Det är inte emot lagen att ha en ensam kanin, de är inte flockdjur som t.ex marsvin 🙂  Men det låter riktigt jobbigt att din familj inte bryr sig, när du vill sätta din kanin först och ta hand om honom… Var de inte med och godkände köpet av kanin från första början? 

Det ska ju vara kul att ha husdjur, man ska inte behöva kämpa och känna att det är jobbigt varenda dag.

Jag fattade typ ingenting av ditt inlägg. 

" jag känner att jag är värdelöst dålig på att ta hand om honom för att familjen aldrig lyssnar på att jag måste ta hand om honom, när det är de som har tjatat på mig att träna på att ta ansvar"

Va?

#1 nej, de bryr sig inte om nåt i mitt liv.

#2 ledsen att det inte går att fatta, men kort sagt: Min familj ignorerar allt som händer i mitt liv

#2 OK, det är ju inge bra. Men går detta ut över kaninen? På vilket sätt isåfall?

Förstår inte riktigt heller hur du menar. Är det familjen eller du som ska ta hand om kaninen? Om det är ditt ansvar, på vilket sätt skulle då familjen förhindra dig att ta hand om honom? 🤔

Kanske saker som 
-föräldrarna vill inte spendera pengar på att ta den till veterinär när det behövs 
-vill inte spendera pengar på en Hage så den kan få springa
-visar inte intresse i kaninen, så att dottern (?) känner sig väldigt ensam i sin hobby
-inte går med på att skjutsa till utställning/hopptävling
-inte vill lägga pengar på bra foder, eller skjuts till djuraffär 
-tycker det bara är jobbigt med husdjur och klagar mycket, vilket gör det väldigt negativt 
-tycker att hon kan lämna den ensam hemma när de åker bort på semester några dagar (fastän dottern protesterar mot det) 

Finns mycket familj och föräldrar kan göra för att förstöra sina barns intressen och göra att barnen känner sig som dåliga djurägare😕(obs, bara exempel!)

#6 Nästan allt du säger stämmer, plus att de inte låter mig ha nåt transport-medel(förutom buss, om det räknas :p ) de klagar mycket på att han är tjock & att de vill att jag ska lämna han ensam hemma för ''han klarar sig några timmar utan dig''. Min familj har aldrig varit positiva om honom. Känner som om att om jag ändå hade haft en katt hade det varit samma sak, för hund är det ett tvärt 'nej' för att de inte tror jag kan ta ansvar.

Jo, några timmar klarar han sig, det är sant. Men jag förstår samtidigt om du inte vill åka ifrån honom, han är ju din vän, ditt husdjur. En kanin klarar sig bra en hel dag (om den har ordentligt med hö och vatten), men man ska inte lämna den själv över natten. 

Varför klagar de på att han är tjock? Då får de ju hjälpa dig att bygga en Hage (inomhus eller ute) så han kan springa av sig lite. Eller ge honom bättre mat (inte frukt och gnagarblandning!). 

Vad jobbigt för dig, det är ju din älskling, då ska resten av familjen respektera det😕

De tycker han ser tjock ut, och, de skulle aldrig lägga sin tid på det, de tror att vara utanför buren är bra nog för han, och de säger att jag inte behöver ha med han på som hopptävling(eller nåt liknande) för det är onödigt. Det brukar tyvärr bli att han blir ensam över nån natt för min familj tvingar mig att åka iväg, fast jag säger att jag hellre vill vara hemma för att jag hellre vill vara med honom än med dom(jag föredrar att vara med djur än med min familj för djuren lyssnar till skillnad från min familj)

Men jag antar att det inte går att lämna tillbaka honom, för jag känner ingen som skulle vilja ha han som ja kan lita på. Den enda jag litar på är hans uppfödare, men jag vet inte om han kan känna sig som hemma hos sina släktingar, för ja vill att hn ska trias & det känner jag att han inte gör hos mig, tack vare min familj.

Det kan bara uppfödaren svara på, ifall det går att lämna tillbaka honom. Har du frågat? Vad säger dina föräldrar om att du vill lämna tillbaka kaninen?

Vad ledsamt att dina föräldrar inte kan respektera vad som är viktigt för dig:(( jag blir så berörd när jag läser dina inlägg:(( Jag tror att du är en verkligen fin och ansvarsfull djurägare. Du funderar till och med på att osjälviskt ge upp din älskling för hans egen skull.. Vet inte hur gammal du är TS men det kommer en dag när du är vuxen och kan leva ditt eget liv med dina djur, njuta av dom fullt ut, och ge dom allt:)) utan föräldrar som gör dig ledsen och förstör det fantastiska för dig, som det är att ha djur.

#11 Jag har tänkt att fråga henne nån dag. Och, det skulle inte göra nån skillnad, de bryr sig inte ett dugg om honom.

#12 Jag är 23, och tack för stödet 🙂

#13 Vad bra att du redan är 23:)) Då kanske du om inte allt för många år kan skapa dig ett eget liv, där du får ge dina djur allt, utan föräldrar som sätter käppar i hjulet. Föräldrar är svåra att ändra på:(( Det här löser ju inte problemen med Charlie, men jag tycker att du pratar med uppfödaren, vår uppfödare tar iallafall tillbaka sina djur bara dom är friska. Känner man att man inte kan ge sitt djur ett bra liv så mår man ju dåligt själv av det:(( och det är inte heller bra.

Jag känner inte som det, för min familj har aldrig behandlat mig som det ända sen jag blev 18. Jag ska prata med uppfödaren, och hoppas hon kan & att det går, för jag vill att han ska vara nånstans när han kan vara ute utan att behöva oroa sig för nyfikna småbarn eller lösa hundar, och att han är med nån som har bil så han kan bli kollad av veterinären oftare, för mina föräldrar tycker inte jag ska ha en bil så det blir jättesvårt för mig, för jag är orolig att han kan vara sjuk(om inte trött för det har varit väldigt varmt sista tiden)

Nog dags att flytta hemifrån om du känner sådär. De kommer antagligen inte ändra sig och du är ju myndig, sen fem år tillbaks. Nu vet inte jag nåt om din livssituation men hoppas du kan göra något åt det hela och få må bättre och slippa all negativitet. Plugga el jobba el varför inte båda. Om du nu har möjlighet alltså. Förvånas över att så många bor kvar hemma efter 20. Lycka till med kaninen hursomhelst!

#16 Jag har flyttat hemifrån men det tog som sagt 5 år innan det hände, men tyvärr inte långt nog, för mina föräldrar bestämde tyvärr vart jag skulle bo, är ej tillåten att bo utanför Sverige för ''de kan inte besöka mig då''. Jag jobbar också, men som alltid under hela mitt liv, de är aldrig nöjda.

Du är 23 år och kan ta dina egna beslut, du.r väl inte omyndigförklarad? Vill du bo utomlands då gör du det också. Vill du bo 20 mil från dina föräldrar så gör du det. Du sätter också upp egna regler i din bostad sedan där du förklarar de får inte komma på besök utan överenskommelse, de bestämmer ingenting i din bostad. Vad hindrar dig att skaffa lägenhet? Man kan bo i lght tills man har möjlighet att skaffa hus.

Varför skulle din familj bry sig om eller engagera sig i din kanin om du är myndig och självförsörjande och bor i egen bostad? Varför skulle de engagera sig i att motionera den om den är tjock, till exempel? Bor du själv och har egna pengar är det ditt beslut helt och hållet.

Bygg en Hage åt kaninen, eller gå ut med den i sele, och säg Nej tack om de försöker "tvinga" dig att lämna den ensam över natt, om du inte vill det.

#18 Jag har en lägenhet, men de tycker inte jag ska ha nåt husdjur alls då, och det här med eget hus, de tror inte jag kan klara mig själv, bara för att jag har Autism. De har trög-förklarat mig hela mitt liv ända sen jag fick min diagnos, behandlat mig som en 5-åring &

#19 De tar aldrig ett 'Nej' som svar. De lyssnar aldrig på nåt jag säger & om jag säger nej, pressar de mig tills jag säger 'Ja'. Jag har sett & hört att andra är lyckosamma att deras föräldrar hjälper de med allt som har med deras husdjur att göra.

Varför inte bevisa dem motsatsen att du KAN.. Tänk vad stolt du skulle vara/bli.. Sedan finns det hjälp att få då man har autism, via LSS, man kan få boendestödjare, kontaktman, ledsagare om man behöver sådan..

Visa dem att du inte är så trögtänkt..

De verkar tyvärr lite överbeskyddande, dina föräldrar. Det är synd, de borde lyssna bättre på dig. Tycker att de ska hjälpa och stötta dig att klara av att ha ett husdjur istället för att klaga om det, när det faktiskt får dig att må bra! (ska dock säga att eftersom ärftligheten är så hög på npf-diagnoser, så är sannolikheten väldigt stor att ena eller båda föräldrarna själv har samma svårigheter och därför inte kan hjälpa på ett bra sätt)

Om det är något angående din kanin som vi kan ge tips? om, något du undrar om den och så, fråga gärna! 

Stackare, jag förstår dig :( 
Både min bror och jag har själv liknande svårigheter som du (med liknande diagnos) så jag vet hur mycket det betyder att få vara med sina djur, istället för människor hela tiden. Jag trivs också bättre med mina djur. 

Du får gärna skriva PM till mig om du vill ha tips? och råd eller bara vill prata lite ❤️

#21 Jag vill hellre hålla de utanför saker jag gör, för annars skulle de bara kritisera allting.

#22 Tack, jag ska komma ihåg det 🙂

Håll dem då utanför. Var med din kanin ta hand om dem och skit i vad de säger.

Har du ingen kontaktperson du kan prata med och som kan följa med dig så att ni tillsammans kan förklara för dina föräldrar att du faktiskt KAN klara dig själv till största delen och att du själv kan ta vissa beslut?

Om du klarar dig själv och kan ta han om din kanin själv, då måste dina föräldrar förstå det. Det är säkert svårt för dem att ta det till sig då du säger det till dem. Du är deras barn och föräldrar vet ju "alltid" bäst. Men om du pratar med någon som är insatt i det här med att ha Autism som kan bevisa för dina föräldrar att du inte är helt tappad bakom flötet, då kanske de förstår bättre och släpper tyglarna lite.

Att äga ett djur må vara krävande men det ger så mycket tillbaka, speciellt till människor som inte trivs i mänskligt umgänge. Precis som du säger så gör din kanin dig glad då den aldrig kritiserar dig, det enda den ger dig det är glädje och kärlek som får dig att må bra.

Jag tror att dina föräldrar är oroliga över att du inte tar tillräckligt väl hand om kaninen då de inte längre har 100% koll på dig, därför tror de att det bästa hade varit ifall du inte hade något djur. Det är just detta du måste bevisa för dem, visa dem att du tar hand om kaninen och att ni båda behöver varandra.

Jag tycker att du ska leta upp någon som kan hjälpa dig att prata med dina föräldrar.

#25 Jag har kontakt-person, men min familj tycker att vi inte gör nånting vettigt, så, allt jag berättar som vi har gjort, skakar de bort & låtsas som om jag aldrig sa nåt om henne. Jag har en kurator också, och vi har planerat att prata med mina föräldrarom att jag KAN klara mig själv & att jag borde få bestämma vad jag vill, utan att bli utpressad eller kallad ''osocial'' bara för att jag inte vill vara med de, när jag har goda anledningar till varför jag INTE vill.

Det är jättebra, hoppas din kurator kan hjälpa dig! Ta upp det med kaninen också med kuratorn (om du inte redan fått nog och verkligen vill lämna tillbaka den). 

Äh, dumma familj, om du trivs med din kontaktperson och tycker om sakerna ni hittar på så ska resten av familjen hålla tyst!

Uppenbarligen mår du enormt dåligt på grund av din familj, det verkar som om du inte alls får ut någon glädje genom att umgås med dem. Det DU behöver är att få komma ifrån dem. Inte säga upp kontakten eller så, men "slippa" träffa dem titt som tätt. Diskutera själv med din kontaktperson om hur du vill ha det, sedan berättar ni det för dina föräldrar. Gör upp ett schema med dagar då ni ska ses, t.ex. att ni kanske ses varje (eller mer sällan) söndag och har gemensam söndagsmiddag. Med ett schema så kan du andas ut mellan varven och slippa behöva tänka på att de kan dyka upp när som helst och förstöra din dag. Samtidigt så lär dna föräldrar sig att släppa taget om dig. Din kontaktperson kan ju ge dina föräldrar uppdateringar om hur det fungerar för dig så att de kan få ett ärligt svar. Antar att de inte litar på dig då du säger att saker och ting fungerar bra?

Jag tycker att du ska kämpa för att behålla din kanin. Jag tror att du kommer må så mycket sämre ifall du lämnar tillbaka honom/säljer honom.

Håller med ovanstående. Bor 10 minuter ifrån min familj men jag har ingen kontakt med dem alls men där bestämmer du själv hur mycket eller lite kontakt just du behöver. Att du ska behöva ge upp ditt djur trots att han får dig att må bra känns inte riktigt rätt utan jag tror snarare att det är bra för dig att ha honom. Djur är såna bara, de får en att må så mycket bättre genom att bara existera.

Jag känner bara att jag inte prioriterar det viktigaste för honom, jag matar honom & allt, men jag har väldigt svårt att ta ut han på promenad när man inte har nåt ställe att kunna vara helt ensamma på & ingen som hjälper till. Jag önskar för det mesta att jag bodde ute på landet, men föräldrarna tror att jag inte kan klara mig helt själv utan hjälp, och med tanke på att jag gärna vill ge han en kompis tror de inte heller att jag hade klarat det utan hjälp.

Det där lät kanske konstigt men, de tror att jag inte hade klarat av att både bo på landet ensam & ha 2 kaniner att ta hand om.

#30 Ha inte dåligt samvete för att du inte kan ta ut honom. Antar att han får skutta runt mycket inne? Då gör det inget om du inte kan ta ut honom. Du kan ju ta in gräs och grenar så får han smaka på utomhuslivet även inne. 

Under de kalla månaderna så är det bättre för kaninerna att inte vara ute alls om dom bor inne. Visst kan det vara roligt att ta ut dom utomhus men tror mer det är du som uppskattar det mer än kaninen. 
Kaniner gillar miljöer där dom känner sig trygga och alla kaniner jag har haft inomhus har trivts med det. 🙂

#32 Ja, det får han, men det säger de & en personal som hjälper mig att det inte hjälper. Jag brukar göra det, men det blir för det mesta bara 2-3 grenar & inte fler för jag blir mest ensam att göra det. Jag önskar mest jag kunde få tag på ved-bitar av de träd han tycker om(hassel, frukt, pil, björk, rönn & lönn) men jag vet inte vart sånt kan finnas & om det ens låter vettigt att man köper det till sin kanin, för han gnager slut på pinnarna snabbt :p

Om du känner någon med äppelträd så kan du ju få grenar utav dem då de klipper ner träden. Vet inte om det är nu på hösten detta görs eller om det är till våren? Hur som så kan du samla på dig några grenar och torka så har du ett tag framöver. Om du är med i någon Köp och sälj grupp på facebook så kan du ju kolla där ifall någon vill bli av med lite grenar.

#34 Jag är tyvärr inte det, men jag kan pröva det. Jag känner bara min pappa & han har ett äppel-träd, men ingen brukar tyvärr hjälpa mig så, det brukar inte bli av. Jag har också mycket björk vid jobbet, men glömmer också att ta de. Och ingen hjälper mig där heller, men det är lugnt. Jag får leta upp om nån har de träd jag letar efter på Facebook, tack för tipset 🙂