Hur lugn kan en kanin vara?
För sex veckor sedan flyttade två omplaceringskaniner hem till oss. De är lejonhuvade kaniner, runt fem år gamla. Det har varit en del jobb med att få dem i form, men nu äter de bra, och bajsar bra. Den ena kaninen har också blivit väldigt aktiv och skuttar gärna runt och beter sig som en kanin. Det är den andra jag är lite fundersam över.
Hon hoppar inte ut ur buren själv när man öppnar, och om man lyfter ut henne så ägnar hon mesta tiden ute åt att bara ligga still, gärna utsträckt i isbjörnsställning med bakbenen bakåt. Möjligen går hon runt lite försiktigt, men hon skuttar inte. Det enda skutt hon gör är när hon hoppar in i buren igen. Överlag är hon väldigt lugn. Man kan lyfta henne utan problem, och hon sitter still i knät när hon ska kammas. Om jag sätter mig hos henne när hon är ute och pratar med henne kommer hon (sakta) fram till mig och vill bli klappad, men om hon är i buren går det inte att locka fram henne till buröppningen. Då ignorerar hon mig.
Är det normalt för en kanin att vara så här lugn?
Jag tycker att det låter helt normalt. Att hon söker kontakt med dig när hon är ute o skuttat är ett gott tecken :)
Kaniner är ju individer, så det är väl hennes personlighet som visas. :) Så länge hon mår bra är det ingen fara!
Tror också det är helt normalt.. Vet inte om de är denna årstiden, nu när det fäller och allt, men tycker min lille är lite extra trött nu med.
Dock tycker jag du ska försöka dra igång henne lite, alltid bra för dem och röra på sig. Locka med godis så hon får spralla runt lite :)
Pretty wise //
Tack för svar allesammans, skönt att ni verkar eniga om att hon beter sig någorlunda normalt. Jag tror att det är just skillnaden mellan henne och den andra kaninen som fick mig att börja fundera.
Jag gör mitt bästa för att aktivera henne, men jag vill liksom inte skrämma henne. Hon är ganska ny hos mig, och jag vet inte riktigt vad hon har varit med om tidigare.
Det kan handla om att hon är understimulerad. Vissa djur reagerar på understimulering genom att stänga av och bli inaktiva, då hjälper det inte att bara öppna buren utan man får kämpa lite för att få igång dom. Lyckas man med det så dröjer det inte länge innan man har ett djur som är fullt av energi och livsglädje igen. Saker som en aktiveringsboll med mat eller godis i kan vara en bra början för att få igång henne lite, samma sak med att se till att hon rör sig, får saker att utforska och sysselsätta sig med.
Var själv med om en hund som man fick släpa med sig på promenader till en början, efter 2-3 veckors aktivitet (promenader och mental aktivering dagligen) var hon så ivrig över att få komma ut och röra på sig varje gång och hon kändes som en helt ny hund.
Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.
#5 Precis det har jag funderat på. Hon har en aktivitetsboll, men den roar henne inte särskilt. Jag får vara försiktig med mängden godis, för hon har en känslig mage. Den var katastrof när hon kom, men är i hyfsad form nu.
Hon älskar ärtplättar, så det använder jag för att locka henne. En ärtplätt i en toarulle full med hö håller roar henne en del, men hon är liksom lugn även då. Den andra kaninen kastar omkring toarullen i sin iver att få ut ärtplätten. Så gör inte hon, utan hon angriper den på ett mer sansat sätt.
Jag fortsätter att försöka.
#4 Men att en kanin aktiveras gör den ju psykiskt tillfredställd. Du kan ju vira ihop en toarulle med lite godis i så hon börjar "bråka" lite med den. De tycker ju oftast de är väldigt kul och då gör blir de lyckliga :)
Pretty wise //
#7 Toarullen är ganska kul, men hon bråkar inte med den. Hon krafsar och gnager och bryter sig på så vis in till godisen. Det ser liksom lugnt och metodiskt ut, inte våldsamt alls. Andra kaninen bråkar verkligen med sin rulle, kastar den, tar den i munnen och springer och formligen attackerar den.
Samma med aktivitetsbollen. Lugna kaninen puttar lite försiktigt, och får uppmuntras genom att jag hjälper henne att putta på den. Annars slutar hon när den har rullat några decimeter. Andra kaninen puttar iväg bollen i full fart, eller biter tag i den och slänger iväg den. Hon ger sig inte förrän den är tom.
Det är just den stora skillnaden mellan kaninerna som har fått mig att reagera.
Fast - idag har vi gjort framsteg. Jag lyckades locka fram lugna kaninen till buröppningen med hjälp av en ärtplätt. Det har aldrig hänt förut.
#8 Det är precis så man får göra i början, hjälpa till så att hon gör saker. I början går det lugnt till, när hon väl börjar få in det där med att aktivitet är roligt så kommer hon att leva upp mer. Dagens framsteg visar att hon redan är på väg :)
Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.
Dags för en uppdatering, tror jag. Det händer saker här, och jag känner mig nästan lite fånig som blir så glad för att lugna kaninen mer och mer börjar bete sig som en vanlig kanin. Hon är absolut inte där än, men hon gör framsteg.
Numera kommer hon oftast fram till buröppningen så fort jag kommer in i rummet och pratar med henne. Och hon sitter kvar när jag öppnar. Däremot vågar hon inte hoppa ut själv än, men hon sätter upp tassarna på kanten. Överlag känns hon mer social, även om hon fortfarande är långsam av sig. Hon ser liksom gladare ut.
Igår hoppade hon för första gången upp på taket på sitt hus. Ett jättesteg, då huset är rätt högt och kaninen är liten. Sen dess har hon hoppat upp och ner ett antal gånger.
Och när hon är ute i rummet så rör hon på sig frivilligt, åtminstone ibland. Vi har en pall som hon gärna hoppar upp på. Och hon rullar sin boll alldeles själv.
Om jag jämför henne med andra kaninen är hon fortfarande väldigt lugn och icke-kaninlik, men om jag jämför henne med sig själv har det hänt massor. Hon verkar vakna ur sin apati.
Åh vad kul att få höra att det går framåt :)
#11 Vad härligt att höra om hennes framsteg :D Det är inte fånigt att bli glad över det, tänk vilken skillnad du gör för hennes livskvalitet.
Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.
Min lugna kanin är inte så himla lugn längre. Faktiskt skulle jag vilja påstå att hon numera beter sig fullt normalt. Hon är fortfarande lugnare än andra kaninen, men det tror jag mer är ett personlighetsdrag än någonting konstigt.
Hon skuttar numera ut ur buren så fort jag öppnar den, och kommer springande när jag kommer in i rummet där hon och kompisen bor. Hon tigger mat, och älskar att hoppa upp i knät när man sitter med henne på golvet.
Jag är så tacksam över alla goda råd, som har gjort att kaninen numera verkar lycklig. Jag är inte orolig för henne längre. Nu tror jag det kommer gå bra.
Åhh va kul! :)
Ja, det är jättekul! Och det är skönt att slippa oroa sig.
Vilken utveckling! Det är sånt som man verkligen får uppleva när man tar emot omplaceringar :D
Jo, det har varit en fantastisk utveckling 🙂
Det som är extra roligt i sammanhanget är att även andra kaninen har utvecklats i rätt riktning. Hon har varit aktiv hela tiden, men hon var inte speciellt trevlig till att börja med. Väldigt revirhävdande och ganska arg. Numera syns ingenting av det - hon har blivit snäll. Det enda som återstår är att få upp henne litegrann i vikt för hon är ganska mager. Lugna kaninen däremot är alldeles lagom tjock.