Hej! Jag har en okastrerad hona på snart 2 år som heter Alva. Jag köpte henne på en 4H gård där hon blivit avlämnad vid 2 månaders ålder pga allergi. Jag kom dit när hon var 3 månader och fastnade för henne direkt då hon var väldigt social och nyfiken. (Stack direkt ut huvudet och skulle kolla när man öppna buren etc) Hon bodde ensam i buren hos dom och bor fortfarande själv. Från 3 månaders ålder tom att hon var 1 år spenderade jag minst 5h varje dag med henne. Hon skulle alltid putsa på matte och älskade att ligga bredvid eller i famnen. Hon brukade sätta sig bredvid mig och ryckte med öronen och kroppen.. då skulle matte kittla henne och hon blev super glad och sprang runt, gjorde glädjeskutt och vifta med öronen. Sen sprang hon tillbaka till mig och ryckte igen för att man ska kittla. Gjorde hon någonting man inte fick göra som att bita på kläder så sa jag åt henne med bestämd röst "Nej Alva". Det va jätte kul tyckte hon, gjorde samma glädje skutts "varv" som när man busa.. sen smög sig tillbaka och saagta öppna munnen och närma sig byxorna. Och så höll man på. Hon har alltid varit mattes tjej och skulle vara med matte hela tiden. Kom jag till buren sprang hon till mig och hoppa upp i knät och pussa på hela mig.. busa osv. Jag introducerade henne till hundarna och katten hemma. Hon älskade dom, hon satt och "bus ryckte" bredvid hundarna och då skulle hundarna jaga henne så gjorden hon massa glädje skutt. Hondarna morrade åt varandra när dom tyckte den andra va irriterande eller va för "på". Samma började Alva med. Mitt i allt bus kunde hon bli förbannad och morra till. Hundarna slutade då direkt och gick så börja hon jaga dom och sätta sig bredvid och "bus rycka igen". Sen när dom busat klart kunde dom lägga sig ner bredvid varandra och slappna av och tvätta varandra. Jag flyttade sen till en lägenhet där jag inte kunde ha Alva med mig. Under ett halv år bodde hon kvar hos mina gudföräldar och jag hälsade på henne en gång i veckan. Gudföräldarnas barn sa att dom gick ut och umgicks med henne varje dag och gav henne allt hon behövde. Varje gång jag hälsade på sprang hon först fram till "bur ingången" direkt när hon hörde att jag ropa. Men när jag kom in sprang hon till ett hörn med rumpan mot mig och morra. Jag ignorerade detta och satte mig bara i buren. Sen efter en stund smälte hon och kom fram och allt var som vanligt. Varje vecka tog de längre tid för henne att "smälta" och hon morrade så fort hon blev irriterad. Jag sa bara åt henne på skarpen och hon slutade. Jag täkte att de skulle bli bättre med hennes humör när jag tagit hem henne till mig och vi kan umgås lika mycket som förut. Nu har jag tagit hem henne till mig och har haft henne hemma sen i början av December. Hon morrar så fort man pratar med henne även fast man inte är nära buren. Morrar när man ger mat, morrar när man ska klappa henne. Sen när hon kommer ut ska hon vara nära och pussas osv. Men kommer någon nära mig då så morrar hon. Har sagt åt henne på skarpen "Nej Alva" varje gång och då slutar hon. Men fortsätter sen igen med samma saker nästa gång. Min kompis skulle en dag ge henne mat. Hon hade då hoppat fram och morrat och min kompis drog bort handen i reflex. Sen började hon göra samma mot mig. Jag drog aldrig bort handen utan satte handen framför hennes nos och så antingen hoppar hon iväg igen eller börjar slicka mig på handen. När min andra kompis skulle ge henne vatten en annan dag berätta jag hur hon kunde göra och sa att man inte ska dra bort handen. Alva hoppade fram, morrade och smällde till henne med framtassarna. Hon var inte berädd på detta och drog bort armen. Alva gör nu detta varje gång man sätter armen i buren. Jag fortsätter som innan. Drar inte bort armen och säger åt henne på skarpen/sätter handen framför henne och då går hon eller börjar pussas. Vissa dagar är hon grinigare än andra. Hon älskar fortfarande att busa med hundarna. Men är känsligare för vad dom gör. Putsar dom på henne så ligger hon och myser och pussar tillbaka men kan helt plötsligt bli förbannad och morra och ge dom en höger. Hon vaktar mig när jag är med henne. Tar jag bort henne ur famnen när hon gör detta blir hon förbannad på mig och då ska hon inte umgås eller vara med matte på en lång tid. Sätter sig med rumpan mot en och bara morrar om man ska prata med henne. Vet inte alls vad jag ska göra. Hon beter sig som en trotsig tånåring som blir förbannad när hon inte får som hon vill. Det kan räcka med att jag kommer med maten lite senare än vanligt och hon är förbannad en hel dag. Vissa dagar är hon jätte glad och inget är något problem. Men vissa dagar är hon helt upp och ner och är arg på allt och alla. Man ska byta maten varje dag, är det lite pellets kvar i skålen när jag häller i nytt går hon och tar skålen i munnen och slänger ut maten. Tömmer man skålen när det är lite kvar och sen häller i nytt äter hon utan problem. Allt vara exakt på hennes villkor, annars blir hon arg. Vet inte vad jag ska göra. Haft ca 20 kaniner sammanlagt under min uppväxt och aldrig haft detta problemet innan. Vet någon vad jag ska göra?