varit hos dig "så länge" ? (1-2 år?) Väldigt stora framsteg på ganska kort tid med tanke på vad hon varit med om förr ju. Kan tänka mig att du måste känna dig stolt 😊

Aha så du har typ target-tränat henne? Jo förstås är det ju extra viktigt för långhåriga kaniner men är ju bra för alla kaniner också tänker jag, så att man kan klämma och känna för att kolla knölar, känna om kaninen har ont eller kika på andra hälso-relaterade problem.

Då förstår jag! Jaha, vad underligt. Var det ett galler som de kunde se varandra igenom? Har hört så mycket om att hankaniner inte går ihop men personligheten kanske också spelar roll? Finns det något sätt att veta om en kanin är undergiven eller dominant utan att sätta ihop dme med någon? Jag tänker i allmänhet när jag kastrerat dem och sätter ihop dem med honor så vill jag ju att personkemin ska fungera även där. Vet inte om jag vågar pröva två hanar, det känns för riskfyllt. Vissa säger att brödrar brukar komma överens så jag funderar på om Clyde och Mellow gått ihop men som sagt så är jag mer rädd för risken att de börjar slåss. Det är också trist för hemmet som skulle ha Clyde har slutat svara (typiskt) så han letar nytt hem igen.

Finns det något sätt att hitta en individ som Harry utan att först sätta ihop dem med någon? Jag undrar om Courage kanske är så? Han är väldigt social och nyfiken, kontaktsökande med människor men jag vet inte hur han är med andra kaniner.

Ja precis, ekonomin hindrar verkligen en :( Har fått dra ner på mat till mig själv på sistone då min inkomst krånglat lite men förhoppningsvis löser det sig snart.

Du kan ju testa stå i dörröppningen och kasta där ifrån och se vad som händer (tycker han det är mindre läskigt när du är på huk så kan du ju börja sitta på huk och när han lärt sig vad ljudet betyder kan du testa stå eller bara böja sig mindre som ett mellansteg). Hoppas det hjälper!

Hon har varit hos mig i 1 år och en månad (hämta hem henne 7 november förra året). Tiden har gått så fort! Många upp och nedgångar (saknar inte alla gånger jag satt och grät när jag försökte göra Wulfes pälsvård för han mådde så dåligt så jag kände mig som en djurplågare när jag höll på även fast jag visste att det var livsnödvändigt för honom).

Är ju en viss form av target träning men har planer på att öva in target mer ordentligt och förhoppningsvis kunna träna på att hon kan sitta still under pälsvård utan att behöva äta konstant samtidigt genom ordentlig klickerträning men nu har det varit så mycket fokus på att få till magen (och förbättra levervärdena) så det får vänta lite till.
Ja, visst är det bra att kunna känna igenom alla så man har koll om något händer.

Var kompostgaller (och bur galler när jag testa ha Fluffisen i en bur i vardagsrummet för att se hur han och Kenzie skulle reagera på varandra) men för Kenzies del hade det ju egentligen inte spelat roll kan man tycka eftersom han ändå inte såg något men han fatta ändå att på andra sidan gallret behövde man inte bry sig om vad som hände.
Tycker personligheten har stor betydelse med hur det går att sätta ihop kaninen (speciellt om alla är kastrerade) men visst brukar hane + hona (eller att man har större grupper) ofta vara lättast. Mina kusiner hade tre kastrerade kaninhane par ihop när vi var unga. Två av paren levde livet ut med varandra och två levde ett bra tag tillsammans utan problem tills helt plötsligt då de rykt ihop och den ena hade fått en bit av örat avbitet.
Kenzie hade inga problem att acceptera Harry (även om han föredrog att vara själv) men brydde sig knappt om Harrys "honor" (av olika anledningar så bodde han med några olika honor innan han fick Zerelda som livspartner) så länge de visste att han bestämde. Zerelda funka bra med Harry och Kenzie men gick inte att få ihop med andra honor eller med annan hane så bor nu själv.
Hade ju en mor och dotter förut som bodde ihop tills jag flytta, därefter var det en period då det inte alls funka (troligen för de varit separerade ett tag då) men sen gick de helt plötsligt ihop igen. Brorsan kändes som en sån individ som säkerligen funkat med vem som helst.

Verkligen synd de slutat höra av sig :( Håller verkligen tummarna de får sina egna hem snart! Men är ju tur du lyckats ta hand om dem tills dess iaf.

Kan inte riktigt säga om man skulle kunna hitta en "Harry" utan att ha testat sätta ihop med en annan kanin. Men han var ju otroligt kelsjuk och de skaffa ju kompis till honom bara för att själva få vara lite ifred för han ville ju gosa jämt och slickade ju även gärna tillbaka! Men samtidigt kan de ju bete sig väldigt olika mot människor än kaniner.

Håller tummarna att det löser sig med ekonomin! Vet tyvärr hur det är med dålig ekonomi (då jag länge gick utan inkomst).