Visst jag kelar väl med min kanin ganska mycket men det känns ändå som att han mer är ett sällskapsdjur då jag mer leker med honom och så. Han är mer förtjust i att busa och så än att kela, men självklart tycker han det är mysigt att bara ligga bredvid en i soffan och titta på film. Så jag tror nog qtt det beror på kaninen som individ om jag ska vara ärlig. Jag vet en kanin som aldrig riktigt vill kela så det är nog ganska olika om kaniner är sällskapsdjur eller keldjur :)

Jag kelar med mina kaniner. Men de kelar inte tillbaka så ofta..

#2 Det kanske är där skillnaden ligger.. katter och hundar kan ju ofta kela tillbaks och söker närhet för närhetens skull (inte bara för att få mat som kaniner gör 😛). 

Plus att när man säger keldjur så tycker folk att man SKA kunna bära runt på dem och dessutom ha djuret i knät hela tiden. Vet många barn och även vuxna som blivit besvikna på kaniner pga att de inte vill bli burna eller sitta i knät och mysa.

jag skulle inte kalla kaniner för keldjur. Visst, det finns säkert individer  som är jättegosiga och så, men generellt tycker inte att man ska förvänta sig det av just kaniner.

Jag skulle säga att jag leker mer med min kanin, detta för att han inte gärna kelar. Han umgås gärna med en och följer efter och undrar vad man håller på med, men han gillar inte att bli klappad och buren på det sättet. Han är väldigt social, men inte så gosig. Som en väldigt pigg och nyfiken vovve ungefär 🙂

Dock finns det ju kaniner som inte gör annat än att gosa. Min kompis har en frasse som är hur kelig som helst. Så jag tror det är olika. Men överlag skulle jag nog vilja hålla med dig om att kaniner inte är ett direkt "keldjur"

#4 Lite så jag tänker med. Jag hörde en gång om en som lämnade tillbaka kaninen till uppfödaren för att "den inte ville sitta och gosa i knäet" haha.. 

Den egenskaper ser man ofta i köpesannonser också "Ska inte springa iväg när man har den i knäet"

Mina kaniner hoppar ofta upp i soffan och sängen för att kika runt lite (och framförallt kolla efter mat..), men de lägger sig ju inte i knäet och spinner som en katt.

#5,6 ja det känns ju inte direkt som keldjur utan mer att det är som små nyfikna busiga djur som inte alltid vill hoppa upp i knät för att kela utan hellre utforskar osv(finns såklart kaniner som älskar att gosa och som inte gillar att leka osv) :)

#7 Precis den erfarenheten har jag också. Jag tycker kaniner är väldigt härliga sällskapsdjur, påhittiga och nyfikna, lite egensinniga. En bonus är ju att man får klappa och gosa ibland (när kaninen själv vill), men det är inget jag längre förväntar mig… innan jag skaffade kanin trodde jag dock att det skulle gå, efter att ha läst om folk som säger "min kanin är som en hund". Nja, jag har nu efter några års kaninägande, och väldigt mycket pluggande i ämnet, svårt att tro att majoriteten av kaniner ens blir i närheten av en hund (om man tänker kontaktsökande, flocklevande, samarbetsvillig, träningsvillig, lätt att hantera, och med "will to please").

Läser i en gammal tråd, något som fick mig att fundera lite.. 

"Sen har kaniner i sig inget speciellt behov av att bli klappade, det är vi människor som har lärt kaninerna att det kan vara mysigt. Så en kanin som aldrig lärt sig det och inte vill bli klappad är ingen misskött kanin." 

Närhet och kontakt med en annan levande varelse har de nog behov av (som de flesta djur), men inte just klappar av en människohand. En helt ensam kanin som inte får ha kontakt med varken andra djur eller människor mår nog inte bra. Tror jag… eller?

Tack, tack - läser högt för mina döttrar, som snart skall få kaniner…😉

Beror ju såklart också på individen. Min ena kanin blir gärna klappad en kortare stund då och då, medans den andra mer eller mindre kräver att få sitta i mitt knä långa stunder varje dag. Hon njuter verkligen av att bli klappad, och det kan t.o.m. vara svårt att få henne där ifrån!

Jag har haft väldigt många kaniner sen jag fick min första kanin på min 8-årsdag. Ingen av dom har varit kelig :) mest sprattliga och bara velat skutta omkring och undersöka allt.

Men för en dryg månad sen, först som 23åring, har jag nu skaffat min första kanin som faktiskt är kelig och helt fantastiskt underbar. Älskar att bli klappad. Väldigt kontaktsökande och pussglad.

Jag skulle inte säga att en kanin är ett keldjur eller särskilt passande till ett mindre barn.  :) Kaniner är inga keldjur och har starka bakben och sprattlar gärna med dom när dom blir burna eftersom det är en otrygghetskänsla för dom. Finns individer när det gäller alla djur, men skulle nog aldrig kalla en kanin för ett keldjur.
Marsvin är keldjur. 🙂

#9 Såklart. Kaniner är ju flockdjur. De behöver sällskap för att må bra. Gärna av en annan kanin, en klappande människohand är inte samma sak.

Det verkar ju inte så självklart för alla att kaniner är flockdjur eller behöver sällskap för att må bra, verkar råda delade meningar om det. En del kaniner trivs inte med sällskap alls (fast det kan ju vara nåt annat i miljön som är fel då) och många okastrerade hanar lever hela livet ensamma.

#14. De lever inte i lika täta flockar som tex marsvin, utan mer i kolonier över stora ytor. Oftast är brist på tillräckligt stort utrymme eller en tillräckligt bra levnadsmiljö anledningen till att de inte går ihop med andra. Då är det ju kanske bäst att ha dem ensamma. Okastrerade hanar ska alltid vara själva.

Som ägare blir du ju en flockmedlem kan man säga. Lever kaninen utan andra kaninen blir du som ägare ofta extra viktig :) 

Sen är de ju såklart individer. Visa kaniner kan ligga i knäet i timmar.. vissa kutar därifrån direkt. Men generellt uppfattar jag dem inte som några mysdjur. Sociala och trevliga, men inte mysiga.

#15 Bra förklarat! 👍 🙂

#15 Ja, sociala och trevliga men inte mysiga förklarar kaniner generellt sätt väldigt bra tycker jag :)

Har stött på en som ville sälja kaninen för att den inte gick upp till barnens förväntningar. I annonsen skulle den tydligen vara väldigt social, mysig osv. 

Men jag tycker att det har blivit lite fel, att "samhället" på något vis tror att en kanin ska vara jättegosig och vilja sitta i knät hela tiden och bli klappad, trots att majoriteten av kaniner inte är så, 😐

Jag har två kaniner. En är hur gosig som helst men sitta i knät vill han inte och det behöver han inte heller. Den andra är också jättemysig men hon söker gärna upp mig för gos. Sitter jag och städar så kan hon floppa bredvid mig och bara ligga så tills jag är klar. Däremot ogillar hon att bli hanterad men istället för att bli sprattlig så fryser hon istället vilket gör att man enkelt och snabbt kan klippa klor och liknande. Hon gör så i främmande miljöer som hos veterinären ex. Detta är också en anledning till att jag hade kunnat sitta med henne i knät för hon protesterar liksom inte. (Tänk alla kaniner som tänker som min och misstas för att gilla det). Jag väljer ändå att kela med henne med golvet för det är nog bäst för just henne. Men en gång hade jag en kanin som uppskattade att sitta i knät. Han småsov och gjorde mysiga ljud med tänderna. Jag tror att jag hade ganska tur med mina kaniner att de fått bra personligheter men egentligen tror jag inte att de är så mycket keldjur :) man får liksom kela med dem på golvnivå samt deras villkor. Om jag haft en riktigt dålig dag så kan jag få en snabb slick på knät (enbart på kläderna) men annars putsar han aldrig tillbaka :c men de är ändå de bästa djuren enligt mig, även ifall de äter alla knappar på fjärrkontrollen när man tittar bort i 10sek :D

#19 Så tror jag också. Man kan aldrig tvinga fram gos utan det måste vara på deras villkor. 🙂

2/5 av de kaniner jag har haft har varit otroligt gosiga. Det är Zingo, som jag har nu, och Lucky som tyvärr blev tagen av en uggla. Lucky pussades redan hos uppfödaren när vi skulle hämta honom, han pussade även mina syskon, kompisar osv. Dock tror jag att jag har haft lite tur, att det ändå är 2/5 kaniner som har uppskattat att sitta och mysa i knät. 

Zingo som jag har nu är inte så gosig i hagen, men han är väldigt social och kontaktsökande. När man sitter med honom i knät blir han jättemysig och maler med tänderna och pussas. 

Men det är synd att så många tror att de ska hämta hem en kanin som älskar att sitta och mysa i knät. De har fel förväntningar liksom.

Då var jag inte helt fel ute, verkar som ni har samma erfarenheter av kaniner som jag 🙂 Och det är precis därför jag älskar dem som sällskapsdjur, de sköter sig själva i stort sett (med det menar jag att de inte kräver kontakt, planerad aktivering och uppmärksamhet som t.ex hundar), men de gillar ändå att hänga med oss människor och kolla läget, plus att om man vill, och kaninen själv vill, så finns det mycket man kan göra med dem. De är lätta att aktivera, mysiga att chilla tillsammans med, och oerhört roliga att bara sitta och titta på ute i hagarna, utan att det krävs en massa av en själv. Väldigt lagom, väldigt avslappnande. 

Min fästman däremot tar nästan illa upp om de inte vill bli klappade, hehe. Som en personlig förolämpning. Då brukar jag påminna honom att det faktiskt är Sally Vädur som är vår prinsessa i huset, och bestämmer hur saker och ting ska vara. Han har inget att säga till om 😃

#21 Håller med om det! Fast min kanin är en riktig kelgris och vill nästan alltid gosa, dock inte sitta i famnen eller bli buren!

#22 lite samma sak som med Zingo. Han har däremot inget emot att bli buren. Men när jag ska mysa med honom vill han alltid bli klappad och gosas med men bara han slipper sitta i knät. Han älskar att gosa om han sitter intill en fast bredvid på golvet/sängen/marken. Han gillar inte att sitta i knät över huvud taget, tror att han tycker det blir läskigt när benen är ojämna.. XD