Dom kan absolut vänja sig vid att bo inne, se bara till att dom får många timmar att springa utanför buren också:)) Testa om dom lystrar till sina namn, då kan det ju vara enklast att behålla namnen, fast rent generellt tror jag att det är helt ok att byta namn. Våra kaniner kommer inte på sina namn, om man däremot ropar " kaninerna!" och visslar så kommer dom som två raketer:) jag tror att det är rösten och visslingen inte ordet dom lyssnar till. Ska bli spännande att se vad andra svarar!

Ja du kan ta in, bara den får bra yta även inne, och Motion utanför buren och så :) Hade tagit in redan i september så den inte hinner sätta vinterpäls

Ja bara att byta namn, gjort det med de jag inte velat ha kvar namnet på :)

Nu har vi hälsat på kaninerna, och dom var väldigt söta! Dom kom bort till barnen direkt och nosade, samt ville äta när barnen höll fram blad till dom. Men den ena höll sig mest inne i huset, och även om den andra var mer intresserad, så var den inte intresserad av att klappas eller krypa upp i knät. Dom verkade alltså inte rädda alls, men kanske inte så kontaktsökande, intresserade och "gosiga" som barnen hade hoppats på. Tjejerna var tyvärr lite besvikna efter besöket. Sean kanske dom/vi hade orealistiska förväntningar - kaninerna känner oss ju inte… Men jag funderar just på om det kan vara så att kaniner som har levt utomhus är mindre keliga och sugna på att leka/gosa, än de som har levt inomhus, och kommer att förbli så, även om man flyttar in dom? Kanske är det så att med mycket uppmärksamhet så blir dessa riktigt gosiga, men det blir ju inte så kul om dom inte gör det,. Jag vet inte riktigt vad min fråga är, egentligen 😉, är väl bara väldigt fundersam och i tvivel om vad vi skall göra!

#3 Beror helt på kaninerna. Messi t.ex som jag har, han är uppväxt ute i en kaninbod, och han är jättesocial. Beror helt på linjer, hur mycket man umgås med kaninerna mm.

Och man får ge det tid när de kommit hem sedan, så de lär känna er mm. 
Umgås man mycket med dem, pysslar med dem, låter dem gå på stor bra yta, aktiverar dem mm brukar de bli mer tama också 🙂

En kanin blir aldrig lika gosig som en katt eller hund, det ska man inte förvänta sig. Inte alls på samma sätt. En kanin har man på helt andra villkor (gos sker på kaninens initiativ och villkor, inte barnens😉 ). Mina dagbarn blev också besvikna först när mina kaniner inte vill sitta i knät och sånt, och att man inte kan bära dem, men många är inte den typen av kel-husdjur, hur söta de än är… Barnen fick lära sig att umgås med mina kaniner på ett annat sätt och göra andra roliga saker med dem istället: de sitter ofta inne i hagen hos dem, samlar grenar och blad, bygger banor och aktivitets-leksaker, vilar bredvid dem i gräset, matar och pratar med dem. 

En kanin beter sig helt olikt från rovdjur som hund och katt, och är heller inte lika hårt avlad på att ta kontakt och samarbeta med människor, de är knappt inte avlade för sällskap alls (förutom vissa raser som t.ex dvärgvädur) utan för mat, utställning och päls. 

"Dom kom bort till barnen direkt och nosade, samt ville äta när barnen höll fram blad till dom." 

- Detta är ju jättepositivt vid första besöket, tycker jag! Då är de inte speciellt rädda av sig alls och har goda chanser att bli trevliga innekaniner! Om den ena satt mest i huset - kanske var det mitt på dagen (då brukar de flesta kaniner alltid gå undan och vila), och det brukar väl vara så att den ena är mer framåt och dominant, medan kompisen är blir mer undergiven (obs, inte fakta, bara enligt mina observationer).

Vi har två kaniner nu som är sociala och helt orädda för oss, de blir gärna klappade och kliade - men bestämmer själv när och hur mycket. Den ena kan sitta i knät och gosa så länge man inte försöker hålla fast honom, den andra (hona) skulle aldrig komma på tanken att sitta i knät och gosa - nej fy vad läskigt! Där är det alla fossingar stadigt i marken som gäller om man ska klappa.. Jag även haft en annan kanin tidigare som man aldrig kunde klappa, han var frigående inne och rena rama virvelvinden:) åt gärna ur handen, men klappa näe.. Sen har vi haft ytterligare en kanin som vi fick klappa efter mycket tålamod och sittandes i hagen, tog väl minst en månad innan hon blev trygg med oss…:)) så kaniner är väldigt olika som individer. Att dom kom fram till er och tog mat var väl ett jättegott tecken! Sen är det tålamod som gäller för att få dom mer sociala med er! Kan egentligen tycka att kaniner är ett svårhanterat djur för mindre barn, och barn vill gärna mer än kaninerna;) men med tålamod så lär sig barnen också hur kaniner funkar och då kan barnen tycka att dom är riktigt mysiga:) mina tjejer var 9,10 och 15 när vi skaffade kaninerna, och nioåringen har varit lite besviken till och från att just " hennes" kanin inte går att ha i knät, inte vill bli lyft etc, men hon har vartefter hittar andra sätt att umgås med Molly som kaninen heter:)

Lägger in en bild när en av döttrarna sover med sin kanin - också ett sätt att umgås:))