Är nog inte alla men det finns oansvariga uppfödare överallt. Tyvärr!

Nästan all husdjursavel är utseendefixerad. Förutom Avel på köttkaniner möjligtvis, och vissa hund- och hästraser som avlas på funktion och egenskaper istället för utseende.

"Har inte sett någon annan uppfödning som fungerar på det här sättet, och där man försöker hålla koll på avkommor. Varför är det så oviktigt hos kaniner? " 

Jag förstår inte riktigt din sista fråga. Inom all husdjursavel (hundar, katter, marsvin osv) finns det uppfödare som inte bryr sig utan avlar på vad som helst, det finns keluppfödare och utställningsuppfödare inom hund och katt också, och det är absolut inte så att alla håller koll på sina avkommor. De mer seriösa uppfödarna gör det, men många säljer hundvalparna och har sen ingen kontakt med köparen alls.

#1 Ja tyvärr. Men verkar så allmänt accepterat inom kaninernas värld att göra så.

#2 Utsidan är ju en del av all Avel och behöver inte vara dålig, men hos kaniner känns det som prio 1 och det tycker jag även märks på det här med stamtavlorna. Utan uställning och stambokföring blir det en lucka i stamtavlan. 

#3 Menar bland annat att det är fullt normalt inom kaninavel att man sparar och att någon enstaka unge går vidare i Avel och resten helt enkelt slaktas. 

Och  att ungar med fel färg eller som säljs till kelhem helt enkelt inte får stamtavla trots att de är renrasiga. Där vissa slaktar, vissa lämnar till djuraffär, vissa säljs till kelhem.

och det är stora uppfödare, som bland annat är engagerade i kaninavelsföreningen. 

Vilket djur som helst skulle en uppfödare inte anses seriös om den tar 50 kullar och avlivar de som inte går vidare i Avel.

Vad gäller stamtavla på kaniner i fel färg så får man INTE sätta stamtavla på en kanin som inte uppfyller kraven för en raskanin, d.v.s. inte fler än två luckor i stamtavlan och att kaninen har Godkänd färg? för rasen. Det har inget att göra med att man med flit struntar i att ge stamtavla för att de inte är värda det, utan för att man inte får det. Stamtavlan är dessutom bara värdefull för att kunna stambokföra, är kaninen ändå inte godkänd för utställning så går den ju inte att stambokföra i alla fall. Jag skickar med härstamningsbevis på kaniner som inte uppfyller kraven, jag vill trots allt kunna bidra med en förbättrad Avel och inte skicka iväg knappt godkänt djur till uppfödare som använder dessa till att försämra den avelsbas som finns. 

Jag ska börja med tysk jättescheck igen nästa år, och överskottet går till slakt. Tycker du säger emot dig själv när du säger att du tycker att produktion är okej, men att gallra i en kull är inte ok. Mina ska gå till 16 veckor (slaktålder) och då slaktas och bli mat och sådana som enligt mig är för skadliga för att slakta (alltså värdefulla avelsdjur) stannar. För den sakens skull är inte slaktdjuren mindre värda, de är bara värdefulla på ett annat sätt. 

Och jag vill säga emot Irmelinis, ALL hund- och hästavel är också utseendefixerad om man ser inom avelsförbunden. Exteriören är A och O för att djurets funktion också ska kunna fyllas ordentligt. En draghäst med rak bog har inget bra lokläge och kan således inte dra, vilket försämrar dess funktion. Utseendet på hästar går mer tydligt hand i hand med rasens funktion, än det gör på kaniner. 

Vad man måste ha i åtanke är att rasaveln har sitt ursprung i päls- och köttaveln. Varför skulle man vilja ha bägge sidor på en scheck exakt lika om det inte vore för att skinnen blir mer värdefulla då? Samma sak med pälsens täthet och kvalitet. Allteftersom kaniner blivit sällskapsdjur så har man glömt ursprunget i det hela och att gamla anor ligger kvar. 

Jag kan hålla med om att det är konstigt att ha så många kullar, men jag vet ingen som har det utan att vara produktionsuppfödare, inte heller vet jag någon som har rent otrevliga kaniner. Kaninerna säljs ofta som avelsdjur till andra uppfödare och sällskapsdjur till privatpersoner och oftast är det inga problem att lämna tillbaka kaninen till uppfödaren eller få hjälp med frågor man har o.s.v. Vi föder upp för att det är roligt, priser kommer i andra hand. Varför skulle vi ägna timtals och tusentals på kaniner som bara springer undan eller rent av bits? Inge kul alls om du frågar mig och då hade jag lagt ned direkt. Uppfödaren som jag har flest kaniner ifrån hade under perioden jag köpte mina kaniner kring 50 vuxna kaniner och ungarna jag fick är de trevligaste kaniner jag haft, redan från dag ett (och jag har bara fått köpa riktigt trevliga och sociala kaniner). 

Ser man på raser som t.ex. dvärghare har avelsarbetet rört sig framåt, rasen är långt ifrån lika otrevlig som ryktet de fortfarande har om sig. Hade utvecklingen följt den dystra bild du målar upp hade blodet sprutat så fort en dvärghare åkte upp på domarbordet, vilket absolut inte är sanningen. Det kanske är dags att ta sig ut på studiebesök i kaningårdarna?

Det finns vissa hundraser t.ex border collie där de som avlar seriöst (i Sverige) inte lägger någon vikt alls vid utseendet. De planerar aveln enbart utifrån vallningsegenskaper och meriter och den hundrasen får ser ut lite hur som helst.

Sen har ju utseendet, när det gäller funktionsduglighet, så klart spelat roll från början när rasen började utvecklas, det är ju inte så att en border collie helt plötsligt ser ut som en mops med korta ben och ändå är bra på att valla. Men uppfödarna och vallhundsklubben fokuserar helt på vallningsegenskaperna och border collie kan inte få utställningschampionat på svenska utställningar (endast internationella), det är godkända vallhundsprov som gäller för att de ens ska få bli registrerade.  Därför sa jag innan att "nästan all husdjursavel är utseendefixerad" 🙂

Detta som #5 skriver tror jag är en del av svaret på din fråga TS om varför kaniner ses som oviktiga, och inte har samma status som andra husdjur: 

"Vad man måste ha i åtanke är att rasaveln har sitt ursprung i päls- och köttaveln. Varför skulle man vilja ha bägge sidor på en scheck exakt lika om det inte vore för att skinnen blir mer värdefulla då? Samma sak med pälsens täthet och kvalitet. Allteftersom kaniner blivit sällskapsdjur så har man glömt ursprunget i det hela och att gamla anor ligger kvar."

Statusen som kött-och pälsdjur ligger kvar fortfarande, kaninen anses vara ett djur man inte behöver eller ska fästa sig vid, dessutom går det så himla fort att få fram nya kaniner, så att några slaktas gör inte så mycket. (inte min åsikt, förklarar bara hur andra kanske ser på det). Många tror också att kaniner är tråkiga husdjur och det är inte förrän de senaste åren som kaniner verkligen fått göra lite come-back som sällskapsdjur 🙂

#6 Och jag syftar på att alla raser, även border collie, har en utseendestandard som de ska leva upp till. Sen finns en balans mellan utseende och funktion som också ska uppfyllas, misslyckas man helt på någondera så är det kört, så en toppenbra vallhund blir inte automatiskt en avelsstjärna, liksom en ypperlig hopphäst kanske inte går igenom exteriört. Men det hör inte till ämnet, så jag ska vara tyst nu🤐

Olika åsikter kommer vi alltid att ha, om allting. Köparna av kaninerna har ett enormt ansvar i det hela, köp kaniner direkt från ansvarsfulla uppfödare och tala om för uppfödaren vad hen gör bra, det är lättare att göra ett bra jobb om man känner sig uppskattad även om man föder upp för sin egen skull. Försvinner alla köpare med sina kaniner och skiter i att höra av sig (för som säljare vill man inte pusha sina köpare att höra av sig, det är ju som om man fortfarande äger kaninen om man håller på så) när kaninen är såld så kan man heller inte veta hur sålda djur blev som vuxna, vilket kan vara mycket intressant att veta. Jag känner av den anledningen att det är tryggare att slakta överskottet än att skicka dem vidare, man vet ju inte vad det är för köpare man sålt till förrän efteråt, och det kan ju gå exakt hur det vill😐Enligt mig har köparen ansvaret att sköta kaninen och hålla kontakten med uppfödaren, för uppfödaren har trots allt inte längre någon som helst rätt till kaninen efter försäljningen, men för den sakens skull så betyder inte det att jag som säljare inte vill veta hur det går för mina uppfödningar. Det vill jag tvärtemot mer än gärna och jag blir glad varje gång en bild och några rader om mina uppfödningar trillar in i inboxen på mejlen. Ska jag tjata om uppdatering hur det går så känns det ju som om jag inkräktar i en människas liv och istället för att vara trevlig blir irriterande och jobbig och köparen drar sig för att ha kontakt med mig eftersom jag är så jobbig, men det kanske bara är jag😇

Det där med samma linjer funderar jag också över, varför ska alla blanda ihop kaniner med andra arter? Kaniner är inte känsliga mot inavel, inga problem uppstår med inavel förutom inavelsdepression. Problemen uppstår inte bara magiskt hokus pokus utan kommer fram om två dåliga anlag korsas med varandra, vilket det är högre chans för att de gör med inavel. Inavel används framgångsrikt för att avla bort genetiska defekter eftersom man då kan se vilka linjer som är drabbade och rensa bort dem ur aveln. I hoppaveln har man problemet att hitta obesläktade djur, eftersom många av de stora leden bär bettfel och man historiskt bara accepterat utavel. Sånt undanber jag mig vänligast i alla avelssammanhang, är inte kul att behöva börja om flera års avelsarbete när man inte längre hittar obesläktade djur. Det skulle vara en enorm katastrof för raser med små avelsbaser och rasen skulle riskera gå under för att man vägrar linje/inavla för att kontrollera att den lilla avelsbas som finns är fri från defekter.

#5 Och det är en del av problematiken enligt mig. Stamtavlan är så lite värd, och jag ser inte hur kaninerna ska tjäna på det. 

Nej jag säger inte emot mig själv, jag tycker det är okej att använda kaniner till produktion, men jag tycker inte att man ska blanda utställning/kel med produktion i samma kull.

Avel på övriga djur har också utseendefixering, men där spelar det i alla fall ingen roll om någon blir ful eller fel färg. Stamtavla får dom ändå. Stamtavlan har helt enkelt en annan betydelse.

Har besökt ett flertal kaningårdar, det här är en fundering som vuxit fram genom åren och ju fler uppfödare jag mött och när jag läser på olika forum så blir jag bara mer fundersam och tveksam till hur dagens kaninavel går till.

#7 Ja det ligger nog kvar en hel del.

#8 Men det är ju också ett problem. Både att man slaktar från samma kullar där man har till sin utställning och kel-linje men också att man inte följer upp dom man köper. (Man behöver ju inte terrorisera, men att exempelvis följa upp hur kaninen hanterat tonåren)
Enligt det du skrev har du 16 veckor på dig att utvärdera resten av kullen innan slakt. Och kontaktar man inte sina köpare förlorar man det helt. Det är delvis upp till köparen såklart och det går inte styra över helt. 
Men du skriver att det kan vara intressant att veta hur dom blir som vuxna, men du slaktar hellre ungarna och då har du noll chans att få veta hur dom skulle ha blivit. All info om övriga i kullen bara försvinner. 
Jag är ärligt förvånad över hur okej det är i kaninvärlden. 

#9 Är medveten om att linjeavel kan vara användbart.

Min åsikt om produktions Avel - de kaniner som inte är tillräcklig fina, ej godkända till utställning eller överskottet av kaniner går till slakt är helt enkelt barbariskt. Det är hemskt, när man avlar ska man ha ett mål, och om det inte blir sålda ska man vara bredd på från början att ha plats för 7 kaniner till. Det ska inte komma som en chock, sen har man ingen plats och skickar dom för att dö? Jag blir chockad över att så många duktiga uppfödare skickar sina kaniner till slakt! Jag trodde att uppfödarna tog väl hand om överskottet och gav dom bra liv, inte skickade dom för att någon annan människa ska ta dess liv? Varför inte göra det hemma på plats istället, plåga den stressande till döds som industrierna gör. Är det inte bara onödigt och skicka iväg dom för att dö och bli ett klädesplagg, en detalj? Djur är inte detaljer - Hennes liv är inte en detalj. Ditt liv är inte detalj? Det är så hemskt hur människor kan vara så barbariska. Jag är djuraktivist och därför tycker jag detta är så himla hemskt.

#10 Det har väl ingen betydelse, är ju ändå de som är trevliga som blir kvar och de med dåligt temperament rensas bort oavsett. Stannar alla djur på gården på ett eller annat sätt är det ju inte ett problem om någon skulle ha fel i temperamentet eftersom de kan rensas bort. En annan sak om de säljs, då vill inte jag att någon idiot avlar vidare på en kanin med fel i temperamentet och därför sabotera. Jag tycker att det är ett sätt att ta ansvar att slakta sådana som inte ska gå i Avel. En död kanin lider inte och orsakar heller inte lidande. 

#11 Jag har ALDRIG hört om en utställningsuppfödare som skickar iväg till slakt. Det finns väldigt få (knappt en handfull) slakterier som slaktar kanin i Sverige. Kaninerna slaktas på gården av den hand som fött dem och blir eventuellt senare produkt i klass K. Deras liv har en mening men på ett helt annat sätt men de behandlas/sköts inte sämre för det. Mina går t.ex. i hägn eller box i grupp och bara har det gott. De hinner aldrig märka att något är på gång, aldrig bli stressade och aldrig behöver de träffa en okänd människa eller ens lämna gården en gång.

#12 "Jag ska börja med tysk jättescheck igen nästa år, och överskottet går till slakt." Överskottet går till slakt, det var detta jag störde mig på. Jag antar att dessa kaniner inte får leva fulla liv? Upp mot 10 år? Utan dom blir dödade runt Max. 3 år?

#13 Ja, precis. Läste du vidare så står det klart och tydligt 16 veckor. Stör du dig på det bäst du vill, jag äter hellre mina kaniner som haft det bra och ätit närodlat hela sina liv än en soja som skövlat regnskog och förstört sköra ekosystem i grunden samt tagit död på djur och människor. Men det är så det är, man får acceptera olika ideologier, jag får ha min åsikt och den är rätt, och du får ha din åsikt och den är också rätt. Allt handlar om vad man själv har syn på etik och moral, som är helt individuell och unik, så är det bara. Mina djur vet inte om när de ska dö, jag vet inte heller när jag ska dö. Tvärdör jag i morgon så dör jag till freds med mitt liv och då spelar det ingen roll att jag dör bara 18 år gammal. Kvantitet och kvalitet är inte samma sak.

Vill helst inte ha en diskussion kring produktionsdjurs vara eller icke vara då det inte är meningen med tråden. 

#12 Och du menar alltså att dåligt temperament endast ärvs genom de som uppvisar dåligt temperament så att det inte spelar någon roll med info om hur kullsyskonen utvecklas? 
Att någon avlar vidare skapar ju inte problem för de du föder upp. Däremot skulle jag som uppfödare helt klart oroa mig över att det dyker upp dåligt temperament i min linje. 

En död kanin kan heller inte hjälpa att utvärdera sin Avel.

#15 Men eftersom linjen behålls av mig så ser jag ju om det dåliga temperamentet dyker upp hos mina kaniner, då är det bara mitt bestånd som blir lidande och inte hela kaninsveriges för att linjen spritts när jag sålt kaninerna och hoppats på att få utvärdering och respons från köparna istället för slakta dem och utvärdera livdjuren istället. Så länge ingen kanin lämnar gården är den typen av Avel inte något problem. Oftast så stannar dessa linjer på det viset, eller säljs till personer med likadant tankesätt och då är det inget problem alls, annat än att man kan bränna eget hus om det vill sig illa, men man sätter inte eld på hela skogen.

#16 Och du ser inget problem med all info man missar genom att slakta alla man inte har till utställning och Avel? Det blir ju väldigt begränsat när endast dom levande får en chans att uppvisa dåligt temperament och man har egentligen ingen koll på hur temperamentet är i linjen man avlar på för att man helt enkelt slaktat alla djuren som skulle kunna hjälpa att utvärdera sin linje mer.

Det är den biten jag inte förstår varför det är så okej i kaninvärlden. Att endast bry sig om hur dom fina djuren utvecklas.

Säg någon djuravel som inte är utseendefixerad…

Jag är emot extremt plattnosade kaniner (vissa dvvs, hermeliner), långhåriga kaniner (teddys), långa öron (engelsk vädur), vitscheckavel (tex TJS) och lite annat.  Jag skulle aldrig stödja en uppfödare som pysslar med sådant.

Mao, stamtavla och medlemskap i SKAF är inte automatiskt ett tecken på en seriös uppfödare, i min värld. 

Men jag väljer ut uppfödare utifrån mina krav, inte så mycket svårare än så.

#18 Annan Avel också har med utseende att göra. Men hos kaniner spelar det sån stor roll. Och då tänker jag främst på de som föder upp hundratals varje år, sparar dom utseendemässigt vackra djuren och slaktar resten. Och det är bara en del av problematiken jag ser i kaninavel. 

Det håller jag med om att det inte är ett tecken på en seriös uppfödare.

Det går att hitta uppfödare med en annan syn, men det verkar så allmänt normalt att föda upp så många, slaktar dom som inte passar till utställning och Avel och att det verkar anses onödigt med den informationen hur syskonen utvecklas.

Det finns en studie som hållit på i hur många år som helst där man avlar på råttor. Råttorna härstammar alla från samma linjer, men man har i den ena grenen avlat på aggressiva djur och i den andra snälla djur. De kommer alltså alla från samma stamfäder, men de som avlats på snälla djur är skitsnälla allihop, medan aggroråttorna alla är aggro. Jag anser därmed att det finns vetenskapligt stöd för det jag säger, men jag tycker personligen det är dumt att ignorera hur det går för kullsyskonen OM kaniner ur besättningen ska lämna ens ägo. 

farvendals kommentar tycker jag var bra och håller jag helt med om, just därför jag ska skaffa mig en helsvart hona som får bli lucka. Det var även därför (bl.a.) jag slutade med tjs för några år sedan. 

Jättevanligt att slakta överskottet är det egentligen inte, fem-sex av ett tjugotal uppfödare i min klubb gör det. Kaninerna som slaktas håller visst måttet för utställning, men i Klass K (produkter). Vi tycker helt klart olika i frågan, det kan ju lika gärna vara så att arvsanlag för beteendestörning finns men slumpen gör att ingen unge får den. Då vet man ju fortfarande lika lite om kullen även om man sparar alla som om man skulle slakta alla, dessutom rensas de med avvikande beteenden bort ändå. Men det tycks bara som om vi bägge upprepar samma saker till varandra hela tiden och att tjura med varandra vinner ingen av oss på, så jag ids inte diskutera mer om vi inte kommer på fler infallsvinklar än de som vi redan pratat om.

#19 Det kan troligen ha och göra med att kaninen är, och alltid har varit, ett produktionsdjurl till viss del. Jag ser inga problem med att "överskott" går till slakt, om slakt ingår i ens avelplaner och att man gör något vettigt av köttet. Annat är det väl om man slaktar "bara för att"

Kaniner som inte "duger" rent utseendemässigt säljs ofta öron eller ringmärkta med h-bevis. 

Nu för tiden kan man även ID-märka sina kaniner, vilket jag tycker är toppenbra.

#20 Kan du länka till studien? 
Det är ju inte konstigt att man kan avla bort aggressivitet genom att noga välja, men det tar inte bort att ett sämre temperament kan finnas och dyka upp och utan att veta hur alla utvecklas vet man inte heller hur vanligt det är i sin linje. 
Fråga vilken råttuppfödare som helst som garanterat är insatta i ämnet om hur viktigt dom tycker det är att hålla koll på alla ungarna. 

#21 Jag har inget emot att kaniner används som kött, jag tycker bara det är konstigt att blanda i samma kullar att vissa går till utställning/avel och resten slakt förutom de som säljs som kel. 

Ja det är toppen!

#22. Man kan ju ha mer än ett mål med sin uppfödning :) 

Däremot tycker jag absolut att kaninens generella status borde höjas. De ses fortfarande som ett slit och slängdjur i mångas ögon, otroligt trist.

#23 Ja självklart kan man ha det, jag tycker bara inte man ska blanda i samma kull att vissa går till utställning och vissa blir kött. 

Ja verkligen, det håller jag med om.

#22 Jadu, det var lättare sagt än gjort. Såg det på vetenskapens värld för bra många år sedan och läste om det dessförinnan. Finns så otroligt mycket i ämnet så jag hittar tyvärr inte studien när jag googlar lite snabbt, får se om jag gör en djupdykning i sökandet och hittar den, då kan jag länka.

#24 Varför tycker du inte man ska blanda?
Är det okej ifall man sparar hela kullen tills de är förbi könsmognaden för att utvärdera den ordentligt, och sedan välja ut vilka som ska gå till utställning och vilka som ska bli kött? Är det själva utvärderingen du tycker är viktig? 🙂

"Nej jag säger inte emot mig själv, jag tycker det är okej att använda kaniner till produktion, men jag tycker inte att man ska blanda utställning/kel med produktion i samma kull."

Detta reagerar jag på i din text. Varför ska man inte kunna välja att ungar ur samma kull ska får olika "öden"?
Jag själv avlar inte för varken utställning eller slakt men vet en hel del som gör och dem gör just på detta vis. Där flera av dem hellre väljer att slakta de djur som de inte själva vill spara just för att man vet att det inte alltid går att hitta seriösa hem till kaninerna. Varför skulle det då vara fel att slakta kanske hälften av kullen?

#26 #27 Gör ett gemensamt svar till er. 

Ja det är utvärderingen jag tycker är viktig. Sen tycker jag också att man förlorar det genom att slakta vissa. Just att se hur dessa individer blir som vuxna. 
En "ful" individ kan ju visa sig vara den som kanske skulle ge mest temperamentsmässigt i aveln. 
Vissa raser har potential att bli ganska gamla, men man förlorar helt att kunna säga hur gamla släkten blir och kunna utvärdera den biten.

#14 Soja bönor t.ex. tar inte mycket skada på naturen/regnskogarna om endast den skulle gå till mänsklig mat. Jätte mycket (ungefär hälften) av sojan går till att mosas och ge mat till djuren på slakterierna för att mänskligheten ska få mat.  Det är därför som regnskogar förstörs - för att kunna odla massor av soja till djuren som sedan dödas.

#28 Men avlar man för utställning så får man tänka på mer än bara beteendet. Har du en kanin som är lite skygg men som är bättre på allt annat, då utställnings mässigt och som verkligen har det där lilla extra som du vill få fram. Så väger ofta det bättre än den snälla kaninen som har sämre på de kriterier som du hoppades på att få fram. 

Men jag personligen skulle aldrig avla på djur som visar sig vara aggressiva eller göra utfall i burarna. Och avlar man på snälla individer blir oftast (OFTAST) ungarna snälla. Och avlar man för utställning så avlar man för sig själv för att sedan sälja/slakta de djur man själv inte väljer att behålla. Så jag ser inte var problemet är?

Att föda upp djur för att sälja alla de där snälla till kel, ja då avlar man ju inte för sig själv. Vilket i sin tur krävs tillstånd för. Då det räknas som Avel i försäljningssyfte.

#30 Det är inte ett problem för alla som är helt okej med det. Men jag personligen tycker det är så snett med hur pass viktigt utsidan är i aveln, och jag tycker det är konstigt med att man inte värderar att utvärdera övriga i släkten längre än upp emot 6 månader beroende vilken uppfödare. 

Och om vi säger såhär, 99% av alla mina honor har gjort utfall i buren. Och jag har inte sett någon förbättring på temperamentet på 10 år. Nu varierar säkert detta massor på rasen. 

Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Det är ju inte antingen utsida eller insida.

Jag förstår vad du menar, men det är ju ändå utseendet som definierar all ras-avel, inte bara hos kaniner. Det är ju mycket av själva poängen med aveln, det var så det började, man kategoriserade in olika typer av djur för att få fram "rätt", enhetlig färg och kroppstyp. Rasavel handlar inte om temperament, har aldrig gjort. 

Jag njuter samtidigt av att det faktiskt finns så många fina färger och raser, så jag är ändå tacksam att någon har tagit fram dem en gång i tiden.  

Men ja, själv tycker jag också att temperamentet (och hälsan!) ska komma först, och det känns som om de flesta uppfödare lägger stor vikt vid att avla på snälla kaniner. Tror däremot inte att man måste behålla hela kullar ända tills de är vuxna för att kunna utvärdera kullen som helhet. Har man kunskap om föräldrarna, och spenderat mycket tid med ungarna innan de säljs, så tror jag det räcker att behålla 2-3 stycken för att få en rättvis bild.

#32 Håller dock inte riktigt med om att rasavel inte handlar om temperament. Möjligtvis att det stämmer hos kaniner med tanke på att jag ser ett stort problem här. 
Men temperament är en del i av hur en ras ska vara. 

I mina ögon är det galet att kaniner delas upp i utställning/kel och produktion i samma kull. 
Och sen undrar jag om inte kaninerna förlorar på att stamtavlan är så lite värd. 

Det är bara tur att kaniner är så pass stabila som dom är, och har en sån bra hälsa. Annars hade den här aveln aldrig fungerat.

#32 Ville bara tillägga att jag gillar dina avelsmål 😃

#34 Tack så mycket! Som du märker i mina mål så är du och jag inne på samma linje 🙂

#33 Men som jag skrev tidigare. Har du en skygg kanin med alla de kriterierna du hoppades få fram ut en kull. Om vi nu säger att denna har en 38 på kropp (vilket är väldigt bra!!) och jämför det med en kanin som är jättesnäll men som har en kropp på 37. Då föredrar man som rasuppfödare att behålla denna kanin med 38 på kropp istället för den med 37 då du stävade efter att få fram bättre kroppar på dina djur. 
Varför skulle man då behålla 37an bara för att denna är snällare och mer tillgiven? 
Detta får du gärna förklara för mig så jag förstår var du vill komma.
Om du nu bara får fram honor som gör utfall så kanske du bör överväga att byta linje för sådana djur hör inte hemma i Avel om du inte bara avlar för ex kött där du avlivar de efter vad en tidigare skrev, 16v.

Jag har inte sett någon ras uppfödare som avlar (i alla fall på de vanligare raserna) som parar aggressiva djur. Mer än typ hoppkaniner med lite "vassare" temperament och då vet man redan från början som uppfödare att dessa djur får inte hamna var som då dem kan bli lite sura. Men dessa vill man gärna ha ett "vassare" temperament på för att dem ska kunna tagga till på banan och bli den där kaninen som kommer långt. 
Jag själv avlar just nu på hoppkaniner och har ännu bara tagit en kull. Men ser redan skillnad på djur som ska och inte ska gå i Avel ut efter hur de är i beteendet. Även här får en kanin tagga till på banan så länge denna inte gör utfall i buren.

#35 Ja verkligen, och jag är glad att de finns de som avlar så också. 🙂

#36 Enkelt, för att få fram en trevlig och trygg kanin. Det måste ju vara trist att få fram en supersnygg linje men med skygga kaniner. 

Jag avlar inte på dessa. Har köpt från flera olika uppfödare, och jag ser det som ett symptom på att temperamentet inte varit prioriterat.

#38 Fast nej och åter igen nej. Vill du komma dit du strävar efter i din Avel (om man tänker utställning) sparar du ju djur som tror kan tillföra något till din Avel. Inte de som kan fördärva det du avlat för ett bra tag som kan ta dig tillbaka 2 eller till och med 3 generationer. Just för att du sparar en kanin som inte är "lämpad" för de enda mål du vill komma till. Och det du nyss förklarade övertygar då inte mig som uppfödare att spara djur som inte gynnar varken mitt mål eller min Avel över huvud taget. Då det är "wasted of time". 

Av alla de honor jag haft genom åren (närmare 20 st) så har en, bara EN gjort utfall i buren och det var en omplacerings kanin som jag tog över. Det vill säga hon var inte ens till Avel och skulle aldrig ens få en kull hos mig efter hur jag anser att avelsdjur ska vara. Jag är riktigt strikt med de djur jag avlar på. Hade en hane som var småsur under tonåren. Han fick då aldrig få några ungar hos mig. Samma gäller en hane man knappt kunde röra utan att han skulle springa och gömma sig. Men sen är det stor skillnad på skygg och skygg. En kanin kan vara skygg så man inte kan röra den och då hör den inte heller hemma i Avel. Det kan vara så att den är skygg men hanterbar och går med på det man gör med den men att den gärna gömmer sig. Då ser jag absolut inga problem med att använda kaninen i Avel.

Men som sagt, avlar man så ska man avla för sitt egna syfte och inte för att någon annan ska ha "den där kaninen". 

Och har du bara fått tag i kaniner som gör utfall så hade du uppenbart "råkat" köpa av fel uppfödare eller bara fel led.

#39 Det är antagligen för att vi har väldigt olika syn på vad som är viktigt. Du tycker man kastar bort tid om man väljer en 37:e med bättre temperament framför en 38:a. Jag tycker precis raka motsatsen att det bättre temperamentet är ett viktigare mål. En 37:a tycker inte jag låter helt fy skam och man kan antagligen nå sitt mål utseendemässigt utan att behöva kasta bort en kanin med ett underbart temperament. 

Jättebra att du är petig. 

Då är det väldigt utbrett om jag lyckas köpa från fel uppfödare och eller fel led varje gång. Jag älskar kaniner, och det går att arbeta med en grinig kanin, men ett bättre grundtemperament vore önskvärt. (igen varierar det verkligen från ras till ras)

#40 Om man avlar för utställning är det "fy skam" (som du utrycker dig) att spara djur som inte kan låta dig komma framåt i din Avel, jo. Och nej beteendet är inte det allra viktigaste i en kanin om man har ett annat ändamål. Jag märker att du inte avlar för utställning. Eller i alla fall strävar efter den rasstandard som finns. 

En 37a är "fy skam" (enligt dina ord) för den som vill komma framåt. Har haft kaniner med olika poäng på kropp och jag kan säga att jag väljer en 38a alla dar i veckan före en 37a. Sen om den inte skulle visa sig ha de beteendet som jag hade önskat så får den inte få kull hemma hos mig. Större problem än så är det inte. 

Sen kan en kanin börja göra utfall på grund av andra orsaker än just generna också. Har själv haft en kanin som efter sjukt trevliga kaniner som blev sur och vrång i tonåren. Sen finns de de kaninerna som blir så utav en viss hantering eller så mår dem bara inte bra helt enkelt.

#41 Det är ju inte så att det är kört att få fram ett önskat yttre bara för att man prioriterar temperament och hälsa framför ett snyggt yttre. Jag ser det helt enkelt som en annan väg att nå målet. 

Problemet är att man inte vet om det är i generna då många slaktar så man har inte en chans att se hur släkten utvecklas. Och än har jag inte mött någon uppfödare som varit intresserad av hur kaninerna jag köpt utvecklats.

#42 Har aldrig skrivit att det är kört. Bara att det har mycket mycket längre tid att komma dit man vill. Och det vet jag då jag själv fick hem en hona som inte alls såg ut som jag fick förklarat för mig och gav "dåliga" ungar. Sen är jag en sådan som prioriterat både utseende och beteende på samma nivå för att komma dit jag vill. Därför avlar jag inte på djur som visar beteende som jag inte vill ha i min Avel eller linjer. Vilket jag vet att mina närmaste vänner också gör. Där min ena vän fått fram flertalet 95p (var av några x2) djur som är både lätthanterliga och trevliga. Sen finns det nästan alltid en kanin i var kull som inte är den där "mini föräldrardjuret" som blir tillbakadragen, skygg och kanske till och med sur för att den "är som den är". 

Då undrar jag vad det är för uppfödare du mött. 
Jag är den som ofta frågar mina kaninköpare hur det går och följer dem och vägleder dem om det skulle uppstå problem de vill ha hjälp med. Är snarare vissa av mina kaninköpare som inte vill meddela mig hur det går för dem.

#43 Du skrev att det inte tillåter en att komma framåt i aveln. Och det beror ju helt på hur man ser det då. 

Det är jättebra att du bryr dig om temperamentet också. 

Jadu det undrar jag med. Större, seriöst ansedda uppfödare. Vissa som är engagerade kaninavelsföreningen.

Hmm, alla uppfödare jag har köpt ifrån (4 st) har visat intresse för hur ungarna jag köpte utvecklas. Det verkar rätt vanligt hos dem som jag pratar med ialla fall (mest inom dvärgvädur). 

Det är inte rimligt att behålla en hel kull pga många orsaker, och så fort man säljer dem till olika hem så får de olika behandling, inte samma mat, inte samma miljö osv.. hur ska man då kunna veta vad som beror på miljö eller gener när man utvärderar? De samverkar ju väldigt tätt, de båda, ofta går det inte att säga att det är "enbart gener" eller "enbart miljö".

#45 Den absolut trevligaste rasen jag mött hittills har varit just dvärgvädur. Sämst till måste jag nog utnämna hermelinkaniner.

Då har man i alla fall någon information att utgå ifrån. Man får väl försöka göra sitt bästa att utvärdera vem man valt som köpare. T.ex om en kanin gör utfall m.m men resten är trevliga individer så har man fortfarande i informationen kvar att en unge uppvisade detta beteende. 
Det behöver ju inte hindra ens Avel, men man bygger upp mer information kring sin linje helt enkelt.

Jo absolut att det är bra att hålla kontakten med köpare för utvärdering, men hur ska du kunna veta ifall utfallet som den kaninen gör beror på gener, behandling, mat, hälsa? Det måste man ju veta säkert isåfall, om det ska påverka ens fortsatta Avel. 🙂

#47 Som sagt får man göra sitt bästa att försöka utvärdera köparen bland annat. 
Är det ett återkommande problem kan man ju t.ex forska och hitta ett samband. 
Den infon är bättre än ingen alls. 
Man kan ju ändå fortsätta sin Avel, men då har man infon i bakfickan om det dyker upp problem.

#48 Men att utvärdera varje köpare till punkt och pricka går ju inte heller. Tycker jag att en köpare verkar bra ut efter det som denne har skrivit till mig så är jag inte emot att sälja till denne personen. De kaniner jag säljer åker ofta via andra för att åka vidare till sina nya hem kanske några timmar bort. Och då är det väldigt svårt för mig att kolla exakt hur de har det. 
Men jag är noga med att ställa de frågor jag har som krav på mina köpare och allt annat jag vill veta och ja jag har nekat en del köpare då jag inte ansett dem som passande till just mina kaniner. 

Alla ser uppenbarligen olika på saker och ting och jag tänker då inte ändra min syn för att någon annan anser att jag bör spara de genom snälla istället för att tänka på var jag vill komma med min Avel. Jag kan förstå att man tänker på de viset om man enbart avlar på djur utan något större syfte än sällskaps kaniner. Men avlar man på djur med stamtavla för att fortsätta de ledet för att komma närmre standarden kan man ju inte stå och stampa på samma ställe hela tiden. Bara för att någon annan anser att djuret du "skulle ha sparat skulle vara de "dåliga" för den var mycket snällare än de du sparade".

#49 Om du läser vad jag skrev så handlar det om det dyker upp en kanin du sålt som uppvisar ett mindre bra beteende så kan man då försöka forska vidare om det handlar om gener eller om köparen hanterat kaninen på ett visst sätt osv. Och då samlar du även på dig info om vad som dykt upp, när det dykt upp, och efter vilka kaniner det dykt upp. 

Men du får det att hela tiden låta som att det är antingen eller samtidigt som du säger dig vara noga med vilka beteenden dina kaniner har. 
På vilket sätt skulle "mitt sätt" hindra mig från att sträva efter ett visst utseende?

#50 För att du tänker bara på beteendet och inte på hur kaninen ser ut. Du får exempelvis inte lov att sätta stamtavla på en kanin med en icke Godkänd färg?, du ska inte sätta stamtavla på djur som inte ens har chans att ta sig genom en utställning. Och sparar du bara djur pga hur den är till beteendet så kan det ju handla om djur som inte ens får lov eller ska ha stamtavlor. 

Avlar jag på en färg där det redan finns många av är det ingen idé för mig att ens tänka på att spara en unge som inte har det jag söker. Därför hindrar "ditt sätt" mig att nå mitt mål i en kombination om man ständigt ska sitta och tänka på vilket djur som blir snällast i en kull.

#51 Nej, då har du antingen läst fel eller missförstått mig totalt. Jag tycker bara att hälsa och beteende går före det perfekta djuret utseendemässigt. Det betyder inte att jag totalt struntar i utseendet. Beroende Vilken ras? det handlar om är jag dock inte särskilt positiv till rasstandarden då det inte är bra för kaninen. 

Och det är vad jag tycker är ett problem, att stamtavlan är så lite värd. 

Ja strävar du enbart att komma framåt i utställning så spelar ju uppenbarligen inte temperamentet särskilt stor roll. 
Men frågan var på vilket sätt det skulle hindra mig att sträva efter ett särskilt utseende bara för att jag också prioriterar hälsa och beteende?

#52 Som jag redan skrivit. Så läs om #51 om du inte förstod mig!

Och på kaniner kan du inte sätta stamtavla på djur som du vet inte kommer genom en utställning. Då det är ett bevis på att kaninen är utställningsbar. Därför är en stamtavla på kaniner inte alls samma sam som det är på ex hundar vilket gör saken ojämförbart. 
Vill man höja kaninens värde (och man är seriös som jag anser) så sätter man ett härstamningsbevis på kaninen som inte får lov att ha stamtavla vilket ändå ger kaninen ett värde på de sättet istället. Alla mina hoppkaniner har h-bevis där jag får veta mer om kaninen än vad en köpare av utställningskanin får genom en stamtavla. 

På en stamtavla får du veta uppfödare och stam bak till föräldrarnas föräldrar. Min ena hoppare kan jag komma så långt bak i stammen som säkert 7-8 led. Och jag kan säkert forska för att komma ännu längre bak. Där jag även utefter kaninens uppfödarnamn vet vem som är uppfödaren.

#53 Förstår inte hur du menar i såna fall, för jag ser inget hinder för mig att sträva efter utseende och beteende och hälsa. 

Och det är ju en del av problemet jag personligen ser om du har läst vad jag skrev i början. Att jag tycker systemet inte fungerar som det är nu. 
Det beskriver du själv i senaste kommentaren, ett härstamningsbevis kan nästan vara mer värt.

Det finns uppfödare som tycker det är hemskt att det finns de som föder upp utan stamtavla och kanske inte ens renrasigt. Men det finns ju inte direkt någon fördel att avla renrasigt om man inte nu bryr sig väldigt mycket om utsidan och utställning. 
Jag är allmänt för renrasig Avel med stamtavlor, men hos kaniner tycker jag lika gärna att t.ex hoppkaniner eller sällskapskaniner är lika bra mål. 

Och jag tror kaniner allmänt förlorar på att kaninavelsföreningen inte är mer lockande än så.