Omöjlig hona - eller gör jag fel? Tips tack!
Min hona (hermelin, viltgul, 10 månader) kom till mig när hon var 8 veckor och jag har sedan dess spenderat ca 3-7 timmar med henne varenda dag för att hon ska bli tillgiven. Men hur mycket jag än försöker så är hon fortfarande skeptiskt till människor. Hon vill inte att man klappar (förutom vid brunst) och morrar ibland när man t ex ska tömma toaletten och kommer på hennes revir. Däremot är hon tam på så sätt att hon är bekväm i min omgivning, t ex ligger och sover i närheten, kommer fram och hälsar för att få mat och hoppar upp i knät (men stannar inte om hon inte får mat). Jag är väldigt påläst kring kaniner, och min andra kanin är extremt tam och älskar människor och jag har betett mig på samma sätt med båda: aldrig lyfta upp bara för att man vill det, vänta för att kaninen själv ska få våga sig fram och bestämma tempot, inte klappa om kaninen inte vill det, få en positiv koppling till mig genom mat etc. Har försökt med aktivering, t ex introducerat till hoppning, trix och aktiveringsleksaker, men hon fattar inte grejen och känner sig hotad. Hon sitter inte fast i en liten bur utan är frigående i ett rum, så jag försöker ju gynna hennes hälsa utifrån mina förutsättningar så det beror nog inte på det.
Jag har försökt ta kontakten med uppfödaren för råd men hon sa bara att kastrering kanske kan hjälpa och att ingen av hennes avelsdjur är aggressiva (inte för att min hon är aggressiv tycker jag). Min förhoppning var att jag skulle få henne lika människovänlig som min hane och behålla minst en unge från dem och sen kanske bygga upp en större uppfödning, men nu är jag osäker på om hon passar till Avel, eller för mitt kelhem då jag gärna vill ha extremt keliga kaniner. Ibland kan ju en hona bli trevligare efter en kull, för att hon bara går och längtar, men det är ju väldigt osäkert då det ev kan komma liv till världen med hennes personlighet. Känner någon igen sig, och om det löste sig hur gjorde ni?
Gör jag något fel? Någon som har några tankar vad det kan bero på att min hona är som hon är? Kan ju vara personlighet I guess :/
—-
Grönkulla Kaningård
Vissa har bara en sådan personlighet. När gjorde ni senast en hälsoundersökning? Kan vara underliggande problem som ändrar hennes beteende. Tror att en kastrering är bra då det brukar generellt lugna ner honor då just revir beteende m.m minskar samt risken för cancer.
Hej, tack för svar! Hon fick veterinärbesiktning när jag köpte henne🤗
—-
Grönkulla Kaningård
Var du närvarande under undersökningen, vad sa veterinären?
Jag fick papper och allt var icheckat att allt såg bra ut, veterinär hade undersökt allt från ögon och yttre saker till hjärta och lungor.
—-
Grönkulla Kaningård
Hermeliner kan vara lite morriga och lättirriterade. Sedan är det vanligt att honor är mer revirhävdande. Så jag skulle tro att hon bara är sån. Och vissa kaniner vill inte bli klappade. Har själv försökt över två år med min ena och kan vill fortfarande inte bli klappad alls. Men märker ändå på andra sätt att han tycker om oss människor och att han trivs här hemma. Och det låter ju på din beskrivning som att din kanin trivs med dig, bara det att hon är lite extra revirhävdande och "vocal". Man får lära känna sina djur och uppskatta dem för de individer de är helt enkelt :) jag tycker hon låter som en härlig tjej, kul med lite personlighet enligt mig!
A jag älskar henne så <3 Får försöka ändra min inställning, hon är ju frisk och får mig att skratta med hennes bus. Men det har varit svårt då jag lätt jämför henne med mina andra kaniner, men alla är ju också olika som du säger :)
Men vad skulle du säga om Avel, passar hon trots sina "skavanker"? De flesta kaniner går ju till kel och personlighet ärvs lätt, men vissa honor som är lite "kinkiga" får ju fantastiskt tillgivna ungar ändå (absolut ingen garanti dock). Jag kommer hantera ungarna otroligt mycket plus pappan är väldigt kelig, kanske det slår ut varandra och ungarna blir trevliga ändå? Kanske inte skadar att prova en kull åtminstone? Det är lite så tankarna i min hjärna ser ut nu, men jag vill självklart inte avla på kaniner med dåligt sinne.
—-
Grönkulla Kaningård
#6: Har du andra keliga kaniner är det ju ännu bättre! Då har du ju några som vill kela, och sedan en som hittar på roliga bus! En blandning är det bästa, tycker jag i alla fall :D hade ju varit lite tråkigare om ingen av dem gillat att kela.
Jag är helt fel person att fråga om Avel. Jag är nämligen inget fan av avel… så jag kan helt enkelt ingenting om sådant. Men hoppas du får svar av någon annan :)
Okej tack för svar🥰Det hjälpte, skönt att höra något positivt.
—-
Grönkulla Kaningård
Med tanke på hur mättad marknaden är just nu på kaniner (vet många som inte fått sina ungar sålda som i vanliga fall får ungar sålda innan de ens fötts) och fler än vanligt blir tyvärr dumpade just nu så skulle jag inte rekommendera att avla just nu.
Skulle nog satsat på att kastrera honan istället. Min kompis har en kastrerad hona som inte var supergosig men nu (hon är tre om jag minns rätt) är hon supergosig och hoppar upp i soffan på kvällarna för att få gos!
Att hon skulle bli trevligare efter en kull är ingen garanti. Jag hade en angora hona för flera år sen som kunde vara lite grinig (vid brunst speciellt) och just medan hon hade kull var hon en ängel och supermysig men efter ungarna vuxit upp så återgick hon till sitt vanliga jag igen (och då bodde hon sen med en av döttrarna).
Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu
Tack för svar! Det låter klokt, särskilt när jag själv vill stödja att man ger hem åt en äldre kanin i behov av hem och inte bara skapar nya små liv som inte får hem. Däremot är jag sugen på att behålla en unga från henne, ifall hon nu skulle få en kull, så vi får se hur det blir :) Men kastrering låter toppen, det ska jag verkligen fixa. 🥰
—-
Grönkulla Kaningård
Starta ny diskussion