(X) Jobbiga tankar efter avlivning
Som ni kanske läst i min andra tråd så somnade min lilla Sture in idag på djursjukhuset. Jag har flera gånger tidigare varit med om detta, och det är lika jobbigt varje gång. Men idag blev det något knas med tankarna efteråt. Jag kunde liksom inte känna mig säker på att han var död.
Han somnade in vid ca 9.30 på morgonen och jag fick honom fint lagd i en öppen låda. Han hade först fått en lugnande spruta så han blivit riktigt trött. Därefter bars han iväg till op och fick stark narkosgas. Jag vet inte om han dessutom fick en dödlig injektion eller om själva gasen var avlivningen, glömde fråga mitt i all gråt. Jag åkte därifrån vid tiotiden och sedan hade vi honom hemma och alla fick ta avsked, även hans livskamrat, honan. Men han såg inte död ut, förutom att han inte andades. Ögonen var fortfarande fuktiga och kroppen var fortfarande efter fyra timmar inte helt kall, men han hade börjat stelna lite. Jag vet ju att kaniner har en extremt bra isolering i pälsen men det kändes ändå lite annorlunda. Jag tittade hur många gånger som helst men ingen andning syntes. Vid kl 15.30 begravde vi honom. Ögat hade då blivit lite gråare, han såg mer död ut och var lite stelare.
Nu förföljer tankarna mig. Med förnuftet vet jag att han omöjligt kan leva efter avlivningen. Det var en mycket rutinerad och kaninkunnig smådjursveterinär på ett större djursjukhus här, så jag borde känna mig helt trygg med att han var rejält kollad innan jag fick åka hem med honom. Snälla, ni som har rutin på detta med döden hos smådjur - tar det såpass lång tid innan de "ser döda ut"? Kaninen kan väl inte andas utan att man ser det eller känner det på nosen? Förlåt att jag skriver såna här tokigheter, det låter ju helknäppt, jag vet. Jag har nog fått nån stolleknäpp av ledsenhet idag… Och snälla, skriv inte om dessa skräckhistorier som florerar på nätet som djur som vaknat upp efter avlivning etc… Då mår jag bara ännu sämre.
Inga konstigheter alls, även jag hade sådana tankar.
Min kanin fick ligga i frys i ett halvår (vi begraver på tomten och han dog under vintern) och t.om efter det såg han inte alldeles död ut.
När inte det naturliga såsom asätare, maskar m.m förmultnar kroppen så ser djuren helt enkelt mer levande ut än om vi skulle finna dem ute när förruttnelsen sker med en gång och går ruskigt fort. Kroppen slits alltså inte på samma vis.
Oroa dig inte. Beklagar förlusten av din kompis.
Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund
Beklagar. :( Du är absolut inte knäpp, jag tror det är ganska normalt att ha sådana tankar efter sitt djurs bortgång. Hade själv sådana också. Jag tror det tar kanske ett dygn (minst) för att djuret ser "dött ut". Du behöver inte vara orolig för att han fortfarande lever/känner något.
-Hälsning Jossan, medarbetare på bichon ifokus-
Beklagar verkligen, jag förstår att det känns väldigt jobbigt, och känner igen hur tankarna snurrar efter att något sådant har hänt. Men veterinären kontrollerar noggrant att hjärtat har slutat slå. Precis som du själv skriver är det ju oerhört jobbigt att tvingas avliva ett sällskapsdjur. Vi var också tvungna att låta avliva vår kanin i våras och det är verkligen en stor förlust, även om omgivningen inte riktigt kunde förstå det. Försök som sagt att inte oroa dig, du kan vara säker på att Sture har somnat in.
Beklagar! Det är inte konstigt med mycket tankar.
Jag förlorade en kanin i höstas, hon blev akut sjuk, och skulle avlivas. Veterinären gav henne en lugnande spruta innan, och jag satt med henne i famnen en stund. Vet inte exakt när, men någon gång under den stunden dog hon. Kroppen stelnade väldigt fort, och när veterinären skulle ge henne avlivningssprutan, så var hon redan stel. Veterinären sa att de alltid ger avlivningssprutan och lyssnar på hjärtat innan de kan konstatera att djuret verkligen är avlidet, men i detta fallet hade hon redan stelnat. Hon hann alltså inte få avlivningssprutan. Hon var fortfarande varm, ögonen var fuktiga, men livlösa.
Detta är min enda erfarenhet av just avlivning (även om hon hann dö innan), har haft djur som dött naturligt hemma innan.
Du behöver inte oroa dig, de är noga med att kolla så att djuret verkligen är dött innan de släpper iväg det. Trots att min kanin redan var stel, så var det en viss tid de ville vi skulle vänta innan vi åkte därifrån.
Det är helt naturligt att oroa sig och fundera över sånt när man är i sorg. Veterinären har troligen kontrollerat säkert att han var borta och om han började bli stel så var han definitivt borta. Likstelheten kommer gradvis efter någon timma och är som kraftigast 10-14 h efter döden för att sedan avta igen.
Beklagar er förlust, sov gott lilla kaninen
Det är svårt att ge bort vänlighet.
Den kommer hela tiden tillbaka till dig.
www.hoppfullt.blogg.se
Du kan va helt lugn över att han är totalt borta. Nu hoppar han på dom evigt gröna kaninängarna i himmeln :) beklagar! När min lilla kanin somna in fick han först lugnande, sedan narkos och därefter en överdos som då är den dödande dosen. Det finns ingen kanin som kan överleva den sista dosen, den dosen brukar man även ge i en av de stora kärlen/hjärtat för att det ska gå så snabbt som möjligt. Avlivningen är helt smärtfri för djuret eftersom dom inte är vid medvetande. Beklagar din förlust!
Mvh. Ida Lundahl
www.idalundahl.com / www.ovarpskaniner.weebly.com