Min mamma kommer springandes upp till mitt rum och väcker mig, hon gråter häftigt. Hon berättar att hon hörde kaninerna skrika, så hon sprang ut i utan att tveka. Illern som hade tagit sig in i buren flydde. Hallon hade blivit skadad i huvudet och kunde inte gå, så för att avbryta lidandet vred mamma nacken av lilla Hallon, hon lyckades rädda Twila men för Hallon var det för sent. Hallon var formelltsett min brors kanin men jag älskar ju kaninerna som mina egna barn, jag har valt ut dem hos uppfödaren och tagit hand om dem, så jag sörjer inte mindre för det. Min mor är i shock efter att ha avsutat hennes liv och jag är i skrivande stund i någon slags samlad, djup sorg. Hur detta kunde hända förstår jag inte, vi har säkrat buren så mycket vi har kunnat för att just detta INTE skulle kunna hända. Det är mitt tredje par kaniner, och alla tidigare har dött i tidig ålder. Tussi & Alice 2012 - Dog av sjukdomen Pasteurella Tixie & Päron (Bella) 2013 - Dödade av iller (Bella försvann spårlöst en dag då vi hade henne och Tixie i en stor kompostgallerhage, jag gick in och skulle hämta något lite snabbt och när jag kom tillbaka var Bella borta. Päron kom som lånekanin i som sällskap till Tixie medans vi letade efter "den rätta", som visade sig vara Päron.) Så, Rest In Peace Hallon Vi skall aldrig glömma dig Må du skutta på grönskans äng Och sov på den mjukaste halmbäddssäng Det ända jag kan göra är att ta hand om kaninen som fortfarande lever, Twila måste ju sakna sin syster minst lika mycket som jag saknar henne.