Lite oplanerat planerat så har jag åter blivit med kanin igen! (Kommer bli långt inlägg).

Jag började känna mig redo för ny kanin och hade börjat kika runt lite efter något passande. Det lite oplanerade var att saker gick lite fortare än tänkt.

Efter att jag förlorade min blinda angorakanin Kenzie har jag haft svårt att bestämma mig för om jag skulle ha kanin igen eller inte (han var så speciell att det kändes svårt att tänka sig att jag kunde älska en ny fluffboll) men suget började komma tillbaka. I samma veva förlorade min kompis sin ena kanin (Kenzies "bästis") och hon ville skaffa en ny kompis till sin kvarvarande kanin.

Hon såg en annons på blocket om två angorahanar som såldes och undra om vi skulle ta var sin. Den ena skulle vara kastrerad och den andra inte (perfekt tänkte vi, den okastrerade kan flytta hit och den kastrerade till henne). Problemet var att vi skulle precis åka ner till min sommarstuga med barnen och "min" hund under höstlovet.

Kompisen fråga sin man och syster (som är väldigt bra på kaniner) om de ville åka och kolla på kaninerna och se vad de tyckte. Sagt och gjort så åkte dem dit. De möts av en granne som släpper in dem på bakgården där kaninerna springer runt. Det finns inget gräs, inget vatten, inget hö och de har inge skydd. Familjens barn kommer hem och börjar jaga runt kaninerna och försöker sparka på dem! Syrran känner att kaninerna är jättetoviga och speciellt den ena är livrädd! Visar sig dessutom vara en kastrerad hane och en hona. Både syrran och mannen känner att oavsett vad kan de inte lämna kaninerna där så de tar med dem hem. De får tillfälligt bo på syrrans toalett (då hon har rätt fullt med djur redan och dessutom passade några andra kaniner precis då).

Mannen och syrran lyckas raka hanen (två cm kompakta tovor över stor del av honom) men honan är för rädd. De bråkade och verkade inte speciellt bondade så när vi kom hem från semestern tog kompisen hem hanen till sig och jag hämta hem honan (vilken jag och syrran lyckades raka bort de värsta tovorna innan hemfärd). Tillfälligt så kallade vi kaninerna Bebis och Killen.

Bebis är nervös och lättskrämd men ändå nyfiken och extremt matmotiverad! Gillar inte att bli klappad på och vill inte bli lyft. Killen är mer social och kelen och går att lyfta och bära kortare sträckor.
Bebis kunde börja gå helt lösgående inne efter bara någon dag dygnet runt och älskar att få hoppa ut på gräsmattan och äta gräs. Har börjat lära sig att hoppa upp på soffans armstöd för att få godis medan jag övar på att borsta och ta på henne.

Kompisens kanin tyckte inte alls om nykomlingen och de märkte att Killen börja bli mer nervös hemma hos dem så nu har han också fått flytta hit. Vår förhoppning är att Bebis och Killen ska kunna acceptera varandra tillräckligt för att samexistera hos mig frigående inne med utevistelse möjligheter. Just nu bor Killen i extrarummet och dagtid tar jag ut honom kortare stunder i en Hage på gräsmattan så de kan sitta och äta tillsammans. Han har försökt attackera och jaga Bebis och Bebis blir rädd och springer men det har redan minskat så jag hoppas på att det ska gå fort att återintroducera dem till varandra.

Sen är det svåraste att komma på namn! För Bebis så lutar det väldigt starkt åt att döpa henne till Moira. Men har väldigt få idéer för något passande till hanen. Lite löst funderar jag på Wulfe, Ravyn eller Max.

Vi vet verkligen ingenting om dem. Ingen aning om ålder (men de verkar rätt unga) och ingen ide om ras, troligen blandning men om det är blandat med fransk angora eller fuchs är svårt att säga (honan ser dessutom stickelhårig ut). Honan vägde 2,7kg när jag lyckades väga henne (behövde klippa bort tovor framme på bringan på henne så passade på då) och hanen är ungefär jämnstor med henne.

Med tanke på att hanen är relativt lätthanterlig och social kommer pälsvården förhoppningsvis gå rätt bra med honom men är lite orolig över hur det ska gå med honan i framtiden. Väldigt svårt att veta också vad för pälsvård som kommer krävas om det är fuchspäls som bara behöver borstas regelbundet eller angorapäls som måste klippas regelbundet.

Är ju van med anograpäls men aldrig känt på en fuchs så vet inte hur mycket känslan skiljer sig från angora (det verkar dock som att de fäller pälsen mer än vad mina angoror gjort).

För den som vill följa deras resa så fortsätter den på Kenzies instagram @theblindbunny